20061130

Vindar

Det kommer en vind - och går - och hela min världsbild rasar skrev diktaren (ett par ur sitt sammanhang totalt utryckta rader).

Det finns många sorters vindar som kommer och går. Periodvis fler än annars.

Oftast parerar man dem utan att tänka på saken. Och ibland rasar världsbilden för minsta vindpust. Flera gånger om dagen. De flesta är vindpustar som jag inte har med att göra och inte behöver bry mig om. Men ändå.

Vinden häruppe ligger i alla fall kvar. Om jag skulle ta och gå upp och riva av ett trumsolo. Eller ta ner allt adventstjosan.









*break från Theodor* Nu vill jag bara meddela att jag har slått in den där sörjans spiken så att jag kan hänga upp min adventskalender, och nu ska jag också äntligen gå ned till hem&hobby och köpa mig en adventsstjärna *slut på meddelandet*






Theodor Kihlström
- känd Hjoprofil och serievetare

20061127

Springande reporter

Halva lördagen tillbringade jag springande omkring i Hjo, samlande material till minst tre olika artiklar.

Jag har gjort slut på mina visitkort/komihåglappar" och har gjort i ordning en gul reflexväst med "nyhetskanalen" på.

I dag gick jag in och tittade lite på några andra av nyhetskanalens sidor. På några sidor finns det bara små fjutt-notiser om ditt och datt, medan jag har gjort efterforskningar och foton som jag har kört framlänges och baklänges i photoshop känns det som. Artiklar på typ en A4 tycker jag är lagom. Kanske 2- max 3 om dagen. Men fjutt-notiser? Kanske 10?

Som vanligt har jag överarbetat och gjort för grundligt. Men jag håller på och lär mig. "Jobbar på det", som sonen T säger.

Men artikeln om svart trendpynt till jul blev himla bra...

20061121

Äntligen tillbaka på nätet!

Halva dagen idag har vårt bredband varit oanträffbart, så jag har gått som en "äggasjuker höna" som vi säger här. Nu framåt aftonen och den veckliga dosen av House tycks det ha ruskat loss igen, så jag kan leverera min efterlängtade blogg från Sundsvall. (Ja, jag tycker att House är fascinerande, just för att de hittar så himla många variationer på exakt samma tema!)

I alla fall. Vi drog iväg på fredagsmorgonen och landade på Grönborgsgatan drygt 7½ timme senare. Då hade vi, förutom att vi tuggat en massa asfalt, även tuggat matsäck samt ett mål på McDonald's.

Vi behövde ju äta på kvällen också, och det blev pizza från den pizzeria i kvarteret som hade flest gäster... Vi delade en vegetarisk och en (obs) norrländsk kebab-pizza. En norrländsk kebab-pizza skiljer sig från en skaraborgsk på så vis att den innehåller ca fem gånger så mycket kött, i STORA bitar medan våra har smala strimlor och lite peperoni etc. Här var det KÖTT som gällde. Det blev lagom att blanda upp den med den vegetariska.

Dottern F överraskade rejält med att ha bakat en kladdkaka med grädde och köpt en present (även från R och E) eftersom jag fyllde år i den här vevan. Det är en stor uppoffring att baka i det s k köket, ska jag säga! Jag blev riktigt rörd. Dessutom hade hon ljus i tårtan. Med lite god vilja kan man se vad jag fyllde. Så många ljus får inte plats.

Sedan satt vi mest och degade, jag gjorde färdigt en artikel som jag tagit med och publicerade på M's nya pyttelilla dator - den får han ha för sig själv i fortsättningen! Jag vill ha en skärm på en meter om jag ska byta!

M och jag sov på hotell Ibis, ett bra, fräscht relativt lågprishotell på lagom avstånd. Det bästa och mest prisvärda vi har hittat hittills i Sundsvall. Tyvärr får vi ju inte plats att sova hos F allihopa. T fick veckla ut sig på luftmadrassen, men det verkade gå bra. Han hade med sig sin stora lilla hårddisk med en massa konstiga filmer och tv-program på, så de hade nog att göra en stor del av natten.

Det är lite synd att det knappast ens finns plats att laga mat åt flera än en i taget i lägenheten. Man får lov att äta ute antingen man vill eller inte. Så på lördagen, då vi sprang i affärer (Sundsvall är verkligen hela Norrlands shopping-mecca!), åt vi vegetarisk buffé på Åhlens (fast det var ganska trångt där också...) och på kinarestaurangen Canton på kvällen.

Shopping-mecca, ja. Sjukt mycket olika affärer som inte finns i Hjo, inte i Skövde och knappt ens i Jönköping... Till på köpet hade de öppnat en nydesignad innerstadsgalleria vid namn in:
Ja, den heter så. 80 butiker i en massa vindlande labyrinter, färg mörkgrå med neongrön accent som fick en att tänka på skyddsrum med nödutgångar. Inte jättelyckat med våra kräsna kommunikations-ögon. Det är inte nådigt att bli bedömd av sådana proffs som F och mig! Men vi sa inte något till någon utan gick lydigt runt och handlade lite smått som vi behövde. Ett par stövlar (F) och en kappa(jag) till exempel. Man står ju ut.

Vädret var lite tråkigt så det var inte så lockande att gå ute i onödan. Medan F gick och såg filmen i sin filmklubb på eftermiddagen (hon hade redan missat flera och vi skulle ändå till hotellet och lasta av) låg vi övriga tre i queensize-sängen på hotellet och såg en amerikansk dokumentär om farliga djur. Eller om vi sov mest, det var lite olika där. Sedan var det fika, promenad i dimma och lite allmänt mys resten av kvällen.

På söndagen åkte vi och handlade mat och toapapper (för det är så svårt att frakta på cykel) och vid 11-snåret var det dags att ställa kosan hemåt igen. Samma som ovan, men mat på IKEA i Valbo vid Gävle i stället för McD. Det är så himla segt att åka bil, jag gillar verkligen inte det! Av många skäl. Nästa gång TAR jag tåget - det tar lika lång tid, och man får byta i Stockholm, men man kan gå omkring, sova eller äta när man vill. Eller se på film i datorn.

Vi var alltså hemma i rimlig tid i alla fall. Det var ju en dag i går också. För att muntra upp mig lite hade jag sedan länge bokat en klipptid på eftermiddagen och så kom jag på att jag behövde ännu ett snäpp av uppmuntran - jag bestämde mig hastigt och lustigt för en ny frisyr! Så nu ser jag ut som "alla" i London - min frisör hade varit på frisyrmässa där nyligen, så hon borde ju veta. Några till som ser ut så: Ulrica Messing, Carina Berg... Kort i nacken och längder fram alltså. Men det blev bra. Tyckte i alla fall frissan och jag! Och här är min nya kappa från Zara.


R och E kom på en blixtfirning lite senare i alla fall, lagom informellt med lite apelsinglögg och pepparkakor och äppelkaka. Sedan var det ju kören på kvällen, och det kan man ju inte missa nu när det snart är en massa uppsjung på gång. När jag började dra ihop mig för att gå dit, tittade svärisarna in med en peng "till en blomma" - de är för goa - och så fick jag flera sms med grattisar. Får väl ordna lite tårta till helgen i alla fall, det går tydligen inte att smita helt och hållet. Och lite kul är det ju att folk kommer ihåg en.

Det här blir nog min längsta blogg på flera månader, men så blir det ju när man inte hinner "blogga undan" på några da'r! Glöm nu inte för allt i världen att även läsa senaste nytt på Nyhetskanalen!

20061116

Allting går att sälja...

...sjöng man i en gammal schlager. Jaa, jag tror't.

I veckan kom årets katalog från den lokala bok- och leksakshandeln. fattar i och för sig inte varför vi får den alls, yngste sonen är 16 och barnbarnen tycks inte dyka upp än på några år. Troligen är det billigare att göra ett totalutskick än att noggrannt analysera och rikta in sig på en målgrupp i det här fallet. Det du, Magister Ulf!

Hursom helst. Som väntat finns det på de glättade sidorna en mängd finesser i elektronisk väg; dockan som visar känslor och bilar med diverse ljud- och blinkeffekter. Men det jag blir mest förvånad över är en produkt som kallas "Moon Sand".

Den torkar aldrig. Den kladdar inte och fastnar inte på textilier. Den känns som våt sand som kan formas och modelleras. Den flyter på vattnet (!). Den utvidga sig till dubbel storlek när du modellerar med det. (Vad händer om ett litet barn stoppar det i munnen och sväljer ner det? Det står inget om "inte lämplig för barn under 3"!) Det står inget om vad det är tillverkat av. Bara att det är "mycket mer än modellera!" Priset? Grundsats om ca ½ kg med lite plastformar och jox endast 299:-, ord pris 399:-.

Vad hände med hemgjord Play-doh (av huvudsakligen vetemjöl - jag delar gärna ut receptet!)? Vad hände med "hink-och spade-i-sandlådan"? Varför skall sandslott flyta på vatten?

Frågorna hopar sig. Jag går och köper en rulle konserverad gröt medan jag funderar på svaret...

20061113

Så var det igång!

Efter ett telefonmöte på ett par timmar med en massa information, koder och förhållningsregler har jag äntligen lyckats skriva och publicera mina första riktiga artiklar på Nyhetskanalen.

Det är meningen att jag skall uppdatera den med lite av varje helst varje dag, både eget material och det man kan läsa på annat håll. Och lite evenemang och tips osv. Jaha, ungefär som att blogga, alltså. Det gjorde inte så ont...

De är så snälla och tror att jag är så duktig och det skall gå så bra, så bra. Kul för dem! Jag själv har bara lovat praktiktiden, fram till 18/12, så får vi väl utvärdera min insats sedan. Och kolla om vi har lyckats anställa några säljare som kan se till att jag får någon lön att leva på. I så fall är saken klar! Jag kräver inte mer.

Jag kollar vidare på annonser. Bara ifall.

20061110

Ams-åtgärd

Jaha, så har jag fått en praktikplats!

"Fått" och "fått", förresten, det mesta arbetet för att hitta den har jag gjort själv. Som jag länge har misstänkt händer det mycket lite konkret och man får ingenting serverat av Arbetsförmedlingen när man kommit upp på den här nivån - rätt många högskolepoäng och en väl genomtänkt fundering om hur man ser på sig själv och sin plats i samhället.

Att fylla i formuläret "grund för planering av handlingsplan" var ju bara det en fars - och min handläggare sade också lite ursäktande att det främst är till för de som inte vet riktigt hur man formulerar sig och kommer in i rätt tankegångar... Varför i fridens namn ger de då det papperet till en fil kand i kommunikationsvetenskap??? Kunde ha gjort något vettigare den kvarten det tog att fylla i det.

Jag avundas inte dem som jobbar på Arbetsförmedlingen, i synnerhet inte de som handlägger sådana som jag. Mardrömsklienten! Som alldeles självmant söker vartenda möjligt (och ibland även omöjligt) jobb som finns innan man har hunnit tipsa om dem, och själv redan kan tillräckligt för att kunna hålla i varenda utbildning som tillhandahålls av ams. Men som aldrig blir kallad till anställningsintervju ens. Ändå är man tvungen att ha kontakt med vederbörande för att hon skall få ut sin a-kassa - som hon ännu inte har fått p g a att hon länge framhärdade i att vilja ha ett litet företag som bisyssla även under arbetslösheten.

Praktiken, ja. Det var en annons om ett jobb på ett helt annat ställe egentligen, men jag kollade upp jobbet och såg att det så småningom även skulle utvidgas och täcka min region. Alltså en affärsidé och ett företag under uppbyggnad, där man själv också kunde få vara med och utforma verksamheten till en del. En enda riktigt stor nackdel finns det: lönen är provisionsbaserad, vilket jag förstår i det läge företaget just nu befinner sig, men det finns alltså inga pengar till provision än, eftersom annonssäljarna inte är tillsatta än... Men ägaren föreslog att jag skulle ta detta med arbetsförmedlingen och försöka få "praktikplats" och därmed i alla fall få a-kassa samtidigt som jag genom arbetsuppgifterna får lite mer praktisk erfarenhet - det fanns redan en handfull människor som var engagerade i företaget på denna basis. Och si! Det gick faktiskt! Så från och med måndag kan jag titulera mig "webbredaktör". Om jag vill, alltså. Fram till 17/12.

Jag har åkt på tillräckligt många smällar för att inte riktigt våga tro på att det här verkligen kommer att funka, men jag tänker satsa på att göra mitt bästa under de här veckorna och hoppas på det bästa. Jag har ju inget att förlora, men kanske, kanske det kan bli ett "riktigt"jobb i förlängningen av praktiken. Om jag skriver HIMLA bra, kanske, kanske jag kan utverka åtminstone en liten fast lön i botten... det skulle onekligen vara lite tryggare. Eller också leder det till ett helt annat jobb! Jag fortsätter väl min kampanj "Eva-Kihlström-är-fullständigt-oumbärlig". (Det känns dock lite onödigt att ha mina roliga strumpbyxor till vardags, eftersom jag mest kommer att sitta här inne på evalution-kontoret och plita med mina texter.)

20061108

...som mitt i gatan står...

Hemkommen efter stadsvandring den 8/11 är man rätt genomkyld, trots att termometern visar möjlig midsommartemperatur (uppåt +10) och man är rustad med seglarjacka och handskar mot höstvinden. Men folk som är här på konferens måste väl få en chans att sträcka på benen och samtidigt få ett hum om vilken stad de befinner sig i.

Tyvärr var det några vägarbeten i vägen, plus antalet i gruppen lite för stort (24 st) för att jag skall vara riktigt nöjd med min prestation. Det är så svårt att hålla ihop en så stor grupp när man förflyttar sig hela tiden, och därmed svårt att beräkna tiden. Jag strök massor och drog ändå över tiden lite. Men man vill ju ändå sluta med nutid-framtid, så inte folk lever vidare i föreställningen att vi tronar på minnen från fornstora da'r (badortsperioden 1877-1932), utan låta dem få veta att vi faktiskt gör kontinuerliga förbättringar här hela tiden. Renoveringarna av skolan och hamnen, och nybygget av serviceboendet Sigghusberg, t ex. Jag försöker även framhålla våra större industrier, 27-håls golfbana, våra små unika affärer (inget H&M eller Lindex här inte!) samt att vi ligger rätt bra till för pendling till arbete i både Stockholm (2 tim), Göteborg (1½ tim) och Jönköping (1 tim). Lägg därtill låga priser på hus och relativt bra tillgång på lägenheter i mysig miljö, och man undrar varför så många bor någon annanstans!

En sak till bara, apropå fördomar... Varför är det så att alla grupper jag har haft stadsvandring med som tillhör yrkesgruppen poliser har varit extra svåra att hålla på trottoaren? Jag vet ju vilka gator folk brukar slarvköra på och var man bör vara extra noga med att se upp. Jag stannar dessutom alltid och tittar och försöker vänta in gruppen vid övergångsställen (en vana som jag lade mig till med under mitt förra liv; som förskollärare). Är det då en grupp poliser så kan man ge sig på att åtminstone ett par stycken helt enkelt går förbi mig rakt ut i gatan, och nästan knuffar ut mig också. Skall man dessutom stanna i ett gathörn för att berätta något, ställer sig alltid halva gruppen ute i gatan. Kan faktiskt vara livsfarligt även i Hjo! Är det så grundmurat att "Här är polisen som mitt i gatan står" så att det ligger i deras gener?

Eller kan det vara så att jag själv är omedvetet extra noga när Lagens Långa Arm finns på någon meters avstånd, och att jag därmed blir mer uppmärksam på hur en grupp människor, som jag har ansvar för, på gemensam promenad faktiskt beter sig?

Jag överväger att ta med ett rep med knutar på som deltagarna kan hålla i på nästa vandring. Kanske kan få dem att sluta såsa, tala i mobilen och röka medan jag pratar också.

(De här stadsvandrings-kläderna hade jag alltså inte på mig idag. Då hade jag blivit helt djupfryst!)

Över till något helt annat!

Nu är jag så trött på att skriva om mina duster med a-kassan och ams, så nu blir det något annat! Den stora fördelen med bloggande är ju att det är tillåtet att kasta sig mellan stort och smått eller ännu större - ja, ni fattar!

Inspirerad av Patrik och Daniel (se länken till mkv-bloggen här intill) kommer här en fullständigt irrelevant redogörelse för vad mitt namn betyder. Och det är inte lite att leva upp till! Here comes!

Eva är ett kvinnonamn, med innebörden (det hebreiska ordet) chawa, som betecknar den bibliska urmodern, livgivaren. Motsvarande ord i persiskan är hava. Ordet är inte ett namn utan betyder helt enkelt att ge liv dvs. mänsklighetens livmoder. Chavah i 1 Mosebok 3:20 har översatts till Eva (lat. Eva och Heva, eng. Eve). Versen i 1917 års Bibel lyder "Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder åt allt levande". Ordet Eva har därefter tolkats som varande ett namn på en kvinna.
I kristen mytologi är Eva människosläktets stammoder och betraktas också som helgon inom den katolska kyrkan. Hon är också skyddshelgon för trädgårdsmästare och andra som vårdar liv, samt för skräddare.
Äldsta belägg i Sverige, år 1472.
Eva uttalas Äva om man bor i Bergslagen.
Och av vissa äldre västgötar... Namnet förekommer också i dubbelnamn som Eva-Britt, Eva-Karin, o.s.v.
Eva var ett mycket populärt namn från 1940-talet fram till 1970-talet
(extremt runt 1960) , men har sedan minskat i användning. I slutet av 1990-talet försvann namnet till sist från 200-i-topp-listan. Namnet används dock fortfarande relativt ofta som andranamn (företrädesvis på de stackars barn som har en Eva till mor, förmodligen - t ex dottern R). 31 december 2004 fanns det totalt 195031 personer i Sverige med namnet, varav 94561 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 664 flickor namnet, varav 20 fick det som tilltalsnamn.
Namnsdag: 24 december. (KOM IHÅG!!!)
Källa: Wikipedia.org

De' ni! Hela mänsklighetens livmoder....

Nu skall jag gå ut på stadsvandring med ett gäng poliser. Håll tummarna för att det utlovade regnet väntar en timme till!

20061107

Kalas-vånda

På lördag skall vi på Stort Jämnt Kalas och träffa en Massa Människor som jag Inte Träffat På Länge. Jättelänge.

(Klipp ur Göteborgsposten 061107)

Det blev svårt att läsa, men dialogen lyder så här:

Kille A: "Och...vad sysslar du med?"

Nemi:"Vad sysslar du med?"

" Jag är så less på att en av dom tre första frågorna främmande människor ställer är vad man jobbar med! Det är dumt! Och fräckt!"

"Du kunde ha frågat om vilken av figurerna i X-men jag skulle vilja vara eller om jag tror på ufon - tänk vad mycket roligare det skulle vara att svara på! Man får ju total prestationsångest när du håller på sådär! Jag sysslar med ingenting, okej? Jag är arbetslös! Gå iväg och var dum i huvet nån annanstans!"

Kille B: "Hallå, Nemi! Vad har du gjort sen sist? - Har det hänt nåt?"

Nemi:"Lägg av!"

(PS Lägg märke till att jag länkat en ny blogg här vid sidan: en nystartad "klassblogg" för oss som gick i mkv03! Kolla in den!)

20061106

Nu är det gjort

Jag har skickat in papperen. Nu skall de väl vara nöjda med mig på arbetsförmedlingen när jag kommer dit på torsdag. Nu har de ju strypt min kreativitet.

Är det någon som vill köpa fler julkort efter min första upplaga (som snart är slut på Hjo Bokhandel) så får ni anställa mig. Eller så.

Eller beställ ett jobb så levererar jag och du får betala om två år eller nåt när jag fått jobb och kunnat starta förtaget igen. Skall jag i så fall räkna med räntan från början?

Jag tyckte det var mycket att tänka på när jag skulle starta företaget. Det är nästan lika mycket nu. När jag bara skall utnyttja min rätt till "tillfälligt uppehåll", som man bara får en gång per företag.

AAauuuooggghhhh....

Näää

nu orkar jag inte mer. Jag har avbeställt vykorten.

Jag ska prata med facket, som skulle hört av sig för nästan en månad sedan, och kolla om de har något att tillägga. Sitter och väntar på telefon, för den jag sökte var naturligtvis inte inne. MEN RING DÅ!!!

Sedan lägger jag ner evalution. Och lägger mig och tittar i väggen. Rest in peace.

Det är inte värt sömnlösa nätter och bråk om utlagda tusenlappar i produktion av saker som är att räkna som "marknadsföringsaktiviteter", som nätt och jämt går runt. Jag behövde ju det där stora kontot som ger några tusen betalt i månaden för att leva på. I längden går det inte att leva tre pers på en lön + lite fickpengar som jag kan dra in.

Önskar jag kunde hitta någon mecenat som slängde åt mig en handfull kontakter av sitt överflöd. Eller bekostade mina produktioner. Jag vill ju hålla på, annars försvinner hela Adobe-paketet ur huvudet på mig! Macromedia-delen är redan på väg in i dimman.

Det värsta är att det tar ett par månader att starta igen, även om jag lägger företaget "vilande". Man måste från Skatteverkets synvinkel börja om helt från början. Det är bara namnet som man kan ha kvar "vilande".

Den här veckan väntar jag två intressanta samtal som kanske kan leda till något. Eller inte. Hur lång tid det tar till eventuell fast anställning har jag ingen aning om. Och jag måste ju leva fram till dess.

Så vad gör jag med min hemsida? Alla visitkort jag har lämnat ut? Förfrågningar om flera upplagor av mina vinterkort? Andra förfrågningar som jag kanske får i nästa vecka?

Jag tvättar i desperation mina roliga strumpbyxor och intalar mig att de gör sitt jobb.

20061103

Det finns två möjligheter

Antingen blir man arg eller också lägger man sig ner och tittar in i väggen, alternativt någon gammal TV-såpa.

På tre A4-sidor förklarar A-kassan återigen vad det är som gäller enligt 39 § ALF och i vilken mån jag kommer till korta i dessa avseenden. Tydligen är det så stelbent att 6 månader /25 veckor heltidsjobb MÅSTE vara avlönat heltidsjobb eftersom det står så i lagen. "Studier jämställs inte med heltidsarbete vid prövning av bisyssla". Alla övriga krav som ställs uppfyller jag ju.

Senast jag hade ett avlönat heltidsjobb var 1983. Och höstterminen 2000 hade jag två 50%-jobb. Men då hade jag inte en tanke på att jag skulle göra ett lappkast in på den här banan, som mitt företag bygger på.

Nu är det krig. Jag skall skriva debattartiklar och insändare och stöta på alla politiker jag kan komma på - den här lagen måste ju ändras! Det måste finnas en chans att driva ett företag på de här premisserna, åtminstone i min bransch! Jag kan tänka mig att det finns fler nischer som också skulle hamna i samma fack. Det går ju ganska lätt att kolla hur mycket man tjänar om man är så ärlig som jag och verkligen uppger siffrorna exakt till skatteverket. Hur många minuter man jobbar för varje krona är väl svårare att uppge i mitt fall, men är det så att jag får ett fast heltidsjobb blir det förstås automatiskt färre uppdrag jag tar! Och får jag ett deltidsjobb tar jag fler uppdrag och kommer kanske upp i en heltidsinkomst.

Vad jag inte får in i min skalle är att det är så stor skillnad på heltidsarbete och heltidsstudier (eller 1½-tidsstudier + timanställning i mitt fall). Hade det varit så att ingen får ha kvar sitt företag så skulle jag inte säga pip.

Någon A-kassa lär jag alltså inte se röken av, trots att jag har betalat in varenda månad i femton år.

I rena ilskan satte jag igång att söka tre jobb som inte finns än. Och två som finns. Samt skickade in en beställning från tryckeriet på 4000 vykort med Hjo-motiv. Kampanjen "Eva-Kihlström-är-fullständigt-oumbärlig" går vidare.

Sedan lade jag mig i soffan och tittade på Doktorn kan komma.

20061101

Jag vill inte

- ha fler e-mail där det står "tack för visat intresse..." men jag vill inte heller att alla jag har sökt jobb hos skall strunta i att meddela mig när tjänsten är tillsatt.

- läsa annonser om jätteintressanta jobb...som finns 15-20 mil bort. Jag vet att de finns ändå, att det finns 500 personer till som söker dem och att de är bättre kvalificerade än jag. det magiska ordet "erfarenhet" förföljer mig.

- vara med på representationsmiddagar när jag inte är där i egenskap av mig själv. Jag vill vara något eget men känner att jag blir mer och mer beige, allteftersom dagarna går. Snart kryper jag in i tapetmönstret. Fast maten är bra.

- att min filofax skall vara helt tom flera dagar i veckan.

- deppa ihop!!!!!!