20130520

En heldag vid datorn

Dagens "yess": upptäcka att även denne arbetsgivare använder samma registreringsformulär som en av de andra dit jag ansöker idag. Meriter och CV mm är redan ifyllt. 

Därmed slipper jag alltså att skriva in mer än personligt brev. (Vilket ändå tar någon timme, men där sparade jag oväntat typ 1 1/2 timmes jobb!)

Puh! Önskar att alla kunde använda det här...!


20130516

När det inte blev som det var tänkt

- att det långa vikariat jag var tillfrågad om, för en som skulle vara tjänstledig, stöp för att vederbörande ändrade sig och inte skulle vara tjänstledig trots allt - så får man bita i det suraste av äpplen och börja bläddra i platsannonserna igen.

Tack och lov för Jobsafari som håller ordning på annonserna åt mig och sållar bort de jobb som jag absolut inte är lämpad för. Ja, jag har ju själv fått fylla i sökkriterier förstås, men det finns flera s k "intelligenta agenter" som inte alls gör det lika bra. Om man fyller i att man vill ha jobb inom kommunikation, t ex, så kan man få annonser där det bara står kommunikation i förbigående någonstans i annonsen, utan att det alls har samband med det som jobbet handlar om. Men Jobsafari fungerar hyfsat på den fronten.

Det är intressant hur olika arbetsgivare formulerar sig i annonserna. När jag läser om att man "brinner" för sin verksamhet så får jag knottror bakom öronen. Jag som sökande vill helst inte bli beskriven som "grym" eller "hungrig" heller. "Med servicekänsla" är på gränsen. Söker man jobb i ett serviceyrke så är det väl en förutsättning.

Nyss bläddrade jag förbi en annons där det stod "...vi lever lågpris och brinner för att sälja bra /produkter/till rätt pris....." Hur gör man när man lever lågpris?

När man söker "säljare med/utan erfarenhet" i tjugo olika kommuner drar i alla fall jag öronen åt mig. särskilt som man inte får veta vad det är man ska sälja. Jag har väldigt dåliga erfarenheter av försäljarbranschen, men butiksförsäljning kan jag fortfarande tänka mig.

Nä, nu får jag bläddra vidare. Någon gång ska det väl vara "min tur". som det heter. Om det var någon ordning med det där tursystemet så skulle det varit min tur för länge sedan...

20130510

Självbilden

När man håller på och söker jobb och ständigt får nej, nej och nej kan man så småningom utveckla en självbild som inte precis är positiv.

Då tycker man att Arbetsförmedlingens uppgift skulle vara att peppa, peppa och peppa. Och det kanske de gör, men typ S-budskapet "alla ska med". Alla ska ha samma pepp oavsett om man är mer än vuxen och har högre utbildning eller kommer direkt från grundskolan. 

Två gånger om året skall man "upprätta en handlingsplan" där det står ungefär Eva ska söka jobb genom att... Däremellan hör handläggaren av sig och hör hur det går. Förra gången lovade han att "hålla tummarna". 

Jag har sagt att jag givetvis hör av mig om det blir någon ändring. Ändå ska vi genoföra detta spel år efter år. Min nuvarande handläggare har i alla fall lärt sig att använda mail, det är en enorm utveckling. Men "handlingsplanen" måste fortfarande skickas med snail mail.

Min dotter R, 1-7-läraren, råkade se mitt senaste handlingsprogram som låg framme på köksbänken samma dag som det kom. Hennes spontana kommentar: Men! Det är ju formulerat ungefär som när vi skriver handlingsprogram för tvåorna när vi ska ha utvecklingssamtal!!

Det är möjligt att det finns vuxna som kommunicerar på den nivån. Jag kräver lite mer av en statlig tjänsteman. Behandla mig inte som en åttaåring!

20130502

Målgång!

Då var det dags för inlägg nummer 100!

*applåder, stampningar, visslingar, konfetti, fyrverkerier, hurrarop*

Varje dag har jag skrivit åtminstone ett inlägg på den här bloggen eller systerbloggen "hur hamnade jag här". Oftast på båda.

Några dagar, det skall erkännas, kar jag haft rejäl bloggtorka och inte kunnat hitta på något, men eftersom jag SKULLE skriva varje dag har jag till slut värkt ur mig ett bidrag. Inte heller alltid de mest intressanta bidragen, men ändå.

På den här platsen har mitt jobbsökeri säkert märkts av en del. Ibland har det varit svart, svart, svart, men ibland lite försiktig optimism. Jag är glad att kunna skriva, så här på sluttampen av projekt Blogg100, att jag just idag tog upp en kontakt som gjorde att jag fick en aning nytt hopp igen.

Jag kommer att försöka hänga i med bloggandet nu. Om det inte blir inlägg varje dag, så hoppas jag kunna skriva något två eller tre gånger om dagen. Och då kommer ni att få reda på om det blev något positivt på riktigt av den här svaga förhoppningen eller om det också gick i stöpet, som så mycket förut. Ursäkta, men man blir lite desillusionerad.

Hoppas ni som har hittat hit kommer att fortsätta följa mina öden och äventyr! Jag fortsätter länka till Facebook och Twitter. Jag får väl hitta något annat att tagga med...:)

20130501

Inspiration

I dag tillbringade vi några timmar på ägorna i skogen.

Jag flyttade bland annat på en ansenlig mängd biomassa, som lagrats över rabatter och odlingar under vintern. Klippte ner några buskar som spretade mer än lovligt och fick en lagom solbränna på köpet. Ja, för när man väl började jobba blev det varmt så man kunde gå i linne, annars var det inte mer än 12-13 rader i skuggan och ingen vidare värme i vinden. När man satt still var det tröja på.

Jag fixade också till utedasset med separering, så det är klart att använda för säsongen. Det fungerar jättebra för våra behov. Vi grillade årets första middag och sedan kom dottern R med familj och fikade. Mysdag.

Varje vår får man ju också en massa nya idéer, eller också kommer man ihåg det man inte hann genomföra förra säsongen. Lite Ernst-varning, om man säger så. Vi spånade ihop en hel massa saker som man skulle kunna göra.

En sak som har legat och grott i några år är en sovstuga med lite extrautrustning i. Det är nämligen så att vår lilla stuga år byggd så att endast sängar med bäddmått 190 cm får plats. Ritningarna var väl från 1950-talet och då var det ju mindre proportioner på allt. Folk var väl kortare förr också. Tyvärr går det inte att bygga ut åt något håll utan att det skulle se konstigt ut eller bli en väldigt stor apparat.

I och för sig går det väl att sova några nätter i en kort säng emellanåt, men nu är det så att bottnarna i de gamla sängar vi har börjar ge sig. De är av någon slags kedjor och nu liknar de mera hängmattor = katastrof för en rygg med diskförskjutning... Och nya sängar med det bäddmåttet går inte att uppbringa. (Mycket kan man tänka sig att köpa begagnat, men inte sängar!)

Dessutom skulle vi vilja ha lite mera utrymme för förvaring, en fast duschplats för vår pumpdusch och så tänkte vi fixa ett solcellsaggregat på taket för att kunna ha frostfritt inne året om, och kanske ha ett litet kylskåp att koppla på när vi är där när det är varmt. El vore bra för att kunna ladda handverktyg och vattenpump också, och kanske skulle vi kunna fixa en slavmast så vi får täckning för mobil och till och med Internet där uppe. Nu är det en vit fläck precis där.

Mindre intressant är belysning, TV och varmvatten. (Fast får man Internet kan man ju numera titta på TV i paddan om man skulle behöva. Men det behöver man inte så ofta.)

Ja, detta kostar förstås en slant, men eftersom vi avverkade skogen för ett par år sedan så har vi skapat ett stugkonto som mer än väl räcker till de enklare lösningarna på våra idéer. Vad värre är, hur får man tiden att räcka till...??