Min blogg mot horisonten

Oj, det blev visst lite sent...

2012-01-27T18:34:00.001+01:00

Man tänker så mycket, och så blir klockan plötsligt 00.15 och det är en lång dag i morgon. Så det blir inget längre blogginlägg idag heller. Nya försök i morgon, sista dagen här.

Vi blev sittande en extra stund på restaurangen där vi åt ikväll (maten här är egentligen värd ett eget inlägg, sååå god och fräsch). Vi satt och gick igenom veckan som varit och summerade våra intryck. Det har varit en fantastisk vecka, en del har varit riktigt tungt att se men vi har också skrattat en hel del. Och sett mycket positivt som är på gång i Erikshjälpens samarbete med ett otal olika organisationer. Och deras fantastiska representanter här på platsen, som haft en hel del prövningar och bakslag på vägen och absolut inte är "färdiga" med något av projekten - de har drömmar och visioner, de vågar tro att det är möjligt att förändra där man står och DET GÖR SKILLNAD! Jag önskar att jag hade ett par senapskorn av deras tro och förtröstan.

Jag är glad att jag satsade en del och följde med M och de övriga styrelseledamöterna hit den här veckan. Vi har sett så mycket som man aldrig skulle sett som turist här i landet. Det har varit värt vartenda öre!

I morgon blir det morgonsim en sista gång - om vi orkar upp...!

Skickat från min iPhone

Långt ute i bushen...!

2012-01-27T13:40:00.001+01:00

Vi har ju varit borta i två dagar, VÄLDIGT AFK (fast vi har hört iPhonesignaler hela tiden), och sett hur man arbetar med mikrokrediter i praktiken. Vi har varit på home-party Cambodian style, kan man säga, då hela byar kommer tillsammans för att lära sig ekonomi, hönsskötsel eller odlingsteknik t ex. De flesta kan inte läsa så det är mycket bilder eller workshops som gäller. Vi har också fått komma hem till några familjer och sett vilken skillnad några dollar gör för dem.

Nu är vi alltså tillbaka i Phnom Penh och skall strax gå om hörnet och äta. Sista kvällen redan! Ska försöka hinna ett inlägg till i kväll.

Skickat från min iPhone

"Jag är ett barn, och det här är mitt hem..."

2012-01-25T16:23:00.002+01:00

Pippi Långstrump hade en klar och tydlig bild av vad ett barnhem är, när Prussiluskan ville att Barnavårdsnämnden skulle ta hand om henne. Jag hade också en klar och tydlig bild av vad ett barnhem är, även om jag inte delar den med Pippi. Jag tror att jag delar min definition med de flesta, åtminstone de som är födda och uppvuxna på 50, 60 och 70-talen.

På ett barnhem bor barn som inte har några föräldrar, eller släktingar/grannar/socialt nätverk som kan ta hand om dem. Då är man per definition föräldraLÖS. I en del fall kan det finnas någon förälder som visserligen är i livet men som är förhindrad att ta hand om barnet pga sjukdom (ex HIV/AIDS), invaliditet (ex krigsskador) eller drogberoende (ex alkoholism).

Tills idag har jag trott att detta är den vedertagna bilden över hela världen. Och idag har jag fått upp ögonen för något som är fruktansvärt fel.

Här i Kambodja har det varit en väldig massa krig och oroligheter, även efter Pol Pot-regimen, så man tänker sig att det skulle finnas många föräldralösa i behov av barnhem bara på grund av det. Och på grund av den utbredda prostitutionen förstås, som ofta sprider HIV genom att familjefäder blir smittade hos prostituerade och går hem och smittar sin fru och därmed mycket troligt kommande barn. Alltså har välmenande, rika, västerländska organisationer satsat på att bygga barnhem. Under de senaste 20 åren har antalet barnhem (orphanages, alltså avsedda för föräldralösa) enbart i Phnom Penh fördubblats, från ett tjugotal till ett drygt fyrtiotal. Det har varit lätt att visa upp bilder på små magra och smutsiga barn (före) och små välkammade, skoluniformsklädda barn (efter) för att samla in pengar i västvärlden för att flera barn skall kunna få en flygande start på barnhem. Men sanningen är att bara ca 27% av de barn som bor på barnhemmen i Kambodja idag är föräldralösa enligt ovanstående definition. Tidigare i Kambodjas historia var barnhem något ovanligt, det fanns alltid någon närstående som tog hand om det utsatta barnet, kanske under några år och sedan fick det flytta till en annan närstående som förbarmade sig.

Idag har jag hört hårresande men tyvärr sanna berättelser om organisationer som värvar barn ute i fattiga byar i provinserna för att fylla platserna på barnhemmen. Som intalar föräldrarna att de är dåliga föräldrar för att de är fattiga, och barnen får en bättre utbildning mm om de placeras på hem. Föräldragenerationen, som inte att förglömma överlevt Pol Pot-regimen och därmed många gånger dras med posttraumatiskt stressymdrom, som bl a innebär att man har svårt att känna och visa kärlek till sina närmaste, och är rädd för att opponera sig och säga emot den man upplever som den starkare. Hellre tiger man och samtycker. Ibland betalar den fattiga familjen till och med för att barnhemmet bereder plats för barnet. Och ibland söker den ansvariga för barnet själv upp barnhemmet när barnet närmar sig skolåldern, för att de vill ge barnet en bättre start än de själva kan, av något skäl. Man ser barnhemmet som en internatskola helt enkelt. Tyvärr är det så att inte alla barnhem är de bästa av barnhem heller. På många hem förekommer överbeläggningar, dåligt med personal eller ingen alls för de som är över 11 år, och bestraffningar med t ex cykelkedjor. -Säg vilka fördomar ni har, så ska jag ta fram exempel på det, sade den kontaktperson som var en av de vi träffade idag. En dag som handlat så gott som uteslutande om just barnhem.

Det är alltså väldigt, väldigt många barn som i onödan tas ifrån ett hem och en närståendes kärleksfulla men kanske fattiga famn. Många som i onödan förblir "osynliga" under sin uppväxt. Många som blir i onödan blir institutionaliserade och helst skulle stanna på barnhemmet hela sitt liv - vilket en del faktiskt gör, då de smygande övergår från barn till personal, men ändå ses som "barn" av resten av personalen.

Den organisation vi besökte heter ICC SKY, en av de organisationer som Erikshjälpen stöder. Jag har inte hunnit ta fram deras adress på nätet så googla gärna på dem om du vill veta mer än jag berättar här!

Organisationen jobbar för att fasa ut så många barnhem som möjligt, av alla slag (privata och statliga) och i första hand placera barnen hos någon anhörig. Sedan finns det en priotiteringsordning för hur man ska placera barnen, den sista utvägen är utomlandsadoption. Man har inlett ett arbete för "utskolning" av unga vuxna till samhället - då de levt i en skyddad värld hela sitt liv finns det många normala sociala funktioner som de missat. Ett exempel är vuxna människors kroppsspråk. Om man inte känner igen ironi eller hur människor som ljuger och smickrar beter sig är det väldigt lätt att bli lurad. En viss andel av barnhemsbarn som hux flux flyttar ut hamnar enligt statistiken i såväl prostitution som kriminalitet, vilket alltså inte är så konstigt då.

Det finns några olika grenar i detta "utskolningsprogram", som alltså just är på väg ur startgroparna. Vi fick lite djupare inblick i en av dessa metoder - att skapa jourfosterhem som kan ta hand om 3-6 barn under max tre månader och på den tiden slussa ut dem i "verkligheten" under ledning och stöd av bra socialarbetare. Vi fick följa med till socialarbetarnas första besök hemma hos en vanlig familj på landet som anmält sig intresserade och ta del av introduktionssamtalet. Det är där vi är när jag filmar Michael för Facebook i förra inlägget, jag fick lov att sno filmen för att visa även de som läser denna blogg. Det var intressant att lyssna till resonemanget och även att se hur man lever utanför staden.

Efter besöket fick vi lunch tillsammans med en av de första "utskolningsgrupperna" som man jobbar med just nu. De hade fått kontakt och bildat grupper redan på hemmet, där de levde, och hade nu flyttat ut för att bo i lägenheter i mindre grupper. De upplever sig närmast som syskon i gruppen. De var i tjugoårsåldern och hade stora men till stor del genomförbara planer för sina studier och framtiden. Tjejen som jag pratade med ville bli ekonom, till exempel. Hennes (riktiga) syster hade blivit kvar som anställd på barnhemmet, mamman och pappan hade separerat och bor på var sitt håll för långt bort för att hålla kontakt med annat än på telefon - alltså ett exempel på de moderna barnhemsbarnen enligt ovan. Nu och framöver kan det åtminstone finnas hopp för att den här tjejen och hennes två mindre syskon ska kunna slussas ut och fungera i samhället. Och deras likar.

På eftermiddagen fick vi en mera teoretisk presentation om organisationen och projektet av vår kontaktperson, ännu en eldsjäl som flyttat från en tryggad tillvaro i England, Europa, efter att redan vid sex års ålder ha fått en tydlig upplevelse av att det var i Kambodja hon skulle leva och bo. Det var en lång och slingrig väg hit, bl a något års studier i svensk litteratur (!), innan hon för elva år sedan kom hit och gifte sig och bildade familj med en khmer. Samtidigt har hon bl a jobbat i nära kontakt med regeringen med att ta fram lagförslag om just reformation av barnhemsverksamheten, som sedan gick igenom som lagar under 2006-2008 ungefär. Och också jobbat intensivt tillsammans med andra organisationer för att vända denna tankbåt och lägga om barnhemsverksamheten till stödåtgärder för fattiga och outbildade familjer på olika sätt. Någon slags familjecentraler eller alternativa skolor som River Kids och Sunshine som vi besökt de senaste dagarna. Det finns som sagt flera grenar, vi har bara fått skumma lite på ytan av alla idéer. Det är ju viktigt att alla donatororganisationer är med och inser att verksamheten behöver förändras! Och att det gamla begreppet "hjälp till självhjälp" med i det här fallet stöd till hela familjer fortfarande är det bästa arbetssättet.

I morgon skall vi vidare ut i landet och närmare bekanta oss med fenomenet mikrolån, som ju blivit ett framgångsrikt koncept och t o m fått Nobels fredspris. Vi skall dra iväg till andra sidan Mekongfloden och ligga över på ett annat ställe där jag inte vet om det finns tillgång till dator, så vi får se om det blir någon bulletin därifrån!

Filmtajm!!

2012-01-25T13:15:00.000+01:00

En liten glimt av livet i Kambodja. Håll tillgodo!

Skickat från min iPhone

Mera möten

2012-01-24T15:59:00.003+01:00

med nya människor och miljöer!

Bilden jag lyckats pilla in i bloggen idag visar en lokal där det bedrivs skola/förskola i dubbla pass varje dag i de allra slummigaste kvarteren i Phnom Pen. Här vistas dagligen 25 barn och tre vuxna samtidigt under några timmar, sedan kommer det nya barn. Bilden är alltså tagen precis i dörrhålet, lokalen är kanske 25 kvadratmeter (?) Den ligger strategiskt för att det är lättare att få barnen att komma dit om den ligger nära deras bostäder, och - ja, det fungerar ju någorlunda. De behöver ju ingen hall till vinteroveraller och Graningekängor. Jag har inte så många bilder från det här området, för de ansvariga för organisationen ville inte att några av de utsatta barnen skulle komma med på bild. Och vart man än vände kameralinsen så nog fanns det barn där. Här lever människor på varann åt alla håll, horisontellt och vertikalt, och en gång om året svämmar floden över och dränker stora delar av stadsdelen så sedan är det bara att börja om med inredningen... En av våra värdar visade märken på en mur ca 2,5 meter upp dit floden nådde senast den var som högst.

Detta område såg betydligt värre ut än där vi var i går. Folk precis överallt - vi var där mitt på förmiddagen och då satt de flesta vuxna som vi såg och spelade kort eller såg på tv. Några hade förstås små butiker av det slag som alltid är öppna och alltid finns överallt. Barnen lekte som barn gör, eftersom det är kinesiskt nyår idag var skolbarnen lediga. De minsta barnen krälade omkring i dammet övervakade av mormor, blöjor fanns nog inte ens på kartan så man kan tänka sig hur bakterierna frodas i värmen. Hur det går till här när mörkret faller vill vi inte veta... Varje gång vi ser ett litet ansikte tänker vi trafficking och barnprostitution. De organisationer vi besökt har i enstaka fall tagit hand om så små barn som ettåringar som varit utsatta för sexuella övergrepp, även om det är vanligare att 9-10-åringar och uppåt tvingas till denna hantering.

Vi fick ta del av familjers och enskildas livsöden och många gånger under dagen upprepades orden droger, prostitution, övergrepp, trafficking, HIV/AIDS, fattigdom... Vi mötte en familj som fått sitt fjärde barn i lördags (!) som försörjde sig på att pappan drog iväg och sålde småvaror från sin motorcykel varvid han tjänade ca $5 per dag. Vår värd misstänkte att detta var bruttoinkomsten, de flesta av de vuxna människorna här har inte gått tillräckligt i skola för att lära sig räkna och läsa ordentligt, än mindre företagsekonomi och skillnaden mellan bruttoinkomst och vinst.

Vi fick också besöka "högkvarter" i närheten till området där några av Erikshjälpens samarbetsorganisationer har verksamhet. Här vid floden finns t ex projektet "River Kids" som samlar ihop barn i olika åldrar, ser till så de lär sig tillräckligt mycket för att hänga med i den statliga skolans undervisning (på liknande sätt som Sunshine som jag skrev om igår) och lär dem grundläggande folkvett som hygien och moral. Idag besökte vi också Kambodjas motsvarigheter till såväl Glada Hudikteatern som LP-stiftelsen - alltså en organisation som arbetar för att fysiskt och psykiskt funktionshindrade skall få personlig utveckling och arbeta med t ex drama och annat kreativt i denna process (tänk efter hur många sådana som kan rymmas i ett härjat land som Kambodja och lägg därtill ett antal "normalstörda", som varit utsatta för övergrepp som t ex syra i ansiktet kastad av någon anhörig) och en annan organisation som riktar in sig på alkohol- och drogmissbrukare (och gissa hur många sådana det finns i ett härjat land osv...) Överallt bland personalen ser vi samma varma leenden mot människor och kärleksfulla ögon när de talar om sitt arbete. Vi förundras över hur de orkar. En av medarbetarna medgav idag att, ja, ibland gråter man faktiskt över utsatta människor som kommer i ens väg. Och man kan bara hjälpa om de själva vill. Lika ofta som vi hört ovanstående ord, lika ofta har vi hört ord som projekt, möjligheter, gemenskap, program, läroplan, stödundervisning, ett mål mat om dagen, hygien... Och det ger hopp! Någon gång kommer man in på det lilla ordet "fundraising", alltså hur man skall samla in pengar till allt detta enorma arbete som aldrig verkar få någon ände. Och man tänker och tänker på vad man skulle kunna göra för att få ihop ännu mera pengar till dessa eldsjälar, både de som har lämnat en trygg tillvaro i ett rikt västerland för att jobba med det här, och de som känner en brinnande längtan att hjälpa sitt eget folk som har det sämre än sämst. Och de ser resultat. Det går inte fort men det händer små mirakel då och då. Vi fick höra om en flicka som blivit skickad till Malaysia (trafficking) som tack vare hjälptelefonen som en av Chab Dais många grenar jobbar med lyckades komma tillbaka till sitt land och hem just här om dagen. Och liksom det blir "glädje bland änglarna i himlen över en enda..." så jublar personalen här över varje seger.

För att våra västerländska kroppar och hjärnor skall orka med detta bombardemang av intryck och tankar i denna värme, har våra värdar Marianne och Bror (som dessutom hade bröllopsdag just idag!) lagt in en och annan välbehövlig matpaus och annan rekreation emellan. Idag åt vi lunch på en fantastisk buffé-restaurang där man betalade $7 plus det man ville dricka, och sedan fick man äta precis så mycket man klarade av. Tyvärr har man ju sina begränsningar. Tänk Orient Palace i Skövde, du som har varit där (en stor restaurang med bl a Mongolian Barbeque), fast ungefär fyra-fem gånger större buffé med kambodjanska och vietnamesiska, kalla och varma, specialiteter. Ett helt bord bara med efterrätter - flera mysko grejor som jello och rissoppa, men också enorma fat med exotisk frukt av många sorter... Fatta att vi led lite av what we in Sweden call paltkoma på eftermiddagens besök och presentationer!

Och så var det ju också det att vi gärna ville go shopping a little in the same veva. (Man blir lite uppmjukad även i hjärnans språkcentrum när man hör och pratar någon slags engelska med diverse brytningar samtidigt som man vill verka prydlig hela tiden. Det tär på krafterna.) Våra fantastiska värdar lotsade oss även här, till ett shopping mall i flera våningar där vi gjorde diverse fynd. Tyvärr lyckades jag nästan klämma handen av en liten expedittjej när jag stängde dörren till provhytten (tycker man förresten att svenska provhytter är små, så kan man kolla de här! I klass med en flygplanstoalett!) men å andra sidan köpte jag två par jeans och ett bälte av henne så då blev hon nog lite gladare igen. På kambodjaners vis log hon i alla fall emot mig hela tiden. Så även den som Michael köpte två par jeans av. "Riktiga" jeans alltså, till en bråkdel av priset hemma. Man undrar vad kopiorna kostar...

Vi åt ju även en måltid på kvällen denna dag, men eftersom vi hade grundat med glass på det amerikanska haket Swensens på bottenplanet blev det något enklare förtäring på fjärde plan i samma varuhus. Där köpte man först valfritt antal "monopolpengar" - kuponger - som man sedan kunde använda till mat och dryck i ett 25-tal luckor runt ett stort torg med cafémöbler. Vi köpte varsitt stort glas färskpressad fruktjuice som inte var av denna världen, och sedan valde Michael och jag att dela på en risrätt med wokade skaldjur och grönsaker. Vi var proppmätta och måste tyvärr lämna nästan en fjärdedel av portionen. Rolf säger att det är klara pensionärspoäng på detta!

Vi konstaterade också att vi haft en väldig tur när vi gav oss iväg på denna "Blind-date" till resa. Jag hade ju inte träffat någon av de andra i detta gäng och flera av de andra har inte lärt känna varann så väl förut heller, eftersom de sitter i olika delar av Erikshjälpens styrelse. Men jättekul har vi, bättre ressällskap kunde man inte få. Undrar om vi skulle ta och stanna någon månad härnere? :)

Nä, vi måste ju hem och samla in mer pengar till Erikshjälpen!

Så här kan det också vara...

2012-01-23T16:29:00.002+01:00

...att bo på denna planet.

Idag var vi uppe och iväg redan kvart i 8 för att besöka organisationen Chab Dai. De har just flyttat in i ett nytt, ändamålsenligt kontor som är ett knallgult trevåningshus i Phnom Pen. Chab Dai är kort sagt en organisation som samordnar insatserna från drygt 50 kristna hjälporganisationer som arbetar mot trafficking och utnyttjande av barn, i första hand sexuellt men även i barnarbete.

Vi frågade vad byggnaden använts till innan de flyttade in. Jo, någon slags "business", trodde Helen, den brittiska chefen på platsen. Det stod tomt innan de flyttade in, så att den hyresgästen som kom efter dem till de gamla urvuxna lokalerna kan flytta in redan den 1/2! När den kambodjanske ledaren för organisationen i hela Kambodja hörde att vi undrade, berättade han att den hade fungerat som ett ställe där man "rekryterade" ungdomar, mest flickor och ofta från fattiga lansbygdsfamiljer, man gav dem en s k "utbildning" på några veckor i hur ett modernt hushåll sköts och lite engelska på basic-nivå och skickade sedan iväg dem till rika familjer utomlands. Malaysia tar just nu emot mängder av dessa flickor, och ett stort antal av dessa hamnar i något som närmast liknas vid modernt slaveri. Förutom att arbeta i hushållet får de stå till tjänst med allehanda "tjänster" framför allt till mannen i hushållet, och de fråntas alla rättigheter - egen telefon, pass och andra papper de kan ha haft med sig. De blir helt utlämnade till deras arbetsgivares goda vilja.

När vi gick runt i de luftiga och ändamålsenliga kontors- och samtalslokalerna kunde man inte annat än småle och förundras lite över Guds finger. Helen, som alltså fick reda på det samtidigt som vi, hoppade runt och sa: Snacka om att en byggnad blir "omvänd"...! (fast på engelska).

Jag skulle kunna berätta mycket om Chab Dai men timmen är sen och det får bli en annan gång. Namnet betyder i alla fall "join hands" - ta varandra i handen - och står på tre verksamhetspelare: samarbete mellan organisationerna, förebyggande/ingripande samt uppsökande och riktlinjer/målsättningar. Kontor som arbetar på liknande sätt finns nu även i USA, Kanada och England. Man nätverkar även med organisationer i andra länder, t ex grannländerna Malaysia och Thailand.

Vi besökte två av de ställen som är med i organisationen för att se hur det fungerar i verkligheten. Det var enormt intressant att se och höra de eldsjälar som arbetar där försöka förändra livsvillkoren för de barn och deras föräldrar de har på sin lott. Fattiga föräldrar i ett samhälle (se bilden) där ca 5% av de vuxna kan läsa någorlunda, får en möjlighet att låta barnen gå i skola och äta något varje dag och samtidigt lära sig grundläggande "folkvett" som att man tvättar händerna före maten och efter toalettbesök, att man bara dricker rent vatten och vilken slags mat som är nyttigare än annan. När de uppnått en grundläggande nivå slussas de över till den vanliga kommunala skolan, men har fortfarande möjlighet att få stödundervisning här. De fattiga eleverna ligger bara på grund av det oändligt mycket efter sina jämnåriga och har ingen möjlighet att betala för extra lektioner, vilken annars är vanligt att även andra elever behöver. Kan man således undvika att bli sjuk i tropiska sjukdomar och lära sig läsa och räkna, kan man få flera möjligheter att välja på. Kanske kan man jobba hårt och studera vidare på högre nivåer och bli till verklig nytta för hela samhället och landet, t ex som jurist eller lärare, eller lära sig företagande, få mikrolån och starta någon liten business som åtminstone man själv, familjen och kanske släkten kan leva på. Då behöver man inte ens överväga att skicka iväg familjens nioåriga dotter som förlorar oskulden för kanske 800 dollar. Dottern som därmed förvägras alla valmöjligheter till ett fortsatt "anständigt" liv, förskjuts av familj och släkt och får försörja sig på prostitution. Droger och misär följer som brev på posten och hon slutar sina dagar som "baglady" - om hon blir så gammal. Givetvis har organisationen även verksamhet bland offern, "ingripande", på olika sätt, men vi besökte bara dessa två idag, vilket tog större delen av dagen.

Vid femtiden när vi kom tillbaka till hotellet var man ganska mör både i kroppen och huvudet av alla intryck. Under en dryg timme ägnade vi oss åt egen rekreation: någon vilade, drack kaffe och några gick och fick välbehövlig massage. Jag valde en djupverkande underhudsmassage som var en blandning av thai- och aroma massage. Jag ska inte svära på att den lilla tjejen promenerade på mina skulderblad och bröstrygg, men hon drog rejält i håret i alla fall! Stadiga nypor som visste var de tog och ett litet försiktigt "sorry" emellanåt när jag råkade kvida till för att det gjorde ont i mina spända muskler när de löstes upp tog mig bort från den grymma verkligheten som de flesta i världen lever i för en liten stund. Ja, jag behövde det och kanske kommer jag på något genidrag i natt när jag sover!

Aftonens måltid intogs på ännu en restaurang, fransk denna gång, och vi hade ett långt samtal om hur dagen hade varit och hur Erikshjälpen arbetar. Ute på våra besök hade våra värdar fått svara på frågan hur det kom sig att de hamnade här, med mycket varierade svar. Nu frågade styrelsemedlemmarna varandra samma fråga, med något mera likartade svar.

Den stora behållningen av denna resa tror jag redan nu blir alla möten med människor som vi får vara med om, och alla livsöden som anförtros oss. Vi har bara idag hört flera märkliga berättelser om hur man kommer till en vändpunkt som i ett fall till och med var väldigt dramatisk och höll på att ta död på personen, och steg för steg bygger sig ett annat slags liv som är till nytta för både sina närmaste och en stor mängd människor runt omkring. För att inte säga hela landet. Det är mycket att smälta. Tur att inte alla måste gå igenom sådan skärseld för att hitta sin plats i livet! Samtidigt är kontentan att det aldrig är försent att tänka om och göra något annat, som kanske kan forma om världen lite grann och göra den bättre.

En ovanlig söndag

2012-01-22T16:16:00.002+01:00

Började dagen med några längder i den minimala bassängen. Det är så gott att äta frukost sedan. Frukosten ser lite annorlunda ut i den här delen av världen. Man äter gärna ris med någonting till även på morgonen, så det ingick självklart i buffén. Dessutom pinfärsk ananas och mango. Och så vitt bröd... Sedan tittade vi ut på innergården och där stod en liten "gubbe" och fixade äggrätter! Pinfärska de också alltså. Michael och jag valde scrambled idag, i morgon funderar vi på att prova pancakes.

Apropå det där med språket så behöver man visst inte bekymra sig och bemöda sig med att öva upp franskan när man ska åka hit. Nu för tiden kan de flesta engelska och det är bara de äldre (typ 50+) som kanske vill prata franska. Det franska arvet begränsar sig till en del av arkitekturen nere vid floden, men eftersom hela Phnom Penh är så gyttrigt så är det svårt att se något kvarter i någon speciell stil. Det finns inte heller några speciella shoppingkvarter eller restauranggator, utan allt ligger huller om buller. Möjligen närmast floden, där det går en bred strandpromenad med restauranger och så, där vi faktiskt var och åt vattenbuffel ikväll. På en restaurang vid namn Titanic (uttalas på franska med betoning på sista stavelsen!). Men nu går jag händelserna i förväg.

Efter frukosten begav vi oss iväg med tuc-tuc till den internationella kyrkan ICF (International Church Fellowship) där vi deltog i en rätt vanlig gudstjänst, fast det var massor av nationaliteter förstås. Men allt var på engelska så vi hängde på. Och predikan var extra intressant. Dagens text handlade om när Jesus kallade de första lärjungarna som var fiskare. Predikanten gjorde det hela till ett veritabelt föredrag om fisket i Kambodja och fick ihop det med texter och liknelser som han läste in emellan. Mycket skickligt gjort, och extra intressant för oss som inte visste så mycket om det.

Efter kyrkkaffet på takterrassen gick vi runt hörnet till muséet Tuol Sleng. Byggnaderna var skola fram till 1975 då Pol Pot beslöt att göra det hela till ett tortyrfängelse i stället. Känner du inte till Pol Pot och Röda Khmererna, googla på det! Det är så mycket hemskheter så en tiondedel kunde varit nog och i slutändan hade de haft ihjäl ungefär en fjärdedel av hela landets befolkning. Bara därför att denne tyrann till diktator fått för sig att man inte behövde några akademiker, någon kommers, några företagare eller arbetsledare över huvud taget i det perfekta kommunistiska samhället. Bara bönder och möjligen en och annan arbetare. Så genom ett utstuderat system av angiveri fick man in en massa folk som inte hade gjort något speciellt mot staten eller så, torterade de som kunde ha upplysningar och körde iväg andra direkt till avrättning. I det gamla tortyrfängelset har man alltså inrymt ett muséum om denna hemska tid i Kambodjas historia. Har man varit i ett koncentationsläger så var detta ungefär dubbelt så otäckt tyckte jag. Och man funderade på vad man själv och Sverige gjorde under dessa år i slutet av 1970-talet. Jag gick på gymnasiet. Och Pol Pot lär ha varit i Sverige och hälsat på Palme, högst inofficiellt förstås, och svenska journalister på vänsterkanten var här och rapporterade att tillståndet var utmärkt - fast de kom förstås inte in i Tuol Sleng. Tre miljoner människoliv avslutade på ett grymt sätt i hela landet, av sitt eget folk. Troligen visste man åtminstone på en del håll i omvärlden vad som pågick men ville eller vågade inte göra något. Jag gick med låten "Stå och se på" av Anders Edenroth/The Real Group ringande i huvudet och klarade inte riktigt att se alla delar av utställningarna. T ex de minimala bås med dörr som varje fånge skulle vistas i hela tiden utom då de torterades. Alltså sova, sköta hygienen, äta...

Eftre att ha dragit några djupa andetag gick vi i alla fall runt ett annat hörn och åt lunch efter detta. Därefter gjorde vi ytterligare ett besök på en historisk plats, bara för att ha klarat av det, så att säga. Det var nämligen typ en förlängning av ovanstående, "Killing fields" strax utanför huvudstaden, dit man förde fångar enbart för att avrätta dem. Nu är det en fridfull park där gästerna uppmanas att tala lågmält och visa respekt, och man guidas runt området på stigar som man inte får avvika från eftersom man då kan trampa i några mänskliga lämningar som inte är uppgrävda. Guidningen var inspelad så att var och en kunde gå runt till olika stationer och lyssna i hörlurar, sin egen takt, och det fanns extra information inspelad för de som ville fördjupa sig på en del ställen. Det var verkligen minimalt med prat och alla gick koncentrerat och lyssnade på den blodiga historia som sakligt berättades i våra öron. Vid avrättningarna kostade man inte alltid på kulor utan man kunde ta vad som fanns till hands, spadar, yxor eller andra verktyg, och så skyfflades kropparna, ibland fortfarande levande, ner i massgravar och täcktes med ddt eller andra kemikalier för att dämpa lukten - och slutgiltigt avliva de som eventuellt levde där nere. Man täckte nödtorftigt över med ett alldeles för tunt lager jord, så när de började undersöka området efter 1979 hade det börjat krypa upp lämningar av både ben och textillier från fångarnas kläder. Sådant fanns utställt i glasmontrar längs stigen. Och i en stor minnesbyggnad, "stupa", fanns 15 hyllplan med kranier och andra större benrester som undersökts av utländska experter. Totalt grävde man fram lämningarna av 8945 människor på platsen, ytterligare minst lika många får vila kvar i sina massgravar på fältet. Det värsta att se var i alla fall det bastanta träd som stod kvar bredvid en av de utmarkerade massgravplatserna. En skylt förkunnade att det var detta träd som soldaterna slog ihjäl de minsta barnen mot, genom att hålla dem i fötterna och slunga hvudet mot stammen. Nu gråter jag igen när jag skriver detta.

Det tog ett tag att samla ihop sig även efter detta besök, men samtidigt förstod vi besökare att det är viktigt att känna till denna bakgrund för att kunna förstå kambodjanernas mentalitet lite bättre. Så gott som alla nu levande kambodjaner har ju någon personlig relation till detta fruktansvärda folkmord och detta sätter spår av trauma i hela folket. Grymhet och ondska flera generationer framåt. Och Pol Pot fick aldrig någon rättegång och straff utan avled gammal och trött år 1997. Fast en del tror att han blev förgiftad är det ett alldeles för milt straff.

När vi kom in till staden igen tog vi en promenad längs den fina strandpromenaden, till den tjusiga, ovan nämnda restaurang Titianic, där vi testade vattenbuffel denna kväll. Till en kostnad av 70:-/ pers inkl allt. Det här skulle man kunna vänja sig vid.

Fån restaurangen gick vi över gatan, rundade ett hörn och där fanns en "nattmarknad" - som en vanlig marknad men öppen till rätt sent. Här strosade vi runt och gjorde en del fynd förstås. Själv behövde jag inte ens pruta utan försäljaren själv sänkte priset från 8 till 5 dollar när jag var lite tveksam till om jag verkligen behövde den här... Men det behövde jag ju då, för 35 spänn! En tunn klänning att ha över baddräkten till och från badet. Någon lokal idoltävling på högsta möjliga decibel pågick (tyvärr) samtidigt på området så det var en aning tröttsamt. Men 45 minuter var lagom för att rensa hjärnan efter dagens känslomässiga påfrestningar.

Någon kanske undrar vad det är för väder. Jaa, det är någon sorts icke-väder, solen skiner och det är drygt 30 grader, varmare mitt på dagen förstås. Vi håller oss i skuggan och dricker massor av vatten hela tiden. Och mår egentligen väldigt bra. Och är tacksamma för att vi inte föddes i den här delen av världen, där så många av våra jämnåriga och äldre helt enkelt inte finns.

Lätt jetlaggade...

2012-01-21T16:39:00.003+01:00

Det tog precis 24 timmar att ta sig från centrala Hjo till flygplatsen i Phnom Penh, fast den effektiva flygtiden var 13 timmar. Först Göteborg-Paris, sedan Paris-Bangkok och till sist Bangkok-Phnom Penh. Behöver jag säga vilken av rutterna som var jobbigast? Min rygg uppförde sig ungefär som väntat = illa, så jag fick ställa mig upp, gå lite och t o m försöka stå och sova med någon timmes mellanrum. Men framför allt vill jag uppmana alla som har små barn: flyg inte med dem före tre års ålder! Två av de små stackarna som var med skrek växelvis nästan hela tiden, när en somnade av utmattning vaknade syskonet.. Och när jag gick förbi på väg till toaletten hade mamman också somnat fast ungen fortsatte skrika. Så små barn har ingen glädje av utlandssemestrar, åk till Boråsparken eller Arena Skövde!

I alla fall. Air France var jättebra att flyga med, relativt bra plats för benen och mycket god mat. Trerätters middag med varm huvudrätt, två varma rätter att välja mellan, och desserten bestod av chokladmousse, Camenbertost OCH färsk frukt! Sådant kan fransmännen!

Vi möttes med bil på flygplatsen av en av våra värdar Marianne, som jobbar för Erikshjälpen - eller "Erics" som det heter här - och fick en kort guidning på vägen till vårt hotell Goldiana. Det var beundransvärt att se hur smidigt hon slingrade fram i den täta trafiken, bland en massa vespor, tuc-tucs och diverse andra fordon av olika storlek. Rätt som det var kunde någon köra en liten bit mötande i samma körfält för att ta en liten genväg, men det verkade som om alla hängde med på det för det händer väldigt sällan något, enligt Marianne. Om polisen får syn på det, eller andra förseelser, så är det mycket större risk att åka fast som utlänning och få högre böter. Varför? För att utlänningarna oftare betalar sina böter, kanske för att de oftare har bättre ekonomi... Polisen råkade se att vi satt fyra i baksätet utan bälte (det var länge sedan!) men det brydde han sig inte om. När vi ska ut och åka längre sträckor ska vi ha större eller fler fordon.

Under bilfärden fick vi också ställa våra "tjugo frågor" - de mest angelägna - om landet, arbetet mm till Marianne. Det blev minst tjugo - var! Det här kommer att bli en intressant vecka, och roligt resesällskap har vi!
När vi hade checkat in och kollat av våra rum på hotellet, som är av god mellanklass ( jag hittar inga stjärnor men typ ***+ borde det vara) så gick vi upp och tittade på takterassen. Minsann fanns det en pool, visserligen bara 15x 8 meter men djup nog att simma och vattengympa lite i! Så det var bara att gå ner två trappor, hoppa i swimsuiten och kila upp och hoppa i! Det var underbart att få sträcka ut sin mörbultade lekamen i åtminstone 200 meters bröstsim.
Lite senare kom Marianne tillbaka, nu tillsammans med vår andre värd Bror, och visade oss till en jättemysig restaurant där vi provsmakade flera olika och jättegoda kambodjanska specialare, bl a grodlår. Maten påminner mycket om thaimat men är inte riktigt så pepparstark. Å andra sidan fanns stark sås att komplettera med för den som ville. Pris ca 50 kronor per person, och vi blev jättemätta! Under middagen och promenaden som vi tog efteråt fortsatte Marianne och Bror att berätta och svara på frågor som vi hade. Marianne kom hit första gången för 20 år sedan, så hon vet en väldig massa! (Hon har inte bott här oavbruten sedan dess, men åkt mellan Sverige och här)
Nu måste jag nog sova en stund, för i morgon blir vi hämtade med tuc-tuc efter morgonsimmet (som vi har planerat in kl 7 förstås) och frukosten. Vi skall besöka en internationell kristen kyrka och sedan få se lite minnesmärken från Kambodjas sorgliga och blodiga förflutna.

Nu är vi på väg!

2012-01-20T12:13:00.001+01:00

Eftersom vi inte behövde åka förrän vid 11-tiden hemifrån Hjo, passade jag på att jobba på biblioteket några timmar=halva mitt schemalagda dagspass innan vi for. Som timanställd har man ju ingen "semester" och om jag inte precis byter arbetstid med någon annans pass så får man inte jobba igen de timmar man är borta, utan de är förbrukade. Så man är rädd om de timmar man får och kan jobba.
Vi åkte vägen om dottern Rebecca som ju är hemma med lilla Stella 11 mån, så vi fick säga hej då. Fick med lite nya bilder att ha i mobilen och titta på när vi längtar. Undrar om Stella känner igen oss när vi kommer hem...
Nu är vi alltså på väg mot första etappen, Landvetters flygplats, där vi skall möta resten av sällskapet. Vi skulle bli 5-6 stycken i vår lilla grupp, och så träffar vi ju Erikshjälpens personal på platsen när vi kommer fram. Vi har ju fått ett preliminärt program men det är väldigt spännande att se hur det är på riktigt. När man åker på en vanlig semester har man ju ofta en bild av hur det blir, var man ska bo, vad man kan titta på, hur det är att ligga på stranden.. Nu vet vi nästan inget! Men vi litar på våra värdar, det blir säkert en jätteintressant och givande vecka.
Vi har ju faktiskt varit på en liknande resa förut. År 1999 var vi i Thailand och besökte en missionär för att se och rapportera om hennes arbete på olika ställen i landet. Då var vi borta i tre veckor och hade med oss alla barnen (9, 14 och 16 år gamla). Vi hade några dagar med sol och bad i Hua Hin och lite sightseeing bl a vid "River Kwai", annars var det besök på diverse barnhem, radiostation, församlingar o s v. Fortfarande kan barnen komma med kommentarer och reflektioner om den resan, som visar att den lämnade intryck för livet. Inte minst när de pratar med andra, kompisar och så, som har "varit" i Thailand på någon badort och möjligen i Bangkok, utan att träffa någon människa "på riktigt". Det är olika världar man varit i. Våra barn har bl a sett barn med det blekröda hår som kännetecknar undernäring, bärande ett syskon på höften, sträcka fram en mager hand med en bedjande blick mitt i folkvimlet på marknaden, där ytterst få penningsstinna "faranger" (européer) syns till.
Det blir nog snarast den världen som vi kommer att besöka nu också. Men vi kommer också att få se exempel på hur man med små medel kan hjälpa åtminstone några, som kan hjälpa ytterligare några, att skapa nya förutsättningar, självkänsla och på sikt egen försörjning.
Det finns människor från vår priviligierade del av världen som satsar några år eller större delen av livet på att jobba med det. Det finns människor som skänker pengar för att det skall bli gjort. Det finns hopp.

Skickat från min iPhone

Gott nytt år!

2012-01-17T21:21:00.003+01:00

Inte mycket nytt för övrigt. Men om några dagar skall Michael och jag åka till Kambodja tillsammans med en del av styrelsen för Erikshjälpen. Ja, Michael sitter i den styrelsen, det är därför han åker med. Och jag åker som "medföljande" och betalar mina omkostnader själv.

Vi skall alltså besöka Erikshjälpens utsända på platsen och se några av de projekt som drivs av de pengar som samlas in i Sverige på Pg: 90 09 28 - 3. Eller om man köper en get eller en brunn, ja, ni vet. Just i Kambodja handlar det mycket om att hjälpa fattiga och utsatta människor till självhjälp. (Följ länken och läs mer!)

Just Erikshjälpen är kända för att en mycket stor del av de insamlade pengarna når fram direkt till de som behöver det mest. Organisationen och administrationen är slimmad och effektiv. Läs mer om hur arbetet är organiserat här. Därför känns det bra att engagera sig just där.

När jag fyllde år förrförra året (oj vad tiden går!) ville jag lika gärna som presenter samla in pengar till jordbävningen i Pakistan, som var akut då. Läs här om hur det gick! (Och lite till!)

Vi hörs snart igen. På fredag bär det av!

Äpplen och päron

2011-12-04T17:43:00.001+01:00

Härom veckan började vi öva på sången Koppången i kören. Jag anförtrodde min körkompis och småföretagar-kollega att jag hade fullt upp att inte röras till tårar av den vackra texten och melodin. Förra året hörde jag Sissel Kyrkjebö sjunga den på en julkonsert och tårarna rann hela tiden. Vilken artist hon är förresten! Vilken utstrålning! Vilken publikkontakt! Förutom att hon sjunger som hon gör, då.
En halv minuts begrundan. Sedan säger kompisen: Hon är säkert inte så bra på InDesign (vårt favoritprogram för layout)!
Tack.

Skickat från min iPhone

Återigen

2011-11-22T13:29:00.000+01:00

har jag bläddrat igenom 500+ platsannonser som jag sökt på "Bibliotek, Detaljhandel, Extrajobb, Freelance, Förskollärare, Försäljning, Grafisk, Kommunikation och journalistik, Kontor, Kultur och kyrka, Livsmedel, Marknadsföring, Personal och rekrytering, Projektledning, Sekreterare och reception, Språk och översättning, Tele- och datakommunikation eller Övriga innehållande minst ett av orden information, reklam, kommunikation, foto, text, språk eller detaljhandel" och hittat EN värd att söka, som passar mina meriter.

Bland de övriga träffarna finns kranelektriker, häxa/medium, läxhjälp och drogtestare... men det går ändå fortare att söka med en intelligent agent på jobsafari än att bläddra i tidningarna själv.

Ibland blir jag nöjd...

2011-11-07T19:12:00.002+01:00

när jag bläddrar igenom gamla blogglänkar som jag inte kollat in på länge, och ser att de inte heller har uppdaterat på ett par månader eller så.

Jag är inte ensam.

Undrar om bloggen i den här formen har spelat ut sin roll? Eller om det är jag och mina "vänner" som går över till andra medier?

Medan jag funderar på detta, funderar jag också på vad det betyder om man söker ett jobb och de svarar med att de skall höra av sig i månadsskiftet. Och det blir den 7:e i nästa månad och inte en susning hörs.

Förmodligen att de undrar varför i hela världen denna knäppa människa sökte vårt fantastiska jobb, det begriper hon väl själv att alla andra är yngre, vackrare och bättre lämnade för den här tjänsten än hon...

As time goes by...

2011-09-19T12:44:00.004+02:00

Nu har det plötsligt blivit höst och det märks sannerligen på vädret! Efter två superfina dagar fredag och lördag, blev det värsta ruskvädret under söndagen så det blev rena sjusovardagen.

Det var i alla fall en fantastisk tur att just de dagarna var soliga, fina och riktigt klara höstdagar. Då hade nämligen kommunen och fastighetsägarna sin mässa Leva&Bo i Hjo, då det var en del extra aktiviteter i sta'n. Det var också "Skördefest" under lördagen, vilket inte heller hade varit så trevligt under hällande regn.

Jag var engagerad som turistvärdinna och "inkastare" på de olika evenemangen under några timmar både lördagen och söndagen, vilket var trevligt. Jag hade också med några av mina egenproducerade kort, kalendrar och tändsticksaskar med Hjo-motiv till försäljning. Nu planerar jag att förnya beståndet med ett par nya gratulationskort, då jag skall delta på en mode- och smyckevisning hos klädbutiken Fint och Skönt här i Hjo den 29/9. Så nu blir det att sätta igång och fixa! Det hinner säkert bli klart i tid. Det är roligast att göra saker tillsammans med andra företagare, står man ensam känner man sig lite "naken och exposed", som Maria Montazami säger.

Mitt jobbsökande för övrigt står kvar på samma fläck. Fick i alla fall ett trevligt avslag nu på morgonen. "Du har en intressant profil varför vi hoppas att du vill registrera en intresseanmälan hos oss..." -vilket jag givetvis redan hade gjort, med tanke på kommande tjänster. Den s k coach jag hade genom Arbetsförmedlingen menade ju att en sådan formulering var nästan lika med att man hade fått jobbet, men i så fall skulle jag ha fått flera jobb vid det här laget, så jag räknar inte hem något förrän jag har ett påskrivet anställningsbeslut.

Jag jobbar vidare på mina 15 timmar på biblioteket (det är sagt året ut och sedan är det ingen som vet) och så har jag fått ett utökat uppdrag av tidningen Äntligen Länstidningar i Skaraborg, som det heter nu. Jag skriver artiklar både om Hjo och Tibro, och i oktober kommer jag även att ha med ett alster i Skövde "City"-utgåvan. Så småningom skulle det kunna bli mera även där. Så det är bara att fortsätta ha is i magen och bläddra, bläddra och bläddra bland platsannonserna. Någon gång blir det väl min tur...

Test

2011-06-25T19:50:00.001+02:00

Kollar bara lite så att min mobil lägger upp inläggen i god ordning. Verkar fungera! Då kan jag blogga lite varsomhelst ifrån.

Hej! Eva

Sommarplaner

2011-06-25T19:32:00.002+02:00

Redan vecka 25 gick jag på semester från mitt ena jobb - timanställningen på 15 timmar/v som jag har på biblioteket. Ja, semester vet jag inte om man kan kalla det, men uppehåll i tjänsten under 4 veckor är det ju. "Semesterersättningen" är inbakad i den timlön man får, så den betalas inte ut som när man har en vanlig semestertjänst. Alltså kan jag se fram emot en betydligt mindre löneutbetalning i juli och augusti... men så'nt är livet. Jag har i alla fall tjänsten kvar, månad för månad.

Och jag har ett par uppdrag att fakturera som skall komma in under sommaren. Så jag överlever. Ska bara få det allra sista OK'et och trycka på knappen för att skicka iväg materialet, innan jag tar ett par veckors sommarledigt från företaget evalution också.

Fast riktigt ledigt blir det bara en vecka, då vi åker utomlands (bra att ha några "inneboende" som vaktar huset så man slipper ordna det, se nedan!) . Innan dess åker jag med maken M till Almedalen och passar på att fortbilda mig lite där. Får väl se lite vilka man springer på, jag har hittat en del intressanta föreläsningar och seminarier som jag tänkt gå på och sedan kan man ju mingla runt lite i allmänhet. Det är ju inte alls bara politiker där utan en hel del media- och kommunikationsfolk. Laddar med både profilkläder, evalution-visitkort och pocketblogg-bokmärken ifall, ifall. Nätverkande är ju aldrig fel.

Resten av sommaren kommer att gå till att hälsa på folk, få gäster, greja i stugan, ett par båtturer mm. Sonen med flickvän kommer att jobba här i sta'n under några veckor och bo hos oss så det blir förstås en del tid med dem samt så mycket som möjligt med barnbarnet och hennes familj. Två rejäla barnvaktspass är inbokade.

Lite bilder!

2011-06-17T19:44:00.010+02:00

Jag hade tänkt lägga upp några foton som jag tog med mobilkameran på den utställning jag hade på Konstrundan här i Hjo under pingsthelgen, men den funktionen har tydligen fått spunk. Det fungerade inte alls. Så jag lägger upp mina bilder, alltså de som jag visade på utställningen, i stället.

På utställningen var de utskrivna i storlek 30x40 cm och inramade i smal svart ram med glas. Dessutom hade jag ytterligare några Hjo-motiv att visa upp.

Tema: "En dag på jobbet" - olika människors vardag beskrivet med en bild. Jag fick ganska mycket positiv feedback av mina besökare!

Om ni undrar

2011-05-18T11:03:00.002+02:00

vad jag gör, så fortsätter jag med mina 15 timmar/vecka på biblioteket samtidigt som jag söker andra, mera långsiktiga tjänster. Visst finns det fler annonser ute nu igen, men vilken typ av tjänster är det och hur många sökande finns det på varje tjänst...? Fortfarande är det nätverk och kontakter som gäller.

Och mitt företag får ett eller annat uppdrag lite då och då. Just nu jobbar jag med en folder till en butik i Skövde. Blir den bra, kan det bli fler grejor där. Samtidigt förbereder jag min fotoutställning som ingår i Konstrundan i pingsthelgen här i Hjo, där jag har fått plats nr 8 på kartan. En Hjo-kalender för 2012 och ett antal nya inlägg i PocketBlogg är också på gång, mest i marknadsföringssyfte.

Jag fiskar fortfarande med trål OCH långrev...!

Bokmässan

2011-02-07T16:04:00.001+01:00

är ett ställe där jag kunde tänka mig att jobba. För hur det än är så måste jag fortsätta tänka på olika andra ställen att jobba, eftersom det aldrig verkar gå som det skulle med någonting.
En stor fördel när man söker jobb på just bokmässan är tyvärr att man ska vara släkt med tidigare anställda/grundare av mässan... Eller ha ett alldeles särdeles bra nätverk.
Så det får bli det sistnämnda jag får jobba på! Och efter de här dagarna i Göteborg har jag i alla fall kommit en bit på väg.
Vi var nämligen inbjudna som bokbloggare till en inspirationsträff hos just bokmässan i dagarna två. Vi var elva personer med olika bloggar, varav två från PocketBlogg. Bodde lyxigt på Gothia Towers och har ätit och ätit så magen står i fyra hörn. T o m resan bjöd de på, mot att vi sa vad vi tyckte om mässan och den relativt nya community som startats på nätet, och som skall hållas vid liv av sådana som vi. Och vi hade helt klart en del att komma med, både när det gällde innehåll och utseende. Ska bli spännande att se vad det blir för några ändringar av vår brainstorming idag!
Det var kul att träffa de andra och bygga nätverk även med dem. Tyvärr var det inte så kul väder i Göteborg idag, det kom t o m några snöflingor mitt på dagen.

Nä, jag ska inte ta bort mina sökverktyg...

2011-01-11T17:50:00.002+01:00

Har tänkt i "flera veckor" att jag ska blogga lite då och då och oftare, men nu är jag så irriterad och tjurig så det skulle inte bli så bra.

Jag har i alla fall de ca 35% på biblioteket, med möjlighet att vikariera ibland på DEN tjänsten, medan det där andra... *poff*

Håller tummarna för en helt annan tjänst som jag också har sökt i en annan kommun.

En s'a aldri räkna ut nå't, som Raskens Ida sa när tjuven hade tagit både krösa-pengarna och fläsket.

Nu händer det mycket, ska jag säga!

2010-12-15T20:36:00.002+01:00

Plötsligt har jag fått en timanställning (ca 35% på obestämd tid från nyår och framåt) som kommer ur den extra pott som biblioteket i Hjo nu har fått sig tilldelad för att utveckla verksamheten.

Dessutom möjlighet att vikariera på ytterligare två olika tjänster framöver om det skulle bli aktuellt.

Samtidigt säljer jag Hjo-kalendrar för fullt! Och i morgon kommer nästa nummer av Äntligen länstidningen i brevlådorna med min artikel om punk/pop-gruppen Neverstore. (Fast det är väldigt trögt att sälja annonser till Hjo-företag. "Det har vi aldrig gjort förut!")

Jag börjar fundera på att ta bort mina sökverktyg för platsannonser. Kanske behöver jag dem inte längre... det går bra nu...

Allting går att sälja

2010-12-12T18:18:00.002+01:00

Ibland känner jag mig som om jag klev rakt in i den här sketchen.

Senast idag när jag var med dottern R och mågen E i bäbisaffären för att handla lite nödvändiga prylar åt den där filuren som ännu så länge döljer sig i En Mage Nära Mig. Mitt kommande barnbarn, m a o.

Sedan barndomskompisen och hans fru nedkom med sina tvillingar i veckan, drygt 10 veckor före beräknat datum, har nog dottern R fått lite eld i baken och inser att det faktiskt skulle kunna bli lite tidigare än 23 februari, och börjar därför redan nu att "cocoona" lite smått.

I bäbisaffären fick jag hela tiden bita mig i tungan för att inte säga allt jag tänkte. Jag sa nog ändå tillräckligt många gånger att det där har jag sparat hemma och det där kan man göra jätteenkelt själv, för det fick jag höra senare under eftermiddagen... Och vissa prylar är helt otroligt att man kan ha till försäljning i en affär. Uppenbarligen finns det ju en marknad för det. Och denna marknad har formligen exploderat sedan jag själv hade småbarn.

Exempelvis: små gummibollar att fästa under spjälsängens ben så att man med små ansträngningar kan få den att vibrera = 349:-. Åkpåse som en fjällsovsäck i absolut vatten- och vindtätt material PLUS överdrag på barnvagnen PLUS regnöverdrag att trä på hela vagnen - när är det sådant väder? Smäller inte ungen av därinne om man packar in den i allt det där? Räknade inte ens ihop hur mycket det kostade tillsammans.

S k "babysitter", typ walkie-talkie, har ju funnits i ett antal år. Men de flesta nyblivna föräldrar går inte längre från sitt barn än att man hör om det skulle vakna från t ex rummet intill.

En ordinär spjälsäng går knappt att uppbringa längre. Man vill ju kosta på sitt barn det finaste, eller hur? Alltså har den ljudlös höj- och sänkfunktion av långsidan, vändbar madrass "deluxe" med en varm sida för vintern och en svalare för sommaren (ca 12 cm tjock), extrastadigt spjälskydd, fluffigt täcke och specialkudde för att det lilla huvudet inte ska bli "platt". (Någon som har sett ett barn med platt huvud?) Sängen finns lackad i flera olika färger förstås. Påslakanset till detta kostar lika mycket som ett vanligt till en vuxensäng, om inte mer.

Ja, det är klart att det är fint, man vill ha det mesta nytt och mina barn är ändå väldigt sansade när det gäller att spendera pengar, och köper inte på sig en massa onödor. Och det är lika bra att satsa på kvalitet när man handlar åt första barnet, för det kommer kanske fler barn och syskonbarn som kan överta. Det finns ju också, icke förvånande, en enorm andrahandsmarknad därute som det inte fanns skymten av när det var aktuellt för mig.

Jag skall också inom det närmaste gå upp på vinden och ta ner några kartonger med lakan, filtar och spädbarnsprylar som fortfarande är i fullt användbart skick. Det går ju att ha det att byta med när de nya och fina är i tvätten, om inte annat.

Jag tycker bara synd om alla blivande och nyblivna föräldrar som bara för att det finns i affären tror att "det MÅÅÅSTE man ha" (som Gösta Ekman säger i sketchen ovan).

Utmaningar, utmaningar...

2010-10-21T22:25:00.004+02:00

Igår fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ta hand om ett gäng journalister som kom till stan. Lite blandade, svenska och utländska. Jag skulle stänga min ordinarie arbetsplats på Skolbiblioteket och ta ett par timmar till detta.

Klart man svarar ja, innan man ens har hunnit tänka riktigt på vad det var jag skulle göra egentligen. Lät ju kul att träffa lite nytt folk, om inte annat.

Men saken gällde nämligen dagen IDAG. Och det gällde att ge journalisterna, som hängde i Kronprinsessan Victorias och Prins Daniels släptåg runt Skaraborg, ett gott intryck av Hjo. Hade ingen aning om vilket material jag hade till förfogande, om jag skulle vara ensam eller vilka frågor de skulle ställa. Om de skulle tilltala mig på franska eller småländska. Om frågorna gällde grynkorv eller Hjo-historik.

Lite mer instruktioner fick jag i mailen i morse. Och svara för mig kunde jag någorlunda, både om grynkorven och om Hjo, och det var flera som tyckte att det var trevligt ordnat med lokalproducerad siksmörgås och varm specialchoklad från Njuta. Och med Erkki och Frippe omkring sig är man inte övergiven!

Några bilder lyckades jag också knäppa av, trots att jag INTE FICK någon ackreditering. Det skulle jag inte ha, sa info-chefen. Nähä.

Valfeber

2010-09-01T20:57:00.002+02:00

Mycket kampanjande blir de'...

Det här är en av de bästa hittills, alldeles oavsett vilket parti som använder den.

Ännu en ny erfarenhet...

2010-08-05T11:49:00.001+02:00

Byggmax drive-in är ett fullkomligt livsfarligt ställe!

Nu menar jag inte i första hand risken att förköpa sig, för priserna är låga och det är ingen ko på isen om man råkar få med några läktor för mycket. Jag menar bokstavligen livsfarligt.

Inne i hallen stod ett par och lastade gipsskivor på ett släp med stor koncentration. Runt dem och deras ben snodde en liten son på 3-4 år och de var flera gånger nära att tjonga till honom i huvudet med ett vasst hörn. Men det verkade inte som om de märkte det ens.

Ute på brädgården svärmade mest gubbar i olika medelålder med "amatör" stämplat i pannan och en inåtvänd "äntligen hemma"-blick, bärande på brädor i olika dimensioner, gärna 3-5 st i samma grepp med sikte på det egna släpet. Kommer ni ihåg tv-filmen "Plankan" kanske ni kan föreställa er vad jag såg för min inre syn. Jag försökte bara hålla mig undan.

Hu! De skulle behöva en säkerhetsvakt därinne.

Men då skulle det förstås bli betydligt dyrare att handla där.

Nu har vi i alla fall köpt på oss diverse takplåt, virke och hängrännor så det håller oss sysselsatta ett tag. Så dröjer det innan vi behöver åka dit igen.

Nya erfarenheter hela tiden!

2010-07-30T21:07:00.003+02:00

Sitter har pa ett internetcafe som vi hittade har i Cala d'Or, Mallorca, efter mycket letande, och tankte lagga upp nagra bilder som vi har platat hittills under semestern. Tyvarr hade jag fatt med mig fel sladd i hastigheten sa det blir inga bilder forran nasta gang.

Jag kan i alla fall inte lata bli att testa det har med internetcafe. Det har ju funnits i massor av ar men jag har aldrig kant behov av det forran nu.

Pa hotellet dar vi bor finns tradlost internet gratis att anvanda och M angrar djupt att han inte tog med en laptop-dator i stallet. Da hade han sluppit att ga anda hit. Och han hade sluppit sitta och titta nar jag slar fel pa det spanska tangentbordet, fyllt av ¿, ñ, ç och annat.

Jaja, vi far val se om det blir nagon annan gang, som jag ser till att fa med mig ratt sladd och kan ladda in nagra bilder. Det var ratt kul det har ocksa, fast lite stressigt att tanka pa att tiden gar. Nastan som pa den gamla modem-tiden...

M tycker att jag skall tala om vad vi har gjort idag. OK, idag har vi akt till Palma och tillbaka med lokalbussen. Det ar alltid lika spannande att gora vara sma exkursioner och se om man lyckas ta sig dit man vill och hem igen. Jo, det gick ju bra. Dessutom akte vi runt med turistbussen - ni vet, hop-on, hop-off, som finns i de flesta storre stader. For att vara extra grundliga akte vi drygt ett och ett halvt varv. Missade en hallplats pa kopet. Men vi sag i alla fall slottet Castell del Bellver och den stora fina katedralen. Sedan orkade vi inte med sa mycket mer kultur, utan tog en bocadillo pa plaça de santa Eulália och tog bussen till det stora kopcentret Porto Pi. Dar var det inga problem alls att spendera ett par timmar med diverse shopping, bade fonster- och riktig sadan.

Semester!

2010-07-26T14:09:00.003+02:00

Noterar att det är mer än en månad sedan jag skrev något på bloggen.

Ja, den här sommaren har man inte gjort många knop i värmen.

I ärlighetens namn skall sägas att jag ju faktiskt jobbade ända till den 16/7 och då hann med en hel del omflyttningar och röjningar. Och i förra veckan jobbade vi en del uppe i stugan. Nu har ju vädret slagit om och det har blivit mera normal svensk sommar, så det går faktiskt att ta i lite när man är där.

Men i morgon blir det resa på riktigt. Då åker M och jag på en restresa till Mallorca, där vi aldrig har varit. Där ska det i alla fall vara sol och varmt, och vi stannar en vecka.

Sonen T och lilla I skall hålla ställningarna här hemma under tiden. De jobbar och står i för att samla i ladorna inför kommande studier.

Så här ser den ut.

2010-06-17T17:45:00.000+02:00

Och så köpte jag en bil!

2010-06-17T17:43:00.000+02:00

I eftermiddag var vi i Skövde och hämtade den gröna. Det blev en
"megas" (Renault Mégane) igen, vi hade en blå modell Classic som
åkte i diket med mig för 5 år sedan. Den här är grön på flera
sätt, bl a drar den sådär 4 dl diesel per mil på landsväg och är
också lite mindre än Lagunan som vi haft i 25 000 mil.
Det blir nog bra när man vant sig. Och jag fick en fin blombukett som
tack för affären. Sådant gillar vi!

Som fisken i vattnet

2010-06-14T18:08:00.003+02:00

Sommar = morgonsim i Guldkroksbadet. Har varit så i många år men inte förrän förra året utnyttjade jag det till max.

I år har kommunen fått tillbaka skötseln av anläggningen och i sommar testar man hur det funkar med fritt inträde till hela stället. De har annonserat ungefär samma öppettider som förut, men morgonsimmet skulle vara mellan 7 och 8. Jippi, tyckte jag som simmar lugnt, då kanske man hinner simma en km! Förut har det bara varit bassängtid till 7 30, nämligen, och det har kännts lite stressat.

Idag var första gången för i år som jag verkligen pallrade mig dit för att simma några tag. Eftersom jag är ganska otränad nu bestämde jag från början att det skulle räcka med 500 m idag. Kom dit strax efter 7 men tänkte att det var ju ingen brådska. In och klädde om och duschade, det luktade rent och nystädat som aldrig förr - ojdå, vad kommunen kan, tänkte jag. En "badvärd" satt vid bassängkanten och övervakade så att ingen höll på att dränka sig - inte heller standard under tidigare regim just vid morgondoppet! Inte mindre än totalt tre "personal" var på plats, en klippte gräset och en gick runt och grejade med vad det nu var. Förut brukade det bara finnas en vaktis som öppnade grinden.

När jag hade simmat mina 500 upptäckte jag att leden hade glesnat i bassängen, folk började gå upp. Hm, ja, jag skulle ju ändå gå upp, men det var ju 8 det var sagt?? I omklädningsrummet hörde jag någon säga "jag som trodde det var 8 nu!" Fler som tänkt så, alltså.

Så på väg ut passade jag på att fråga den trevliga badvärd-tjejen. Nää, badet är öppet till 8 men man får bara vara i bassängen till 7 30... Sedan måste vaktmästarna göra rent bassängen. (Det är vi iofs tacksamma för!) Same, same but different alltså. Men lite lurad känner man sig allt! Jag vill ju inte vänta med mitt morgondopp ända tills badet öppnar kl 10 00 och trängas med alla simskolebarn.

Det räcker med andra hurtbullar till morgonsimmare i alla åldrar. Påfallande många är samma vithåriga damer som kommer in på bibblan och lånar stora travar med deckare, ju blodigare desto bättre. Undrar om det har något samband? Ja, se, det är en helt annan historia!

Det finns flera

2010-06-13T10:11:00.002+02:00

som har svårt att hitta en ny plats i tillvaron när man av en eller annan anledning har behövt tänka om, och starta om, sitt arbetsliv.

Läs det här tänkvärda blogginlägget om oss som är "sidokvalificerade".

Jag är jätteglad för att jag har mitt vik på biblioteket ända till nyår och jag känner att jag har mycket att tillföra den verksamheten. Jag tror att de ansvariga också tycker det, nu när jag har fått visa en del av vad jag går för under ett par månader.

Men jag tror inte på att det kan bli en fortsättning i samma form nästa år, främst därför att ordinarie personal förstås räknar med att komma tillbaka från sin föräldraledighet, och någon utökning av antalet anställda kommer knappast i fråga. Därför kommer jag att sätta igång igen efter sommaren och söka, söka och söka på alla jobb jag hittar. Och därför sätter jag också in näbbar och klor för att under vikariatstiden hålla fast de uppdragsgivare som anlitar mitt företag!

Att cykla genom Hjo

2010-06-02T10:43:00.002+02:00

en morgon strax före 8 känns som att vara i en Disney-film. Bonjour!!

"Lilla stad, den är lugn och vilsam.
Varje dag är som den igår.
Lilla stad, litet folk som bor där, börjar da'n så här:

Stadsfolket:
Bonjour! Bonjour! Bonjour, bonjour, bonjour!

Se där går bagar'n med sitt bröd som alltid, av samma
välkända modell, varje morgon samma sak;
Framifram och bakibak, in den småstad där vi bor.

Bagar'n:
God morgon Belle!
Belle:
God morgon monsieur!
Bagar'n:
Vart är du på väg?
Belle:
Till bokhandlar'n, jag har just läst en underbar saga
om en bönstjälk och en jätte och...
Bagar'n:
Så fint... MARIE, BAGUETTERNA! SKYNDA!..."

(Ur Skönheten och Odjuret)

Kombinatör

2010-05-31T11:38:00.003+02:00

Jag går och smakar på ordet lite då och då.

Ett ny-ord som betecknar något som jag alltid varit.

Vill helst ha ett fast jobb, inte så viktigt hur stor sysselsättningsgrad det är, men också något intressant att göra på frilans-basis, gärna ett par uppdrag i taget.

När jag jobbade som förskollärare var jag även cirkelledare och hade några timmar drama och småbarnsrytmik på Kulturskolan varje vecka. När jag studerade på MKV jobbade jag som stadsvandringsguide och turistvärdinna på Turistbyrån, och ryckte in på Kulturskolan som vikarie ibland. Sedan jag slutade på MKV har jag fortsatt att säsongsarbeta och vikariera medan jag har gjort jobb genom mitt eget företag, och det är bara det där fasta jobbet som egentligen har lyst med sin frånvaro.

Nu har jag det nästan som jag vill ha det. Om inte ett fast jobb, så i alla fall ett långt vikariat, ända fram till nyår, på deltid. Och jobbet är inom informationsbranschen även om vissa inte tycker att det är klockrent, mitt i prick. Jag har en väldig nytta av båda mina utbildningar, + alla fristående kurser jag har gått, som barnbibliotekarie, faktiskt. Och av alla mina andra erfarenheter som jag fått genom livet. Allt hör ihop på något sätt.

The circle of life.

Vad händer efter nyår, då? Det tänker jag inte så mycket på nu. I oktober tänker jag lägga upp den strategin.

I've been working like a dog

2010-05-16T20:37:00.000+02:00

Nu återstår två saker av mitt projekt. Dels att se om jag kommer att
drabbas av åkomman Horror Vacui. Rädslan för att det blir tomt,
alltså. Uppstår vanligtvis efter ovanligt intensiva arbetsperioder.
Fast jag har aldrig direkt lidit av det.

Dels att se hur många timmar jag kommer att få betalt för. Alltid
spännande. Vi kom överens om ett antal timmar och ett belopp, men jag
skulle säga till om det fattades material och om jag behövde
komplettera. Vilket jag gjorde. Ganska mycket. Jag har förstås kollat
varje grej så det var OK innan jag gjorde det. Men, som sagt.
Spännande.

Tills vidare sitter jag i fåtöljen och glor rakt fram - på TV. I
morgon skall jag sätta fart med annonserna för "Äntligen". Och jobba
på bibblan förstås.

Uppdrag föder uppdrag

2010-05-08T11:18:00.003+02:00

på samma sätt som "handel föder handel" visar det sig.

Efter träget nätverkande och inte så få fina vinkar har jag lyckats få vad som kan kallas ett uppdrag värt namnet.

Bråttom är det förstås, det skulle ju varit klart för ett par månader sedan egentligen. Så nu sitter jag och sätter ihop material jag fick i onsdags för att kunna redovisa ett utkast på måndag morgon, och helst ha klart vilka delar jag inte kan få tag i på egen hand. Några loggor t ex.

Det blir inte mycket tid på nätet. Nu klev jag ut för att facebooka en fråga om en bild som jag vill använda, och leta reda på några flaggsymboler som jag behöver. Och då blev det äntligen lite bloggande också. Jag får massor av uppslag till blogginlägg hela tiden men hinner aldrig blogga ner dem.

Som t ex det här: har ni någonsin tänkt på hur den brittiska flaggan ser ut egentligen? Att de diagonala röda ränderna inte går ända in till krysset utan att det är en liten vit rand från korset mellan de röda fälten. När blev det det? När man ritade flaggor på mellanstadiet målade man ju alltid ihop det röda i mitten. Eller? Nu när man kan googla bilder känner jag mig överbevisad. Här har jag gått och gjort fel i fyrtio år...

Att börja på ett nytt jobb

2010-04-11T09:00:00.002+02:00

är jobbigare än man tror...

Trots att det bara är 75% och jag haft en ganska väl tilltagen "inskolningsperiod" har det varit dagar då jag kommit hem och varit HELT slut. Faktiskt fått gå och ta en tupplur för att orka med resten av dagen med det jag tänkt göra hemma.

Jag har ju aldrig jobbat just på bibliotek förut och i dagens IKT-samhälle är det dator som gäller. För säkerhets skull är det ett program för Stadsbiblioteket och ett helt annat på skolan. (Ett dussin nya lösenord för de olika inloggningarna är en bonus, förstås...) Och det är ju inte bara utlån det handlar om, utan också reservationer, fjärrlån, inläggning av nya böcker och beställning. Så det där med att hålla ordning på Hcg och Hcf samt de lite krångligare Lz, Qcc och V, och komma ihåg andra etiketter och stämplar som skall sättas i böckerna, det är bara en liten del av det hela. Det är bara att lära sig.

Jag har i alla fall stor nytta av mina 40 p i Informationskunskap. Dels vet jag hur man använder sökmotorer i största allmänhet och förstår från början vad det är jag gör och varför. Dels har jag god datavana.

Och inom kort kommer jag att ta upp traditionen med "sagostunden". Så får min förskollärarutbildning också glimta fram lite.

Ibland går det VERKLIGEN fort...

2010-03-13T17:52:00.003+01:00

Blev påpekad på sta'n att jag inte har bloggat på ett tag, att jag bloggar för sällan och ska blogga mera... Ojsan, har det gått ett tag igen!

Jaa, jag är ju inte världens mest regelbundna bloggare, det erkänner jag, men de här bloggarna är ju inte på något vis professionella utan är till för att jag ska skriva i dem bara när jag känner för det. Jag har i och för sig tänkt ganska många blogg-tankar på sistone, men har inte hunnit pränta ner dem. Så då får det vara. Och det har också varit lite annat på gång.

Jag jobbar på med mitt uppdrag att skriva artiklar och sälja annonser i tidningen Äntligen/Länstidningen. Den här gången har jag flera nya annonsörer! Och jag har skrivit några bra artiklar om Hjo och påsken, som jag hoppas alla kommer in. Så här såg mina bidrag i förra numret ut.

Jag har också tagit ett tag i kokboken som är på gång, så vi har numera en dummy att visa upp för hugade spekulanter. När det blir deadline för tidningen skall jag göra mitt nästa månadsbrev som jag skickar till ett antal kunder och andra nätverkare, och presentera boken där, och lite annat också.

I början av mars var jag med företagarna i Centrum- och Handelsutvecklingsprojektet på studieresa i Smögen och Vara kommuner. Det var en bra resa på många sätt. När vi precis hade ätit lunch och var på väg mot Vara ringde min mobiltelefon. Det var en bekant som hade sett följande:

...och just hade skrivit ett bokmanus som behövde läsas och "omdömas" av en oberoende person. Det står ju i artikeln att jag recenserar böcker! Så det blev ett uppdrag på stående fot. Tidningen är Erikshjälpens informationstidning som kommer 4 ggr per år, och alltså kommer att ligga ända till juni. Och delas ut i en massa sammanhang. Undrar hur många andra uppdrag jag kommer att få genom den?

Och slutligen: I tisdags när jag som vanligt höll på med allt och ingenting ringde telefonen. Det var kulturchefen, som lät meddela att det vikariat jag hade sökt för tre månader sedan och inte fått, nu var ledigt igen. Hon som hade fått vikariatet då, hade nu fått en fast tjänst på annat håll, och behövde tillträda snabbt. Och då fick de bryderi här på skolbiblioteket och stadsbiblioteket. Så erinrade de sig att jag ju hade sökt det, och ringde som sagt. Delvis för att jag har ett ständigt intresse för böcker och underhåller det genom att recensera böcker på PocketBlogg.se. Tjolahopp! Jag tog förstås "andra chansen". Så nu har jag 75% jobb fram till nyår, uppdraget på Äntligen och lektörsuppdraget med boken.

Jag har också gjort en fotografering idag, som jag skall debitera ett av våra politiska partier.

Plötsligt känns det som om jag får betalt för nästan allt som jag gör...! Kan det verkligen vara sant??

Snöfoton från Hjo

2010-02-24T20:48:00.004+01:00

Ibland går det fort!

Blev uppringd av en fastighetsägare i staden som ville dokumentera hur företagets fastigheter såg ut nu under den snörikaste vintern i mannaminne. Och hur snöröjningen fungerade. Mycket av snön hade redan forslats bort, så det var idag det skulle ske.

Så, åt sidan med allt obetalt ideellt arbete jag just höll på med, och ut i snön. Två timmar tog det att gå runt för att få med de flesta av husen. 180 bilder blev det. Sedan var det lite redigeringsarbete vid datorn också.

Jag är tacksam för varje timme!

Ett litet smakprov:

(Om "vän av ordning" till äventyrs undrar vilken runda jag gick min promenad, så kan jag säga att bilderna inte ligger i kronologisk följd!)

2010-02-23T01:33:00.000+01:00

Sova - bara att glömma
Den välriktade stålskodda klacken missar inte skalbaggen på rygg som
ingen ser
Allt som är kvar - en blöt fläck
En blöt fläck av snor och tårar

Snökaos och katastrofberedskap = in med svärmor i snösvängen!

2010-02-21T16:22:00.004+01:00

Vår huvudentré.

Hamngatan. Rakt fram, i det gråbeige huset längst ner i backen före ån, bor vi.

Snöhögen på torget är nu ca 4 m hög och har fått sällskap av flera mindre på och omkring torget.

Kyrkogatan

Ni som inte är i Hjo just nu men kanske brukar vara här ibland, eller någon gång har varit här: tänkte bara visa er hur det ser ut just nu. Inget strålande badväder precis. Det ryktas om att Vättern har lagt sig helt nu, det är omöjligt att säga fast man befinner sig 50 meter från sjön. Det syns bara snö och dis så långt ögat når.

I fredags kväll började det blåsa och yra snö, och i går morse ringde mågen och frågade snällt om vi kunde hjälpa till att skotta fram hyresgäster. De ringde in alla människor de kunde komma på för att skotta upp de ibland meterhöga drivorna som låg utanför folks ytterdörrar. Klart vi ställde upp, så mycket det gick.

I morse hade det ju kommit ny snö, men nu var det inte riktigt samma panikläge. Tur i oturen att det var helg också, så det gjorde inte så mycket om det inte var skottat förrän 11-12.

Så nu har vi praktiserat lite i snösvängen. Många människor är tacksamma, men konstigt nog finns det ändå de som måste klaga på att det inte går tillräckligt fort, att de inte kommer ut osv. Sådant är tråkigt!

Jag är jätteglad för att vi har vår "lille gubbe" (hustomten) Owe här som vanligtvis hinner skotta och rensa och göra fint runt huset där vi bor. Och det talar vi om för honom också!

Summering och utvärdering

2010-02-16T10:03:00.003+01:00

Så har man då gått igenom ett "jobbcoachningsprogram". Jag har verkligen givit det en chans och försökt använda alla strategier för att hitta någon som behöver anlita mig mer än tillfälligt.

Det är bara det att det gjorde jag innan också. Letade annonser och nätverkade med alla mer eller mindre bekanta och obekanta man möjligen kan ha nytta av. "Visualiserade" mig själv på de olika arbetsplatser där jag sökte jobb, och vad jag gjorde där om fem år...

Det enda "nya" som de här sex träffarna har gett är ett annat sätt att formulera ansökan - personligt brev och CV. Man vänder runt allt och berättar absolut inget mer än vad som frågas efter i annonsen. Man berättar exakt hur man har jobbat med de arbetsuppgifter som beskrivs i annonsen. Det tar alltså minst dubbelt så lång tid som att skriva ett kronologiskt CV (det vanliga) och ett kort personligt brev. Och det är väldigt lätt att dölja hål i CV't - något som jag fått lära mig är absolut big no-no.

Man får ju ändå chansen att utveckla vem man är och vad man kan för övrigt när man kommer in på intervjun. Jo, tack. Nu har jag sökt fem tjänster med den här metoden. Alla borde vara igång och rekrytera vid det här laget. Alla var jag behörig och personligen mycket lämpad till.

En arbetsgivare har hört av sig med ett "tack för visat intresse men vi har gått vidare med andra sökande". Han kostade dessutom på sig ett "lycka till med andra jobb nu och i framtiden".

Vad övrigt är, är tystnad.

Och jag skall kontakta Arbetsförmedlingen nu för uppföljning och "ny handlingsplan". Jag känner mig grundlurad. Jag vet exakt vad de kommer att säga. Fortsätt söka. Och jag vet vad jag kommer att göra. Fortsätta söka. De kommer inte att göra något mer för mig.

Inget är nytt under solen. Idag fick jag se den här, från 1482. Historien förtäljer inte om Leonardo fick jobbet eller inte.

Har i alla fall, tack vare min egen envishet och ett bearbetande av en uppdragsgivare som började långt innan jag fick jobbcoachen, fått ett uppdrag som kan bli mera långsiktigt. Det jag har gjort nu räknar jag som arbetsprov, som jag hoppas de är nöjda med. Vi får väl se när materialet kommer i tryck.

Kreativa barn...

2010-02-13T17:44:00.003+01:00

Det är otroligt vad många möjligheter det finns för ungar som gillar att pyssla och greja. Tänk om Youtube hade funnits när man var liten. Då hade det blivit mer än att spela teater utan publik i klasskompisarnas gillestuga.

Här är ett lysande exempel på en kreativ kille som vi nog inte sett det sista av. Hoppas att han går vidare på filmbanan! Liksom Josef Fares drar han gärna in familjen i sina projekt, som synes.

Lägg namnet Oskar Sandgren på minnet. Son till våra väldigt goda vänner Maria och Peter (som agerar bland andra i filmen).

Flera av Oskars filmer hittar du här.

Typiskt, typiskt, typiskt...

2010-02-10T16:21:00.002+01:00

Vecka efter vecka går. Ingen ringer bara för att snacka lite, ingen ringer på och kommer och fikar helt apropå. Jag pratar inte med en enda människa på hela långa dagar för det mesta.

Så, idag, hade jag bokat tid med en person för intervju kl 15. Dottern sms-ar under förmiddagen att hon behöver ha ett par skridskor för att kunna åka med barnen vid skolan där hon jobbar. Jag erbjuder mig att åka dit med dem vid 14.30, har ju gott om tid!

Ca 13.30 värmer jag lite mat och börjar äta vid 13.45, då ringer svägerskan och pratar i en kvart, avbryts av att det ringer på dörren - det är mina svärföräldrar (=hennes föräldrar). Avslutar samtalet och det visar sig att de har köpt kaka på konditoriet och tänkte komma in och fika när de gick förbi... vid det laget är klockan 14.10 och det GÅR ju faktiskt inte att hinna fika då. Och det inser de också. Så de ger mig två fina vaniljhjärtan som M och jag får ta i kväll - för vi ska ju vara i Skövde kl 18 också...

Så typiskt! När jag "körde iväg" dem sa jag nog 10 gånger att de skulle titta in en annan dag och att det var så jättesynd att det inte gick idag. Man får ju dåligt samvete ändå, fast det inte var mitt fel.

Jaha, nu blir det byta om och dra iväg igen. Det blir i alla fall en bra artikel i tidningen!

Det är jobbigt att vara envis

2010-02-02T17:51:00.003+01:00

men ibland lönar det sig. Frågan är hur många gånger folk tycker att man är "a pain in the ass" (det låter lite mildare än på svenska).

Jag har hållit på och bearbetat ett företag sedan september ungefär. Skickat mail, skickat mail, ringt, varit där, varit intressant, inte fått svar, skickat mail igen... Och idag har jag varit där igen.

Det visar sig att de har strukturerat om det helt och hållet nu och att de gärna ville testa med mig som medarbetare. Det blir i liten skala till att börja med, eftersom de inte har strukturerat färdigt än, men det kan också bli riktigt lönande om jag lyckas med mitt bidrag!

Jag skall alltså gå in som frilansare först, och det har jag full förståelse för. Hör ni det, arbetsförmedlingen, som gör allt för att motarbeta mig och mitt företag. Nu var det t ex bra att jag hade det!

Och därmed är det heller inget problem om jag skulle få någon annan tjänst som jag har sökt och väntar på svar från. Håller jag mig på den här nivån så är det inga problem att hinna med detta bredvid. Och det är ingen konkurrerande verksamhet till de tjänster jag sökt. Eftersom jag har eget företag går det jättebra! Hurra för evalution!!

Viktiga upplysningar om mössor!

2010-01-29T12:35:00.003+01:00

Vad skall vi tro om texten på denna mössa???

Idag har jag fullt upp. Jag har just skickat iväg ett första månadsbrev från mitt företag evalution och jag skall strax göra färdigt och skicka in den avslutande examinationsuppgiften till kursen i fotografi och visuell kommunikation.

Måste bara göra ett inlägg i den pågående "möss-debatten". En del människor är ju livrädda för facebook och allt de vet om en. Men de vet inte mer än precis det man lägger ut. Och det väljer vi själva.

I går kväll var det ett inslag om detta i SVT's Debatt. Medverkade gjorde bl a min internet-vän Sofia, eller Mymlan, som hon heter ibland. Idag skriver hon ett sista debattinlägg om mössan i sin krönika. Klockrent!

Kontentan är att man själv förstås, men även chefen bör känna till hur facebook fungerar och vilken typ av uppgifter man kan resp bör lägga upp där. Samt att chefen bör kolla upp om det finns varumärken som man inte känner till.

Äntligen!

2010-01-24T18:41:00.002+01:00

Två dagar har jag hållit på att göra presentationsblad om företaget evalution - tankar och ting -. Jag har varit på gång i flera månader och tänkt ut en massa olika snygga format man kan göra dem i och hur snyggt man kan förpacka dem, men nu bestämde jag mig bara.

Det blir vanliga, tråkiga A4, men jag skall låta skriva ut dem på lite bättre papper och köpa en snygg mapp att lägga dem i. Å, vad snyggt det skall bli!

Hoppas att det blir tydligare nu, när jag skall presentera företagets arbete. Man måste ju strukturera upp det och dela in det i begripliga bitar, har jag fått höra. Inte berätta mera än den som frågar vill ha svar på. Inte berätta allt, utan ha ett trumfkort i ärmen.

Jag har också bestämt mig för vad som är mina kärnvärden. Inte äventyrlig, fantasifull och exklusiv. Utan FOKUS, HELHET och TRYGGHET.

Fokus på kunden och vilken produkt det är som behövs.
Helhetsperspektiv på kundens kommunikationslösningar.
Trygghet: kunden skall kunna lita på att jag kan och vet vad jag gör och varför.

Sedan är jag ju kreativ och flexibel och allt annat också...

Surrealistiskt

2010-01-20T15:32:00.002+01:00

Med ett halvt öra hörde jag på partiledarutfrågningen i morse.

Maud Olofsson sa något om att det är en mänsklig rättighet för alla som har någon slags arbetsförmåga att vara inne på arbetsmarknaden. Vem bevakar de rättigheterna?

Bläddrar igenom tidningen och där mitt namn står fastnar ögonen. Det råkar vara TV-programmet, Barnkanalen. Ikväll kl 18.30 visas Evas superkoll. SUPERKOLL?? På vadå?

Skriver ett vädjande brev till Skatteverket och kollar mailen en gång till.

Har massor av saker att göra, men inget som jag får betalt för idag heller. Allt går till marknadsföringskontot.

Så ser det ut. Helt sjukt.

OMÅTTLIGT stolt!!

2010-01-13T15:45:00.003+01:00

Inte bara över Stora Kulturbloggpriset, utan nu även över en kommentar p g a en "Årsbästa-lista" som vi publicerade på PocketBlogg.se vid nyår. Här skriver författarinnan Carina Dahl på sin blogg.

"En av de största och mest inflytelserika boksajterna på nätet"! Det, ni! Där skriver jag!

Nyårskrönika - eller nåt...

2010-01-02T16:39:00.003+01:00

Det nya året ligger fortfarande blankt som ett oskrivet blad. En liten notering kan dock göras om dagens datum, som är ett palindrom: 20100102. Händer inte så ofta.

Det gamla året kan man skriva mycket om. Men trots att det inte var något vidare bra år för mig personligen, så hände det en hel del bra saker också. Förutom att vi alla varit någorlunda friska och har tak över huvudet, mat för dagen och det där. Här är några highlights:

Milstolpar i familjen: Dottern F köpte (efter en del vånda) lägenhet i Stockholm, sonen T tog studenten och dottern R gifte sig. M's föräldrar sålde villan och flyttade till lägenhet, där de trivs jättebra.
Bäst erfarenhet i mitt företag: återkommande order av flera gamla kunder. Nya kontakter som kan bli något framöver!
Ny kunskap: kurs i fotografi och visuell kommunikation, 7,5 hp, som jag snart är färdig med.
Dator-familjen växer: tillökning med Ajjfåns, dvs en iPhone, dock en 3Gs utan den "gamla" modellen. Dator-delen används flitigt, mest till uppdatering av status i sociala media.
Nytt engagemang: PocketBlogg.se ser dagens ljus och jag är från början med som en av nio skribenter. I skrivande stund är vi sju. Deltog i Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg och vann Stora Kulturbloggpriset - bokklassen under året.
Ett annat engagemang som ambassadör för Erikshjälpen är alldeles nyss påbörjat, så det vet jag inte så mycket om än.
Nya resmål: den sedan länge planerade utlandsresan gick till Köpenhamn och bröllop, så vi gjorde en kortare sommartripp runt södra Sverige bara för att komma iväg lite. Besökte under några dagar flera nya och gamla ställen och nya och gamla vänner. I november var hela "klanen" i Stockholm tillsammans en helg och upptäckte då en för oss ny thairestaurang värd att besöka igen.
Byggnadsprojekt: ett länge efterlängtat förråd vid stugan blev äntligen uppfört! Nu skall det bli ordning där.
Renoveringsprojekt: omklädning av dottern R's grå soffa, som fick ett vitt överdrag. Nästa soffa på tur är vår, som skall bli brun.

Tråkiga och/eller rent katastrofala saker som hände under förra året och decenniet vill jag stryka ett streck över och tänka framåt, med goda förhoppningar om bättre år som kommer framöver. Det är tillräckligt många krönikor som handlar om negativa saker.

Det kan bara bli bättre nu, kanske rentav riktigt bra?

Gott Nytt År!

Hoppsan - 00-talet är redan slut!

2009-12-28T17:41:00.002+01:00

Det slog mig för någon vecka sedan att det inte bara är ett år som går till ända, utan faktiskt ett helt decennium.

Hoppsan och ojsan - det hade jag inte tänkt på alls! Det är nog första gången i livet som jag inte har det, just när det gäller "jämna" årsskiften. Det har varit mera dramatiskt när 80-talet och 70-talet var slut, och millennieskiftet förstås, det skall vi inte tala om.

Jag minns mycket väl mitt första decennieskifte. Det mellan 60- och 70-tal alltså. Anita Lindblom sjöng "Ljuva 60-tal" på radio och jag var så sentimental så jag nästan blev på lipen... Aldrig mer skulle det bli 60-tal! Hur skulle det gå? Allt var så definitivt över och hela min barndom var slut.

Men det visade sig att tiden bara fortsatte att gå som om inget hade hänt. Och jag med den.

Tänkte skriva en liten nyårskrönika men har inte tänkt färdigt än. Så den kommer lite senare. När tiden har gått lite till.

Folk undrar

2009-12-21T16:25:00.002+01:00

vad jag håller på med, varför jag inte bloggar...

Jag gör ganska mycket annat, kan jag säga. Tvärtemot vad de flesta tror så har jag inte alls någon skön, rofylld, sysslolös tillvaro. Dygnets timmar försvinner i rasande fart och det känns inte att jag får något gjort även om jag håller på med något hela tiden.

Skriver ansökningar, bloggar på PocketBlogg och gör ett och annat betalt uppdrag emellanåt. Och träffar viktiga nätverk.

Och snart är det jul.

Stora Kulturbloggpriset - sista delen

2009-12-11T13:56:00.001+01:00

Nu har även Hjo Tidning - vårt lokala morgonblad som även kallas "propellern" eftersom det under vissa tider varit så tunt som fyra blad - vaknat och skrivit en artikel om priset och undertecknads medverkande i mottagandet av detsamma. Jag har bara skickat tre "releaser"...

Klicka på bilden så blir den större!

Som alltid tycker jag att jag sade betydligt tyngre och viktigare saker om bloggen och priset än det som kom med i artikeln. Ibland undrar jag om personer som är intressanta på riktigt, och blir intervjuade oftare än jag, också upplever det så.

Mer om Kulturbloggpriset!

2009-12-08T20:24:00.006+01:00

I väntan på den stora händelsen tillbringade jag en del tid inne i "sta'n" där jag bl a fikade med skribentkollegan Suzanne, och med dottern F förstås, som jag också fick övernatta hos. Här är vi ute på Rosendals trädgårdar och begrundar den lilla julmarknaden. Och åt en jättegod lunch - utan köer!

På plats i "Lejonkulan" på Dramaten fick alla som var där från de nominerade bloggarna varsin stilig T-shirt från Twingly. PocketBlogg.se-T-shirten hade jag ju sedan bokmässan. (Det hade varit snäppet häftigare med galaklänning, förstås...!)

Här står prisutdelaren själv, Leif Pagrotsky, tillsammans med musikerna StaffanHellstrand och Sulo och väntar på att festligheterna skall börja.

Jahapp, så här såg det ut. De fysiska bevisen på att vi blivit prisade! Men vi skall få ett snyggare diplom senare, lovade de. Och en nätt liten prissumma som vi skall ordna aktivitet med!

Här får jag bokpaket av Rose-Mari från Kulturbloggen.

Och här håller jag "tacktal" under flammande fotoblixtar.

Har surfat runt lite och tänkte visa er vad några andra personer har skrivit om priset och prisutdelningen. Via en bambusersändning i en av Kulturblogg-länkarna kan ni t o m få "vara med" - fast man ser inte så mycket...

Aftonbladet/Mymlan
Norrköpings Tidningar
Östgöta Correspondenten
Bok- och Biblioteksmässan
Dramatens webkommunikatör

m fl...
Kulturbloggen 1 (Prisutdelningen kommer ca 1 timme in i bambusersändningen i inlägget)
Kulturbloggen 2

Stora Kulturbloggpriset

2009-12-07T13:47:00.001+01:00

Jag hade ju tänkt göra ett långt och fint inlägg här idag. Om hur jag åkte till Stockholm full av spänd förväntan och faktiskt fick ta emot priset i bokblogg-klassen!!

Tyvärr orkar jag inte skriva så mycket idag. Har feber och längtar bara efter att få gå och lägga mig igen. Så det kommer kanske mer detaljer och mina egna bilder en annan dag.

Det ligger ett bambuser-inlägg här, som ni kan titta på så länge. Det är helt oredigerat så vill ni bara se min/PocketBloggs insats, så kommer det efter lite drygt 1 tim - det går att flytta fram i filmen!

Hej so long!

När man inte sover

2009-11-26T03:01:00.002+01:00

så ska man inte ligga och vrida sig i mörkret när P1 har tystnat. Bättre att gå upp och göra något produktivt.

Nu har jag sorterat lite papper på mitt skrivbord och skrivit en ansökan, som jag skall skicka i morgon. Tänkte ett tag att jag skulle skicka iväg den plus ett par spontanansökningar direkt, men det kanske inte ser så bra ut, så här dags på dagen. Bättre att vänta med det sådär 5 timmar.

I stället skall jag gå och värma en mugg mjölk med honung och dricka den sakta. Kanske går det lättare att somna sedan. Man kan alltid hoppas.

Passa på att rösta, snälla!!

2009-11-18T12:44:00.002+01:00

Som jag har skrivit tidigare är det dags att avgöra vem som skall få det Stora Kulturbloggpriset. Kanske skall meddela även i detta forum hur man gör för att vara med och lägga sin röst!

Läs förutsättningarna och se alla nominerade här! Titta gärna in på våra konkurrenters bloggar och jämför, men vi hoppas ju givetvis att du sedan ändå vill rösta på oss i PocketBlogg.se...

Vi är oändligt tacksamma för varje röst vi får och hoppas förstås att vinna i minst en av de två klasser där vi är nominerade. Det vore otroligt hedrande!

Tänk att man skall behöva bli alldeles GAAALEN!

2009-11-16T17:13:00.002+01:00

Och det gång på gång!

Fick just ett telefonsamtal från en person som undrade hur lång tid det skulle ta för en informatör eller motsvarande att göra ett underlag till en roll-up. Man skulle ha aktuell logga och färdig text tillgängligt, alltså bara smälla ihop ett InDesigndokument eller motsvarande och leverera till en tryckare.

Max ett par timmar, skulle jag säga. Kanske en eftermiddag om man höll på med något som måste avslutas först.

Den informatör som är anställd för att göra sådana här saker på den aktuella arbetsplatsen tillfrågades i somras. Idag meddelades det att det skulle ta en bit in på nästa år, för det var så mycket med andra arbetsuppgifter...

Man tager sig för pannan! Som informatör måste man ha lite marginal för att kunna slänga in akutbeställningar som dessa utan att allting annat rasar ihop. Vad gäller de andra arbetsuppgifterna hade det tydligen inte märkts någon vidare framåtrörelse med dem heller.

Nu behöver jag bli alldeles GAAALEN av två skäl. Dels för att det finns på tok för många sådana här s k "informatörer" som totalsänker hela yrkeskårens rykte. Fel man på fel plats helt enkelt. Sätt dem i ett arkiv och sortera papper. Och låt oss som har lite styrfart och driv komma intill!

Dels för att jag faktiskt också sökte just den informatörstjänsten...

I startgroparna...

2009-11-16T16:24:00.002+01:00

SNART börjar omröstningen. Inte riktigt än, men SNART!! Hoppas hoppas att många många vill rösta på oss i PocketBlogg.se för Stora Kulturbloggpriset! Det vore verkligen en stor ära att få, även om det inte är något jättekänt och berömt pris - än!

Läs om bakgrunden till priset så länge. Mycket tänkvärt tycker jag. En motvikt till det ytliga och glamorösa i bloggosfären, som inte är hållbart nå'nstans. In med mera bestående värden, även bland bloggarna.

Gå in och rösta, och säg till alla släktingar och vänner att också göra det! Vi är glada och tacksamma för varje röst! (Och jag vill gärna åka till Dramaten och hålla tacktal...)

Nu börjar det snart!

2009-11-15T21:43:00.002+01:00

Omröstningen om Stora Kulturbloggpriset börjar i morgon! Förhoppningsvis kommer det mer information HÄR!

Var med och lägg din röst på PocketBlogg.se!!!

Och nu blir det reklamfilm - igen

2009-11-11T12:17:00.002+01:00

Reklampauserna i TV kan vara urtrista, tråkiga och.. och alldeles underbara!

Vi är nog många som gillar de "personifierade" produkterna, alltså där man lär känna en karaktär och får följa den eller dem under återkommande vedermödor. Vi har t ex Telia-Gunnar, Ica-Stig och diverse andra utan namn.

En som jag gillar, som regelbundet återkommer med nya muttrande livsfilosofier, är taxichauffören från Göteborg som inte gillar att välja elbolag. Se ett urval filmer här! Tyvärr finns inte den om kaffet, som rullar just nu.

"Kan ta en morotsjuice i stället, sa ja'. Stor elle' liten, sa han. Då geck ja'."

Stoppa pressarna!

2009-11-11T11:55:00.002+01:00

Stora nyheter! Sverige står stilla! Alla drar efter andan!

Idag har SVT under buller och bång släppt namnen på de tre som kommer att bli programledare för nästa Melodifestival. Nämen hallåååå...

Och vad värre är, TV3 presenterar sitt alternativ till "Kalle Anka och hans vänner" på julafton. En idé omkring en tragisk människa med tveksam självbild som fått alldeles tillräckligt med uppmärksamhet redan. Och förmodligen tjänat en och annan reklamkrona från Sverige också.

Aktiviteter på nätet

2009-11-10T15:15:00.001+01:00

Man får ju försöka synas där man kan... Här, till exempel!

En sådan ära!

2009-11-10T11:18:00.001+01:00

Fick idag reda på att kollektivet PocketBlogg.se har nominerats till Kulturbloggspriset, och dubbelt upp dessutom! Läs Jimmys inlägg här.

Det är alltid kul att få erkännanden, och hur det än går med priser och så'nt så är bara detta en stor ära. Vi har ju bara hållit på sedan - vad är det, maj? Känns alldeles nyss!

Smiley-fria veckan

2009-11-09T13:27:00.002+01:00

En del tycker att det är så vanskligt att meddela sig per mail/sms bara för att det inte går fram om man är ironisk, skämtar eller är jättearg. Därför använder man "smileys" för att verkligen förtydliga sig och undvika missförstånd.

Sedan mikrobloggandet (facebook, twitter, bloggy m fl) kom igång på allvar har detta bruk blivit till i det närmaste missbruk och en del använder dessa små figurer samt hjärtan och andra symboler, som går att knappa fram med tangentbordets hjälp, in absurdum.

Nu har några ledande bloggare, t ex Mymlan, initierat den "smiley-fria veckan". Intressant fenomen! Jag tänker haka på så får vi se var vi hamnar. Kanske blir jag missförstådd hela tiden. Kanske skärps min stilistiska förmåga så jag lyckas formulera mig ytterst begripligt och tydligt med både humor och ironi utan hjälpmedel. Kanske slutar jag använda dem helt och hållet.

Vem vet? Någon mer som vågar testa?

Oj, uppdatera...

2009-11-04T10:51:00.002+01:00

Jag har blivit ännu sämre på att uppdatera bloggarna märker jag. Jag gör saker hela tiden men det blir bara inte av att blogga också för närvarande. Kan ha med sinnestillståndet att göra kanske.

Fortsätter ju att söka både uppdrag och fasta tjänster och att hitta på egna produkter för att få in några kronor. De senaste veckorna har varit en katastrof på den fronten. En konkret grej har jag på gång tillsammans med Hjo Saluhall, under förutsättning att vi får det finansierat. Allt kan ju inte gå på marknadsföringskontot.

I går var det en vecka sedan ansökningstiden gick ut på ytterligare ett önskejobb. Jag ringde och frågade, och de skulle börja kalla till intervjuer i slutet av förra veckan. Så, jaha. Det hjälper inte att folk som känner mig säger att det måste vara min tur nu, och att jag är jätteduktig och skulle passa in superbra på det jobbet. Så länge det inte är arbetsgivaren/rekryteraren som säger det. Mitt största problem för att få in foten någonstans är att det är så många andra sökande som har andra, mera "självklara" erfarenheter än jag, trots att mina erfarenheter kan vara bättre - fast de inte är de uppenbara och förväntade.

Igår var jag också på Arbetsförmedlingen för att uppfylla kraven på mig för att få en coach. Så nu är det på gång. Villkor: Att jag står under kod "ARBETSLÖS" i deras papper. Jag föredrar att vara "egen företagare med för få uppdrag för att leva på, som skulle vilja ha mer jobb än jag har nu". Eller möjligen bara "arbetssökande" som jag själv väljer att säga, för arbete har jag men vill ha mer, gärna med fast lön... Nä, stämpla "ARBETSLÖS" i pannan på mig, varför inte tatuera in det så det syns! Det värsta är att det svider ända in i självkänslan och själen och kommer att vara svårt att någonsin få bort.

Mest kränkande var ändå kommentaren "om du nu får en coach, då är du nog tvungen att söka de jobb som han/hon kommer att anvisa åt dig, även om du inte uppbär a-kassa..." Vad tror de att jag håller på med???? Och på fråga om vad coachen skall göra: "titta hur du har skrivit ditt CV och dina ansökningsbrev..." Hallå! Jag är utbildad informatör/kommunikatör. Det fåtal arbetsgivare som har gett mig feedback har poängterat att jag har jättebra meriter och formulerar mina brev på ett bra och intressant sätt, det är inte därför jag inte kommer längre.

Min förväntan på en coach är inte att bli anvisad vilka jobb jag skall söka, utan att få pepp att orka hålla på. Och hålla på. Och hålla på. Kanske också hjälp att "sälja in mig" direkt till rekryteraren på olika sätt. Det är mycket lättare att tala om fördelarna hos någon annan än att sälja sig själv. Hoppas att den coach jag har valt (ett privat företag, inte AF's egna) är bra på detta.

Och hoppas att detta är det sista jag behöver göra hos AF, såvida de inte anlitar mig för något uppdrag förstås. Jag skulle kunna hålla jättebra jobbsökarkurser, jag är expert på att söka, ju...

Uppmuntran

2009-10-30T17:32:00.001+01:00

Nätverk är bra!

När jag kollade mailen nu på eftermiddagen hade jag fått ett uppmuntrande tillrop med den här länken. Apropå ett blivande projekt som jag intresserar mig för och som kan bli ett uppdrag om några frågetecken rätas ut.

Uppmuntran kan man aldrig få för mycket!

Dagens grattis på nätet

2009-10-29T15:52:00.002+01:00

Den stora internationella sökmotorn Google firar dagens femtioåring med dunder och brak. Jag menar, hur stor är man då???

Grattis, store, lille hjälte!

Piiinsamt, ICA!

2009-10-21T15:08:00.005+02:00

Både för er informationsavdelning - men inte minst för mig, den trogna kunden som handlar hos er säkert tre av fyra gånger... nu kommer det att dröja åtminstone en vecka innan jag kommer och handlar där igen!

Under flera dagar nu har reklamfilmen ovan rullat på TV om att det är "ROOOOTSAAAKSVECKA", och därtill kom ett reklamblad i postlådan med samma budskap. På flera sidor var det exempel på olika rotsaker med olika priser, men på en sida fanns det extra stort uppslagna bilder på LÖK, KÅLROT, MOROT, RÖDBETA och PALSTERNACKA och så en "svart tavla" med priset 2.90/kg, också det skrivet ganska stort. Under de flashiga bilderna stod det lite tips på vad man kan använda dessa rotfrukter till.

Eftersom vår familj äter flera kilo rotfrukter i veckan nu när det är säsong tänkte jag med min för närvarande väldigt modesta inkomst att här gäller det att bunkra!

I affären var det inte störtskyltat som det brukar med stora högar eller korgar av varan som det var extrapris på, utan de olika sorterna låg lite här och där. Med små, små skyltar med det låga priset. Vid palsternackan stod det 35:-/kg, vilket tydligen var det ordinarie priset. Jag plockade ihop några kilo morötter, lök och kålrot och sedan kom en tjej och fyllde på lite andra grejor bland frukten. Jag frågade henne dels om det inte fanns några rödbetor, som jag också hade tänkt köpa (vilket inte skulle komma in heller!) och dels om priset på palsternackorna. Hon gick ut och kollade i bladet och frågade någon också, vad jag förstod, och kom tillbaka och sa att visst skulle de vara med! Jag skulle bara se till så det priset var inlagt i databasen så jag fick det när jag kom till kassan.

OK, jag plockade väl ihop 1½ kg palsternackor också (man fick köpa högst 5 kg av varje sort, så det var god marginal). Sedan handlade jag resten av varorna och gick till kassan. Nähä, priset var ju inte inlagt i kassan så kassörskan slog in det manuellt. Hon ringde också till den som skulle lägga in priset och kollade.

När jag hade dragit mitt ICA-kort och därmed betalat dryga 600:- och alla grejor var nerpackade säger kassörskan (som under tiden hade konfererat med sina kollegor): "Det var egentligen fel pris på palsternackorna, de skulle inte vara med i extrapriset..." Jag sa ju att det stod så i bladet och att tjejen vid frukten hade kollat, men självklart ville jag betala rätt pris i så fall! Kassörskan hade då ett blad liggande under kassan och visade att det bara stod "lök, morot och kålrot" med typsnitt 8 punkter ungefär under de stora siffrorna 2.90. Men jag fick inte betala mer eftersom jag hade fått det priset av personalen. Jättepinsamt!! Kände hur jag blev genomsvettig och rodnade över hela bröstkorgen. Hela kön hörde ju konversationen.

Det kan ju inte bara vara jag i hela Sverige som blev "lurad" av det här upplägget. Rotfrukter är ju betydligt fler sorter än de som var med på den där bilden, och vid palsternackorna och rödbetorna stod det över huvud taget inget pris. Då "läser" man ju av hela bilden och ser bara priset 2.90 för alla sorterna, i synnerhet om man har en aning bråttom vilket man ju ofta har när man skall gå och handla. Det är elementär informationsteori, man undrar vilka nötter som har suttit på ICAs inhousebyrå och gjort sådan dålig layout som kan misstolkas så. Skäms! Ni är en skam för hela yrkeskåren! (Därmed måste jag skämmas dubbelt, å era vägnar också, ju!)

I rena irritationen kom jag plötsligt på hur jag skulle fixa buggen som har ställt till det på bloggen de senaste veckorna. Inget ont som inte har något gott med sig!

Bokmässa i bilder

2009-10-19T15:26:00.010+02:00

Årets bokmässa ägde rum för nästan en månad sedan, jag vet. För jag var där!

Här kommer sent omsider en snabbrepris i bilder!

Årets vimmel ser ut ungefär som det brukar.

Spanien-temat - här uppbyggt som en hel miljö

En och annan kulturbasker syntes i vimlet.

Utsikt lite grann från ovan

Stick-graffiti på Hemslöjdens monter

En macka emellan...

Köer, köer överallt

Här till Michael Nyqvist m fl

Steffo Törnkvist & co lagar mat ur Hälsokokboken

Åke Arenhill lever än!

Mia Skäringer, som vi delade båt med frampå kvällen

Men vart åkte vi egentligen?

Michael Nyqvist och Sanna Sjöswärd hade ett seminarium ihop

Helena von Zweigbergk berättade om sin nya bok

...liksom Lill Lindfors

Här sitter Roy Andersson och Stefan Einhorn och tar ansvar och är snälla

PocketBloggarna träffas för första gången IRL

Bea

John tittade förbi och bloggade en sväng

Våra snygga bokmärken som vi använde för att synas ännu bättre!

Cecilia och Suzanne snackar med kollegor från Bokhora.se

Det här tror vi inte på!

Ännu fler kändisar siktades i vimlet: Jonas Karlsson, Martina Haag, Lasse Åberg, Isabel Allende, Göran Greider, Annika Lantz, Jan Guillou, Katerina Janouch, Fredrik Skavlan, Lars Winnerbäck m fl. Men man hinner inte alltid få upp kameran!

Dator som tänker själv?

2009-10-16T11:13:00.002+02:00

Plötsligt såg den här bloggen väldigt annorlunda ut. Pytteliten text
bl a. Nu måste jag skriva ett inlägg bara för att se hur det ser ut när
jag har försökt fixa till det..

Blir det OK såhär, tro?

*Den här bloggen beter sig inte alls som jag vill nu, så det var lika bra
att byta hela temat. Tyvärr funkar det inte riktigt ändå, så jag får väl
hålla på och pussla lite och se om det blir bättre! 091019*

Tentaångest!

2009-10-15T21:55:00.005+02:00

Först ska man själv hålla på och plugga och plugga. Och vara nervös
för tentor.

Sedan blir det i tur och ordning barn nr 1, 2 och 3.

Nu vankar den yngste, sonen T, omkring som en äggasjuker höna och
är övertygad om att han kommer att köra på tentan i morgon. Nu är
det väl ändå sista racet?

Kinkigheter!

2009-10-11T15:00:00.004+02:00

Varför skall det vara så kinkigt med vilka verktyg man använder till
olika saker?

I går lade jag in en golvmatta i den nybyggda friggeboden som skall
bli ett extremt välordnat förråd vid vår stuga så småningom.
(Om våndorna med dess tillkomst kan man bl a läsa här och här.)
Mattan var i alla fall av linoleum och levererad av en välvillig före-
tagare här i sta'n som sålde den überbilligt som stuvbit.

Det finns material som är enklare att hantera än linoleum, kan jag
säga. Särskilt om man har rätt verktyg och det är några grader var-
mare i luften. Plastmatta kunde man t ex klippa med vanlig sax.
Så vad tar man då?

Den lilla mattkniven gick fetbort efter ett försök. Likaså plåtsaxen.
Ja, vi har som sagt diverse underliga verktyg uppe vid stugan efter
genomgång av diverse förråd som tömts efter släktingar med diverse
underliga fritidssysselsättningar... Fundera, fundera, leta och gräva
... Något med längre skärblad, som klipper rakt, med utväxling så
man inte behöver paja hela ryggen varje gång man gör ett klipp.

Snilleblixt! Häcksaxen visade sig vara alldeles utmärkt. Byggd för att
kunna klippa 2,5 cm tjocka grenar. Jättefina raka snitt blev det. Och
linoleummattan kom på plats, om inte med raketfart så i alla fall på
ett par timmar. Och behövde inte limmas som en plastmatta skulle
ha gjort. Inte bubblade den sig heller utan lade sig ganska omedelbart
på plats som om den hade väntat på detta hela sitt liv.

Vid det här laget får jag en metafor i huvudet här. Man tror att man
söker en viss sorts verktyg till ett särskilt jobb. Man vet hur det skall
se ut för att fungera - tror man. Man får fram något som ser ut som
om det skall fungera men det visar sig vara helt kass. I stället skulle
man haft ett mycket större verktyg med betydligt fler funktioner,
som inte ser ut som man hade tänkt men är betydligt bättre på job-
bet. I överförd bemärkelse kunde det lika gärna handla om människor
i en anställningssituation. Till skillnad från verktyg kan vi dessutom
tala om vad vi är bra på, om någon ville lyssna.

Man kan vara som en linoleummatta också. Men det blir en annan
historia!

Moment 22?

2009-10-09T09:24:00.005+02:00

Det råder brist på utbildad sågverkspersonal, meddelar Radio Dalarna.
Jaha. Och härom dagen kom larmet om att det är brist på kantorer i
våra kyrkor, särskilt på landsbygden och i synnerhet norrut där man
kan få köra några mil mellan de olika kyrkorna där man tjänstgör.
Vidare visar min snabba, ovetenskapliga unersökning att det börjar
bli brist på lokförare. OK.

Det påstås att det är brist på förskollärare, men - inte häromkring! I
den här kommunen och i grannkommunerna finns det inga platser
som inte tillsätts genom internrekrytering. Skulle någon annonseras
ut är det 30-40 sökande.

Än så länge är inte kyrkorna så desperata efter kantorer så de anstäl-
ler folk som inte är medlemmar i Svenska Kyrkan - även om man
"delar kyrkans värderingar", och troligen skulle klara jobbet utan an-
märkning. Möjligen något vikariat kanske. Men inte häromkring.

Och skulle jag i detta läget börja utbilda mig till lokförare eller såg-
verksarbetare så kan man ge sig på att behovet skulle vara fyllt när
jag väl är färdig. Och vem skulle anställa någon i min ålder och aka-
demiska bakgrund om det finns unga, raska och alerta killar och tjejer
till sådana mer fysiska jobb?

Just nu sitter jag med en annons framför mig, med ett jobb som är
helt perfekt för mig. Jag har exakt de meriter som efterfrågas.

Precis alla.

Dessutom är jag "en person som kan jobba i snabbt tempo och
samtidigt vara noggrann och kvalitetsmedveten" och "en bra sam-
ordnare som har lätt för att samarbeta och skapa goda relationer".
Jag har dessutom inget emot att utföra "på avdelningen i övrigt före-
kommande arbetsuppgifter". Även om det gäller att sätta på kaffe
och fylla på handukar på toaletten. Men sedan kommer örfilen: då
flertalet administratörer på XX är kvinnor välkomnas särskilt manliga
sökade... Vad ska jag göra åt det, då?

Klart jag kommer att söka ändå. Även om man inte känner sig
särskilt välkommen.

Årets politiska statement

2009-10-05T13:09:00.002+02:00

Det är verkligen inte ofta jag yttrar mig i politiska frågor, men jag
tycker det är ganska intressant att se vilka proportioner detta
har fått!

Och nu är det lunchdags.

(På radion sjunger Violetta Parra: Gracias a la vida...)

Älskade barn!

2009-09-25T15:18:00.000+02:00

Dottern R dök upp i dörren med ett litet, litet paket. Det skulle jag
få av henne och likaledes utflyttade dottern F för att jag klär om
soffor, bakar kakor, lagar/ändrar kläder och är mamma i största
allmänhet. Gullebarn! Klart jag kommer att vara i första hand mamma
så länge jag lever och hjälpa er så länge fingrarna lyder och jag
orkar! Det är bara roligt att vara behövd.

Testing!

2009-09-23T14:23:00.000+02:00

Inför bokmässan måste jag ju göra alla möjligheter tillgängliga
så jag kan blogga från min Ajfåns också. Nu ska vi se om jag har
gjort rätt!
Hej! Eva

När telefonen äntligen ringer

2009-09-21T14:29:00.001+02:00

så är det inte till mig utan någon som söker min namne Eva Kihlström, fil mag i retorik, journalistik och pedagogik från Södertörns högskola och Lärarhögskolan i Stockholm.

Hon som skrivit Karismakoden.

Det har hänt en handfull gånger nu.

Och varje gång är det lika tråkigt att göra folk besvikna...

37 nya jobb...

2009-09-14T14:27:00.002+02:00

En del har frågat mig hur det ser ut med jobb att söka. Alldeles nu öppnade jag dagens mail från Jobsafari.se och de har haft vänligheten att skicka över inte mindre än 37 st tips på annonser.

Av dem är 25 st säljjobb, hälften av dem gäller försäljning av en maskin som kan allt från att rena luften till ...öh...hämta posten, verkar det som... och tre är "kundbokare" till finansrådgivning, så det är väl en typ av säljare det också. Tre stycken är "butikssäljare", som jag har erfarenhet av och kan tänka mig att söka. Fast det är i Göteborg. Ytterligare en är butikschef. På Systemet i Skillingaryd... Två andra tjänster är jag fullt meriterad till men det skulle vara fysiskt omöjligt att jobba på den orten.

Några stycken olika "medarbetare" på kommuner och statliga verk... som kräver både utbildningar och erfarenheter som man undrar om någon kan matcha. En ren "informatör"-tjänst idag - på en ideell organisation, 50%, placering Göteborg och dessutom "Du bör ha en feministisk grundsyn som instämmer i vår könsmakts - och etnicitetsperspektiv." Stor vikt läggs vid personlig lämplighet... Undrar om jag är tillräckligt feministisk?

Ett jobb av dessa 37 kommer jag att lägga ner tid på att söka. Som handläggare på Jordbruksverket, placering Jönköping. Det är jag meriterad till + det funkar att pendla!

Tur att folk styr upp och bringar ordning!

2009-09-10T20:26:00.002+02:00

Jag är tacksam för att det finns andra än jag som har tagit på sig uppgiften som ordningsman här i tillvaron. Mitt eget ordningsmannaskap har nämligen mattats av en smula på sistone. Jag slänger mig med ord och begrepp som jag tror att alla fattar och tycker, ärligt talat, att det är lite småjobbigt att hålla på och förklara hela tiden.

Jag har fortfarande i gott minne parodin som mina kära klasskompisar från förskollärarlinjen gjorde en parodi på mig i avslutningsrevyn där den enda repliken var: Svårare än så är det inte! Numera biter jag mig i tungan varje gång den repliken vill komma fram.

I alla fall, här kommer en sammanfattning och förklaring till en hel del som är viktigt i det nya moderna landet Sverige, utan vilket vår tillvaro skulle vara enormt mycket fattigare... (STOR ;))

Modigt gjort

2009-09-09T18:44:00.002+02:00

En person i mediavärlden som jag beundrar har gjort det igen. Läs och begrunda hennes text här.

Självutlämnande men ändå med hälsosam distans och sunt förnuft, samtidigt som man anar den enorma uppgivenhet som måste göra sig påmind inför en oförstående omgivning.

Jag känner några sådana här personer sedan min karriär som personlig pedagogisk assistent i skolans värld. Personer som tänker annorlunda men för den skull inte är "dumma i huvet" på något sätt. Liksom vi som jobbade tillsammans med dem behövde få deras tankar förklarade för oss ibland, behöver de lite hjälp med att lägga vardagen tillrätta ibland. Så går det ett tag till, så kommer nästa tröskel att besegra.

Jag tänker på alla dem som inte har denna förmåga att förklara och uttrycka sina behov i ord. De har ett viktigt språkrör här ovan. Samtidigt som behoven alltid ser olika ut för individerna som fått denna eller andra diagnoser. De är lika olika som alla vi andra "normalstörda" som lever utan diagnos. Det kallas personlighet.

Hedervärt initiativ!

2009-09-09T13:23:00.003+02:00

All heder åt Lena Rosenberg, arbetsterapeut som i dagarna doktorerar på "vardagsteknik med kognitiva hinder".

Som informatör måste man hela tiden ha även denna målgrupps bästa för ögonen - det är faktiskt inte alla som klarar att trycka in besked på en knapptelefon, gå in på en hemsida eller ens tala in på en telefonsvarare. Även normalfungerande människor kan hamna i situationer när man inte klarar de enklaste kommandon. Det här måste respekteras.

Det måste hela tiden finnas tillgång till alternativ "IRL" - hur effektivt och kostnadsbesparande det än är att använda alla nya media som finns. Det skall finnas ett telefonnummer till en levande människa. Det skall finnas en postadress, inte bara e-mail. Det ena utesluter inte det andra.

Tack, Lena Rosenberg, och lycka till!

Stolt!

2009-09-08T18:29:00.001+02:00

...kan man väl få ha rätt att vara över att vara med i det här härliga gänget?

Snart skall vi träffas på riktigt för första gången - på bokmässan i Göteborg. Spännande!

En ny "theme song!"

2009-09-07T16:23:00.002+02:00

Efter snack med en trevlig människa (som ville träffa mig!) på Manpower gjorde jag ett specialerbjudet engelskatest på deras sida och känner mig nu riktigt uppåt. I alla fall ett par centimeter högre upp är för en kvart sedan. Fick nämligen resultatet 76%, 50% och 95%, vilket måste anses som väldigt bra vid mina år. (Resultatet presenterades som percentiler, vilket alla som läst statistik förstår och jag därför inte tänker förklara här. Fråga någon annan!)

Sedan länge har jag haft denna låt som "pepp" och "theme song". Min tid kommer...

Men nu tänkte jag ta mig en ny "theme song" som jag har gått och gnolat på. Det fanns faktiskt på youtube precis som den gamla. Här är den - fast bilderna till är helt irrelevanta i sammanhanget...!

Förslag

2009-09-02T10:46:00.003+02:00

Facebook skickade mig ett vänförslag idag. Bli vän med Frank Ådahl, 13 gemensamma vänner!

Ojdå, såpass. Det var inte fy skam! Inte för att jag känner Frank personligen, men jag har ju hört honom, t o m live några gånger och gillar hans musik.

Tittar efter vad det står på hans sida.

Frank Ådahl har 1524 vänner. Jaha.

Tror inte han tar illa upp om jag inte blir hans 1525:e...

Oseriösa företag

2009-09-01T09:15:00.002+02:00

Så sitter jag här med ett papper där det står att företaget bedömer att det inte längre är meningsfullt att min provanställning fortsätter.

Teoretiskt sett är jag anställd till 14/9, men jag valde att ta mitt pick och pack och gå ut genom dörren igår kl 13.45, inte en minut längre av mitt liv får de.

Vad är det som har hänt, undrar många "Bloggyaner", "Twittrare" och "Facebookare". Hör du inte till någon av dessa grupper tänkte jag att jag kopierar utdrag ur det jag skrivit hit också.

Jag såg att det var på väg, hade faktiskt förberett en annan ursäkt - men blev inkallad för enskilt samtal och vederbörligen utslängd... Det här skrev jag som Bloggy-kommentar nyss: Tack alla snälla! Nä, för att fatta mig kort - jag trodde det var ett seriöst företag med en vettig o användbar produkt att sälja. Men jag vägrar att sälja med godtycklig prissättning, olustig jargong som gick ut på vulgära sprit- och sexskämt (även mot kund) och respektlösa utbrott mot de kunder som vill tänka efter innan de köper. Dessutom flertydiga budskap uppifrån om hur det skulle vara med diverse saker. Jag vet att jag framhöll redan i intervjun att jag vill sälja på kunskap och höra/respektera när kunden säger nej. Tror man har igen det nästa gång man ringer nämligen. Jag är inte speciellt knäckt, är ju bara tillbaka på ruta ett, utan att "gå i fängelse". (från Facebook)

@alla igen - fortfarande tycker jag faktiskt att produkten är bra, men stämningen... På anställningskontraktet stod det att alla var skyldiga att bidra till ett positivt arbetsklimat, eller något sådant, och då har man väl olika referensramar för vad man tycker är positivt. Och jag har INTE precis suttit och snörpt ogillande på munnen över deras måndagmorgonsberättelser om helgen, men jag har inte fyllt i med mina egna berättelser heller - helt enkelt för att jag inte haft något att säga som kunde mäta sig med vilda klubbkvällar och partajande. Skulle jag berätta att jag varit i stugan och byggt på friggeboden större delen av helgen?
kram på er allihop! Tack för att ni finns! Bloggy och några Riesen-kolor, sedan är evalution på banan igen, ska ni se! (Har egentligen aldrig varit av den.) (från Bloggy)

I det här fallet "lider" jag inte så mycket, även om jag naturligtvis är besviken till viss grad. Jag visste att detta inte var det jobb jag "egentligen" skall ha, men ville ändå att det skulle fungera och försökte verkligen att göra som de sa. Men när de kom till att vi skulle ha en säljtävling som gick ut på att berätta en "fräckis" (som vi fick oss tilldelade, det var inga söta barnhistorier precis) i säljsamtalet till kunden och spela in samtalet utan kundens vetskap, vilket vi skulle få poäng för, då slogs sista spiken i kistan. Ska se om jag kan få tag på "högsta hönset" i företaget och tala om vad jag tycker. Annars blir det väl Sverker Olofsson. (från Facebook)

Om detta kan verka något osammanhängande, så beror det på att det är svar på kommentarer som andra har gett på ursprungsinlägget som löd sålunda:

Nu fick min karriär som mediasäljare ett abrupt slut.Säljer inte min själ för en plats i en tvivelaktig org-kultur.

Jag fick i alla fall sagt vad jag tyckte om denna organisationskultur till den som anställde mig, sedan om han fick en tankeställare eller bara tyckte att det berodde på att jag var frustrerad och bitter för att jag inte hade lyckats sälja något på tre dagars ringande, det var svårt att avgöra. Spelar inte mig någon större roll, nu lägger jag detta bakom mig.

Och tar tag i en ny hög annonser med jobb att söka. Som sagt, jag har inte tagit bort alla mina sökmotorer utan bara de som jag tyckte fungerade sämre.

Ett nytt kapitel i berättelsen om Eva

2009-08-24T22:08:00.002+02:00

Dags att vända blad. Det känns väldigt mycket som om det är dags att vända blad och börja på ett nytt kapitel i den här krönikan som handlar om mitt liv. De två senaste bladen har varit ihopklibbade i drygt tre år, så det är verkligen på tiden.

Jag startade ju mitt företag för att ha det som bisyssla till något annat, hel- eller deltidsjobb någonstans inom branschen. På så sätt kunde jag jobba med annan kommunikation än den jag skulle göra som anställd, för att få ut bredden och det bästa ur alla världar. De som har anlitat mig har varit nöjda med mitt jobb och i flera fall kommit tillbaka och det är ju jätteroligt!

När jag började söka jobb efter utbildningen var det däremot väldigt svårt att få arbetsgivarna att förstå det. Att man kan ha jobbat som förskollärare och sedan vilja göra något annat - av flera skäl. Att man kanske var en bra förskollärare, men ändå skulle bli en bra projektledare, informatör, copywriter, redigerare, korrekturläsare eller vad det nu var för jobb jag sökte. Och att man _vill_ jobba med mer än en sak. Och kunna ta betalt, och VILJA betala skatt.

Så jag har jobbat på med säsongsarbeten och vikariat. Projekt och timmar här och där. Samtidigt som jag har jagat uppdrag så mycket jag kunnat. Tidvis har jag undrat om jag skulle satsa allt på företaget och strunta i alla de där annonserna, men så har jag inte vågat riktigt.

Och nu, sedan i slutet av maj, har det varit alldeles tyst. Alldeles tyst. Så som det inte har varit någon period av dessa 5½ år som jag hållit på med företaget. Så under sommaren har jag sökt och sökt och sökt med samma intensitet, inte missat en enda möjlig annons.

I morgon skall jag då äntligen skriva på mina papper och börja på ett nytt ställe. Det är första gången som jag inte vet ett dugg om stället jag skall jobba på (mer än ungefär vad det är jag skall göra förstås). Inte hur det ser ut. Inte vilka jag skall jobba med. Inte vad jag skall ha för arbetsredskap - telefon och dator, gissar jag, men man vet ju aldrig.

Finns det personalrum med mikrovågsugn och kaffebryggare? Kylskåp? Får man eget skåp? Är det "dress-code"? Kommer jag att få jobba in en kvart på lunchen så jag hinner med sista bussen hem? Hur många semesterdagar får man? Vilket fack ska man vara med i?

Det enda jag vet är att jag vill ha kvar mitt företag och ta de uppdrag jag hinner med. Någon gång ska väl konjunkturen vända, och jag fick faktiskt en fråga idag - på Ica... (Typiskt Hjo!) Jag har ju alltid gjort saker vid sidan av jobb och barn etc, så i stället för att göra Waldorf-dockor eller arrangera torkade blommor kan jag väl redigera bilder och skriva texter, och få lite betalt?

Ställer klockan på 5 för säkerhets skull och känner förväntan pirra i magen. Jag tror verkligen att detta blir bra, även om det inte är ett klockrent drömjobb. Kanske kan jag göra det till ett? Annars har jag åtminstone en tjänst att söka mig vidare från.

Att radera jobbsökaragenter

2009-08-18T09:31:00.002+02:00

Nu när jag har fått ett tillsvidarejobb, så börjar jag så smått att radera jobbsökaragenterna som jag har "prenumererat" på till min e-mail. Alltså, de som skickar annonser anpassade till vissa sökkriterier som jag själv har lagt in, för att jag ska slippa läsa igenom precis alla annonser som finns om jobb jag inte kan söka av geografiska, erfarenhetsmässiga eller andra skäl.

Jag har sökt inom områdena VG-regionen och Jönköpings län och räknat upp ett trettiotal olika tjänstetyper som jag kan tänka mig att jag är kvalificerad att jobba med. Det beror ju helt på hur arbetet är upplagt hur det fungerar att jobba på orter längre bort från hemmet. Det är inte aktuellt att flytta, möjligen långpendla.

Det finns alltså flera sådana agenter och alla fungerar inte lika bra.

Den som jag tycker fungerar bäst är jobsafari, som dammsuger upp det mesta från både platsbanken och annonser ur dags- och fackpress. Den vill jag gärna rekommendera.

Men jag undrar hur man tänker när man skickar dessa förslag till mig, som kom från en annan, enligt min mening mindre välfungerande agent, idag:

Lokalvårdare på deltid till gymnasieskola i Eksjö
"Arbeta extra" (talar inte om var)
Småhusprojektör inom VVS i Nässjö
Spridningsnättekniker i Nässjö (vet jag inte ens vad det är!)
Sprutlackerare i Nässjö

Det enda som är till dessa jobbs fördel, från min synvinkel, är att det är "få sökande". För övrigt anges "ingen matchning" med mitt inskickade CV - till samtliga.

Är det ingen matchning alls, fattar jag inte vitsen med att söka ett jobb 15-20 mil bort, även om det är få sökande. Vem skulle anställa mig som "spridningsnättekniker" eller "småhusprojektör"? Absolut inte jag! Och en lokalvårdare borde man ju hitta på närmare håll.

Jag har sökt jobb inom den radien, men då har det varit sådana med "full matchning". Ändå har jag inte nått ända fram, bl a på grund av avståndet.

PS Jag tänker behålla min prenumeration på jobsafari ett litet tag till, ifall... Jag utgår ju ifrån att det här jobbet kommer att bli kul och bra, men det är trots allt en provperiod och det är mycket som ska funka! DS

Totalt overkligt!!

2009-08-14T09:28:00.003+02:00

Alldeles nyss ringde de från företaget 118700 SMS, WEBB & TELEFON AB och erbjöd mig tjänsten som jag var och fick information om i måndags kväll.

Tjänsten är på heltid och placerad i Jönköping, vilket innebär bussen kl 0610 från Hjo varje morgon och hemma igen 1825. Men vad gör det? ETT TILLSVIDAREJOBB! På ett stort företag som går bra i dessa tider, och som t o m utvidgar sin verksamhet.

Även om det inte är ett "informatörsjobb" utan mest mediasäljare, så kommer säkert mina kunskaper om media och kommunikation, projektledning samt givetvis mitt tidigare liv som pedagog att vara till nytta. Och om det här går bra, vem vet vad det kan bli för utveckling och avancemang inom företaget? Skriva sökordsoptimeringar, kanske...?

Och jag ska inte ringa hem till privatpersoner för att pracka på dem saker som de inte vill ha eller behöver. Företaget vänder sig till företag, vad som kallas B2B, med flera olika produkter för deras marknadsföring på nätet - något som verkligen är viktigt i dagsläget, och bara blir mer och mer viktigt för att hänga med.

Å vad skööönt att veta vad jag gör efter 25/8! Nu är jag LEDIG i en hel vecka och kan radera alla mina prenumerationer på jobbsökartjänster. Det innebär en otrolig lättnad, efter alla dessa jobb som jag sökt.

Mitt företag evalution - tankar och ting - kommer dock att finnas kvar, så att jag kan göra texter, trycksaker etc som bisyssla. Kan ju inte släppa det helt! Jag kommer också att genomföra kursen i fotografi och visuell kommunikation, 7,5 p på distans vid HLK Jönköping som planerat. Och fortsätta med PocketBlogg.se, förstås! Jag kommer att ha så mycket energi!

Just nu är jag mest skakig i benen. När jag har slutat skaka tänker jag beställa en ny mobiltelefon. (Den gamla är på väg ut...) Något måste man ju göra för att fira!

Svårstartad...

2009-08-12T10:11:00.002+02:00

Idag är det trögt att komma igång! Jag har ungefär hundra projekt att ta tag i... eller, ja, sju?

Får jag skylla på att jag blev bländad av prinsessan Maddes smakfulla och säkert svindyra diamantring som uppmärksammades på inte mindre än tre sidor i dagens GP? Resumén över de skötsamma ungdomarnas liv intill dags dato var inte mindre bländande, minsann. Hoppas de orkar hålla uppe det fina skenet inför massmedia.

Nähä, inte det, men min indignation över antalet fuskanmälningar till Högskolan då? Läser i en mera lokal tidning att minst 20% av ansökningarna till magisterprogram är fejkade. Flest är de som kommer från utlandet, och till vissa länder skickas ansökningarna numera rutinmässigt tillbaka för kontroll. Man konstaterade nämligen för några år sedan att så många som 85% var fusk. Vad trött man blir! Varför måste vissa fördomar som grasserar i samhället visa sig vara sanna? Vem tjänar på att bedyra att man har kvalifikationer som man inte har? Vad är det för mening med att uppge att man kan t ex engelska bättre än man kan, och sedan sitta på lektioner och föreläsningar och inte kunna hänga med i undervisningen och så bli underkänd i alla fall? Eller ha undermåliga förkunskaper i ämnet man skall ta magisterexamen i.

Det finns inga genvägar. Studier hänger inte så mycket på huvudets kapacitet, det hänger på "räva" var det en lärare i trakten som sa en gång. Uthållighet och ihärdighet, alltså. Att nöta stolsitsen på kammaren och envetet plugga in poäng för poäng.

Det ger i alla fall bättre självförtroende. Även om det inte omedelbart ger jobb!

Nä, nu har jag skrivit av min lite. Ska sätta igång nu, med ett marknadsföringsprojekt till Pocketblogg.se.

Vem tycker det är kul att sabotera och förstöra?

2009-08-09T18:19:00.004+02:00

För några veckor sedan satte jag upp en "stick-graffiti" på staketet några meter från vår uteplats. Den har fått sitta ifred större delen av sommaren, och vi har suttit på altanen och hört diverse trevliga kommentarer om den. En del har klappat lite på den, rättat till den om den hamnat snett och dragit lite i den. Alla har läst texten "evalution.se" och diskuterat vad det kan vara för något. Skall bli kul att se om jag får några mail genom min hemsida framåt vintern!

Nu fick den alltså inte vara i fred längre. Någon amatörpyroman har lekt lite för nära med en tändare så att det inte längre syns vad det står. Tråkigt! Även om det bara var en liten marknadsföringsploj från min sida.

Men hav tröst! Jag har en till! Hade tänkt sätta den någon annanstans men nu får den nog ersätta den här på samma ställe. Jag ger mig inte!

Dessutom sitter det en annan runt en annan stolpe nu - med en annan adress på...!

Tjänstesektorn

2009-08-05T13:24:00.000+02:00

Kan inte undgå att fundera lite över varors och tjänsters värde.

En tandläkarundersökning på en kvart kostar ungefär lika mycket som att forsla en friggebod i byggsats ca 2 mil.

Eller att anlita mig en timme. Plus moms.

Eller köpa ett par medelmåttiga jeans. Eller två kassar mat på Willys.

Kom igång...

2009-08-03T10:58:00.002+02:00

Under dessa semestertider är det hur mycket annat som helst som skall hinnas med, än att blogga och skriva ansökningar på platsannonser. En regnig dag tvingar jag mig att sätta igång igen i alla fall.

Konjunkturen gör sig fortfarande påmind och jag har nu genom min jobbsökarsite jobsafari sållat fram 6 stycken möjliga tjänster för mig att söka. I hela Västra Götaland och Jönköpings län.

Troligen är det fortfarande ett par hundra sökande på varje tjänst också. Det är inte lätt att bortse ifrån, när man sitter där och svettas över formuleringarna i det personliga brevet. Hur skall arbetsgivaren fatta att det är just jag som är unik och mest lämpad för tjänsten?

När det är så många sökande så har man viss förståelse för att det tar tid innan man får svar från den potentiella arbetsgivaren. Men jag har ingen alls förståelse för att man inte skall få svar alls!

Några ögonblick från i lördags...

2009-07-17T21:27:00.005+02:00

Apropå förra inlägget i denna blogg; här kommer några exempel på hur jag jobbar idag med kamera + lite lagom photoshop. Bilderna är bearbetade för web, alltså ganska "små" till formatet och blir inte bra att skriva ut.

Fler bilder kommer snart på min andra blogg.

Ja, jag HAR tackat ja!!!

2009-07-17T19:31:00.002+02:00

Sökte och kom in på kursen "Fotografi-Visuell komunikation" 7,5 hp till hösten. Ja, den går på distans, helt webbaserat, så om jag får ett fast jobb eller det ramlar in en massa spännande uppdrag till evalution så hinner jag med den ändå.

Vad skall jag med den till, undrar kanske "vän av ordning". Jag säljer ju bilder och har faktiskt gått både fotokurser och visuell kommunikation förut, den senare t o m på högskolenivå. Ja, de förra utspelade sig way, way back in time när det inte fanns digitala systemkameror utan man enbart stod i mörkrum och slabbade med svartvita foton, så det är mest för att verkligen utnyttja min moderna systemkameras alla finesser bättre än jag gör. Kursen i digital bildhantering klarade jag ju av redan för två år sedan, så när väl bilden är tagen vet jag på ett ungefär. Men det kan inte vara fel att fördjupa sig mera i visuell kommunikation också, tycker jag. Eftersom jag känner till lärarna väl och vet vad de kan trixa fram så har jag högt ställda förväntningar på att även denna kurs skall kunna fånga upp eleverna där de befinner sig och gå vidare därifrån. Skulle det vara på annat sätt så får jag väl sitta av lektionerna och få papper på att jag kan det här.

I alla fall. I förra veckan fick jag ett personligt vykort från kursledarna som uppmanade mig att tacka ja till platsen jag kommit in på. Så då gjorde jag det. Men idag kom inte mindre än ett vykort till, den här gången från HLK i Jönköping, som tackade för att jag har sökt deras kurs och förmanar mig att inte glömma att tacka ja... Hallå! Nu räcker det, jag HAR tackat ja! Jag VILL gå kursen! Capice?

Bloggtips

2009-07-08T15:24:00.002+02:00

Då och då hittar man"nya" roliga bloggar lite varstans. Nyss uppmärksammades jag på "Dagens Lokaltidningsbesvikelse" av en av mina Bloggykontakter.

Läs och fnissa! Nästan i klass med "Tjuvlyssnat".

Evalution goes wild and crazy

2009-07-07T10:20:00.002+02:00

Almedalen 2009. Marknadsföring pågår.

I min iver att marknadsföra mitt företag och skaffa nya uppdrag försöker jag ständigt hitta nya spännande metoder.

Det senaste jag gjort är lite "busigt". Hi hi.

Det är en graffiti-installation i vår lilla Trästad. Tro nu inte för all del att jag gått och sprayat ner några husfasader, nej, det vore mig främmande. Jag har använt en teknik som ligger mig betydligt varmare om hjärtat, nämligen stickning. Materialet kostar mig inget - restgarner - och förstör inget. En form av återvinning, kan man säga. Går lätt att sprätta bort när man tröttnar.

Dessutom monterades det hela under dygnets mörka timmar. I natt vid halv 12 var det klart!

(Vill du också ha "stick-graffiti" som reklam? Kontakta evalution.se!)

Hinner ING-EN-TING just nu!

2009-07-04T16:15:00.002+02:00

Nu är det dags att ta ett djupt andetag och göra en sak i taget, långsamt, igen. För nu stockar det ihop sig.

Och bara för att man åker bort i några dagar, så stockar det ihop sig ännu mer.

Jag hade ju förmånen att få åka till Gotland och Almedalen för första gången i mitt liv. Det blir nog inte sista. Trots att Almedalen handlar så mycket om politik lyckades jag hitta några seminarier omkring mina områden information och media ändå. Och så fick jag ju följa med maken M och mingla lite här och var.

Under dessa fyra dagar hann jag även utforska södra änden av ön lite ytligt och snabbt - hälsade på Hoburgsgubben och min kära släkting K med familj som byggt "s k" stuga där (wow, säger jag bara!) samt några av den mängd slöjd- och gårdsbutiker som finns därnere - ligga på strand och bada ett par timmar samt äta en massa god mat och glass. Under tiden jobbade jag på min marknadsföring genom att blogga på mikrobloggarna, sticka på en sak som jag skall visa när den blir klar samt läsa pocketböcker för pocketblogg.se förstås. Håll utkik efter min nya recension som kommer i nästa vecka!

Idag är en mellandag för tvätt och mailsvarande, men jag skulle också hinna göra färdigt några saker inför bröllopet om en vecka. OM EN VECKA! Hjälp! Jag hinner VERKLIGEN ingenting! Får läsa tidningar och bloggar om ett par veckor igen...

Global village

2009-06-27T19:16:00.003+02:00

Världen har blivit mycket mycket mindre - samtidigt som den på ett annat sätt har blivit betydligt svårare att överblicka med tanke på all informationshantering vi ägnar oss åt på alla plan.

Ett exempel. Sonen T har varit i Dalarna tillsammans med flickvännen lilla I och bl a hälsat på dennas farmor. Maken M har varit i Västerås å jobbets vägnar. En riksangelägenhet som ger viss avspegling i media. Jag har varit hemma - nja, eller lite till och från... men typ.

I förrgår svarade han på mitt godnatt-sms på lilla I's telefon. "Vet du att Michael Jackson är död?" Ja, det visste jag. I går lyckades jag få kontakt och prata med sonen på telefon. Han hade nämligen "inga pengar på kortet, så han kunde inte höra av sig" (någon som känner igen det?) Jag undrade när han tänkte komma hem. "Förresten, är pappa i Västerås? I's farmor undrade det!"

Tankeväckande. Att veta någon timme efter att en person som man aldrig har träffat på andra sidan jorden har gett upp andan - men inte veta var pappa är (och att han skulle dit hade vi ju pratat om innan...)

Ni passar väl på att hämta min present nedan? Svalkande och gott!

Sommarpresent!

2009-06-26T10:03:00.003+02:00

Idag har jag glädjen att kunna ge er, alla mina läsare, en liten nyttig, uppiggande och god present. I värmen behöver man ju dricka mycket, och det skadar ju inte att byta ut en eller annan cola mot något med lite näringsämnen i heller.

Skicka bara ett sms med texten KUPO BLOGG104 till telefonnummer 72130 så kan du hämta en drickyoghurt Yoggi Yalla! Pink Flamingo i Pressbyrån eller Seven-Eleven när du vill! (Har du ingen av dessa på nära håll kanske du passerar ett i sommar - kupongen gäller ett par månader framåt.)

Ha en glad sommar!

Hjokalendern

2009-06-23T22:35:00.002+02:00

är färdig och första upplagan beställd. Se bilderna här!

Levereras om någon vecka till Hjo Bokhandel eller beställs direkt från evalution.