Apropå dagens föreläsning om oss lättledda kunder - ingen jag känner är särskilt ledsen för att det alltid blir mer handlat på IKEA än man tänkte när man for dit. Man känner till spelets regler, och vill gärna hitta lite saker man inte visste att man behövde - precis som på bokrean och Ö&B. Det kan ju ha kommit något nytt som man inte visste fanns!
På senare år har jag faktiskt medvetet gått in för att, åtminstone för det mesta, stålsätta mig mot frestelserna. Det GÅR att ta bussen till IKEA, handla precis det man skulle och ingenting mer och åka tillbaka igen utan att ens gå in på A6. Det GÅR också att säga nej till telefonförsäljare samt att gå förbi dubbeldajmen vid kassan hos den lokala ICA-handlaren (som jag sviker varje gång jag har vägarna till Skövde, då handlar jag på Willys). Jag har både Coop-kort och Ica-kort och får bonus på bägge. Jag köper det mesta av hygienartiklar på Ö&B i stora förpackningar och häller över tvål och schampo i lätthanterliga pumpflaskor.
Jag hade en jättebra Pentax-kamera och köpte en jättebra Canon. Vi hade en trevlig Opel och köpte en trevlig Renault. Jag har en PC men kan tänka mig en Mac. Jag slänger kategoriskt alla rabattkuponger på dyra märkestamponger samt erbjudanden från bok-, video- och skivklubbar som kommer på posten, även om man får ett par gångstavar och en ryggsäck på köpet. Och så vidare. Det är faktiskt ganska kul när man sätter det i system, man vänjer sig snart vid att vara "elak och otacksam" på ett vänligt sätt och företagen överlever ju ändå.
Men emellanåt vill man som sagt förledas lite för att känna att man har gjort en bra och smart affär. Det får vi bjuda på... vi kan ju spelets regler...eller? Kan vi vara säkra på när vi luras och inte? Kanske det är meningen att man skall känna sig lite smartare - hela tiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar