20140703

På väg hem igen

Efter en dryg timme på hamnplan har vi så rullat ombord den lille gröne och intagit ett bord på "restaurangtorget". 

Mitt resesällskap, "bröderna Brothers", vill trots det lite tråkiga vädret stå ute på däck och se när färjan lägger ut. Själv har jag tagit en huvudvärkstablett och bevakar bordet och platserna så vi får sitta.

Fenomenet Almedalen är verkligen ett evenemang som kräver lite utvärdering när man åker därifrån. Direkt vid ankomsten kastas man in i en torktumlare av intryck och "påtryck" som väller över en från alla håll. Man förväntas bilda sig en åsikt om saker och problemställningar som man inte visste fanns - och det mesta får faktiskt passera "utan åtgärd", som det heter. Det är väldigt intressant att ta del av alla synpunkter och resonemang, även om man håller med långt ifrån alla. Då och då bestämmer jag mig för vad jag tycker och lägger i en boll för att svara på "dagens fråga" eller skriver på en namnlista för eller emot något. Kanske blir världen lite, lite annorlunda? Likaväl som när jag köper ett par liter ekologisk mjölk...

Det är roligt att se hur olika organisationer jobbar. Och i vilken grad man representerar sin organisation, som besökare respektive "utställare" när man rör sig mellan programpunkterna. Med mina yrkesskador kan jag inte annat än observera hur olika informationsavdelningar och PR-byråer har tänkt inför sin medverkan här. Att plocka på sig ett varierat utbud av "give-aways" hör till. I år blev det bl a solglasögon, plåster, handsprit, hopvikbara vattenflaskor, fikakupong (kaffe latte med muffins!) och nyckelringar. Förutom det vanliga utbudet av godis, pennor, trycksaker och vattenflaskor.

Något som förvånar mig och som jag vet från säker källa är att inte alla som får sin resa betald har någon form av motprestationskrav. Jag vill ju tro att alla som är här på något uppdrag åtminstone går på ett par programpunkter/dag plus i förekommande fall på sin partiledares tal i själva Almedalen. Men skulle jag skicka hit folk från ett parti, organisation eller företag så skulle jag kräva en minimal basinsats av att t ex bära ett märke/tröja/jacka med logga på när man rör sig i staden, och att åtminstone under ett par timmar av vistelsen hjälpa till med att t ex dela ut material eller bemanna en monter. Dessutom delta vid relevanta debatter etc, inte alltid för att säga något utan för att observera och ta in.

Men det är ju vad jag tycker, själv har jag aldrig varit i den sitsen att jag har fått resa och uppehälle betalt, eller att jag fått skicka iväg någon hit. Så vad vet jag??

Jag reser hit på egen bekostnad och ser det som fortbildning. Egentligen kunde jag kanske bokföra omkostnaderna i mitt företag, men då skulle jag ställa jättehöga krav på mig själv att närvara på mycket mer än jag gör i frågor om media, digital utveckling och PR... (Och gå i profilkläder!)

En annan gångart

Om man befinner sig i Visby under Almedalsveckan är mycket en fråga om förflyttning. Dels ska man titta i den gedigna utbudskatalogen som erbjuder drygt 3300 programpunkter, och bestämma sig för vilka man vill/kan ta del av. Och tankemässigt förflytta sig mellan olika ämnen - energi, bistånd, boende, media, skola, naturskydd, sjukvård, digital utveckling, försvar - för att bedöma vilket man kan ha mest utbyte av.

Sedan börjar man kolla var lokalerna finns, och om det är möjligt att förflytta sig emellan utan att komma inramlande och störa alltför länge efter att samtalet/seminariet/debatten har börjat. En del intressanta grejor lappar över varandra med en kvart-halvtimme, då gör man sig helt enkelt osynlig och glider in som tapetblomma.

Den stora pulsådern under de här dagarna är den centrala Hästgatan, som går tvärs genom det gamla Visby. Här rör sig de flesta som ska ta sig mellan programpunkter som hålls i lokaler, på innegårdar, i tält, på torg eller där det finns någon kvm över. Det finns platser på varenda liten tvärgata, i hamnen, på restauranger - överallt. Så ofta är Hästgatan nästan helt igenkorkad av människor som rör sig som en halvstelnad lavaström, fast i båda riktningarna. Dessutom står det med ca 3-4 m mellanrum andra människor, som inte är på väg någonstans, utan står still och delar ut tidningar, solglasögon, vattenflaskor, handsprit, godis eller något annat med flashig logga på som vill informera om just DERAS idé eller produkt. Om någon ur lavaströmmen stannar till för att byta ett par ord med dessa personer, eller för att svara i mobilen som någon annan ringer på för att bestämma träff någon annanstans, uppstår en dominoeffekt som kan vara förödande om man inte är uppmärksam på var man sätter fötterna. Nämnde jag att Hästgatan är stensatt med den gamla sortens gatsten, alltså de lite större stensrna med 3-4 cm breda skarvar på många ställen, vilket förhindrar användning av alla klackar under 3 cm bredd. Därtill har gatan en relativt brant lutning på sin väg ner mot vattnet.

Alltså utvecklas en säregen och speciell gångart här och nu, vi kan kalla den Almedalsskritt med kort halt, när man sick-sackar mellan människor som vill dela åsikter som man inte visste att man kunde ha, samtidigt som man skelögt tittar på var man sätter fötterna och skannar av de mötande, ifall det är någon man känner eller känner igen bland dessa. Då och då tvärstannar man för att inte stå på näsa, och då och då lyckas man slingra sig emellan fram till nästa propp.

Eftersom man går ner och upp mellan olika äventyr flera gånger per dag blir man ganska trött av denna gångart, och väljer att ta en parallellgata. 

 Fast då riskerar man förstås att missa ett möte med Statsministern, Alexander Bard eller Blondinbella.


Hästgatan


Parallellgata


20140701

Bloggar från Almedalen

...det låter ju inte så svårt. Det brukar ju bara vara att skriva ner några tankar, så bloggar man.

Fast när man skall följa med i tempot och hänga med två till i samma bil och kila på några intressanta samtal och seminarier, så är det inte alltid så lätt att få till de där minuterna när man ska samla tankarna.

Just nu är det dock "tal-time" med den partiledare som jag har allra svårast att fördra, och vi sitter en bit ifrån, så nu tar nog ingen illa upp om jag skriver lite. Att döma av antalet burop vid talet så är det en och annan till som inte håller med honom.

Min blogg är ju inte någon politisk blogg, så nu lämnar vi detta sorgliga ämne. Vi övergår till dagens och gårdagens intryck av den stora mediafestival som Almedalen också är.

Man vänjer sig ganska snart vid att det finns kameror lite överallt, någon står och filmar bakgrundsbilder till en intervju och någon annan klickar av en fin turistbild med telefonen att lägga på Facebook. Till sist slutar man att huka sig, folk får helt enkelt se sig för innan de knäpper.

Hela Visby doftar av fläder och nyutslagna rosor. Det är trevligt. Levande musik från estaurangerna och glatt sorl mellan vänner som träffas är också en trevlig del av bakgrunden. Efter en något mulen förmiddag då det till och med kom ett par regnstänk klarnade det upp och blev en strålande vacker kväll, om än inte så varm.

Jag flyter runt och tar del av det stora utbudet av intressanta saker som finns. Dagens höjdare blev visningen av Grand Budapest Hotell, som bjöds av sfi som ett exempel på en film som gjorts tillgänglig för synskadade genom modern teknik. Genom en app i telefonen lyssnar man på filmens ljud med all text uppläst plus beskrivning av miljöer osv. Denna app kan också vara till nytta för de som av olika skäl har svårt att hinna läsa texterna. Det gör att mer än 1/10 av svenskarna får tillgång till en ny värld - eller i dagsläget det antal filmer som har lagts in i systemet. Och den här filmen var mycket, mycket bra och sevärd! En osannolik historia inte helt utan drag av TinTin..!

Dagens bästa give-away-present: "spritpennan" som är en sprayförpackning med handsprit. Mycket smart, tar ingen plats.

Dagens diss: den middag som vi laddat för hela dagen flyttades till i morgon kväll..:( Men pizza är ju också gott.