20070830

Vad skall det bli av mig?

Sakta men säkert håller jag på att bli tokig. Några dagar extra har jag fått på feriejobbet, på nåder känns det som. "Jobbar med datan". Tröstlöst eftersom det ju inte KAN bli någon fortsättning där. Men man vill ju inte tacka nej så länge man inte har något annat att gå till.

Jag söker jobb dagligen på Internet och i olika annonsorgan. För en stund sedan var jag fullt beredd att kolla upp frågan "vill du jobba hos oss?" - från Taxi... Jag som inte ens är särskilt förtjust i att köra bil! Till detta sökande går det åt så mycket energi att jag har svårt att hitta på nya kreativa idéer för att komma vidare med mitt företag evalution - tankar och ting -. Det har blivit en ond spiral som tar ifrån mig nattsömnen och därmed all inspiration som jag hade behövt för att skriva nya, personliga och intelligenta ansökningsbrev.

Snart orkar jag väl inte ens ta mig ner till Ica för att köpa mjölk.

På en marknad med hundratals sökande på varje tjänst, där man inte ens får en chans att visa vad man kan, börjar det nu bli frestande att "prostituera sig". Att helt desperat erbjuda något företag att jobba gratis i ett par månader bara för att få in en fot... men hur uppfattas man då? Helknäpp redan från början eller ovanligt modig?

Ena foten håller på att sugas ner i lera. Andra foten håller jag krampaktigt i luften för att kunna sätta ner den och dra upp den andra så fort jag anar fast mark i någon riktning.

20070823

Tre per dag är max!

Stadsvandringar verkar väl vara lite lagom ansträngande? Man klär ut sig i någon slags sekelskiftsromantisk dräkt (alltså förra sekelskiftet pratar vi om), samlar ihop ett litet gäng intresserade människor och går en promenad på en timme i sakta mak medan man delar med sig av sin enorma kunskap likt pärlor på en tråd. Bara man har gjort ett manus så kan man ju det utantill sedan.

Hej och hå, säger jag! Inte en vandring eller en grupp är den andra lik. Lärare och poliser är de värsta, särskilt när det är lite större grupper (över 20 pers). Lärare för att de pratar, såsar, sms-ar och över huvud taget beter sig på alla sätt man inte vill att elever skall bete sig i klassrummet. Poliser därför att de när som helst befinner sig stående eller gående mitt i gatan. Det är faktiskt sant. Många ställer dessutom frågor av typen "sätta-på-pottan" vilket de inte har mycket för när det gäller mig. Jag har svar på tal om det mesta.

Idag hade jag en grupp med en rätt stor andel äldre äldre, alltså sådana som bedömde att de inte orkade traska runt en hel timme. Detta ringde reseledaren och upplyste mig om dagen innan. Ja, snällt att han meddelade det i förväg över huvud taget... för jag fick ju kasta om allting inne i huvudet och släppa mina fina manuskort, för de ville sitta kvar i bussen och få en "föreläsning" och sedan ville ca en tredjedel följa med och vandra fysiskt.

Jodå, jag har rätt bra ordning på mina historiska fakta, så prat-delen gick bra, och sedan hade jag tänkt ut en kortare rutt för den kvarvarande halvtimmen, som ändå skulle visa det viktigaste som jag berättat om. Vi tågade alltså iväg, ca 12-13 personer upp emot torget.

Döm om min förvåning när det visar sig att flera ur denna lilla skara helt enkelt bara avviker ur gruppen lite pö om pö under pågående tur, så till slut var det bara 7-8 stycken kvar! (De kunde ju åtminstone sagt till sina kamrater att de vände om! Mig behövde de ju inte vara artig mot!) Som ex-förskollärare blir man lätt nervös när sådant händer.

Det visade sig förstås att folk hittade tillbaka till bussen på egen hand - de kom från Askersunds-trakten, så många hade varit i Hjo flera gånger förut. Och jag hann ju inte bli orolig på riktigt på den korta vandring vi företog oss idag.

Men man känner av anspänningen efteråt! För någon vecka sedan hade jag tre helt olika typer av grupper och önskemål om vandringar inbokade på samma dag. Alltså tre timmars effektiv arbetstid. Men den kvällen var jag HELT slut. Jag börjar förstå hur skådespelare känner sig... fast rampfeber har jag inte inför mina "performances".

20070821

80%

Idag när jag kom hem efter jobbet och vi hade ätit så skulle jag 1) handla 2) baka muffins (för i morgon är sista dagen som jag jobbar ihop med "chefen" innan jag slutar för i år) 3) vika tvätt 4)plocka ur diskmaskinen 5) plantera om typ 20 krukväxter modell större, som jag har släpat ut på nedre balkongen för att utföra denna smutsiga syssla.

Nu har jag gjort punkt 1-4 och orkar inte börja med växterna. Det börjar dessutom bli mörkt! Men fyra av fem är väl inte så dåligt...? Och i morgon skall jag besikta bilen.

(Arbetsrummets prylbelamring är dock kvar. Jag har tagit hem några tomkartonger att sortera ner grejor i, men där har det tagit stopp. Får ta det i nästa vecka. På fredag när jag är ledig skall jag ta ett varv runt huset igen och dra iväg ytterligare en del saker till stugan, där jag inte heller har plockat iordning det jag tagit dit... Ska man kalla det dominoeffekt eller rockad?)

20070813

Med risk för att bli tjatig - en lägesrapport

Jag tror aldrig att jag har varit så här trött vid den här årstiden någon gång förut. Och okoncentrerad.

Nu har jag jobbat i drygt en vecka efter ledigheten och M har rest iväg till Stockholm igen. Och huset som skall röjas ur är nästan klart, fast inte riktigt. Kände mig effektiv i fredags när jag pratat med både mäklaren och second-hand-affären som kommer och hämtar en del av grejorna, men här hemma står halva mitt arbetsrum belamrat med grejor som jag inte ids bära upp på vinden, eller vart de nu ska. En del rena "bra-att-ha-grejor" skall ju sorteras in i skåpen här nere och då behöver jag ju inte bära iväg dem... men att ta tag i dem...

Jag har sökt en del jobb under och efter ledigheten också, visst. Men det är otroligt svårt att motivera sig. Tipset att ringa och "sälja in sig" hos den som står angiven som kontaktperson har jag provat ett par gånger, men då blir man ännu mer besviken när man får grått papper - eller inget papper alls. Men söker gör jag, hela, hela tiden. Och går in för att visa upp vad jag kan hela, hela tiden ifall någon skulle söka mig.

Och det jobbet jag gör nu som turistvärdinna - tja, jag vet ju att det inte blir någon fortsättning, så det blir svårare och svårare att motivera sig för det också. Just nu, emellan de spridda gäster som ringer eller besöker oss, håller jag på med ett otroligt tråkigt men nödvändigt jobb som går ut på att ändra alla "produkter" på turistbyråns website, så att det står rätt avsändare på dem. Det har nämligen blivit något fel när någon av "webmastrarna" nere på "vastsverige" ändrade någon detalj, så nu har det länge stått att Turistbyrån står bakom det mesta som rör sig i kommunen, företag, evenemang, allt. Och det är ju inte så kul för dem som arrangerar saker. När alltså Turistbyrån felaktigt tar åt sig all cred för det. Så nu är det ändrat. Plus en del andra saker som gör att sidan blivit en liten aning mer lättnavigerad - men fortfarande är den inte vad jag skulle kalla användarvänlig. Jag känner t ex en tjej som har ett företag som jag lade in på inte mindre än tre olika ställen på siten - hon letade och letade och hittade inte någonstans alls att jag hade lagt in det... Principen Don't make me think! behöver implementeras ända ut i gräsrötterna hos systemteknikerna också! Inte bara hos oss som kan designprinciperna.

Ner faller regnet, upp stiger solen, luftfuktigheten är typ 95% och gångarna längs hjo-ån är bitvis översvämmade igen...