20071229

Nyårsfestligheter

Nu närmar sig åter en nyårsafton, ett tillfälle som KRÄVER festligheter, nya kläder och även eftertanke och kontemplation.

Det går inte an att sitta ensam hemma framför "Grevinnan och betjänten"!

Det finns också vissa attribut som för en del absolut inte kan avvaras vid ett nyårsfirande. Till dessa hör bl a champagne och fyrverkerier.

Winston Churchill lär ha sagt "Jag föredrar champagne som är kall, torr och gratis". Jag skulle vilja tillfoga en liten travesti när det kommer till fyrverkerier: "Ett fyrverkeri skall vara stort, planerat och gemensamt".

Champagnen kan man, om man vill, göra till en privatsak. Så icke med fyrverkerier. I går kväll hade ett fyrverkeri-säljande företag demonstration av sina varor här i Hjo hamn, ca 100 m från vår bostad och betydligt närmare andras hem. Vi gick inte dit för att titta närmare, men varje litet poff och starkare knall hördes och syntes antingen man ville eller inte. Man hoppas bara att pjäserna riktades ut över sjön... fast ändå inte, med tanke på alla läbbiga kemikalier som faller ner med varje strålande stjärnhimmel. Hamnen ligger ju också bara ett par tiotal meter från Hjo-åns mynning - och där är det ju naturskyddsområde. Hur går det ihop?

Resten av kvällen och en bit in på natten hördes sedan spridda knallar från alla möjliga håll, närmare och längre bort bland de gamla träkåkarna i Hjo stadskärna. Företaget lyckades säkert sälja en hel del, och inspirera ännu fler än de som brukar skjuta smällare och raketer.

Varje år ser vi svarta rubriker om yngre och äldre medborgare som blir av med fingrar, ögon eller liv i samband med helt onödiga olyckor med fyrverkerier. Ändå upprepas det år efter år. "Det händer inte mig". Eld i kombination med för mycket champagne (eller för all del vanlig folköl) är inte heller någon lyckad kombo.

Så varför inte överlåta åt en kommitté i varje stad att planera ett gemensamt fyrverkeri, på ett säkert sätt, på en säker plats, på en bestämd tid, med kunniga människor som håller sig nyktra. I så fall skulle även jag njuta av skådespelet.

Nä, när jag funderar på det skulle jag faktiskt klara mig utan både champagne och fyrverkeri. Även om båda är trevliga så finns det andra sätt att skapa feststämning.

20071223

Julmusik

Liksom med all musik är smaken om julmusik mycket olika.

Jag läste någonstans att det bara finns 40 jullåtar, som alla artister hela tiden spelar in nya covers på för att sälja nya julskivor. Men det tror jag inte på.

Här om dagen hörde jag t ex en låt med Irma och Uno Svenningson, den hette Så underbart, tror jag - den hade en tydlig julkänsla men jag hade inte hört den förut. Och så finns ju Peter Jöbacks Jag kommer inte hem till jul, som kom för något år eller två sedan. Och Carolas I denna natt blir världen ny, som nästan är sönderspelad på radio redan fast den är alldeles färsk.

Vill man däremot vara väldigt klassisk och traditionell och alltså ha några av de riktigt gamla godingarna, men ändå vara effektiv, har jag några tips. Lyssna på Diverse Jul-boogie med Owe Thörnqvist, Sprakande Jul-medley med The Real Group, Nu e' d' jul igen med Just D (eller "originalet" som de har samplat med Alice Babs, Povel Ramel, Martin Ljung m fl) eller varför inte Mer Jul med Adolphsson & Falk.

Mina egna favoritalbum just nu är A Capella Christmas med Manhattan Transfer som kom förra året och En Riktig Jul med The Real Group + de extra spår med julmusik som följde med deras cd "Allt det bästa". Fast det är extrem kör-nörd-varning när man börjar köra dessa plattor hela dagar i sträck, det inser t o m jag...

20071217

Skaraborg håller andan

Så är det dags. Några dagar före Sverigepremiären har den berömda och beryktade filmen om Arn världspremiär i Skara. Nej, jag är inte inbjuden, men jag skall säkert se den någon gång framöver i alla fall.

Den energiska projektledaren och marknadsföraren Anja Praesto har lagt och lägger ner all sin tid och kraft, samt inte minst sin själ, i att profilera Skaraborg och Västergötlands museum i samband med denna lansering.

Redan när de första böckerna kom under hennes ögon fanns planen där: hon insåg direkt att det här handlade ju om hennes jobb, som nyanställd ansvarig för medeltidsturismen i trakten och placerad på muséet i Skara. Hon finns sedan dess med i alla möjliga och omöjliga sammanhang omkring "Arn" för att öka intresset för området, skapa ett mervärde i turismen och bygga folkbildning. Med mera.

Det är hur viktigt som helst att rätt person kommer på en sådan här post. Anja har tidigare jobbat bl a med PR på Volvo, men det är ingen kvalitetsgaranti. Hon hade lika gärna kunnat vara en liten "grå tapetblomma" som hade fyllt sin tid med kontorsarbete, hemsidessnickeri och skyddande av varumärken. Engagemanget och det enorma idésprutandet är svårt att visa på ansökningshandlingar.

Anja Praesto har blivit en av mina stora förebilder i projektlednings-, informations- och kommunikationsbranschen. Just med sitt sätt att snappa upp en viktig händelse för just hennes projekt, i den strida strömmen av information, att tänka tematiskt och entusiasmera andra för detta på ett konstruktivt sätt. Hade det inte blivit Arn, hade hon hittat något annat övergripande tema för medeltidshistorien, det är jag övertygad om. Och byggt sitt nätverk av kompetenta medarbetare, och givetvis även handskats med "svansen" av mindre lyckade samarbetspartners och lycksökare, som bara vill vara med och dela på kakan utan att så, vattna och skörda först.

Bara av en ren händelse bodde vi grannar i Skultorp när vi var små, och lekte en hel del före skolåldern. Sedan kom vi ifrån varandra. Men det sägs ju att de intryck man får före 7-årsåldern är de viktigaste i livet. Och att leken skapar personligheten. Så - vem vet vilka intryck vi gjorde på varandra?

20071213

Blå skor


Kommentaren till mitt förra inlägg visade att det kanske inte är så logiskt för alla att shoppa skor som ett utslag av allmän eufori.


Men när de ser ut så här= jättefina, sköna och med lagom klack. Och är skinnfodrade. Och är nedsatta från 340 till 150:-.


Det är väl logiskt?

20071212

Tredje gången gillt!

Efter ca 200 sökta jobb, varav 160-170 skrivna och skickade och resten tjatande på presumtiva arbetsplatser har jag alltså varit på tre intervjuer. Alla tre hade jag någon anknytning till genom en personlig kontakt, som jag kände eller kände till redan innan jag bytte "karriär" för 5 år sedan.

Många av de skrivna ansökningarna har inte ens fått ett "tack för din ansökan, men tjänsten är tillsatt med annan sökande". Så onödigt det har varit att sitta och skriva ansökningar till Göteborg, Alingsås, Jönköping och Skara! De anställer säkert också bara sådana som de har någon kontakt med innan annonsen kom ut.

Så nu, tack vare kontakten O, fick jag veta att hans kontakt H var intresserad av "duktigt folk". Jag hade förstås med mig stora portfoliopärmen och berättade lite om hur jag tänkt där, vad jag hade fått för material där och hur mycket jag hade gjort där ... uppenbarligen tyckte han att jag var duktig. Han sa också att han bara anställer folk som är bättre än han själv på det som skall göras, så där får jag väl också ta åt mig. Hm, hm.

Exakt vad jobbet kommer att innebära vet ingen just idag, för företaget kommer att utvidgas och sälja betydligt fler tjänster än de undervisnings-, coachnings-, databas- och webdesigntjänster som finns idag. Säljarna kör igång i januari och jag kommer att bli inkallad på uppdrag i ett första skede. Vilka uppdrag det bli får vi också se. Framåt midsommar eller så kanske det hela kan övergå i en fast tjänst om allt går väl. Spännande!!!

Så det blir inget ensamarbete i en källarlokal utan fönster för min del. Hoppas de hittar någon som orkar vara mer ideell än jag till den posten, det förtjänar de.

Jag får jobba både hemma, med kundbesök och på en arbetsplats med fönster, kaffeautomat och mikrovågsugn. Och arbetskamrater, inte minst. Det kommer att bli bra.

Just nu känner jag mig fullständigt utpumpad, det är som om två års anspänning börjar lätta nu. Och jag inser att jag inte måste jobba på Turistbyrån hela somrarna längre, och ha dåligt samvete för att jag vill ha tre veckor ledigt!

Plötsligt händer det! Kanske jag skulle ta och köpa en lott också?

(När jag kom ut i den stora staden Skövde, lite lagom omtumlad, ville jag givetvis dela detta stora med någon av mina närmaste. Alla var upptagna med jobb och skolor och svarade inte i telefon. Vad gör man då om man är Eva? Jo, man går och impulsköper ett par blå skor! Här skall börjas ett nytt liv! Fast just det skall inte bli någon vana...)

20071211

På't igen!


Dags igen! Fast nu är det jag som GER en intervju... Känns lite märkligt faktiskt. Men jag ringde upp och bad att få prata med denna "kontaktens kontakt" en gång till och han lät väldigt intresserad, faktiskt. Trots att han har träffat mig en gång redan.

Så i morgon blir det centralorten igen. Denna gång tänkte jag ha på mig följande: Vit skjorta (Sisters? Joy?), ljusblå slipover (ingen aning om var den är köpt men fin är den), mellanblå manchesterbyxor som jag hade turen att hitta på CS i Hjo idag - till på köpet var det 20% rabatt, men jag hade nog köpt dem ändå för de satt så bra. Till detta ett halsband från vid pass 1992 och ett par blå stövlar med klack från Nilsons rea för 2 år sedan, samt väskan från Paris, 4 år sedan... Jag handlar inte mycket kläder som ni kanske förstår. Men det jag har, det använder jag! (Slow consumer, javisst!)

Håll tummen! Jag är taggad till max!!!!

20071210

Ny vecka

nya strategier...

Jag kommer på mig själv med att i dessa tider av "frid på jorden till människor ett gott behag" börja se på mitt arbetssökande som en krigssituation.

Jag måste infiltrera så många kontakter IRL som möjligt för att ha en chans. Just nu har jag två, som jag lobbar med så mycket jag orkar. Hemsidan, fotosidan, facebook och mina båda bloggar är mina hemliga agenter som även de skall fungera som infiltratörer hos potentiella arbetsgivare. Syns man så finns man, men uppdatering är också nödvändig för min image.

Jag måste tänka strategiskt och ta stegen i rätt ordning. Söka, söka, söka. Ibland vänta på svar, ibland ligga på själv. Och släppa lagom mycket informations-ammunition vid varje kontakt. Jag bär inte "mitt hjärta på ärmen" (som det engelska uttrycket lyder) inför alla jag kontaktar. Det gör tillräckligt ont när motståndarna får in sina fullträffar ändå. Det räcker med "tillsatt med annan sökande".

Inför den nya veckan laddar jag om och ser över mina styrkor för att sätta in nästa attack. Kanske är även arbetsgivare mer välvilligt inställda vid den här tiden på året, och kan tänka sig att annektera min kompetens där den kan komma till sin rätt?

Det känns bra att ha extra trupper att mobilisera i form av en stab med vänner som förstärker med goda tankar och goda ord. Alla sätt att tillkalla resurser är välkomna, om det så skulle vara "jag ber för dej" eller "may the Force be with you".

Jag hoppas mest av allt på ett fredsavtal snarast, så det blir en fridfull jul.

20071208

Om köttfärs

Den senaste veckan har handlat mycket om köttfärs.

Torsdagens film på Hjo Filmstudio var Scorseses "The Departed" - en jättespännande gangsterhistoria in i det sista, även om man på slutet inte undrade så mycket över vem som skulle bli skjuten och vem som skulle överleva, snarare vem som skulle skjuta vem. "Klockan slog, alla dog", typ. Rena köttfärsfabriken. Och eftersom de flesta redan hade lyckats svika både vänner och närmast anhöriga, var det ingen som sörjde speciellt mycket. Hårdkokt och inte särskilt verklighetstroget, men spännande, som sagt.

Mer om köttfärs: SVT, DN, SvD m fl nyhetsmedier med självaktning har under den senaste veckan "rasat" över de opålitliga Ica-handlarna, som av ren girighet fixar och trixar med bl a köttfärs för att slippa kassera densamma. En ren följetong efter ett avslöjande i Uppdrag granskning, SVT. Och några dagar tidigare var det en undersökning som visade att om sjukvårdspersonalen tvättade händerna och lät bli att bära vissa smycken, klockor etc, så skulle fler patienter ÖVERLEVA! Vad blir nästa avslöjande?

Vissa saker är man glad över att pappa slapp uppleva. Han arbetade under större delen av sitt yrkesverksamma liv i familjeföretagets Ica-butik som styckmästare och charkuterist. För ett tjugotal år sedan gick han i pension och kort därefter byggde butiken om för att endast sälja färdigpackat kött. Och nu finns pappa inte längre ibland oss. Men det jag minns från när pappa stod i köttdisken var att han tvättade händerna i ett kör - minst mellan varje kund, säkert också mellan varje uppvägning av en ny vara om kunden skulle ha flera sorter.

Han hade alltid mössa på sig. Han malde ofta köttfärsen medan kunden stod och väntade, det skulle inte fallit honom in att mala något som skulle ligga till nästa dag. Han plockade bara fram så mycket kött, charkuterier etc av de olika sorterna till kyldisken av glas som beräknades gå åt på ett par timmar och sprang och fyllde på hela tiden. Och tvättade händerna. Han hade inte vigselringen på till vardags, men en armbandsklocka använde han på jobbet. Den hade en metall-länk som han rengjorde ofta för att inga bakterier skulle fastna på den.

Pappa var en "bonnpojk" som inte hade haft möjlighet att utbilda sig och få en flott titel, men när han gifte in sig i Ica-familjen och fick erbjudande om jobb så tog han det och gjorde sitt bästa. Med hjälp av Icas och köpmannaförbundets internutbildningar och korta kurser plus ett stort mått av sunt förnuft blev han bra på det han gjorde och satte en ära i att göra det bra. Det var säkert inte så kul varje dag, jag minns en julafton när en kund ringde och var förtvivlad över att skinkan hade fallit isär. Pappa åkte upp till affären och fixade en ny... Allt för kunden.

Man undrar om dagens handlare och även sjukvårdspersonal som struntar i vanliga, ganska enkla hygienregler har förlorat den här kombinationen av yrkesstolthet och sunt förnuft. Eller tror den upplysta IT-generationen att vi har byggt bort risken för att bli infekterade av mänskliga kontakter i vårt moderna samhälle? Jag menar, om en kund eller patient blir sjuk/are och till och med dör på grund av att jag har missat något så grundläggande och självklart som att tvätta händerna - kan man leva med det? Går det att spåra vem det är som har brustit, eller går hela arbetslag omkring med samma bakterieflora...? Ta fram det sunda förnuftet och tvätta händerna, snälla människor!

Nä, hör ni. Nu har jag inte tid att blogga mer idag. Julen och hemgjorda köttbullar står ju för dörren. Måste springa över och handla lite köttfärs. På Konsum.

20071206

Ketchupeffekt eller vad???


Nu har jag alltså varit på den andra intervjun på 1½ års effektivt arbetssökande. Började i går kväll med att sätta ihop en lagom häftig "outfit" och hänga fram på sovrumsdörren så att det bara var att hoppa i. Ville inte stå på morgonen och inte ha något att ta på mig. Inspirerad av magister M och "Mode(r)skeppet" (vi HAR så kul på vår DB-kurs!) fotograferade jag den givetvis. (Hu, vilka skarpa färger det blev med blixt! Men jag hinner inte bildbehandla nu. Tänk er dovare färger i stället.) Svart omlott-tröja och kjol från Twilfit, dovt petrolgrönt linne från H&M och rutiga strumpbyxor från Åhlens, inget av det köpt det senaste året, samt en mörkröd handväska från Gekås i Ullared... Halsbandet är konsthantverk från Menorca och till detta svarta lågklackade boots från Ecco. Effekten av höga klackar OCH roliga strumpbyxor kan lätt bli för mycket... i alla fall på mig!


Med ytterligare inspiration från en annan bloggare, ex-klasskompisen L och hennes lägenhetsbryderier, kommer här en lista på "pro" och "contra" efter dagens intervju:


1. Det är ett fast deltidsjobb - det är 50% betalt, men blir säkert mycket mer att göra

2. Det är många varierande arbetsuppgifter - men jag kommer inte att hinna slutföra dem, med den kvalité jag kräver av mig själv, på halvtid. Jag skymtar utbrändhet vid horisonten.

3. Det är fritt och flexibelt - det är ensamt

4. Det är placerat i Skövde - i ett trångt källarkontor utan fönster

5. Det förutsätter mycket kontakter och samarbete med ideella föreningar - det förutsätter mycket kontakter och samarbete med ideella föreningar (!)

6. Det är ett på många sätt intressant jobb - den ideella aspekten innebär att jag kommer att ha ständigt dåligt samvete för att jag tar ut lön för att jag gör det jag tycker är roligt och viktigt

7. Det är kreativt - det kräver att jag lär mig flera nya datorprogram på högst en månad, för sedan slutar den som har tjänsten idag


De verkade intresserade av mig så här långt i alla fall. Och skall höra av sig i slutet av nästa vecka.


Jag är enormt glad att jag även passade på att planera in det andra mötet, med min "gamla kontakt" som jag skrev om igår, just idag. Genom honom fick jag två nya möjligheter, om inte i handen så ändå inom räckhåll. Får se vad detta kan leda till, nu har jag alltså inalles tre grejor att kolla upp i januari. Tala om ketchupeffekt. Från ett oväntat håll. Men; kontakter, kontakter... Tänk att man skulle ha nytta av politiken till slut!


Mmm. "Plötsligt händer det". Man kan ju i alla fall börja hoppas på ett liv efter jul.


..."nån där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur - min tur att träffa nån som vet vad jag behöver, det verkar som mina ensamma /arbetslösa!/ dar för alltid är över"... (Lisa Nilsson)

20071205

Kanske, kanske, kanske...

I gårdagens inlägg var jag rätt trött på skiten och i det närmaste handlingsförlamad.

På kvällen, kl 21.15, ringde en av dem som jag väntade samtal från, och ville träffa mig för en anställningsintervju. YYYESSSSS! Jag blir kontaktad, alltså finns jag!

Klockan var nog en bra bit över 02 innan jag lyckades somna. Hur blir det här nu då? En intervju är ju inte samma som att jobbet är i hamn, det beror ju mycket på vilken typ av kompetens de har tänkt sig och om arbetsvillkoren funkar osv. Men i alla fall ett enormt steg framåt!

Den andra kontakten har inte svarat. En vecka efter att jag mailat och två veckor efter att min kontakts kontakt hade pratat med honom. Min kompis I peppar mig och säger att jag nog måste "ligga på" när jag väl har börjat, om det skall bli något i fortsättningen. Så nu frampå förmiddagen, när jag hade blekt slingor i håret, borstat tänderna och sminkat mig noga, tog jag telefonluren och slog numret.

Jodå, han kom ihåg att kontakten hade pratat med honom om mig, och han hade sett mitt mail, men bara hunnit skumma igenom det, utan att kolla CV't. Så jag fick i alla fall dra det jag hade skrivit i korthet om vad jag är för en typ av person och vad jag vill med mitt jobb... det hade sparat lite energi om han åtminstone läst det... Men där ser man, man kan inte ta något för givet.

Samtalet var positivt även om de inte hade varken konkreta planer på att anställa någon just nu eller tid att träffa mig under den närmaste månaden. Just den här tiden är det en enorm arbetsbelastning med deadlines före nyår. Planer på att utvidga finns i alla fall, men man kan inte säga något säkert förrän i slutet av januari. Då skulle jag återkomma. Så jag fortsätter väl att "ligga på". Nu vet jag att han inte ser mig som en desperat panelhöna.

När jag ändå var igång fortsatte jag att ringa upp en annan gammal kontakt och bokade ett möte om att samarbeta med mitt företag, när jag ändå åker åt det hållet i morgon. Nu måste det börja hända saker i NÅGON ända! Och nu kan det anses bevisat (quod erat demonstrandum) : det är personliga kontakter som gäller i det här gebitet. Hårt men sant.

Jag vill ha en ny plats i tillvaron. Trots att jag de senaste fem åren varit sysselsatt med olika saker, varav en del har gett lite lön och jag har betalat min skatt, saknar jag regelbundenhet, kaffekassa och fasta arbetsuppgifter. Jag kände så väl igen mig i den här kolumnen i SvD i går, även om det inte är just journalist jag vill vara. "Frilans" låter tjusigt, men det är en lång väg till att uppdragen tickar in...

20071204

Och så lite till...

Dottern F har hjälpt mig att pillra till min hemsida - fast hon har så mycket att göra med intervjuerna till sin C-uppsats, den stackar'n.

Då passade hon också på att hjälpa mig med min gamla "horisont" och den är ju fin så den får vara kvar lite till *blink till Johan på HLK, min html-guru som hjälpte mig att få in den in the first place*. Särskilt eftersom den blev mycket bättre i kvalitén än den jag skulle importera från min dator.

Du som inte har varit i Hjo kan ju få tro att det ser ut sådär nedanför vårt hus. Du som har varit här vet att horisonten är betydligt mindre i den här sta'n...

När man har för lite att göra

blir det lätt så att man inte gör det man skulle, utan blir sittande med omdesign av en blogg i två timmar.

Jag hade en så snygg "banner" som skulle ligga högst upp, men den blir bara pixlig och konstig hur jag än gör - bara den har tagit en halvtimme...

Men vad spelar det för roll egentligen. Jag bara väntar ändå, ju. På att dagen skall gå. Men mest väntar jag på att någon skall ringa idag. Närmare bestämt två olika personer som jag aktivt väntar mig skall höra av sig. Bollen ligger hos dem. Det är deras drag. Throw the dice! (Jo, jag såg ABBA-dokumentären igår!)

Mmm, två arbetsgivare. Bollen ligger alltid hos dem.

Om jag i stället för att bara vänta skulle ta och göra ett drag till, höra av mig igen, komplettera med ytterligare någon uppgift, föreslå en tid för möte - skulle de då se en målinriktad person som verkligen är intresserad av jobbet, självständig, initiativrik och nytänkande? Eller skulle de se en desperat och envis panelhöna som man absolut inte vill ha hängande i hasorna, tjatande på arbetslaget och ledningen?

Alla medaljer har två sidor. Och jag vill ju att de skall se min framsida. Den målinriktade och initiativrika.

När man har för lite att göra blir det lätt så att man tänker för mycket. Gör tolkningar och kommunikationsanalyser. Som kanske är helt fel. Det kanske bara är kopieringsapparaten som har gått sönder eller nå't.

Nä, nu måste jag hitta på något som skingrar tankarna medan jag väntar! Ta på mig något snyggt och gå till Ica och handla, kan det bli dagens projekt?

Jag måste få upp tempot, annars blir jag snart tokig på riktigt.

20071128

Photoshop IRL

Under min pågående kurs i digital bildbehandling har jag mer än en gång slagits av hur praktiskt det vore om man kunde använda många av Photoshops verktyg i praktiken. Alltså inte i praktiken för att justera och snygga till sina digitala bilder, utan för att justera och snygga till verkligheten.

Healing brush, till exempel. Toppen på alla små onödiga prickar och ärr man har. Och i kombination med Clone stamp, så behöver man aldrig färga i utväxten på håret.

Är det svårt att hitta matchande kläder - strumpbyxor i exakt rätt nyans till handväska och skor, som är så viktigt enligt vissa stilkonsulter - ja, då tar vi Hue/saturation eller Color balance. Antingen man är i garderoben eller i affären. Mycket praktiskt - bara att ha med en karta med sina cmyk- och rgb-koder från färganalysen! Och smink förstås. I praktiken skulle man inte behöva något smink, bara att göra en markering där man vill ha ögonskugga, läppstift och rouge, lägga en lagom feather så att det ser snyggt uttonat ut där det skall vara det, och lägga in färgerna man vill ha. Perfekt varje gång! Givetis skulle det inte heller smeta ut, eftersom det är huden man färgar. Ingen risk för allergier heller.

Det lilla "hemliga" verktyget Liquify skall vi bara inte tala om, utan hålla just - hemligt. Men det skulle vara bra att ta till när det väller ut lite för mycket över jeanskanten.

Genom att jobba i olika layers kan man hur lätt som helst möblera om hemma. Och kolla om det skulle bli snyggt att måla trappan svart eller vit. Eller för all del justera sin hudton och ev glansiga partier och få det perfekta resultatet med tålmodig justering av Opacity.

Så här kan jag hålla på länge. Men det mest praktiska verktyget som jag har sparat till sist i den här snabba exempelgenomgången är ändå Clone stamp. Inte minst i dessa stressiga jultider. Om jag kunde skulle jag klona fram en Eva som skriver ett intelligent mail till en potentiell arbetsgivare, en Eva som gör en krans att hänga på ytterdörren, en Eva som klär in balkongräcket med granris och ljus, en Eva som putsar fönstren och sätter upp alla stjärnor och ljusstakar, en Eva som kilar ut och gör några ärenden på sta'n, en Eva som stickar tröja framför TV, en Eva som går igenom nästa distanslektion i digital bildbehandling osv. Och så en som ligger i badkaret med levande ljus och en bra bok. Eller åker till Stockholm och handlar julklappar.


När det är dags för julbak och julgodis kunde det räcka med att klona armarna, så att man kunde röra i knäcken, slå in kola och rulla mozartkulor samtidigt. När allt är klart skulle man bara "flatten layers" och vara en person igen.

Hallå där, Magister Mattias, som har viss kontakt med Adobe och PS-utvecklarna. Kan du inte ta och sälja in det här konceptet? Kanske till version CS5 eller så? Du får provision!

Och då skulle jag omedelbart uppgradera!


20071126

Slow consumer

Det känns alltid lika bra när man hittar ett nytt begrepp för det som är jag. Det måste ju betyda att jag inte är ensam om att vara som jag är på just den här fronten.

Nu gällde det alltså konsumtion. Har någon missat det, så är det så att vi i västvärlden lever i ett samhälle som bara konsumerar mer och mer, handeln slår nya rekord och sopberget växer. Semestern i Säffle har bytts ut mot en årlig tripp till Thailand, och den genemsamma telefon som familjen hade fast i väggen i hallen har blivit varsin personlig mobiltelefon med videokamera som helst skall bytas mot en nyare vartannat år. Ja, ni fattar.

Jag tillhör alltså gruppen "slow consumers" som vill använda de grejor som fungerar tills de är utslitna. Jag vill köpa nya jeans först när de gamla går sönder, inte när trenden säger att jag ska. Jag vill ha den TV, mobiltelefon och dator jag har precis nu, de innehåller just det jag behöver (ja, lite till finns väl i marginalen som jag inte använder). När jag behöver en bra ansiktskräm så vill jag ha en som jag känner till och gärna samma märke som jag haft förut.

Men här finns ett problem. För i rena förbrukningsartiklar ligger tydligen ett stort behov av ständig förnyelse. Blir man förtjust i en kosmetika-produkt och köper den igen, kan man ge sig på att den inte finns när man vill köpa den en tredje gång. Märket har utgått, eller sortimentet har förnyats och ersatts med någon ny "super"-"extra"-"ultra"-produkt. Kommer ni ihåg slutet av 1970-talet, då allt plötsligt skulle dofta äpple? Eller 1980-talet, då det mesta var något med "micro"-?

Jag längtar ibland tillbaka till den gamla "äkta" Oil of Ulay, en rosa ansiktslotion med svag violaktig doft, förpackad i en väldigt opraktisk glasflaska... Den såg nog likadan ut i 50 år, tror jag!

20071114

Att vara eller inte vara

I lördags hörde jag Anders Wijkman, europaparlamentariker och klimatförändringsföreläsare i högsta Al Gore-klass, bl a tala om det hejdlösa överkonsumtion vi ägnar oss åt här i västvärlden. Han sa att en gång, när han talat om detta, kom en kvinna fram till honom efteråt och sa att det går inte att säga att denna konsumtion är helt onödig. Unga kvinnor har ju shopping som största fritidsintresse idag, och man MÅSTE köpa något nytt då och då för att FINNAS...

Finnas? Definition, tack! Tror man att man skapar sin "egen stil" när man slaviskt läser medievärldens alla Ebbor som talar om att "veckans måste-ha" är den eller den detaljen, och kilar iväg och köper den, för att inte hamna i bakvatten. Ebba själv lär ha rättfärdigat det hela med att det minsann inte alltid är dyra grejor hon tipsar om, utan lika gärna grejor från H&M, men vaddå? Det är väl lika onödigt för det.

En snabb koll på Ebbas blogg visar att hon, i rättvisans namn, inte riktigt håller på med den där intensiva märkes-droppingen längre, i alla fall inte där. Hon kanske har kommit på att det finns andra sätt att FINNAS. Som om det inte räckte att vara chefredaktör och förebild för läsarna av en stor svensk veckotidning...

Man kan ju blogga också. Börjar man tvivla på att man finns kan man ju alltid klicka sig in och läsa sin egen blogg, så vet man. Ännu bättre förstås om man fått några kommentarer, då har man en bekräftelse på att andra också vet att man finns. Och det tar inte bråkdelen av de naturresurser som går åt för att producera ett par jeans eller en handväska!

För att inte tala om all den energi som går åt för att söka jobb - för att, återigen, få rätt att FINNAS. Fast jag börjar tro att jag inte har den rätten.

20071107

Nu händer det igen!

Nu vill de skicka oss till Hong Kong! Studentkortet, alltså. Alldeles nyss kom detta erbjudande i mailen. Se mitt tidigare inlägg i denna fråga här.

Vad tror de att vi gör egentligen? Har semester? Hela tiden?

Nu tar jag en påse nudlar och nästa distanslektion i Digital Bildbehandling.

20071106

Forum och arenor

Snacket i mitt fikarum är "Ring P1"

Jag brainstormar tillsammans med mina arbetskamrater hos "Lantz"

Mina kunder kontaktar mig ofta på Ica - lite märkligt eftersom jag inte jobbar där

Jag sitter alltid ensam på lunchen och de flesta mail jag får handlar om att jag inte är önskvärd. Vem kan man anmäla för mobbning på arbetsplatsen?

Det finns folk som får 84000:-/månaden i två år mot löfte att inte göra någonting. Själv får jag en ytterst liten bråkdel av det trots att jag slår knut på mig själv för att FÅ göra någonting.

Det mesta jag gör är sådant som ingen har beställt. Förhoppningsvis lyckas jag ändå sälja en del av det så småningom. Och det jag får beställning på kan/vill de flesta av mina kunder helst inte betala fullt pris för. Jag bör gärna jobba ideellt. Även om alla bedyrar hur duktig jag är. Och tar jag inte de underbetalda informationsjobben så har jag ju inga beställningar alls. Moment 22?

Vem sa att det skulle bli enklare att vara företagare? Vem sa att det finns massor av lediga jobb nu? Hallå! Jag tror inte på dej! Jag får inte ens jobb som servitris!

Varför skall det vara så svårt att få ett fast deltidsjobb så att jag kan ha företaget som "bisyssla" och komplement som det var tänkt? Hade jag det så, vore det kanske roligt att göra saker ideellt ibland. Nu är det definitivt inte det! Fast jag gör det ju ändå. Som marknadsföring.

20071025

Varför frågar folk

om jag kan göra det eller det, och vad det skulle kosta - när de sedan i alla fall inte vill att jag skall göra det och betala vad det kostar?

20071023

Erbjudande om allt utom det jag vill ha...

När man studerar på Högskolan - även på distans och på halv- eller kvartsfart - måste man, för att få ut sina poäng efter tentorna, vara medlem i Studentkåren. Det kostar ett par hundra och är den enda kostnaden för att studera i Sverige, sägs det.

(Studentlitteratur, studiematerial från block&penna till dator, mat, kläder, hyra osv är nämligen inte kostnader för själva studierna, enligt någons sätt att räkna ut det hela. Egentligen kostar det ju enormt mycket mer om man skall räkna med inkomstbortfall för den tid man lägger ner etc. Och tar man studielån för att finansiera ovanstående kringkostnader tillkommer dessutom räntor innan man har betalat tillbaka dessa.)


Alltnog. När man är medlem i Studentkåren får man även det fysiska beviset Studentkortet, som utöver kårmedlemsskap ger "en stor mängd förmåner och rabatter". Det kan vara t ex halva priset på flyttanmälan - fast då måste man vara under 26 år - studentpris på resor med SJ och SAS - fast då måste man studera på heltid - 10% på kompletta glasögon - hos en av de dyrare optikerkedjorna - och en djungel av "rabatter på allt från lokala pizzerior och frisörer till teaterbesök, psykologer och tandläkare" enligt utskicket. Och lite annat i samma stil.


Till Studentkortet hör (förstås) även ett nyhetsbrev som skickas ut per e-mail. Jodå, det är bra, så att man säkert inte missar något. Man går ju inte in och tittar på hemsidan varje dag precis, för att se om det har kommit något nytt.


Idag kom ett sådant nyhetsbrev. Och jag undrar hur många studenter som nappar på det som erbjöds idag. Huvudnumret var nämligen en resa till Kapstaden - ja, Sydafrika! - på en vecka för närmare 10 000:- per person. Jag menar inte att det inte låter spännande att åka dit, eller att det är ett bra och prisvärt erbjudande om man hade tänkt åka dit, eller att man inte skall passa på att resa och möta andra kulturer medan man är ung och obekymrad, eller att man inte skall flyga för att man skall tänka på klimatförändringarna.


För mig som söker jobb för fullt och hoppar in för nålpengar på det ena projektet och vikariatet efter det andra, en timme här och en där, och studerar på kvartsfart för att möjligen kunna skrapa ihop ytterligare poäng och konkurrensfördelar till mitt CV, är det sista jag skulle göra för mina slantar att fara på långresa. Frågan är om jag skulle resa om någon annan betalade - ja, om någon betalade för att jag skulle resa och göra ett fotoreportage eller liknande arbete skulle jag förstås åka med glädje, men en ren nöjesresa i detta läget...? Det känns som en boxning i solar plexus.


Förmodligen är den smarta tanken bakom detta erbjudande att man skall tänka med förlängda märgen "- ÅÅÅh, vad härligt att komma bort till en främmande, exotisk miljö... Men 10 000:- har jag inte råd att hosta upp." Så faller blicken strax till vänster, och vips! Där finns en meny med resmål som Barcelona, London, Warzawa, Berlin och Manchester - kanske har jag råd med detta? Och plötsligt finner man att man sitter och surfar i företagets "fyndlåda" och hittar en resa till Prag, två nätter FRÅN 1777:-, som verkar helt överkomligt. Och vill det sig, så har man lika plötsligt beställt en resa, fast man egentligen behövde nya vinterskor och tågbiljett hem till jul...

Studentkortet borde faktiskt ta och sålla lite i vad det är de skickar ut till sina kårmedlemmar. Det är trots allt obligatoriskt att vara kårmedlem och de fysiska utskicken måste man ta del av - man måste kunna visa upp kortet när man salstentar. Det går alltså inte att säga nej till all reklam, och avsäger man sig nyhetsbrevet kan man som sagt missa något erbjudande som faktiskt är vettigt just för min situation. De som har råd att åka ut på resor under sin studietid kan lätt hitta förmånliga erbjudanden på andra håll. Varför inte flera tips om bra nätverk, rekryteringsmässor, extraknäck eller praktikplatsförmedling?

Jag är jättetacksam för vår restresa till Menorca på en vecka i somras. Och på fredag åker vi till Simrishamn, bor på bed&breakfast och hälsar på en god vän. Det skall också bli kul, att träffa henne, se lite andra vyer och stressa ner. Äta gott behöver inte betyda äta dyrt. I vissa lägen får man helt enkelt rätta mun efter matsäcken och inte hålla på och sukta efter det ouppnåeliga, som folk i en annan situation har råd med.

Det måste ändå vara skillnad på situationen "arbete" och "inte arbete". Så kanske man bättre uppskattar det man får råd till senare, när det betalda jobbet dyker upp.

20071015

Kommunikation


Här i huset kommuniceras det inte i onödan. Bara om man vill vara i fred. Denna lapp mötte mig i går kväll.
PS Vi har en väldigt stor telefon, om någon undrar.

20071008

Nej tack, men trevligt!

Vilken skillnad det kan vara på Nej tack och Nej tack!

På en av alla mina ansökningar har jag nu fått ett så trevligt bemötande så det gör inget att jag inte fick tjänsten.

För det första svarade mottagaren personligt så fort jag hade skickat in ansökan. Vi hade t o m en liten konversation per mail i den vevan. Han tyckte jag lät intressant.

Sedan gick det några veckor och det är ju inget ovanligt. Då kom det ett mail där han beklagade att det hade dröjt så länge, men det var xx sökande på den ena tjänsten och totalt xxx sökande på de tre tjänster de hade annonserat ut så det hade dragit ut på tiden.

Häromdagen fick jag så det sista meddelandet (för den här gången) där han skrev att en annan sökande hade fått jobbet, men slutade sitt mail med "Jag tackar å NN:s vägnar för ert visade intresse. Jag önskar er alla stort lycka till med era fortsatta framgångar. Om ni inte har något att invända så behåller jag era ansökningar. Några av er har kvalifikationer som vi är intresserade av för andra tjänster."

Man kan i alla fall låtsas och inbilla sig att det finns ett litet, litet hopp då. Fram för fler personalrekryterare med den formuleringsförmågan!

20071001

Facebook - en gång till...

Är man med i Facebook har man inget liv, säger sonen T... fast det är roligare att ha både facebook och ett "IRL"-liv. Folk blir ganska platta på webben, men är ändå lättare att ha kontakt med där än inte alls.

Jag som fortfarande är nybörjare på det här får hela tiden förslag om att jag skall gå med i den ena funktionen efter den andra. En del saker är lite småkul, som att skicka presenter till folk, eller jämföra filmsmak. Andra känns lite överkurs, som att kasta får på varann...fast det kanske betyder något annat på amerikanska?

Jag försöker hålla mig till det som verkar relevant. Fast jag har testat ett par knasiga grejor, t ex att rangordna vilka prinsessor jag tycker bäst om och jämföra det med några av mina "vänner", och måla graffiti på en "super-wall". Ibland måste man tillåta sig att "vara lite tokig". Fullkomligt onödigt tidsfördriv!

Men det är rätt kul att hitta den ena bekantingen efter den andra, genom att spana i "vännernas" "vän"-kartotek eller gå med i mysko "grupper" som man hittar lite varstans. Det gäller att hålla sig till viss relevans här också, tycker jag - fast det kanske inte alla tycker. Flest vänner när man dör, vinner - har jag också hört. Så när jag får "vän"-förfrågningar tackar jag alltid ja, om jag har någon som helst aning om vilken person det är som frågar förstås!

Lite dålig ordning tycker jag dock att det är på en del medlemmar. Att lägga ut en bild där det inte syns vem man är tycker jag skulle vara förbjudet. Särskilt om man inte genom hemort, skolgång, arbete eller något annat kan räkna ut om det är den Emma Svensson eller Sara Karlsson eller Pelle Persson som jag känner till. I så'na fall kan man inte vara säker på att jag väljer att "adda"! Det är ju så pinsamt om man skulle "fråga chans" på en helt okänd person!

Eller är det det? Kanske det är meningen att Facebook skall göra alla människor till bästisar över hela världen, fast inte jag har begripit det?

Peace on earth!

20070928

Röda tröjor för Burmas munkar

Jag fick också ett SMS med uppmaning att ha på mig en röd tröja idag. Så det har jag.

Jag har varit ute på sta'n och uträttat några ärenden. Eftersom det är rätt kallt nu, så måste jag ju ha på mig min jacka - den är röd, liksom den har varit sedan jag köpte den. Har kanske träffat ett dussin människor. Undrar om någon tänkte på att jag har på mig en röd tröja under min röda jacka idag?

Och hur i fridens da'r skall de styrande i Burma få reda på att jag cyklar omkring i Hjo med en röd tröja för att stödja protesterna?

Men jag har i alla fall fredat samvete. Jag har på mig en röd tröja.

20070925

I rena ilskan

Idag blev det känt att Göran Persson tar ut full ersättning sedan han slutade som statsminister samtidigt som han ju, vilket är allmänt känt, får ersättning för konsultuppdrag till den privata sektorn. Jo, för de pengarna är ju inte "lön" utan betalas till hans enskilda firma...

Jag blir så galen! Här får han 121000/månad plus vem vet hur mycket mer, medan andra bara har det där som betalas ut till den "enskilda firman", dvs kanske ett par tusen när alla skatter osv är betalda. Och därmed får man ingen a-kassa!!! Ännu mindre något "avgångsvederlag" från ett jobb man har slutat på.

Därtill har han mage att kalla sig socialdemokrat! Hur hade det låtit om han varit moderat, då hade väl medierna exploderat!

I ilskan över detta har jag skrivit ett argt brev till arbetsförmedlingen - fast inte om det, utan om huruvida de har tänkt göra något mer för mig över huvud taget. Svar: De kan inte göra något utöver det jag själv får lov att leta rätt på på deras hemsida + annonser och kontor. Men jag får förstås gärna söka mig till andra alternativ, "det finns bemanningsföretag som matchar arbetsgivare med sökande..." TACK, men jag har anmält mig till alla sådana jag kan hitta! För flera månader sedan!

Sedan googlade jag efter ett mediaföretag som var med på "Skaraborg on stage" i fredags. Jag hittade inte dem, men de var i sin tur samarbetspartner till några andra som jag hittade, och i rasande fart skrev en spontanansökan till. Omgående fick jag svaret att jag lät mycket intressant, de sparade min adress och lovade att höra av sig när de behövde mig. De var alltid ute efter fler samarbetspartners. Det var ju bra.

Sedan lugnade jag ner mig lite och satte mig och pillade lite med Photoshop-övningar. Magister Johan tipsade ju om några sätt att visa bilder på nätet på senaste lektionen, så jag var ju bara tvungen att lägga upp en ny hemsida åt mig. Den ligger här. Sedan tog det resten av eftermiddagen att göra iordning bilder för webben och lägga där. Jag hann inte lägga bilder på alla sidor, men några i alla fall. Mycket snyggt!

I morgon skall jag ta mig till Skövde på Arbetsförmedlingens "rekryteringsmässa". Om jag fortfarande är lika arg.

ps Är det inte det Arbetsförmedlingen skall ha varje dag...?

20070923

"prostitution på nätet"

kan vara så mycket.

Ibland kan det vara så att man ikläder sig sina roligaste strumpbyxor, en matchande representativ outfit från Rabalder och en hel drös med visitkort och uppsöker en nätverksträff som man blivit tipsad om av ett annat nätverk man är med i...

Väl där söker man upp stackars oskyldiga människor som man tror att man kan ha nytta av/vara till nytta för och förklarar hur himla bra man är på just det de behöver akut hjälp med just nu, och prackar sedan på dem ett visitkort. Förvånansvärt ofta verkar dessa offer faktiskt tacksamma och tycks mena det när de säger att de hör av sig när det blir något.

Och någon gång, som i förrgår, visar det sig att ett av dessa offer kände igen mig. Inte som en kompetent MKV-are med projektledarutbildning + ytterligare en högskoleutbildning - utan för att vi delade "mammas gata" i Skultorp som barn. Små barn, innan vi började skolan, för då flyttade ju min familj till andra ändan av Skultorp och det räckte för att man skulle tappa kontakten med de som var av en annan årgång. Men jag tycks ha gjort avtryck redan då. Hade kanske tillräckligt roliga strumpbyxor för att bli ihågkommen.

Kanske, kanske är det så här man skall bära sig åt för att över huvud taget få in en fot... men det är jobbigt att "gå på gatan", även om det är i Arnia!

20070918

Oj vad det finns många därute!

Tittar in på Facebook mest varje dag, och det var värst! Nu har jag 10 vänner och har gått med i flera grupper. En del kanske visar sig riktigt användbara.

Det finns faktiskt precis hur mycket som helst att surfa runt på där, kolla in alla fotoalbum, vilka vänner som vännerna har fått sedan sist, vad folk gör precis idag...

Man fattar att det går att fastna där!

Men jag har inte lagt in några bilder än. Har haft fullt upp med att skaffa mig några vänner.

20070914

Nätverk

För några veckor sedan hörde jag för första gången talas om det nödvändiga nätverket facebook.com. Ville man över huvud taget existera i någon annan människas sinnevärld så måste man vara med där, typ. Eller utveckla sitt nätverk över huvud taget.

Nu har jag alltså "addat" mig. Så ni, alla mina miljoner läsare som redan finns på facebook, får gärna "adda" mig på era "friends"-listor också.

Mitt stora problem med facebook är att jag inte har någon aning om vilka som finns därute. Man kan ju bara söka efter folk på deras namn... Jag skulle gärna söka efter "groups" och se om jag känner någon som är med någonstans. Men när man börjar bläddra i "groups" så finns det ju precis hur många som helst, som heter allt möjligt konstigt! Kan man gå någon genväg och söka på "groups / Sweden" till exempel? Och gärna på något intresse. Jag har inte hittat den... Svårtillgängligt!

Jag har gått med i ett "network": Sweden

Jag har gått med i en "group": Kristdemokraterna (för det var den enda "group" jag visste fanns där)

Jag har gått in och sökt på några personers namn, som jag redan förut visste var med, och bett dem "adda" mig som "friend. Resultat hittills: "You've got 1 friend in Sweden"

Tack, Facebook, för att du talade om det för mig!

20070912

"Kompetensen finns i företaget..."

Jag köpte ett nytt slags schampo. Eftersom jag kommit upp i lovlig ålder beslöt jag att testa Dove pro-age, den vinröda flaskan, eftersom jag ville ha tjockt och fylligt hår.

Ja ja, dream on, kan man väl säga. Men håret blev väl rent, precis som med andra schampon.

Så läste jag det finstilta på baksidan av flaskan: "Eftersom vackert hår har ingen ålder". "EFTERSOM VACKERT HÅR HAR INGEN ÅLDER!"

Vem släppte igenom det?

Kanske det var chefens nya fru, som fått jobbet som copywriter på Dove, som formulerade tag-linen. Alla kan ju skriva.

Är det sådana människor som får alla jobb jag söker? Jag blir så trött...

20070911

Teknik i det 21:a århundradet

Köpte en tröja på rea. Ärmarna var för långa.

Jag passade på att lägga upp dem medan jag installerade uppgraderingen av virusskyddet på datorn. Det krävde minst 6 omstarter innan datorn var nöjd och allt fungerade.

Upplägget krävde försiktig upprepning av stickning samt fyra trädningar av nål med "X-söm" däremellan.

Det gäller att behärska tekniken.

20070909

Litterära förebilder

Theodor Kallifatides har skrivit en bok som heter "Mödrar och söner" som kommit ut alldeles nyss. Kajsa Öberg Lindsten skriver i recensionen i GP att modern var mer intresserad av att baka kakor och pyssla om sin efterlängtade son än att ge honom svar på hans frågor och gräva i det förflutna. Hon gifte sig vid 14 års ålder och ägnade resten av sitt liv åt att oroa sig för sina barn, skriver Öberg Lindsten. Modern är vid bokens tillkomst 92.

Samtidigt läser jag den sanslöst roliga och knäppa boken "9½ månad" av Annika Lantz. Ibland är den mer än lovligt utlämnande, men där finns också emellanåt isande korn av sanningar. Till exempel på sidan 179, i stycket där hon tänker tillbaka på första natten med sin nyfödde son.

"Det är en fantastisk sensation. Som ett lyckligt lugn. Fast man är /-/ inte helt lycklig eftersom oron är den andra tillökningen efter att man blivit förälder. Den smiter ut med moderkakan. /-/ Jag läste att en bebis skall tredubbla sin vikt på ett år. Oron däremot ökar hundrafalt på samma tid. "

Det är sannerligen tur att oron inte känns lika starkt hela tiden. För den finns verkligen där hela tiden, med eller utan anledning. Även när barnen blir över 18 och formellt sett är "vuxna".

20070903

Tomhet

Så var sommaren obönhörligen slut. Höstmarknaden satte punkt för helgöppet på byrån och nu behövs inte mina tjänster där mer för i år. Det kan bli någon enstaka stadsvandring till, möjligen. Det var så lite gäster inne under lördag och söndag, så jag hann gott och väl med att noggrannt uppdatera evenemangen både på hemsidan och pappersbladet fram till december, fylla upp broschyrstället och skylta om i de utvändiga skyltskåpen. Men öppet hade vi i alla fall, det var väl huvudsaken. Även om det var tomt.

På jobbfronten intet nytt. I morgon skall jag träffa M som sammanställer ett nytt evenemang under arbetsnamnet "Bondens marknad" för att göra ännu ett marknadsföringsjobb utan kontant betalning. Får ta det som marknadsföring av evalution tankar och ting, alltså. Jaa, vad skall jag göra? Mitt "nästan-jobb" från i våras rann fullständigt ut i sanden som väl alla har förstått - och det var sannerligen inte mitt fel. Nu har jag tagit ytterligare ett steg i evolutionen av evalution genom att annonsera i Lokaldelen - alltid kan det väl ge något. Fast än så länge ligger det bara med i papperskatalogen.

Tomt är det också här i huset, med bara ett barn kvar, som är mer borta än hemma. I eftermiddags åkte dottern F iväg med tåget, medförande inte mindre än fem kollin- fattar inte hur hon skall lyckas byta i Stockholm men hon har ju ca tre kvart på sig att ta sig mellan spåren, så det ska nog gå. I Sundsvall blir hon mött av en kompis, så därvid är jag lugnare.

Så - en person mindre att diskutera med; att handla, laga mat, diska, tvätta, dela bil och samordna måltider med - men också en person mindre som handlar, lagar mat, diskar, tvättar, tankar bilen och lagar mat utan anmodan. (Det där med att samordna måltider är klart överskattat. Det känns som om det är någon privat noja jag har, att alla som finns hemma när maten är färdig gärna skall äta tillsammans. )

(F till höger)
Som en sista tjänst efter det sista långa sommarlovet hemma i familjen skjutsade jag henne till tåget i Skövde med sina fem väskor av olika typ, storlek och tyngd. Ett par stadiga matsäcksmackor hade hon med sig, och löftet att ringa så fort hon kommit fram. Klumpen som steg i halsen när hon vände sig om och vinkade från sin plats när tåget rullade iväg norrut svaldes hastigt ner innan det hann komma någon tår. Fånigt, hon är ju 22 i rappet. Men ändå min lilla långbenta fölunge. På väg ut genom stationshuset ignorerade jag Pressbyråns braskande löpsedlar om "Mord i studentlägenhet", morsade på kompisen G i biljettluckan och begrundade alla som inget hellre ville än att deras ungdomar skulle flyga ur boet på egna vingar. Och var någonstans ganska tacksam ändå. För att mina lever och klarar sig själva.


Fast det är väldigt tomt.

20070830

Vad skall det bli av mig?

Sakta men säkert håller jag på att bli tokig. Några dagar extra har jag fått på feriejobbet, på nåder känns det som. "Jobbar med datan". Tröstlöst eftersom det ju inte KAN bli någon fortsättning där. Men man vill ju inte tacka nej så länge man inte har något annat att gå till.

Jag söker jobb dagligen på Internet och i olika annonsorgan. För en stund sedan var jag fullt beredd att kolla upp frågan "vill du jobba hos oss?" - från Taxi... Jag som inte ens är särskilt förtjust i att köra bil! Till detta sökande går det åt så mycket energi att jag har svårt att hitta på nya kreativa idéer för att komma vidare med mitt företag evalution - tankar och ting -. Det har blivit en ond spiral som tar ifrån mig nattsömnen och därmed all inspiration som jag hade behövt för att skriva nya, personliga och intelligenta ansökningsbrev.

Snart orkar jag väl inte ens ta mig ner till Ica för att köpa mjölk.

På en marknad med hundratals sökande på varje tjänst, där man inte ens får en chans att visa vad man kan, börjar det nu bli frestande att "prostituera sig". Att helt desperat erbjuda något företag att jobba gratis i ett par månader bara för att få in en fot... men hur uppfattas man då? Helknäpp redan från början eller ovanligt modig?

Ena foten håller på att sugas ner i lera. Andra foten håller jag krampaktigt i luften för att kunna sätta ner den och dra upp den andra så fort jag anar fast mark i någon riktning.

20070823

Tre per dag är max!

Stadsvandringar verkar väl vara lite lagom ansträngande? Man klär ut sig i någon slags sekelskiftsromantisk dräkt (alltså förra sekelskiftet pratar vi om), samlar ihop ett litet gäng intresserade människor och går en promenad på en timme i sakta mak medan man delar med sig av sin enorma kunskap likt pärlor på en tråd. Bara man har gjort ett manus så kan man ju det utantill sedan.

Hej och hå, säger jag! Inte en vandring eller en grupp är den andra lik. Lärare och poliser är de värsta, särskilt när det är lite större grupper (över 20 pers). Lärare för att de pratar, såsar, sms-ar och över huvud taget beter sig på alla sätt man inte vill att elever skall bete sig i klassrummet. Poliser därför att de när som helst befinner sig stående eller gående mitt i gatan. Det är faktiskt sant. Många ställer dessutom frågor av typen "sätta-på-pottan" vilket de inte har mycket för när det gäller mig. Jag har svar på tal om det mesta.

Idag hade jag en grupp med en rätt stor andel äldre äldre, alltså sådana som bedömde att de inte orkade traska runt en hel timme. Detta ringde reseledaren och upplyste mig om dagen innan. Ja, snällt att han meddelade det i förväg över huvud taget... för jag fick ju kasta om allting inne i huvudet och släppa mina fina manuskort, för de ville sitta kvar i bussen och få en "föreläsning" och sedan ville ca en tredjedel följa med och vandra fysiskt.

Jodå, jag har rätt bra ordning på mina historiska fakta, så prat-delen gick bra, och sedan hade jag tänkt ut en kortare rutt för den kvarvarande halvtimmen, som ändå skulle visa det viktigaste som jag berättat om. Vi tågade alltså iväg, ca 12-13 personer upp emot torget.

Döm om min förvåning när det visar sig att flera ur denna lilla skara helt enkelt bara avviker ur gruppen lite pö om pö under pågående tur, så till slut var det bara 7-8 stycken kvar! (De kunde ju åtminstone sagt till sina kamrater att de vände om! Mig behövde de ju inte vara artig mot!) Som ex-förskollärare blir man lätt nervös när sådant händer.

Det visade sig förstås att folk hittade tillbaka till bussen på egen hand - de kom från Askersunds-trakten, så många hade varit i Hjo flera gånger förut. Och jag hann ju inte bli orolig på riktigt på den korta vandring vi företog oss idag.

Men man känner av anspänningen efteråt! För någon vecka sedan hade jag tre helt olika typer av grupper och önskemål om vandringar inbokade på samma dag. Alltså tre timmars effektiv arbetstid. Men den kvällen var jag HELT slut. Jag börjar förstå hur skådespelare känner sig... fast rampfeber har jag inte inför mina "performances".

20070821

80%

Idag när jag kom hem efter jobbet och vi hade ätit så skulle jag 1) handla 2) baka muffins (för i morgon är sista dagen som jag jobbar ihop med "chefen" innan jag slutar för i år) 3) vika tvätt 4)plocka ur diskmaskinen 5) plantera om typ 20 krukväxter modell större, som jag har släpat ut på nedre balkongen för att utföra denna smutsiga syssla.

Nu har jag gjort punkt 1-4 och orkar inte börja med växterna. Det börjar dessutom bli mörkt! Men fyra av fem är väl inte så dåligt...? Och i morgon skall jag besikta bilen.

(Arbetsrummets prylbelamring är dock kvar. Jag har tagit hem några tomkartonger att sortera ner grejor i, men där har det tagit stopp. Får ta det i nästa vecka. På fredag när jag är ledig skall jag ta ett varv runt huset igen och dra iväg ytterligare en del saker till stugan, där jag inte heller har plockat iordning det jag tagit dit... Ska man kalla det dominoeffekt eller rockad?)

20070813

Med risk för att bli tjatig - en lägesrapport

Jag tror aldrig att jag har varit så här trött vid den här årstiden någon gång förut. Och okoncentrerad.

Nu har jag jobbat i drygt en vecka efter ledigheten och M har rest iväg till Stockholm igen. Och huset som skall röjas ur är nästan klart, fast inte riktigt. Kände mig effektiv i fredags när jag pratat med både mäklaren och second-hand-affären som kommer och hämtar en del av grejorna, men här hemma står halva mitt arbetsrum belamrat med grejor som jag inte ids bära upp på vinden, eller vart de nu ska. En del rena "bra-att-ha-grejor" skall ju sorteras in i skåpen här nere och då behöver jag ju inte bära iväg dem... men att ta tag i dem...

Jag har sökt en del jobb under och efter ledigheten också, visst. Men det är otroligt svårt att motivera sig. Tipset att ringa och "sälja in sig" hos den som står angiven som kontaktperson har jag provat ett par gånger, men då blir man ännu mer besviken när man får grått papper - eller inget papper alls. Men söker gör jag, hela, hela tiden. Och går in för att visa upp vad jag kan hela, hela tiden ifall någon skulle söka mig.

Och det jobbet jag gör nu som turistvärdinna - tja, jag vet ju att det inte blir någon fortsättning, så det blir svårare och svårare att motivera sig för det också. Just nu, emellan de spridda gäster som ringer eller besöker oss, håller jag på med ett otroligt tråkigt men nödvändigt jobb som går ut på att ändra alla "produkter" på turistbyråns website, så att det står rätt avsändare på dem. Det har nämligen blivit något fel när någon av "webmastrarna" nere på "vastsverige" ändrade någon detalj, så nu har det länge stått att Turistbyrån står bakom det mesta som rör sig i kommunen, företag, evenemang, allt. Och det är ju inte så kul för dem som arrangerar saker. När alltså Turistbyrån felaktigt tar åt sig all cred för det. Så nu är det ändrat. Plus en del andra saker som gör att sidan blivit en liten aning mer lättnavigerad - men fortfarande är den inte vad jag skulle kalla användarvänlig. Jag känner t ex en tjej som har ett företag som jag lade in på inte mindre än tre olika ställen på siten - hon letade och letade och hittade inte någonstans alls att jag hade lagt in det... Principen Don't make me think! behöver implementeras ända ut i gräsrötterna hos systemteknikerna också! Inte bara hos oss som kan designprinciperna.

Ner faller regnet, upp stiger solen, luftfuktigheten är typ 95% och gångarna längs hjo-ån är bitvis översvämmade igen...

20070729

Semestertider...

Alla mina miljoner läsare runt om i världen kanske undrar varför det inte kommer in några nya inlägg på bloggen?

Svaret är att jag är "ledig" och därför inte hinner blogga så mycket. Förra veckan var vi på Menorca, och därifrån finns det bilder här. Det var "SEMESTER". Annars far jag som en skottspole mellan husröjning, födelsedagar, spontanbesök av vänner och bekanta och egna besök hos släkt, vänner och bekanta... Samtidigt håller jag järnkoll på alla platsannonser - inte för att de är jättemånga så här i sommartider, men dock. Och nästa vecka är det Turistbyrån igen, för några veckor framåt.

Min omgjorda hemsida är i alla fall klar nu. Se den här! Tack dottern F för hjälp med det tekniska! Jag är otroligt frustrerad över att jag är så dålig på det, men jag är samtidigt väldigt tacksam för att det finns de som är duktiga och kan få till det ungefär som jag sa, med de byggstenar jag har tillhandahållit. När jag får ett jobb där webdesign ingår skall jag verkligen ta tag i det, men eftersom det finns så många olika publiceringsverktyg att jobba i är det bortkastad möda att försöka lära sig något, för att sedan konstatera att arbetsgivaren använder något helt annat. Som dessutom kan vara uppdaterat till oigenkännlighet! Som det är nu kan jag principer för hur designen skall vara för att websiten skall vara användbar, och har en lätt överblick av hur några av de vanligaste verktygen fungerar. Därmed får jag vara nöjd.

Nu ligger tre jobb överst i "att söka"-högen. Samtliga till vilka jag känner mig "kallad" och utvald. Snälla, snälla någon, ge mig ett jobb innan jag försmäktar!!!

20070713

Harald Blåtand och hans fränder...

Mmm, jag känner mig lite befryndad med ovan nämnde man just nu. Fast i mitt fall är det mera fingertopparna som antagit en blå nyans. Och jag äger inte någon Bluetooth heller. Men jag har varit ute i skogen och plockat blåbär i ett par timmar tillsammans med familjen P och maken M, som lyckades göra en tidig eftermiddag sista dagen före semestern.

Nu är alla rensade och skall snart förpassas in i frysen. Vilken bra syn vi alla kommer att få, intalar jag mig.

På väg från skogen tog vi vägen runt fölen, som heter Yradis ( det röda som är I's) och Miramis ( den gråvita som tillhör Å) och klappade lite på deras lurviga "päls". Mammorna Freya och Minning är så blanka och fina just nu, men snart börjar de sätta vinterpäls igen och då kommer luddet tillbaka på dem också. Islandshästar gör ju på detta viset, klimatförändring eller ej.


Det är rogivande att vara i skogen efter en sådan arbetsdag som denna. Vi har kort med personal eftersom både en heltidare och en annan sommarvikarie blivit allvarligt sjuka och det är svårt att sätta in folk som vet hur det funkar med allting på så kort varsel. Idag har jag varit ensam hela förmiddagen med en feriearbetande tonåring från kommunens tilldelning, och ibland vet man inte om det är en tillgång eller belastning... Visst är det bra att någon kan sticka iväg och sätta upp posters eller portionera ut broschyrer runt om på sta'n, men i kundkontakten och med rena fakta om staden osv måste de ju handledas och läras upp. Det är inte lätt när telefonen ringer PRECIS hela tiden och man inte kommer ikapp på hela dagen.

Dessutom har jag just idag haft inte mindre än 3 (tre) duster med missnöjda människor - en var superarg för att en affär lagt ner, som funnits i "alla" tider - "Vi har åkt hit i 30 år och det hör ju till med ett besök där, nu åker vi ju inte till Hjo något mer, ska ni veta!" Nähä, skit i det då - tänker man, men det säger man inte, utan en hel massa annat för att gästen skall vara på gott humör när han går härifrån åtminstone. Och inte tala om för alla sina vänner där hemma att i Hjo, där är de otrevliga minsann! Det är svårare när de, som en annan person, slänger på luren i örat med ett fräsigt "Det tyckte jag var DÅLIGT!!!" när jag inte visste vilken tid det är "line-dance" i Hjo på söndagar. Alla som hittar på aktiviteter talar faktiskt inte om det för Turistbyrån, och trots att vi försöker läsa lokaltidningen noga varje dag är det i vissa fall omöjligt att ha den omvärldsorienteringen. Jag skulle just ge henne numret till ordföranden för Hjo Dansklubb när hon bara slängde på. Dålig dag?

Det tredje var mer en diskussion än en dust. Två äldre damer, Hjo-bor, stod precis utanför vår öppna dörr och diskuterade högljutt hur dåligt det var att Biblioteket (som ligger i samma hus som vi) har kortare öppettider på sommaren och helt stängt på helgen. De som behöver låna en dator, hur ska de göra? De som måste lämna tillbaka en bok före semestern, hur skall de göra? Och när det är lite dåligt väder kanske man vill gå in och läsa en tidning... Till slut var jag bara tvungen att gå ut och lägga mig i (eftersom det just då inte ringde riktigt non-stop) och klarlägga för damerna att kommunen inte prioriterar att sätta in vikarier under bibliotekets semestertider eftersom pengarna behövs på annat håll, att Turistbyrån har datorer som gästerna får låna gratis, att tidningsrummet liksom Turistbyrån har öppet betydligt mer på sommaren än vintern då man nu går in genom samma dörr, och att återlämningslådan står i tidningsrummet... Förhoppningsvis blir det nu en insändare mindre i Hjo Tidning.

Skall det bli skönt med ledighet??? Jag räknar ner! 4½ timme kvar i morgon!

20070712

Ja, jag säger då det, vad ett förfluget ord kan ställa till...

Ett par av våra stora "drakar" har skrivit om det här...

Panik på Turistbyrån i Hjo, förstås! Folk har ringt från media i landskapet och förmodligen kommer vi att behandlas i TV4 Skaraborg i morgon.

"Chefen" A har suttit i telefon och vid datorn halva dagen känns det som - idag var det tur att det inte var några intresserade som ville gå stadsvandring, så jag fanns på min post vid disken hela eftermiddagen. Efter ett par samtal med tidningar ringde hon upp tjejen som tydligen låg bakom detta "scoop" (i sommartorkan) och frågade om hon förstod vad hon kan ha ställt till med. "Vi kan ju bli hängda för det här...!"

Till saken hör att det skett en del omorganisation i kommunen som bl a berör turistverksamheten, vi har "fått" en ny hemsida under "vastsverige.com"'s vingar, vilken är allt annat än lättnavigerad och därför omdiskuterad både vid köksbord och i insändarspalten, och det har varit en del annan diskussion om turismevenemang bara under de senaste veckorna. Vanligt folk i Hjo ser ju bara när saker läggs ner, inte att nya entreprenörer kommer till då och då också, faktiskt.

A sa efter samtalet att hon riktigt kunde höra hur nervös tjejen blev då hon frågade henne hur statistiken hade tolkats för att få fram det här resultatet. Ja, 150 kommuner hade strukits direkt, för de hade inget alls att erbjuda besökaren. sedan var det de kommuner som bara har ett hotell, och av dessa de som hade minst antal gästnätter... Men, kära nå´n, hur många dagturister har vi inte i Hjo? Halva Skaraborg har som tradition att åka "ner till Hjo" minst en gång varje sommar, och resten åker väl åtminstone var tredje sommar, att döma av telefonsamtalen man får på Turistbyrån.

A sade till den stackars aningslösa tjejen att nu får hon faktiskt ta och åka runt till alla de orter som hon räknade upp som bottenskrap och titta själv på vad man faktiskt har att erbjuda. Det skulle inte förvåna mig om de andra orternas turistbyråer också gör någon liknande aktion.

Vad mycket good-will vi kommer att få av detta!!! Hoppas bara att ansvarig överordnade (som är på semester på annan ort f n) begriper att utnyttja detta läge! För att inte tala om den nytillträdda kommuninformatören, som typiskt nog också är på semester... Hon hade annars behövts nu.

20070709

Tekniskt geni, eller...?

Ibland undrar jag hur dum man egentligen kan vara när man har en massa högskolepoäng, varav nästan hälften har med media att göra? Är det tillåtet att totalt glömma bort hur man laddar i radioprogram i den egna mp3-spelaren - även om det är något år sedan den användes sist... Kommer inte polisen och tar en då? Eller åtminstone Claes Elfsberg, tittarombudsmannen, eller kanske en TV-pejlare?

Jag blir så trött! Idag har jag hållit på i flera timmar med ovanstående lilla apparat - inklusive den tid det tog att lokalisera den på sonen T's skrivbord (han hade lånat den i stället för usb-minne, den låg ju framme på mitt bord när han behövde ett, men för att jag skulle lägga in podradio i den, men det visste ju inte han, och så åkte han till Stockholm...). Vidare har jag uppdaterat programmen som måste till för att ladda ner och spara på datorn plus att ladda in radioprogrammen i själva manicken. Under vägen kom jag på att jag gjorde ett moment, en sparning, helt i onödan...

MEN jag löste det i alla fall! Dessutom alldeles själv, för trots att den datasmarta dottern F var precis i närheten hjälpte det inte att fråga henne, för hon kunde ju inte just detta märke - hon använder Mac-dator, nämligen, som den grafiker hon är. Och då räcker det ju med I-pod, inte en massa andra suspekta märken som t ex min snygga Sony, som är PC-kompatibla.

Mmm. Utvecklingen går i alla fall åt rätt håll i något avseende. Jag skall försöka se det som att det är någon skillnad på Eva 2002 och Eva 2007 års modell. (Och då avser jag alltså inte mängden rynkor eller vikt...)

20070708

Brusa högre, lilla å...

Idag har det regnat HELA dagen. Och en stor del av natten också. Säkert har de 40 mm som utlovats blivit oss tilldelade.



Tur att man inte har hus med källare! Kajan på vinden tycks vara ett litet problem...



Den lilla ån som vanligtvis är så beskedlig och trög, gör idag skäl för sitt namn Hio= skiftande vatten. Så som den ser ut idag har inga nu levande hjo-bor sett den!

En del var förvisso jätteglada - som alltid - t ex lillkompisen A!

20070705

Får man göra så här?

Jag ringde nyss på en annons om en utannonserad tjänst. Det är god marginal till det datum då den skulle "utgå" enligt vad det stod i annonsen.

Jag började fråga lite smått och förklarade varför jag var helt omistlig för företaget på den här posten - när jag blir avbruten med ett "nämen, den tjänsten är ju redan tillsatt!"

En annan tjänst jag sökte tillsattes av en person som redan verkade inom organisationen och fick tjänsten bl a för att hon "redan känner till vårt sätt att arbeta".

Man misstänker att det i de här fallen, och kanske i flera som man aldrig får reda på, är fråga om internrekrytering, och att organisationer och företag sätter ut annonser bara för att visa att de är aktiva och "på G" i sin verksamhet. Smart marknadsföring! Det som ser ut som en efterfrågan på "nytt blod" kanske bara gäller en transfusion av gammalt...

Som om det inte räckte med alla nätverk som man inte är med i, och aldrig kommer in i.

Måste jag börja spela golf för att få ett jobb???

20070704

Trögt igen

Troligen samlar alla företag ihop sig för ett sista ryck inför semestern.

Därför får jag nu så gott som dagligen mer eller mindre knäckande formuleringar per mail eller per post, som försöker övertyga mig om att jag är värd något som helst, trots att jag inte fick jobbet på just deras företag. "Lycka till i livet", typ. Som om man vore nybakad student.

Det lyckas inget vidare.

Nu slutar jag räkna hur många jobb jag har sökt. Det är en bit över hundra i alla fall. Och fler lär det bli, även om det blir svårare och svårare att formulera mig och trycka på "send"-knappen.

Medan jag går här och väntar försöker jag låtsas att jag är som folk. Jobbar på mitt tim-jobb (men håller i mig för att jag inte skall göra några extra informatörsuppgifter som inte formellt ingår i tjänsten) och har beställt en restresa som går om ett par veckor. Tack mormor.

20070628

Men jag finns i alla fall på nätet!

Jag skulle ju säga till när det här var klart, ja. Nu är det det! Mycket tjusig presentation - ja, jag har ju gjort den själv...

Typ sådant som jag gör på Turistbyrån emellan alla telefonsamtal, bokningar och hänvisningar.

...och Ola Salo virvlade in...

...som något väsen ur Trollflöjten eller En Midsommarnattsdröm och bokstavligen trollband flera tusen människor. Vad man än tycker om Ola Salo för övrigt, man kan inte förneka att han ÄGER scenen när han dyker upp. Man kan inte undgå honom. Dessutom sjunger han så otroligt bra, det har jag tyckt ända sedan första gången jag hörde "It takes a fool to remain sane".Det var nästan lite synd om lille Benjamin Wahlgren, som såg ut som en marionett vid en jämförelse. Söt och välartad men med lika mycket utstrålning som prins Charles. Förmodligen hade The Ark övat lika mycket på sin koreografi, men med helt annorlunda resultat.Fast några till var ju också där. I vimlet: Janne Schaffer och Lasse "Trazan" Åberg. Och min barndoms stora idol: Thore Skogman. Fast han satt i publiken.


Ja, jag erkänner alltså, jag har gjort det igen. Stått på grusplanen framför Allsång på Skansen och hojtat, hoppat och klappat, och dessutom vrålat med i varenda allsång förstås. Med Anders Lundin. (Fast så illa sköter han inte sitt jobb så man skulle bombhota honom...!)Det är några år sedan sist så jag är absolut inte beroende på något sätt. Men är man i Stockholm och det råkar vara en sådan dag, så kan jag rekommendera ett besök. Det är faktiskt roligare än det både låter och ser ut på TV. Dessutom ger artisterna alltid en extra-"konsert" som är nästan lika lång efter programmet. Då är det också mer avspänt.
Fast alla tittade fortfarande mest på Ola. Till och med "Banarne".

Sedan gick vi hela vägen från Djurgården upp till Kungsklippan. Det tog drygt en timme.

Och tillbaka hemma i Hjo fanns besked från inte mindre än tre sökta jobb - - - tack, men nej tack...

20070621

Dilemma

Man blir mycket tröttare av att jobba och se en massa saker som man skulle kunna göra men inte gör för att man inte har den rätta befattningen, än att faktiskt göra dem.

Det har också en del att göra med att de sakerna aldrig blir gjorda. För vore de det så skulle det gå lite smidigare i jobbet.

Men jag tänker inte göra dem. Eftersom jag inte får betalt för det. Och skulle jag göra dem så skulle jag inte få minsta cred utan någon annan skulle ta åt sig äran.

Bonjour tristesse!

20070611

"Turistvärdinna"

Är det någon som undrar vad man gör på en turistbyrå?

Idag kom det in en gammal, gammal farbror med rollator och allt med larmknapp i band om halsen och vita kortbyxor som nog skulle ha resår i. Upptill hade han en skjorta typ "sjukhus"-. Jag tänkte i mitt stilla sinne att han nog hade rymt från någon vårdinrättning och att det snart skulle komma någon trevlig ung man i ren, vit skjorta och ta hand om honom, men icke.

Det var helt omöjligt att höra och förstå vad han sa eller ville. Han stod där och drog i sina byxor - ett tag var jag rädd att han höll på att hoppa ur dem - och det var något problem förstod jag. Jag försökte erbjuda någon broschyr, men det blev inte bra.

Slutligen insåg jag att han ville ha hjälp av oss med att trä i ett nytt resårband i byxorna. På turistbyrån. Det enda jag hade att erbjuda var ett paketsnöre, som jag försökte få honom att knyta utanpå i brist på bättre. Men det gick inget vidare. Han fick gå med oförrättat ärende.

Man kan inte lyckas jämt.

20070606

Så var det gjort!

Det var inte så farligt att gå på anställningsintervju.

Visserligen var det ca 18 år se'n sist, men jag har ju gått en kommunikationsutbildning se'n dess - jag tror att jag fick fram vad jag ville ha sagt och de fick svar på sina frågor.

Jobbet är förstås inte i hamn för den sakens skull. De skulle intervjua 6 personer och sedan sammanträda om vilken av dessa personlighetstyper de skulle ha mest nytta av. Tjänsten som sådan finns alltså inte än, utan är en omfördelning av resurser för att slimma organisationen.

Så vi får väl se hur väl min personlighetsprofil stämmer med den förväntade/önskade. Jag tror i alla fall att min erfarenhetsprofil är svårslagen.

20070601

Nu finns jag en liten stund igen!

Ni alla mina miljoner läsare som följer mina bloggar med stort intresse har redan tidigare stött på mitt problem med verkligheten. När man inte har jobb så är det ibland som om man står utanför allt som är på riktigt och samhället berör en inte. Jag har försökt råda bot på det här genom att med viss framgång skriva insändare och debattinlägg på olika forum. Bara för att se mitt namn i tryck och känna att jag har gjort en insats.

I dag, 1/6, gjorde jag ett djupsinnigt uttalande i radions Ring P1. Det kändes jätteflummigt men lät inte så dumt efteråt som det verkade när jag pratade. Så nu finns jag i web-radio i 30 dagar framåt.

Idag har jag dessutom blivit kallad till EN ANSTÄLLNINGSINTERVJU!!!!! För första gången på alla de 100-talet jobb jag har sökt i den här branschen. Inte för att det innebär att jag kommer att få jobbet, men någon har sett mig och vill ta reda på mer. Jag vill inte närmare gå in på här vilket jobb det gäller, det blir så jobbigt att förklara när jag inte får det, men skulle jag få det så lär det nog publiceras på denna blogg. Håll alla tummar, fingrar och tår därute!!!

20070530

Verkligheten överträffar dikten?

Idag var det ett inslag i P1's Nyhetsmorgon som handlade om "extrem-TV", lyssna på inslaget från denna sida.

I en ny doku-såpa i Holland skall en svårt sjuk människa med friska njurar möta tre personer som står i kö för njurtransplantation, för att efter hand genom diverse tävlingsinslag mm bedöma vem av de tre som skall få motta en av denna persons njurar, som den ändå inte skulle ha nytta av så länge till. Såpa-idén har mött en våg av protester i landet.

Inslaget berörde även en annan ny programidé som, enligt vad jag förstod, redan har prövats i USA - huvudpersonen skall antas vara död och få uppleva sin egen begravning och "snacket efteråt" (som Magnus Uggla en gång på ett skivomslag formulerade anledningen till att man inte skall ta livet av sig). Poängen med denna story är dock att alla de närmaste skall, utan att huvudpersonen är medveten om det, vara med på att allt är fejkat och spela upp världens intrig som bygger på en massa svek och oärlighet mot den "avlidna".

Under ganska många år har människor fläkt ut sig och sina närmaste i soffan hos Dr Phil eller Oprah. Samtidigt filmar ungdomar varandra med mobiltelefonerna i allt mer extrema, till och med livshotande, situationer och lägger ut på sajter som t ex Youtube. Där är det inte ens "15 minutes of fame" som gäller, snarare "15 seconds".

Varifrån kom denna cyniska syn på livets och mänsklighetens värde? Vem ställer upp på att bli granskad och jämförd offentligt och "vägd på en våg och befunnen för lätt" för att få en ny njure - att missa chansen för att man kanske inte var tillräckligt rolig eller TV-mässig...? Att vara tvungen att spela död för att få höra sina närmaste tala om hur mycket de älskade och saknar mig, och i stället få höra att "han bedrog mig med min bästa vän, och hon var bara ute efter mina pengar"....hur blir familjelivet efter en sådan djupdykning, även om allt är fejk? Förtroendet kan vara raserat för all framtid, även om man blivit någon miljon rikare.

Och visst har ungdomar, särskilt unga killar, i alla tider ägnat sig åt att överträffa varandra i mod och styrka, jag tänker på "drängalyft" och andra kraftprov, men nu har det gått till rena dumdristigheter. Uppmuntrat i TV av t ex "Jackass" - trots deras ideliga uppmaningar om "don't try this at home"!

Liv, förtroende, vänskap och kärlek är tydligen numera bara värt något när man riskerar dem offentligt.

Är inte livet för de flesta av oss tillräckligt dramatiskt ändå? Varifrån kom behovet att hela tiden se andra människor som har det rörigare än vi - nu i reality-TV, inte i grekiska dramer eller Shakespear-pjäser som man vet slutar lyckligt om det är komedi och sorgligt om det är tragedi. Och man vet framför allt ATT de slutar, vad som händer efter en doku-såpa när kameran är avstängd vågar man knappast spekulera i.

Härom kvällen såg jag dokumentären om Alice Timander - en dam som haft ett både dramatiskt och offentligt liv, som inte enbart varit lyckligt. Hennes barn avböjde att medverka personligen, och när producenten berättade det tolkade Alice det som att det var henne de inte ville kännas vid - när det troligen i själva verket var utvikningen och speglingen genom filmproducentens ögon de inte ville vara med om. Alla tre var ju med och uppvaktade på hennes födelsedag, som också skildrades i filmen. Det lämnades utan kommentar.

Världen behöver mer "må-bra"- media! Lite fler positiva förebilder och även några "rosa glasögon" ibland skulle inte skada. Det finns människor som lever ett liv fullt av vardaglig dramaturgi, som huvudsakligen gör gott - se till att de får komma ut ur mediaskuggan någon gång ibland. Ett exempel: dokumentären om teatern om Elvis på Cirkus som gick härom kvällen. Tyvärr missade jag den, men att annat klipp om föreställningen finns här.

20070527

One more time

Nu har ansökningstiden till ytterligare ett "vill-ha"-jobb gått ut.

Hur jag än anstränger mig för att inte tänka på det, går jag redan och tänker ut hur himla bra jag skulle göra det jobbet. Så, och så, och strategier för det, och implementeringar av den idén...

Här om dagen fick jag höra att en nyanställd kommuninformatör i en kommun nära mig - ja, den här alltså - ännu inte har klart för sig hur informationen kan utformas för att bli bättre här, ens i stora drag, t ex på hemsidorna. Det skall vänta till hösten. Även den viktiga, viktiga turistinformationen. Men hjälp! Annonsen var ju ute i början av året - jag sökte också tjänsten - och redan när man skriver ansökningsbrevet har man väl i alla fall ett hum om hur man vill arbeta för att effektivisera och förbättra, och vad man skulle kunna tillföra. Att man sedan inte får igenom alla sina vilda visioner är ju ett annat problem, men man måste väl ha TÄNKT ändå...?

Eller...? Det kanske man inte måste...? Är det någon som kan tala om för mig var "OFF"-knappen sitter? Eller adressen till Gökboet?

20070524

De' e' mycke' nu...

...framför allt har jag en krypande känsla av att folk försöker utnyttja mig hela tiden.

Då menar jag inte att jag skall göra färdigt saker som jag har lovat för länge sedan och så. Nä, men det är sån't där som jag bara skall göra, "för att jag tycker det är kul" att "hålla på med data". Det gör jag ju, men nuförtiden är det faktiskt mitt jobb och någon gång vore det ännu roligare att få betalt för det man gör. Helst marknadsmässigt också.

Snälla beställ något av mig! Om så bara ett visitkort!

Det är i alla fall en sak som är lite kul. I dag ringde A på den lokala hälsokostaffären och bad att få köpa en omgång till av mina vetemasker! Tredje omgången hon beställer!! Hon hade också fått förslag på ytterligare en textvariant, så det får det väl bli till nästa produktion. Jag har snart slut på masklagret!
Ni som befinner er i närheten av Hjo i helgen och är intresserade av att "bli ve´" en sådan, som det heter, kan komma till min syster M's konstutställning på Hotell Bellevue på temat Porträtt och vardagsmotiv nu i pingsthelgen. Där kommer nämligen en del av mina produkter att finnas till "Konstrundan"-pris ; förutom vetemaskerna finns ett antal vykort och dubbla kort med kuvert, samt lite småplock som jag säljer ut till extra lågt utförsäljnings- och reapris. Öppet fredag 17-20 och lördag-söndag 11-17.


Själv kommer jag att stå på Turistbyrån mellan 10 och 15 både lördag och söndag. Så jag måste nog sätta mig lite emellan. Om det finns några stolar kvar, de har nämligen stajlat om hela bygget precis nu i veckan, så jag skall titta in i morgon eftermiddag och se om man känner igen något över huvud taget.


Och vecka 23 drar det igång...

20070513

Stackars, stackars alla som inte vann!

En reflektion dagen efter "den stora" Melodifestivalen. Eller mediafestivalen, som jag kallar den i mitt lilla hörn.

Både "fina" morgontidningar och lite mer populistiska kvällstidningar kommenterar saken idag. Från något olika vinklar.

Att tolka in gamla öst-västmotsättningar är nog att lägga lite väl mycket vikt vid tävlingen. Och kommentaren om att Estland gav Ryssland 12 poäng när läget emellan länderna är så spänt - hur kunde det få ske? Det var ju telefonröstning - folk tyckte väl helt enkelt om låten! Hade det suttit en jury och diskuterat, är det troligare att de hade tagit upp konfliktaspekten och kanske hellre röstat på säkra kort som det "neutrala" Sverige... Ja, man vet ju aldrig!

Ola Salos kommentar om "gammal dyngtävling" tycker jag är helt sund. Klart att man tycker att alla är dumma när man inte vinner. Det kommer man väl ihåg från brännbollen i skolan, om det var någon "bonna-klass" som råkade vinna över "stads-klassen", hur lät det då? Det kanske egentligen också var en form av rasism. Allt är ju någonstans på sandlådenivå, och så länge det är fråga om att tävla i en konstart så kommer man alltid att regrediera och ropa om orättvisa, och nya regler.

Johan Lindqvist har skrivit flera bra krönikor om festivalen de senaste dagarna. Här är en till. Läs dem och fundera - är det verkligen rimligt att vi skall lägga så mycket av våra licenspengar till detta spektakel? Och vill vi att de dagstidningar vi prenumererar på skall skicka flera journalister och fotografer vardera för att tillbringa en hel vecka på festivalområdet - en vecka som bara är ett enda långt kommersiellt jippo?

Nej, lägg ner den stora internationella och gör enbart en svensk, eller möjligen en nordisk festival. Så kanske vi kan vinna igen. Och Finland, i god ordning, komma sist. (Men ställer Hanna upp igen, så är nog inte risken så stor! Vilken röst och utstrålning!)

20070511

Koncentrationssvårigheter

Jag måste ta mig samman och göra ett uppsamlingsheat!

Idag har jag varit duktig och gjort färdigt så mycket jag kan i detta läget på ett av mina uppdrag. Två gånger har jag under den här tiden tillfrågats om att göra andra saker åt två av mina andra "uppdragsgivare", men nu är det nej - jag hinner inte nu. Nu tänker jag vara lite hård, särskilt när det gäller saker som MÅSTE göras i morgon. Särskilt när det i ena fallet inte ger något betalt och i det andra för lite. Särskilt när vi har bestämt att vi skall åka till stugan hela dagen och ta med svärisarna och jag skall gräva upp minst en hel rabatt och ta bort en massa sten och...

På mitt bord i arbetsrummet ligger fler tillklippta masker. Skall bara sys ihop. Och tyg till en tröja till sonen T. Skall bara klippas till, och sys ihop. Och ett par sockar som skall lagas. Och en gylf som skall bytas blixtlås i. Det finns en hel hög med tvätt som skall strykas och snart kommer M hem och skall tvätta sina favvoskjortor, som han inte kan vara utan i Stockholm. Och jag skall göra iordning en gryta som bara är att värma, så man slipper stå och steka på gasolköket i morgon. Och städat har jag inte gjort.

Nä, stopp! Inga fler "ska bara", som Alfons sa. En sak i taget. Så jag går väl och handlar.

20070510

...med jobb och jobb...

"Dom fixar det nog", säger mössen på julafton. "Med jobb och jobb - Askungen kommer nog inte på bal..."

Askungen hade nog ungefär lika "bra" arbetsvillkor som jag. Som det ser ut nu är det bara ett av mina jobb som ger någorlunda timpeng - det jobb jag har minst antal timmar på, tyvärr... Två andra "nästan-jobb" har ännu inte gett något - det ena kan jag inte förvänta mig något ifrån, det är helt ideellt, det andra har jag blivit lovad, men jag hyser inga större förhoppningar. Ytterligare ett uppdrag är nästan klart men hänger också på andra medarbetare för att det skall avslutas och faktureras. Och säsongsarbetet kommer inte igång på allvar än på en månad. Med långa dagar och helger.

Samtidigt söker jag ju ett RIKTIGT jobb som jag kan ha och trivas med i 15-20 år framöver. Jag luskammar annonserna, tack och lov för "intelligenta agenter" som sållar ut avarterna och skickar de möjliga till mig per e-mail. Och tack och lov för att man kan skicka ansökningar per e-mail, annars skulle jag vara ruinerad på porto- och kopieringskostnader. Tyvärr har vissa arbetsgivare dåliga rutinger på att bekräfta att de tagit emot ansökan, respektive att meddela att man inte blivit uttagen till första intervjuomgången. Det känns lite respektlöst. Man känner sig tillräckligt dåligt respekterad ändå som arbetslös.
Det enda jag kan påverka aktivt är "evalution" - mitt företag som just nu har fått en ny storsäljare i ögonmasker med vetefyllning. Kul! Men inte kan jag leva på dem. Jag ser dem, liksom mina vykort som just nu går jämnt upp, som ett sätt att få ut mitt varumärke och adressen till hemsidan. Något nytt uppdrag kan det kanske generera. Nu skall jag lägga ut en annons på kommunens besökssida. Det är lite konstiga kategorier där, jag är ju varken en "aktivitet" eller "affär", det får väl bli under "service"...? Jag försöker lobba för att ändra den rubriken till "företag" i stället, hur skall folk hitta??? (Yrkesskada!)

Ja, inte saknar jag sysselsättning. Mera en regelbunden lön.