20060831

Där stod jag i mina ridstövlar och log...

Ja, hjälp, vad man får vara beredd på när man är handplockad till en "PR- och strategigrupp" inför det svenska valet den 17/9.

Nu för tiden ordnas det en massa jippon av olika slag som politikerna skall ställa upp på. Är det inte äggkastning på torget i Hjo, så är det På Minuten i radions P1. Inför detta val sällade sig Axevalla Travbana till skaran av jippoarrangörer och anordnade "Valdagen på Axevalla" vilken ägde rum i förrgår.

Alla partier var inbjudna att delta och sponsra/namnge varsitt lopp under kvällen. De olika regionala kandidaterna från partierna körde också ett ponnytrav-lopp mot varandra. Varje parti fick 20 sek speakertid, annons i programbladet samt ett utrymme för "mässmonter" inne i spelhallen. Varje parti fick också dela ut pris till vinnaren i det lopp som partierna namngivit. En rätt kul idé.

När denna inbjudan först nämndes i gruppen, där alltså även "toppkandidaterna" ingår, blev det blandade reaktioner. De flesta var positiva till en ny plattform, men en kommentar var (ungefär) - Där har väl inte vi några väljare, det är väl ingen idé att åka dit! MEN HALLÅÅ! Är det inte för att nå nya grupper som vi har en strategigrupp och gör PR över huvud taget?

Summan av kardemumman var att kandidat E-L erbjöd sig att köra ponnyloppet, och så många andra som möjligt fick följa med. Maken M tyckte absolut att jag skulle med, jag är mera tveksam eftersom jag inte är en sådan frontfigur direkt. Men han lockade med att jag ju kunde följa med ut i stallet och greja till hästarna och så, och det var förstås frestande. Och om E-L av någon anledning skulle backa ur, så kunde jag få köra, sa han. Dessutom har jag aldrig någonsin varit på travet, så lite nyfiken är man ju på hur det går till.

När stunden var inne bytte jag alltså till hästvänliga kläder - ridstövlar och oömma byxor i tjock trikå - och kompletterade det hela med Partiets jacka laddad med fullt av morötter i fickan. Så småningom kom vi fram och började lasta in och skylta upp vårt material. Inga hästar inom 50 meters håll. Däremot kom övriga partiers representanter, vissa var uppstajlade, sminkade och parfymerade så redan hälften hade varit alldeles för mycket. Och ingen mer såg ut som om de tänkt ta i en häst...

Vi lastade allihopa på oss en massa "give-away"-material och gav oss ut bland massan för att vinna röster. Rätt som det var kom någon och hämtade E-L så att hon skulle förbereda sig för loppet - jag märkte det inte ens, för jag stod där och delade ut specialmärkta godispåsar iklädd mina ridstövlar och log och log... Så det blev inget "följa med till stallet"!





Morötterna blev tyngre och tyngre i fickan ju längre kvällen led, men jag bestämde mig för att inte känna mig dum. Jag intalade mig att det inte så många som kände mig som var där (som vet hur jag brukar klä mig) och bland besökarna fanns det verkligen alla sorters människor. Flera sa faktiskt spontant att de hade sett Partiledaren på TV och sedan behöver man ju inte se någon annan. Och det kändes förstås bra, att man ändå hade "satsat på rätt häst"....he..he...och stövlarna är inte extrema... och tights är modernt igen...

Ponnyloppet gick inte så jättebra, men jag fick min "nära-häst-upplevelse" vid prisutdelningen när ingen mindre än Björn Goop, en av Sveriges mest framgångsrika travkuskar, vunnit "vårt" lopp och vi allesammans stövlade (i mitt fall i bokstavlig mening) fram och överlämnade priset. Han skakade hand med oss alla och jag överlämnade morötterna med varm hand, f v b till hästen. Björn Goop såg lite förvånad ut, men fann sig snabbt och tackade så mycket å hästens vägnar...

På vinnarfotot står jag närmast hästen - nu hade jag ju i alla fall en legitim chans att få klappa om den lite grann. Så jag luktade hästsvett om handen till och med när jag kommit hem.

En del har nerverna på utsidan, till exempel ombudsman P. Hur skall det bli på valnatten????

20060825

Nu är det "på riktigt"

För länge sedan försökte dagstidningarna sälja fler annonser till sina familjesidor genom devisen:"Ni är inte riktigt förlovade förrän ni annonserat i XXX"!

Alltså måste det vara så att jag först nu har blivit RIKTIG fil kand, eftersom Hjo Tidning har publicerat denna nyhet. Eller hur?

Fast när jag sitter här och plitar på mina ansökningshandlingar och skickar iväg dem kors och tvärs känner jag mig inte så värst "riktig" för det...

20060821

Kakreceptet

...höll jag på att glömma. De' e' mycke' nu!

Receptet finns här!

Pippi Långstrump och jag

I dessa dagar fylls tidningarna av annonser om "back to school"-prylar och -kläder. Däremellan trängs artiklar som analyserar problem som kan dyka upp efter semestern, både i personliga relationer och när man kommer tillbaka till ekorrhjulet på jobbet. Som "alla andra" gör.

Jag får konstiga associationer ibland.

Pippi Långstrump är en sådan.

Att få gå i skolan för att få höst-, jul- och påsklov tycks just nu inte alls så långsökt. Trots att man måste stå ut med lite "pluttifikation". Eller, i överförd bemärkelse, att få jobba för att kunna njuta av lediga helger och så småningom semester... Det har inte varit så mycket av det under de senaste somrarna.

Förra året vid den här tiden började jag så smått få ångest för metodkurs och c-uppsatsen. Den tiden vill jag inte ha tillbaka. I våras var jag så trött under en period att jag var nära att hoppa över en kurs mitt i terminen. Tack vare gulliga kompisar och uppmuntrande lärare gjorde jag tack och lov inte det - de kurserna var några av de mest praktiskt nyttiga under hela utbildningen, tror jag nu efteråt. Och nu har jag mina fullständiga fil kand-papper i näven.

Att veta att massor av akademiker går utan jobb är en otrolig stressfaktor och energitjuv. Hur motiverar man sig till att skriva den 37-e ansökan, när man vet att det finns MKV-are som sökt 250 jobb utan att få något?

Jag är dessutom otroligt priviligierad som har "kappsäcken med guldpengar" i form av ytterligare en som försörjer familjen, samt ordnad bostad och familjesituation. Jag ÄR tacksam för det, det är jag verkligen! Egentligen behöver jag inte ha panik om jag inte får jobb inom ett halvår. Men det har jag ändå.

Så jag fortsätter att lusläsa mailen som kommer från "merajobb.se". Drömmen är ett lagom jobb som tillträds typ 1/10, som jag får typ nu - så jag får några veckor då jag verkligen kunde koppla av och hämta in en massa som jag inte kan koncentrera mig på nu. Komma igång med gympa, gå ut i skogen, göra om min hemsida (evalution) och sådant.

Det är ju inte så att jag är sysslolös. Nu skall jag ta en tallrik skokräm och mjölk och gå ut och leta rätt på en spunk.

20060813

19 timmar i stugan

... och givetvis blir det dåligt väder! Ja, det kunde varit sämre, till exempel hagel och snöstorm på tvären, eller 40 grader varmt och gassande sol utan tillstymmelse till vind = en massa knott. Det var molnigt och regnskurar och lite blåsigt. För vått för att slå med lie och gå ut med motorsågen men för hyfsat för att inte packa ihop grillskivorna, sovsäckarna och frukosten och strunta i alltihopa. När vi nu hade tänkt ut att vi skulle ligga över.

Så det blev lite halvhjärtad gräsklippning och en liten sväng i skogen med en halv liter skogshallon som resultat och ett konstaterande att "där måste vi ta ner det trädet - och det - och det..." innan det började regna. Vi hann i alla fall grilla den där fläskkarrén också, och till och med äta upp den innan vi gav upp och satte oss inne med radion, brasa och varsin tidning. Levande ljus är aldrig fel (och i stugan finns bara alternativen stearinljus - ficklampa - mörkt).

Framåt kvällen kom det drällande en massa bilar ("massa" vid vår stuga betyder typ 10 st) och parkerade kors och tvärs och utanför vår bil. Det var Hembygdsföreningen som hade ordnat "Möla Môske" vid gården som ligger ännu längre in i skogen, där man inte kan parkera alls. Vi gick inte bort dit, för det regnade ju och vi hade inte tänkt ge oss ut på exkursioner, men det gjorde tydligen de andra. Tur att ingen av oss fick någon akut sjukdom! Eller att vi inte hade dragit ihop ett stort släktkalas i stugan eller så.

Man tycker det hör till artigheten att fråga markägaren först, om det är OK att göra ett offentligt arrangemang som innebär den typen av parkering. Vi trodde också att vägföreningen skulle ha gjort iordning vägen till detta tillfälle, men den var lika full av gropar och stenar som tidigare. Den blev sönderkörd för ett par år sedan då området ovanför vår skog avverkades och de körde med jättemaskiner utan att fixa skadorna efter sig. Nu måste vi ta tag i detta, om det kommer ett kraftigt regn till kan vägen spolas sönder helt på ett par ställen. Och vi ska gå med i Hembygdsföreningen.

De första "mölarna" kom just när vi fått igång grillen och några slog några ganska närgångna lovar (med vårt mått mätt mitt i skogen = ca 15 meter från tomtgränsen, där vi hade parkerat vår bil), med ganska långa halsar. Det fick oss att känna att det var tur att vi var där, annars hade kanske folk gått in i trädgården och kollat in vad vi har och inte har i stugan, till en annan gång, om man säger. Tomten är väldigt insynsskyddad. Nu har vi inga värdefulla saker där alls eftersom det har varit påhälsning vid ett par tidigare tillfällen, men lite affektionsvärde har det ju och det är ju alltid jobbigt om saker blir sönderslagna.

Nu när jag troligen blir "mellan jobb" ett tag måste jag verkligen planera in att åka upp några gånger. Får väl cykla eller låna sonen T's moped. Eller passa på när M åker tåg. Har ju till exempel inte städat däruppe ordentligt på ett par år, trots att vi har sovit osv bland spindelväv, gamla löv och annat bôs. Ganska kravlöst i och för sig.

20060808

Ännu en dag

med värme och strålande sol. Hur länge kan detta få pågå? Vätterns vatten är alldeles mjukt, som siden, och syrsorna spelar intensivt i kvällningen.

Filmen "Walk the line" som visades ute på Strömparterren i lördags kväll åtföljdes av en magnifik kräftmåne som var ett minst lika imponerande skådespel.




Och mammas födelsedagskalas i söndags blev riktigt lyckat = hon var själv mycket nöjd när det var "avklarat". Vår present dammsugaren togs också väl upp, eftersom den gamla var cirka trettio år gammal och ganska otymplig. Den här är blå.

20060801

Nu är det fixat & klart!

Lättnad!

Efter att ett flertal "små gubbar" har varit här och kollat på min dator och dess motsträviga InDesign-program, tog min egen "gubbe" M tjuren vid hornen och blåste hårddisken, installerade om programmen och sic! Det fungerar!

Så nu är evalution inne i leken! Producerar små och stora trycksaker för små och stora behov! Samt bilder, bildspel, texter och annat smått och gott. Välkommen med beställningar!