20071025

Varför frågar folk

om jag kan göra det eller det, och vad det skulle kosta - när de sedan i alla fall inte vill att jag skall göra det och betala vad det kostar?

20071023

Erbjudande om allt utom det jag vill ha...

När man studerar på Högskolan - även på distans och på halv- eller kvartsfart - måste man, för att få ut sina poäng efter tentorna, vara medlem i Studentkåren. Det kostar ett par hundra och är den enda kostnaden för att studera i Sverige, sägs det.

(Studentlitteratur, studiematerial från block&penna till dator, mat, kläder, hyra osv är nämligen inte kostnader för själva studierna, enligt någons sätt att räkna ut det hela. Egentligen kostar det ju enormt mycket mer om man skall räkna med inkomstbortfall för den tid man lägger ner etc. Och tar man studielån för att finansiera ovanstående kringkostnader tillkommer dessutom räntor innan man har betalat tillbaka dessa.)


Alltnog. När man är medlem i Studentkåren får man även det fysiska beviset Studentkortet, som utöver kårmedlemsskap ger "en stor mängd förmåner och rabatter". Det kan vara t ex halva priset på flyttanmälan - fast då måste man vara under 26 år - studentpris på resor med SJ och SAS - fast då måste man studera på heltid - 10% på kompletta glasögon - hos en av de dyrare optikerkedjorna - och en djungel av "rabatter på allt från lokala pizzerior och frisörer till teaterbesök, psykologer och tandläkare" enligt utskicket. Och lite annat i samma stil.


Till Studentkortet hör (förstås) även ett nyhetsbrev som skickas ut per e-mail. Jodå, det är bra, så att man säkert inte missar något. Man går ju inte in och tittar på hemsidan varje dag precis, för att se om det har kommit något nytt.


Idag kom ett sådant nyhetsbrev. Och jag undrar hur många studenter som nappar på det som erbjöds idag. Huvudnumret var nämligen en resa till Kapstaden - ja, Sydafrika! - på en vecka för närmare 10 000:- per person. Jag menar inte att det inte låter spännande att åka dit, eller att det är ett bra och prisvärt erbjudande om man hade tänkt åka dit, eller att man inte skall passa på att resa och möta andra kulturer medan man är ung och obekymrad, eller att man inte skall flyga för att man skall tänka på klimatförändringarna.


För mig som söker jobb för fullt och hoppar in för nålpengar på det ena projektet och vikariatet efter det andra, en timme här och en där, och studerar på kvartsfart för att möjligen kunna skrapa ihop ytterligare poäng och konkurrensfördelar till mitt CV, är det sista jag skulle göra för mina slantar att fara på långresa. Frågan är om jag skulle resa om någon annan betalade - ja, om någon betalade för att jag skulle resa och göra ett fotoreportage eller liknande arbete skulle jag förstås åka med glädje, men en ren nöjesresa i detta läget...? Det känns som en boxning i solar plexus.


Förmodligen är den smarta tanken bakom detta erbjudande att man skall tänka med förlängda märgen "- ÅÅÅh, vad härligt att komma bort till en främmande, exotisk miljö... Men 10 000:- har jag inte råd att hosta upp." Så faller blicken strax till vänster, och vips! Där finns en meny med resmål som Barcelona, London, Warzawa, Berlin och Manchester - kanske har jag råd med detta? Och plötsligt finner man att man sitter och surfar i företagets "fyndlåda" och hittar en resa till Prag, två nätter FRÅN 1777:-, som verkar helt överkomligt. Och vill det sig, så har man lika plötsligt beställt en resa, fast man egentligen behövde nya vinterskor och tågbiljett hem till jul...

Studentkortet borde faktiskt ta och sålla lite i vad det är de skickar ut till sina kårmedlemmar. Det är trots allt obligatoriskt att vara kårmedlem och de fysiska utskicken måste man ta del av - man måste kunna visa upp kortet när man salstentar. Det går alltså inte att säga nej till all reklam, och avsäger man sig nyhetsbrevet kan man som sagt missa något erbjudande som faktiskt är vettigt just för min situation. De som har råd att åka ut på resor under sin studietid kan lätt hitta förmånliga erbjudanden på andra håll. Varför inte flera tips om bra nätverk, rekryteringsmässor, extraknäck eller praktikplatsförmedling?

Jag är jättetacksam för vår restresa till Menorca på en vecka i somras. Och på fredag åker vi till Simrishamn, bor på bed&breakfast och hälsar på en god vän. Det skall också bli kul, att träffa henne, se lite andra vyer och stressa ner. Äta gott behöver inte betyda äta dyrt. I vissa lägen får man helt enkelt rätta mun efter matsäcken och inte hålla på och sukta efter det ouppnåeliga, som folk i en annan situation har råd med.

Det måste ändå vara skillnad på situationen "arbete" och "inte arbete". Så kanske man bättre uppskattar det man får råd till senare, när det betalda jobbet dyker upp.

20071015

Kommunikation


Här i huset kommuniceras det inte i onödan. Bara om man vill vara i fred. Denna lapp mötte mig i går kväll.
PS Vi har en väldigt stor telefon, om någon undrar.

20071008

Nej tack, men trevligt!

Vilken skillnad det kan vara på Nej tack och Nej tack!

På en av alla mina ansökningar har jag nu fått ett så trevligt bemötande så det gör inget att jag inte fick tjänsten.

För det första svarade mottagaren personligt så fort jag hade skickat in ansökan. Vi hade t o m en liten konversation per mail i den vevan. Han tyckte jag lät intressant.

Sedan gick det några veckor och det är ju inget ovanligt. Då kom det ett mail där han beklagade att det hade dröjt så länge, men det var xx sökande på den ena tjänsten och totalt xxx sökande på de tre tjänster de hade annonserat ut så det hade dragit ut på tiden.

Häromdagen fick jag så det sista meddelandet (för den här gången) där han skrev att en annan sökande hade fått jobbet, men slutade sitt mail med "Jag tackar å NN:s vägnar för ert visade intresse. Jag önskar er alla stort lycka till med era fortsatta framgångar. Om ni inte har något att invända så behåller jag era ansökningar. Några av er har kvalifikationer som vi är intresserade av för andra tjänster."

Man kan i alla fall låtsas och inbilla sig att det finns ett litet, litet hopp då. Fram för fler personalrekryterare med den formuleringsförmågan!

20071001

Facebook - en gång till...

Är man med i Facebook har man inget liv, säger sonen T... fast det är roligare att ha både facebook och ett "IRL"-liv. Folk blir ganska platta på webben, men är ändå lättare att ha kontakt med där än inte alls.

Jag som fortfarande är nybörjare på det här får hela tiden förslag om att jag skall gå med i den ena funktionen efter den andra. En del saker är lite småkul, som att skicka presenter till folk, eller jämföra filmsmak. Andra känns lite överkurs, som att kasta får på varann...fast det kanske betyder något annat på amerikanska?

Jag försöker hålla mig till det som verkar relevant. Fast jag har testat ett par knasiga grejor, t ex att rangordna vilka prinsessor jag tycker bäst om och jämföra det med några av mina "vänner", och måla graffiti på en "super-wall". Ibland måste man tillåta sig att "vara lite tokig". Fullkomligt onödigt tidsfördriv!

Men det är rätt kul att hitta den ena bekantingen efter den andra, genom att spana i "vännernas" "vän"-kartotek eller gå med i mysko "grupper" som man hittar lite varstans. Det gäller att hålla sig till viss relevans här också, tycker jag - fast det kanske inte alla tycker. Flest vänner när man dör, vinner - har jag också hört. Så när jag får "vän"-förfrågningar tackar jag alltid ja, om jag har någon som helst aning om vilken person det är som frågar förstås!

Lite dålig ordning tycker jag dock att det är på en del medlemmar. Att lägga ut en bild där det inte syns vem man är tycker jag skulle vara förbjudet. Särskilt om man inte genom hemort, skolgång, arbete eller något annat kan räkna ut om det är den Emma Svensson eller Sara Karlsson eller Pelle Persson som jag känner till. I så'na fall kan man inte vara säker på att jag väljer att "adda"! Det är ju så pinsamt om man skulle "fråga chans" på en helt okänd person!

Eller är det det? Kanske det är meningen att Facebook skall göra alla människor till bästisar över hela världen, fast inte jag har begripit det?

Peace on earth!