20080331

Att det skall vara så mycket "pill"

med att göra en liten bok ...

Det är förstås mått, typsnitt och färgkoder att ta hänsyn till, förutom författarens önskemål om illustrationer och utformning av texter och bilder. Försöka klämma in det på lämpligt antal sidor, så att det känns tillräckligt mycket som en "bok" men inte blir för dyr, så att man inte köper den för det.

Och så skall man beräkna ungefär hur stor upplaga man kan tänkas göra av med under rimlig framtid. Så man inte behöver ligga ute med en himla mycket pengar i långeliga tider.

Den bok jag är inblandad i nu är "min" tredje bok, och jag har fått mer och mer att säga till om för varje gång. Alldeles nyss har jag blivit tillfrågad att göra ännu en skrift som kanske blir i ungefär samma omfattning, plus lite mer egen text, fast en mindre upplaga. Vem vet, nästa gång kanske det blir min helt egen bok som jag ska "pilla" med!

20080327

Världsberömd i hela Sverige!

Idag fick jag ett tjockt kuvert från tidningen Allas. Tjoho - nu har den kommit in, artikeln som min kurskompis skrev om mig och två andra bloggare! Kuvertet innehöll alltså den aktuella tidningen, Allas nr 14, utkom idag den 27/3. Tyvärr lägger de inte ut sin tidning på nätet, märker jag, så det går inte att länka till artikeln. Men skyndar ni er, så kanske det går att få tag i ett exemplar i kiosken innan den säljer slut! Se sidan 81 - där är jag! Uppdatering: nu har jag skannat in artikeln med min nya fina skanner, så jag lägger den som bild här!





Maila mig, så skickar jag en autograf!

Men jag håller inte med lektorn på Högskolan i Skövde som uttalar sig i egenskap av kommunikationsexpert. Han menar att man inte blir mindre ensam för att man bloggar. Nä, kanske inte fysiskt, men man hittar i alla fall något som kan likna forna tiders brevvänner som man skriver till när man bloggar. Och när man läser andras bloggar, så kan man ta till sig dem som man känner igen sig i och på sätt och vis bli "vän" med deras författare. Och så är det ju kommenterandet och möjligheten att svara de som kommenterar, antingen genom en ny kommentar eller ett nytt blogginlägg. På så vis har jag t ex "kontakt" med Alexandra P och Charlotte S i bloggen här intill. De skulle förmodligen inte ha tid att träffa mig, men kommer ni till Hjo, så hör för all del av er!

Jag har dessutom fått en hel del uppmuntrande kommentarer även genom andra media - facebook är underskattat! - liksom personligen på saker jag har bloggat om. Så nog främjar bloggandet kontakten mellan människor, alltid!

20080325

Vardag igen

och huset ekar tomt efter helgens liv och rörelse med familjen. Vi har både varit ihop och isär, gått in och gått ut, tittat på TV och till och med spelat spel tillsammans. Allihopa.

Det drar åt många olika håll när barnen blir stora, så är det och så skall det vara. Men det skall inte förnekas att det är roligt när alla är hemma.

Det blir tyst när alla ger sig av till sitt. Och dubbelt så tyst eftersom jag inte har någonstans att ge mig av. Jag söker och söker alla stackars jobb som finns, men blir mest otålig för att det är så långa ansökningstider. Jag föredrar annonser där de kör med löpande sortering, så man snabbt får svar. Även om man inte är önskvärd.

Just nu har jag hittat ett nytt "drömjobb". Krux: resan dit tar 2 timmar - enkel väg ... men å andra sidan går det att åka buss och tåg. Klart att jag har sökt! Trots att jag inte riktigt fattar vad man menar med "mångfald i kön, ålder, personligheter, erfarenhet, utbildning, etnicitet och handikapp", som eftersträvas.

20080322

Glad påsk och virusvarning

Ute är det strålande väder fast lite kylslaget. Vi tog en liten promenad i stadsparken för en stund sedan och beundrade isformationerna som skapas i strandkanten när det blåser och är minusgrader samtidigt.

Strax skall vi åka iväg och äta släktmiddag, så jag bara surfade in en sväng för att se om det har hänt något. Och det har det ju alltid.

Bl a har någon kommit på att det går att få in lika mycket skit i mobiltelefonen som det går att få in i persondatorn i form av virus, trojaner och maskar. Hm, konstigt, va, när vi hela tiden uppmanas att kolla mailen i mobilen och ha "kontoret på fickan". . .

Nä, tack. Jag fortsätter att vara en slow consumer här också, och kollar mailen i datorn och ringer och sms'ar på telefon. Bäst så.

Glad påsk!

20080318

Även du

som tycker att du har gått färdigt i skolan - been there, seen that - kanske har en del kvar att lära?

Jag vågar lova att den här kursen i digital bildbehandling innehåller åtskilligt som du inte kunde innan du gått den, även om du är yrkesfotograf och -bildbehandlare!

Sök den - idag!

Jag gick kursen i höstas och är jättenöjd, både med kursens upplägg och med de resultat av bildbehandlingar som jag nu vet att jag kan göra. Jag väntar på fortsättningen!

Se t ex den här och den här!

20080315

Melodifestivalreflektion om Sonen


Så lik Björn Gustafsson så han skulle kunna agera body double åt honom anyday! (Fast inte lika förtjust i att synas. . .)

Till och med hans syster trodde att hon såg fel!
undertecknat: Stolt Moder - ständigt lika förvånad över att jag har så vackra barn!?!

20080313

Man har inte roligare än man gör sig

Idag har jag inte roligt. Per definition. Men jag försöker skapa lite vårstämning. Håll tillgodo.

20080312

50% resultat

Alldeles nyss fick jag ett sms från dottern F, där hon berättade att hon fick jobbet, precis som kompisarna E och P. Lättnad! Hela 12 veckor - och under den tiden kan de ju fortsätta att se sig om och söka tjänster och knyta kontakter. Det är ju mycket lättare när man är på plats. Det kvittar vad man säger om det moderna IT-samhället - de personliga mötena är viktigast ändå.

Jag har legat vaken och gruvat mig halva natten över bl a detta. Jag önskar inte min värsta ovän att gå igenom en sådan här oändlig arbetslöshetsperiod när man söker och söker och oftast bara får ett kortfattat mail till svar. Om man ens bevärdigas det. Och man hör rykten om att "de andra" får jobb, en efter en, och till och med har flera intervjuer på gång, så man får välja vilket jobb man vill ta.

Hur skulle jag då kunna snudda vid tanken när det gäller min egen älskade dotter, utan att gå i bitar?

20080311

Familjepaket

Idag hade det stora företaget i Huvudstaden, där dottern F har varit på anställningsintervju, lovat att höra av sig om jobbet, i vilket fall. Det är ju jättebra, när man mailar och talar om att "den dagen får du besked." I stället för att, som i mitt fall, säga "det kan ta en 2-3 veckor och tycker du att det drar ut på tiden kan du ringa. . ."

Det är bara en hake. Man måste ju se till att ringa, eller åtminstone meddela sig på något sätt, under den dagen! Jag menar, saker kan ju dyka upp och ställa till det, men då kan man ju skicka ett nytt mail.

De ringde alltså inte till F idag. Men de ringde till hennes kompisar P och E som också hade sökt jobb på samma ställe. Hon försökte nå företaget mot slutet av eftermiddagen, men det var ingen som svarade då.

Så nu går vi i ett kollektivt "äggasjukande" och väntar och väntar. Är det någon mer som vill hänga på?

Jag funderar på att skriva en bok med goda råd till personer som har med arbetssökande att göra; arbetsförmedlare, personalchefer, rekryterare, rubbet. Jag har jättemycket att lära dem!

20080309

Detta har vi roat oss med idag


Idag har sonen och jag gjort en gemenskapsaktivitet framför datorn. Det tog drygt två timmar. Så här fint blev det!
Obs det skall vara jättesuddigt och oskarpt!
Obs 2 bilden är inte där på riktigt! Vi bara luras!

20080308

Bloggutmaning

Eftersom jag sällan får s k "bloggutmaningar" personligen så antar jag ibland sådana som jag hittar på andra ställen. Fast den här inbjöd ju, förutom några namngivna personer, även "alla andra som känner sig (ut)manade".

Det handlar om hur livet såg ut för 5, 10, 15 och 20 år sedan. Och det är trösterikt att se att livet inte bara gått på räls för alla andra heller...

OK, här kommer min version.

För 5 år sedan hade jag gått hem från förskollärarjobbet för gott, varit sjukskriven i ca 6 månader, gjort en anlagsanalys och beslutat mig för att satsa på ytterligare en högskoleutbildning. Jag hade också skickat iväg min ansökan till media- och kommunikationsvetenskapliga programmet i Jönköping, som jag började på hösten 2003. Första april började jag arbetsträna på Turistbyrån, som sedan skulle bli mitt feriejobb under fem säsonger.

För 10 år sedan jobbade jag 75% med 6-åringarna i Grevbäcks skola, samt musiken i alla klasser (F-3) - den befattning och arbetsplats där jag trivts bäst. Samtidigt var jag varje dag medveten om att jag satt löst på posten, eftersom jag egentligen var anställd för "barn med behov av särskilt stöd". Arbetslaget hade gemensamt bestämt att det bästa för dessa barn var mindre grupper, därför delade vi upp alla 6-7-åringar i två grupper med en 1-7-lärare och en förskollärare. ( Två år senare blev det ju brutal ändring på den saken, men det är en annan historia). 1998 flöt det på ganska bra, M återhämtade sig från sin cancer efter två års behandlingar och fick efter valet jobb som pol sekr i VG-regionen i Vänersborg. R gick i åttan, F i sexan och T i första klass. Jag jobbade också några extra timmar på Kulturskolan som dramalärare och "luciamamma" för Hjo Lucia - skulle också jobba med barnkörerna och småbarnsrytmiken som vikarie under några terminer tills det kom en ny heltid på piano/sång. Ja, det här var en rolig tid.

För 15 år sedan jobbade jag i syskongrupp på förskolan i det bostadsområde där vi bodde. Hade en pooltjänst men satt ändå en termin i taget på samma ställe. (Till hösten blev jag flyttad till en pedagogisk assistent-tjänst på dåvarande Centralskolan, som sedan blev flyttad till Grevbäck...) Hade fått in 2½-åringen hos kommunal dagmamma (granne till oss), 7½-åringen körde om alla i klassen i samtliga ämnen och 9½-åringen hade en bästis med samma namn. I hennes klass var jag f ö "klassmamma" detta år. Något jag skulle ångra många gånger. . . M hade ännu inte blivit uppsagd från sitt möbelförsäljarjobb, och det skulle dröja två år tills man diagnosticerade hans ryggonda som Hodgkin's - lymfcancer.

För 20 år sedan hade jag just passerat mitten av utbildningen till förskollärare i Jönköping. En jätterolig utbildning, men tyvärr stämmer inte alltid skolans idealbild med hur verkligheten ser ut. Vårterminen 1988 handlade mycket om barn med behov av särskilt stöd, funktionshindrade, flyktingar etc. Skrev en uppsats om autism, vilket jag ju skulle ha nytta av senare. M sålde möbler i Tibro och R och F gick hos svart dagmamma, på uppmaning av kommunens barnomsorgsassistent eftersom det inte fanns platser att uppbringa. (De fick aldrig någon kommunal barnomsorg, trots att vi stod i kö i flera år!) Båda två fick i alla fall plats som femåringar och alltså gick de två år i "deltidsgrupp" innan de började skolan (detta var innan "barnskolan" var införd). Vi bodde i en radhuslägenhet där vi trivdes jättebra, men var ju tvungna att flytta två år senare när T aviserade sin ankomst.

Jaha, det var det. Vill du se mer om mitt liv som mig själv, illustrerat med bilder, kan du klicka här. Orkade inte flytta bilderna, och dessutom stämde det inte riktigt med exakta årtal om man skall vara petig. Och det ÄR jag ju.

Nu vill jag utmana några andra bloggare: Dan, Lina, Göran och Charlotte, t ex. Och "alla andra som känner sig (ut)manade", förstås!

20080306

Försöker tänka på annat

Vissa dagar går jag och väntar mer än andra. Idag är det en sådan dag.

Om jag inte sysselsätter mig med saker hela tiden så mår jag illa av ren väntan. Försöker att inte tänka. Bara göra. Därför blir det väldigt konstiga och irrationella saker jag gör. Fast, i och för sig, inte så konstiga saker, för allt är saker som skall göras, men det blir i en konstig ordning. Och ingenting blir färdigt.

Plockar ur diskmaskinen, klipper ner pelargoner, stryker, dammsuger sovrummet, kör en tvättmaskin, bloggar, fotograferar, skriver inköpslista, vattnar blommor, torkar skåpsluckor i köket, syr balklänning, bakar muffins . . .

Måste ut och lufta huvudet en stund, tror jag. Solen skiner åtminstone.

20080305

Brittiska tv-serier

Jag har en svag punkt när det gäller tv-tittande, och det är just brittiska tv-serier. Jag har förstått att det är många svenskar som delar denna svaghet. Jag menar inte bara sk "engelsk humor" som Mr Bean eller Faulty Towers. Nej, ända sedan jag började välja själv har jag valt Familjen Ashton, Herrskap och tjänstefolk eller t o m Arvingarna. Andra paradexempel är Hem till gården, Huset Elliot, Morden i Midsomer och Kalla Fötter. Ja, listan kan göras lång.

*uppmärksamma läsare kan se att jag har varit inne och rättat till en felstavning i ett av namnen ovan. Tyckte att det såg fel ut när jag skrev det men såg inte vad det var, förrän jag såg det skrivet i ett annan forum idag. Så nu är det rätt!*

Nu kommer en ny, lovande serie från öriket i väster. En serie som i hög grad bygger på igenkänningsfaktorn. Fear, Stress & Anger heter den i original, gjord av Sue och Beryl Virtue (bl a Coupling) Så här presenteras den på SVT's hemsida. Se även jingle.

Efterkrigstidens baby-boomgeneration har plötsligt passerat sitt bäst-föredatum. Nu skuffas de undan av 20-åringarna, som tar deras jobb men aldrig flyttar hemifrån. Dessutom har föräldrarna sina egna åldriga föräldrar som fortfarande ställer krav och vägrar att tyna bort på hemmet.
Martin (Peter Davidson) och Julie (Pippa Haywood) är ett par i medelåldern som fortfarande är väldigt kära i varandra. Och de var faktiskt relativt lyckliga tills Martin plötsligt fick sparken. Fast på ett diskret vis. Martins kvinnliga assistent blev hans chef och svarade med att erbjuda Martin jobbet som "senior consultant" - med hemmet som kontor. Men som Martin uttrycker det: - Jag vill vakna varje morgon, ta min portfölj och gå till ett stort kontor där jag kan skrika åt folk!

Av en ren händelse är det Martin som jobbar med "marknadsförings-nå'nting" och Julie som jobbar med "stadshuset-nå'nting". . . Om man vänder på det, vilka tänker man på då?

20080302

Det känns så onödigt

När man hör på nyheter och läser i tidningarna om hur det står till ute i världen kan man ibland bli alldeles handfallen.

Ett exempel: oroligheterna på gazaremsan. Jag tänker inte gå in på vem som har "rätt" och "fel" och frågan är om jag, som sitter här i ett helt och fint hus och kan gå ut utan risk att få en granat i huvudet eller bombas i busskön, har rätt att ha en åsikt.

Det är klart att det är en urgammal konflikt, som vi här uppe i norr också har otroligt svårt att sätta oss in i alla detaljer i. Några försöker, och försöker också medla, vilket jag beundrar.

Det som gör mig så frustrerad är alla de oskyldiga män, kvinnor och barn som dödas helt i onödan, alltså som bara råkar komma i vägen utan att ha gjort något. Det är illa nog att de dödas som har gjort något. Alla har väl en mor, en syster, en kusin, en morbror etc. För var och en som dödas finns några tiotals människor som sörjer, oavsett vilken familj, släkt eller folkslag man tillhör.

Sorgen är universell. No man is an island.