20061229

Onödiga ämnen

När vi gick i skolan på förra seklet hade vi ett ämne som hette OÄ på schemat. Egentligen betydde det något annat, men vi var inte sena att tolka det till "onödiga ämnen".


Till de "onödiga ämnen" man nu för tiden ägnar sig åt måste väl höra bakningens ädla konst. Varför skall man baka, när man har ett bageri tvärs över gatan, kan man undra. Ändå trillar jag dit och gör det då och då. Och det blir ju faktiskt gott också.


Före jul bakade jag pepparkakor, vilket väl nästan alla gör. Eftersom flera gäster vi haft tycker att mina pepparkakor är väldigt goda och har frågat efter detta, tänkte jag nu vara generös och dela med mig av receptet. För att vara riktigt ärlig så är det absolut inget hemligt med det, det står i Stora Kokboken, 1974 års upplaga. Men här publiceras det igen.


Julpepparkakor, ca 300 st


5½ dl farin- eller strösocker

1½ dl sirap

1½ dl vatten

300 g smör/margarin (går bra att ta hälften av varje)

1 msk kanel

1 msk ingefära

(1 msk nejlikor, lite pomerans eller annan krydda man gillar går också bra att sätta till)

1 msk bikarbonat (eller 2 msk bakpulver)

drygt 1½ liter vetemjöl


Gräddning 175 grader i 8-10 min.


Koka upp socker, sirap och vatten. Lägg i fettet och låt det smälta. Låt massan kallna. Rör ner kryddor, bikarbonat och det mesta av mjölet. Täck degen med resten av mjölet och låt stå kallt, minst till följande dag.


Arbeta den kalla degen, lite i taget, på bakbordet så den blir smidig. Kavla ut tunt (ca 2 mm) och ta ut kakor med mått (använd ev lite mer mjöl). Lägg kakorna på smord plåt eller bakplåtspapper. Grädda - passa noga temperatur och tid!


Låt kallna innan kakorna tas av plåten och förvara dem torrt i burkar.


20061223

Det är konstigt

hur människohjärnan och -känslorna fungerar. I alla fall mina.

Den där känslan av "ingen tycker om mej, ingen vill ha mej" kan slå till mitt i en "Eva-Kihlström-är-fullkomligt-oumbärlig"-kampanj. Hur kuliga strumpbyxor jag än har på mej.

Mitt i julstöket dan-före-dan, när alla barnen svirrar runt omkring och jag försöker hitta på nya rätter med julkänsla till det ca dussin gäster som skall komma hit i morgon kväll, som alla har ätit sig proppmätta fyra timmar tidigare och egentligen är ingen hungrig... och M springer runt och torkar golv och tar ner lampor som skall rengöras mellan skinkan och sillsalladen.

DÅ slår den till. Ingen tycker om mej... fast jag vet att pakethögen under granen innehåller lika mycket paket till mej som till någon annan. Och alla kommer att äta min mat fast ingen är hungrig, bara för att den är god.

Kan ha något att göra med att meddelandena med "tack för visat intresse" kommit extra tätt under sista veckan. Fortfarande inte ens en intervju. Och regeringen har aviserat väsentliga försämringar i a-kassan efter nyår.

"Du vet väl om att du är värdefull..."

20061220

...och så ska han ner igen...

Hipp hurra, Sveriges förste astronaut (bör det inte heta stjärngosse?) är uppe i rymden och älskar varje minut - efter vad man har sett på varenda filmsnutt som visats. Han ser ju helt salig ut, karln. Tack vare krångel med någon solpanel fick han ju också extra valuta för besväret - både en extra rymdpromenad och en hel extra dag där ute.

Nu är bara det stora problemet: kommer vädret att vara så pass lugnt så att de kan landa schabraket där de tänkt eller ska man gå ner någon annanstans, vilket kommer att kosta ytterligare miljoner dolares??? Förresten, var kommer pengarna ifrån? Och till vem betalar man?

Kanske säljer Fuglesang & co alla prylar de släpade med upp - flaggor, klubbmärken och jag vet inte allt - som rymdsouvenirer till excentriska miljonärer som inte vet var de skall göra av sina pengar? Kanske åker astronauterna runt på marknader och visar upp sig, skriver autografer och låter folk ta på dem (som idol-finalisterna)? Kanske reser de runt som gästföreläsare på jordens alla science universities och bekostar på det sättet resan helt själva? Man hoppas i alla fall att det inte drabbar någon fattig.

20061216

Visa mig din bokhylla

så skall jag säga dig vem du är - en lätt travesti som det finns många varianter på. Jag har sett den här i flera bloggar hos mina f d klasskompisar och de ser ungefär likadana ut, konstigt nog. Nämligen så här:



I mitt fall så har jag flera bokhyllor. Många bokhyllor t o m. En av dem ser ut som ovan. En annan ser ut så här:



Varför är det inte dem man visar upp när man vill bli bedömd efter sina böcker?


PS Wahlströms flickböcker med de röda ryggarna ligger nerpackade i en flyttkartong...

20061213

Sändare - mottagare

Idag läste jag en sådan bra reflektion apropå kommunikation. Det var Ingrid P Bosseldal som skriver i dagens GP, sid 87. Jag citerar hela inlägget.

Stäng dörren ordentligt
Varje morgon hastar jag förbi en anonym port på vilken ett stort upptejpat anslag meddelar:"Stäng dörren ordentligt så att inte obehöriga kan komma in!"

Eftersom jag aldrig har något ärende dit, hör jag otvivelaktigt till kategorin obehöriga.

Samtidigt riktar sig meddelandet, som all skrift, till sin läsare, som i det här fallet återkommande råkar vara jag, och uppmanar mig alltså att tillse att porten är stängd - så att sådana som jag inte skall komma in.

Meddelandet har förvandlats till någon sorts morgonritual, till något som påminner om en zenbuddhistisk koan, ni vet en så'n där gåta som inte går att lösa intellektuellt utan kräver intuitiv begrundan: Stäng dörren så att du inte kommer in...

Nog finns det i det något betydligt besvärligare än vad lappens upphovsperson ursprungligen har avsett.


Undrar vad Shannon & Weaver har för kommunikationsteori om detta fall?

20061210

Där for han iväg bakom horisonten

Sverige har fått sin första astronaut i rymden.

Världen kommer aldrig mer att vara sig lik.

I TV-rutan sitter fyra kvinnor och ler och ler och förklarar hur fantastiskt detta är, nu har mer än 450 människor tagit sig upp i rymden och en av dessa är svensk.

Detta enskilda projekt kostade 7 miljarder kronor. 7 000 000 000. Plus det misslyckade försöket som kostade ca 500 000 bara i övertidsersättningar etc.

I Mocambique har 70 procent av befolkningen mindre än en dollar per dag att leva på.

03.08 passerade Chrille & co över Stockholm.

20061203

Jubileum

Nu har jag skrivit 100 poster på den här bloggen. En del lite roliga, andra enbart deppiga. Men så är det ju. Bloggen speglar hur livet är, ungefär. Fast en hel del behåller jag förstås för mig själv ändå.

Så du som läser min blogg - fortsätt gärna med det om du står ut med att det går upp och ner, fram och tillbaka. Snart borde det väl gå lite upp och fram, kan man tycka.

Annars kan du sluta läsa här.

20061202

Jag måste bara säga:Christer Fuglesang

den svenske blivande astronauten som har varit blivande i 14 år vid det här laget, och nu när det verkar som om det är hans tur så är det inte riktigt säkert ändå förrän samma dag. Det är en hel massa faktorer som kan gå fel så att hans efterlängtade rymdfärd inte skall bli av. Senast hörde jag på vetenskapsradion att det måste vara bra väder, inte bara på avskjutningsplatsen som ju är självklart, utan även på de två speciella nödlandningsställena i Frankrike och Spanien som är de enda ställena de kan ta ner spektaklet på ifall något skulle gå fel vid uppskjutet...

...och jag är otålig på gränsen till sammanbrott för att jag inte har jobb motsvarande min utbildning 6 månader efter examen...

20061130

Vindar

Det kommer en vind - och går - och hela min världsbild rasar skrev diktaren (ett par ur sitt sammanhang totalt utryckta rader).

Det finns många sorters vindar som kommer och går. Periodvis fler än annars.

Oftast parerar man dem utan att tänka på saken. Och ibland rasar världsbilden för minsta vindpust. Flera gånger om dagen. De flesta är vindpustar som jag inte har med att göra och inte behöver bry mig om. Men ändå.

Vinden häruppe ligger i alla fall kvar. Om jag skulle ta och gå upp och riva av ett trumsolo. Eller ta ner allt adventstjosan.









*break från Theodor* Nu vill jag bara meddela att jag har slått in den där sörjans spiken så att jag kan hänga upp min adventskalender, och nu ska jag också äntligen gå ned till hem&hobby och köpa mig en adventsstjärna *slut på meddelandet*






Theodor Kihlström
- känd Hjoprofil och serievetare

20061127

Springande reporter

Halva lördagen tillbringade jag springande omkring i Hjo, samlande material till minst tre olika artiklar.

Jag har gjort slut på mina visitkort/komihåglappar" och har gjort i ordning en gul reflexväst med "nyhetskanalen" på.

I dag gick jag in och tittade lite på några andra av nyhetskanalens sidor. På några sidor finns det bara små fjutt-notiser om ditt och datt, medan jag har gjort efterforskningar och foton som jag har kört framlänges och baklänges i photoshop känns det som. Artiklar på typ en A4 tycker jag är lagom. Kanske 2- max 3 om dagen. Men fjutt-notiser? Kanske 10?

Som vanligt har jag överarbetat och gjort för grundligt. Men jag håller på och lär mig. "Jobbar på det", som sonen T säger.

Men artikeln om svart trendpynt till jul blev himla bra...

20061121

Äntligen tillbaka på nätet!

Halva dagen idag har vårt bredband varit oanträffbart, så jag har gått som en "äggasjuker höna" som vi säger här. Nu framåt aftonen och den veckliga dosen av House tycks det ha ruskat loss igen, så jag kan leverera min efterlängtade blogg från Sundsvall. (Ja, jag tycker att House är fascinerande, just för att de hittar så himla många variationer på exakt samma tema!)

I alla fall. Vi drog iväg på fredagsmorgonen och landade på Grönborgsgatan drygt 7½ timme senare. Då hade vi, förutom att vi tuggat en massa asfalt, även tuggat matsäck samt ett mål på McDonald's.

Vi behövde ju äta på kvällen också, och det blev pizza från den pizzeria i kvarteret som hade flest gäster... Vi delade en vegetarisk och en (obs) norrländsk kebab-pizza. En norrländsk kebab-pizza skiljer sig från en skaraborgsk på så vis att den innehåller ca fem gånger så mycket kött, i STORA bitar medan våra har smala strimlor och lite peperoni etc. Här var det KÖTT som gällde. Det blev lagom att blanda upp den med den vegetariska.

Dottern F överraskade rejält med att ha bakat en kladdkaka med grädde och köpt en present (även från R och E) eftersom jag fyllde år i den här vevan. Det är en stor uppoffring att baka i det s k köket, ska jag säga! Jag blev riktigt rörd. Dessutom hade hon ljus i tårtan. Med lite god vilja kan man se vad jag fyllde. Så många ljus får inte plats.

Sedan satt vi mest och degade, jag gjorde färdigt en artikel som jag tagit med och publicerade på M's nya pyttelilla dator - den får han ha för sig själv i fortsättningen! Jag vill ha en skärm på en meter om jag ska byta!

M och jag sov på hotell Ibis, ett bra, fräscht relativt lågprishotell på lagom avstånd. Det bästa och mest prisvärda vi har hittat hittills i Sundsvall. Tyvärr får vi ju inte plats att sova hos F allihopa. T fick veckla ut sig på luftmadrassen, men det verkade gå bra. Han hade med sig sin stora lilla hårddisk med en massa konstiga filmer och tv-program på, så de hade nog att göra en stor del av natten.

Det är lite synd att det knappast ens finns plats att laga mat åt flera än en i taget i lägenheten. Man får lov att äta ute antingen man vill eller inte. Så på lördagen, då vi sprang i affärer (Sundsvall är verkligen hela Norrlands shopping-mecca!), åt vi vegetarisk buffé på Åhlens (fast det var ganska trångt där också...) och på kinarestaurangen Canton på kvällen.

Shopping-mecca, ja. Sjukt mycket olika affärer som inte finns i Hjo, inte i Skövde och knappt ens i Jönköping... Till på köpet hade de öppnat en nydesignad innerstadsgalleria vid namn in:
Ja, den heter så. 80 butiker i en massa vindlande labyrinter, färg mörkgrå med neongrön accent som fick en att tänka på skyddsrum med nödutgångar. Inte jättelyckat med våra kräsna kommunikations-ögon. Det är inte nådigt att bli bedömd av sådana proffs som F och mig! Men vi sa inte något till någon utan gick lydigt runt och handlade lite smått som vi behövde. Ett par stövlar (F) och en kappa(jag) till exempel. Man står ju ut.

Vädret var lite tråkigt så det var inte så lockande att gå ute i onödan. Medan F gick och såg filmen i sin filmklubb på eftermiddagen (hon hade redan missat flera och vi skulle ändå till hotellet och lasta av) låg vi övriga tre i queensize-sängen på hotellet och såg en amerikansk dokumentär om farliga djur. Eller om vi sov mest, det var lite olika där. Sedan var det fika, promenad i dimma och lite allmänt mys resten av kvällen.

På söndagen åkte vi och handlade mat och toapapper (för det är så svårt att frakta på cykel) och vid 11-snåret var det dags att ställa kosan hemåt igen. Samma som ovan, men mat på IKEA i Valbo vid Gävle i stället för McD. Det är så himla segt att åka bil, jag gillar verkligen inte det! Av många skäl. Nästa gång TAR jag tåget - det tar lika lång tid, och man får byta i Stockholm, men man kan gå omkring, sova eller äta när man vill. Eller se på film i datorn.

Vi var alltså hemma i rimlig tid i alla fall. Det var ju en dag i går också. För att muntra upp mig lite hade jag sedan länge bokat en klipptid på eftermiddagen och så kom jag på att jag behövde ännu ett snäpp av uppmuntran - jag bestämde mig hastigt och lustigt för en ny frisyr! Så nu ser jag ut som "alla" i London - min frisör hade varit på frisyrmässa där nyligen, så hon borde ju veta. Några till som ser ut så: Ulrica Messing, Carina Berg... Kort i nacken och längder fram alltså. Men det blev bra. Tyckte i alla fall frissan och jag! Och här är min nya kappa från Zara.


R och E kom på en blixtfirning lite senare i alla fall, lagom informellt med lite apelsinglögg och pepparkakor och äppelkaka. Sedan var det ju kören på kvällen, och det kan man ju inte missa nu när det snart är en massa uppsjung på gång. När jag började dra ihop mig för att gå dit, tittade svärisarna in med en peng "till en blomma" - de är för goa - och så fick jag flera sms med grattisar. Får väl ordna lite tårta till helgen i alla fall, det går tydligen inte att smita helt och hållet. Och lite kul är det ju att folk kommer ihåg en.

Det här blir nog min längsta blogg på flera månader, men så blir det ju när man inte hinner "blogga undan" på några da'r! Glöm nu inte för allt i världen att även läsa senaste nytt på Nyhetskanalen!

20061116

Allting går att sälja...

...sjöng man i en gammal schlager. Jaa, jag tror't.

I veckan kom årets katalog från den lokala bok- och leksakshandeln. fattar i och för sig inte varför vi får den alls, yngste sonen är 16 och barnbarnen tycks inte dyka upp än på några år. Troligen är det billigare att göra ett totalutskick än att noggrannt analysera och rikta in sig på en målgrupp i det här fallet. Det du, Magister Ulf!

Hursom helst. Som väntat finns det på de glättade sidorna en mängd finesser i elektronisk väg; dockan som visar känslor och bilar med diverse ljud- och blinkeffekter. Men det jag blir mest förvånad över är en produkt som kallas "Moon Sand".

Den torkar aldrig. Den kladdar inte och fastnar inte på textilier. Den känns som våt sand som kan formas och modelleras. Den flyter på vattnet (!). Den utvidga sig till dubbel storlek när du modellerar med det. (Vad händer om ett litet barn stoppar det i munnen och sväljer ner det? Det står inget om "inte lämplig för barn under 3"!) Det står inget om vad det är tillverkat av. Bara att det är "mycket mer än modellera!" Priset? Grundsats om ca ½ kg med lite plastformar och jox endast 299:-, ord pris 399:-.

Vad hände med hemgjord Play-doh (av huvudsakligen vetemjöl - jag delar gärna ut receptet!)? Vad hände med "hink-och spade-i-sandlådan"? Varför skall sandslott flyta på vatten?

Frågorna hopar sig. Jag går och köper en rulle konserverad gröt medan jag funderar på svaret...

20061113

Så var det igång!

Efter ett telefonmöte på ett par timmar med en massa information, koder och förhållningsregler har jag äntligen lyckats skriva och publicera mina första riktiga artiklar på Nyhetskanalen.

Det är meningen att jag skall uppdatera den med lite av varje helst varje dag, både eget material och det man kan läsa på annat håll. Och lite evenemang och tips osv. Jaha, ungefär som att blogga, alltså. Det gjorde inte så ont...

De är så snälla och tror att jag är så duktig och det skall gå så bra, så bra. Kul för dem! Jag själv har bara lovat praktiktiden, fram till 18/12, så får vi väl utvärdera min insats sedan. Och kolla om vi har lyckats anställa några säljare som kan se till att jag får någon lön att leva på. I så fall är saken klar! Jag kräver inte mer.

Jag kollar vidare på annonser. Bara ifall.

20061110

Ams-åtgärd

Jaha, så har jag fått en praktikplats!

"Fått" och "fått", förresten, det mesta arbetet för att hitta den har jag gjort själv. Som jag länge har misstänkt händer det mycket lite konkret och man får ingenting serverat av Arbetsförmedlingen när man kommit upp på den här nivån - rätt många högskolepoäng och en väl genomtänkt fundering om hur man ser på sig själv och sin plats i samhället.

Att fylla i formuläret "grund för planering av handlingsplan" var ju bara det en fars - och min handläggare sade också lite ursäktande att det främst är till för de som inte vet riktigt hur man formulerar sig och kommer in i rätt tankegångar... Varför i fridens namn ger de då det papperet till en fil kand i kommunikationsvetenskap??? Kunde ha gjort något vettigare den kvarten det tog att fylla i det.

Jag avundas inte dem som jobbar på Arbetsförmedlingen, i synnerhet inte de som handlägger sådana som jag. Mardrömsklienten! Som alldeles självmant söker vartenda möjligt (och ibland även omöjligt) jobb som finns innan man har hunnit tipsa om dem, och själv redan kan tillräckligt för att kunna hålla i varenda utbildning som tillhandahålls av ams. Men som aldrig blir kallad till anställningsintervju ens. Ändå är man tvungen att ha kontakt med vederbörande för att hon skall få ut sin a-kassa - som hon ännu inte har fått p g a att hon länge framhärdade i att vilja ha ett litet företag som bisyssla även under arbetslösheten.

Praktiken, ja. Det var en annons om ett jobb på ett helt annat ställe egentligen, men jag kollade upp jobbet och såg att det så småningom även skulle utvidgas och täcka min region. Alltså en affärsidé och ett företag under uppbyggnad, där man själv också kunde få vara med och utforma verksamheten till en del. En enda riktigt stor nackdel finns det: lönen är provisionsbaserad, vilket jag förstår i det läge företaget just nu befinner sig, men det finns alltså inga pengar till provision än, eftersom annonssäljarna inte är tillsatta än... Men ägaren föreslog att jag skulle ta detta med arbetsförmedlingen och försöka få "praktikplats" och därmed i alla fall få a-kassa samtidigt som jag genom arbetsuppgifterna får lite mer praktisk erfarenhet - det fanns redan en handfull människor som var engagerade i företaget på denna basis. Och si! Det gick faktiskt! Så från och med måndag kan jag titulera mig "webbredaktör". Om jag vill, alltså. Fram till 17/12.

Jag har åkt på tillräckligt många smällar för att inte riktigt våga tro på att det här verkligen kommer att funka, men jag tänker satsa på att göra mitt bästa under de här veckorna och hoppas på det bästa. Jag har ju inget att förlora, men kanske, kanske det kan bli ett "riktigt"jobb i förlängningen av praktiken. Om jag skriver HIMLA bra, kanske, kanske jag kan utverka åtminstone en liten fast lön i botten... det skulle onekligen vara lite tryggare. Eller också leder det till ett helt annat jobb! Jag fortsätter väl min kampanj "Eva-Kihlström-är-fullständigt-oumbärlig". (Det känns dock lite onödigt att ha mina roliga strumpbyxor till vardags, eftersom jag mest kommer att sitta här inne på evalution-kontoret och plita med mina texter.)

20061108

...som mitt i gatan står...

Hemkommen efter stadsvandring den 8/11 är man rätt genomkyld, trots att termometern visar möjlig midsommartemperatur (uppåt +10) och man är rustad med seglarjacka och handskar mot höstvinden. Men folk som är här på konferens måste väl få en chans att sträcka på benen och samtidigt få ett hum om vilken stad de befinner sig i.

Tyvärr var det några vägarbeten i vägen, plus antalet i gruppen lite för stort (24 st) för att jag skall vara riktigt nöjd med min prestation. Det är så svårt att hålla ihop en så stor grupp när man förflyttar sig hela tiden, och därmed svårt att beräkna tiden. Jag strök massor och drog ändå över tiden lite. Men man vill ju ändå sluta med nutid-framtid, så inte folk lever vidare i föreställningen att vi tronar på minnen från fornstora da'r (badortsperioden 1877-1932), utan låta dem få veta att vi faktiskt gör kontinuerliga förbättringar här hela tiden. Renoveringarna av skolan och hamnen, och nybygget av serviceboendet Sigghusberg, t ex. Jag försöker även framhålla våra större industrier, 27-håls golfbana, våra små unika affärer (inget H&M eller Lindex här inte!) samt att vi ligger rätt bra till för pendling till arbete i både Stockholm (2 tim), Göteborg (1½ tim) och Jönköping (1 tim). Lägg därtill låga priser på hus och relativt bra tillgång på lägenheter i mysig miljö, och man undrar varför så många bor någon annanstans!

En sak till bara, apropå fördomar... Varför är det så att alla grupper jag har haft stadsvandring med som tillhör yrkesgruppen poliser har varit extra svåra att hålla på trottoaren? Jag vet ju vilka gator folk brukar slarvköra på och var man bör vara extra noga med att se upp. Jag stannar dessutom alltid och tittar och försöker vänta in gruppen vid övergångsställen (en vana som jag lade mig till med under mitt förra liv; som förskollärare). Är det då en grupp poliser så kan man ge sig på att åtminstone ett par stycken helt enkelt går förbi mig rakt ut i gatan, och nästan knuffar ut mig också. Skall man dessutom stanna i ett gathörn för att berätta något, ställer sig alltid halva gruppen ute i gatan. Kan faktiskt vara livsfarligt även i Hjo! Är det så grundmurat att "Här är polisen som mitt i gatan står" så att det ligger i deras gener?

Eller kan det vara så att jag själv är omedvetet extra noga när Lagens Långa Arm finns på någon meters avstånd, och att jag därmed blir mer uppmärksam på hur en grupp människor, som jag har ansvar för, på gemensam promenad faktiskt beter sig?

Jag överväger att ta med ett rep med knutar på som deltagarna kan hålla i på nästa vandring. Kanske kan få dem att sluta såsa, tala i mobilen och röka medan jag pratar också.

(De här stadsvandrings-kläderna hade jag alltså inte på mig idag. Då hade jag blivit helt djupfryst!)

Över till något helt annat!

Nu är jag så trött på att skriva om mina duster med a-kassan och ams, så nu blir det något annat! Den stora fördelen med bloggande är ju att det är tillåtet att kasta sig mellan stort och smått eller ännu större - ja, ni fattar!

Inspirerad av Patrik och Daniel (se länken till mkv-bloggen här intill) kommer här en fullständigt irrelevant redogörelse för vad mitt namn betyder. Och det är inte lite att leva upp till! Here comes!

Eva är ett kvinnonamn, med innebörden (det hebreiska ordet) chawa, som betecknar den bibliska urmodern, livgivaren. Motsvarande ord i persiskan är hava. Ordet är inte ett namn utan betyder helt enkelt att ge liv dvs. mänsklighetens livmoder. Chavah i 1 Mosebok 3:20 har översatts till Eva (lat. Eva och Heva, eng. Eve). Versen i 1917 års Bibel lyder "Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder åt allt levande". Ordet Eva har därefter tolkats som varande ett namn på en kvinna.
I kristen mytologi är Eva människosläktets stammoder och betraktas också som helgon inom den katolska kyrkan. Hon är också skyddshelgon för trädgårdsmästare och andra som vårdar liv, samt för skräddare.
Äldsta belägg i Sverige, år 1472.
Eva uttalas Äva om man bor i Bergslagen.
Och av vissa äldre västgötar... Namnet förekommer också i dubbelnamn som Eva-Britt, Eva-Karin, o.s.v.
Eva var ett mycket populärt namn från 1940-talet fram till 1970-talet
(extremt runt 1960) , men har sedan minskat i användning. I slutet av 1990-talet försvann namnet till sist från 200-i-topp-listan. Namnet används dock fortfarande relativt ofta som andranamn (företrädesvis på de stackars barn som har en Eva till mor, förmodligen - t ex dottern R). 31 december 2004 fanns det totalt 195031 personer i Sverige med namnet, varav 94561 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 664 flickor namnet, varav 20 fick det som tilltalsnamn.
Namnsdag: 24 december. (KOM IHÅG!!!)
Källa: Wikipedia.org

De' ni! Hela mänsklighetens livmoder....

Nu skall jag gå ut på stadsvandring med ett gäng poliser. Håll tummarna för att det utlovade regnet väntar en timme till!

20061107

Kalas-vånda

På lördag skall vi på Stort Jämnt Kalas och träffa en Massa Människor som jag Inte Träffat På Länge. Jättelänge.

(Klipp ur Göteborgsposten 061107)

Det blev svårt att läsa, men dialogen lyder så här:

Kille A: "Och...vad sysslar du med?"

Nemi:"Vad sysslar du med?"

" Jag är så less på att en av dom tre första frågorna främmande människor ställer är vad man jobbar med! Det är dumt! Och fräckt!"

"Du kunde ha frågat om vilken av figurerna i X-men jag skulle vilja vara eller om jag tror på ufon - tänk vad mycket roligare det skulle vara att svara på! Man får ju total prestationsångest när du håller på sådär! Jag sysslar med ingenting, okej? Jag är arbetslös! Gå iväg och var dum i huvet nån annanstans!"

Kille B: "Hallå, Nemi! Vad har du gjort sen sist? - Har det hänt nåt?"

Nemi:"Lägg av!"

(PS Lägg märke till att jag länkat en ny blogg här vid sidan: en nystartad "klassblogg" för oss som gick i mkv03! Kolla in den!)

20061106

Nu är det gjort

Jag har skickat in papperen. Nu skall de väl vara nöjda med mig på arbetsförmedlingen när jag kommer dit på torsdag. Nu har de ju strypt min kreativitet.

Är det någon som vill köpa fler julkort efter min första upplaga (som snart är slut på Hjo Bokhandel) så får ni anställa mig. Eller så.

Eller beställ ett jobb så levererar jag och du får betala om två år eller nåt när jag fått jobb och kunnat starta förtaget igen. Skall jag i så fall räkna med räntan från början?

Jag tyckte det var mycket att tänka på när jag skulle starta företaget. Det är nästan lika mycket nu. När jag bara skall utnyttja min rätt till "tillfälligt uppehåll", som man bara får en gång per företag.

AAauuuooggghhhh....

Näää

nu orkar jag inte mer. Jag har avbeställt vykorten.

Jag ska prata med facket, som skulle hört av sig för nästan en månad sedan, och kolla om de har något att tillägga. Sitter och väntar på telefon, för den jag sökte var naturligtvis inte inne. MEN RING DÅ!!!

Sedan lägger jag ner evalution. Och lägger mig och tittar i väggen. Rest in peace.

Det är inte värt sömnlösa nätter och bråk om utlagda tusenlappar i produktion av saker som är att räkna som "marknadsföringsaktiviteter", som nätt och jämt går runt. Jag behövde ju det där stora kontot som ger några tusen betalt i månaden för att leva på. I längden går det inte att leva tre pers på en lön + lite fickpengar som jag kan dra in.

Önskar jag kunde hitta någon mecenat som slängde åt mig en handfull kontakter av sitt överflöd. Eller bekostade mina produktioner. Jag vill ju hålla på, annars försvinner hela Adobe-paketet ur huvudet på mig! Macromedia-delen är redan på väg in i dimman.

Det värsta är att det tar ett par månader att starta igen, även om jag lägger företaget "vilande". Man måste från Skatteverkets synvinkel börja om helt från början. Det är bara namnet som man kan ha kvar "vilande".

Den här veckan väntar jag två intressanta samtal som kanske kan leda till något. Eller inte. Hur lång tid det tar till eventuell fast anställning har jag ingen aning om. Och jag måste ju leva fram till dess.

Så vad gör jag med min hemsida? Alla visitkort jag har lämnat ut? Förfrågningar om flera upplagor av mina vinterkort? Andra förfrågningar som jag kanske får i nästa vecka?

Jag tvättar i desperation mina roliga strumpbyxor och intalar mig att de gör sitt jobb.

20061103

Det finns två möjligheter

Antingen blir man arg eller också lägger man sig ner och tittar in i väggen, alternativt någon gammal TV-såpa.

På tre A4-sidor förklarar A-kassan återigen vad det är som gäller enligt 39 § ALF och i vilken mån jag kommer till korta i dessa avseenden. Tydligen är det så stelbent att 6 månader /25 veckor heltidsjobb MÅSTE vara avlönat heltidsjobb eftersom det står så i lagen. "Studier jämställs inte med heltidsarbete vid prövning av bisyssla". Alla övriga krav som ställs uppfyller jag ju.

Senast jag hade ett avlönat heltidsjobb var 1983. Och höstterminen 2000 hade jag två 50%-jobb. Men då hade jag inte en tanke på att jag skulle göra ett lappkast in på den här banan, som mitt företag bygger på.

Nu är det krig. Jag skall skriva debattartiklar och insändare och stöta på alla politiker jag kan komma på - den här lagen måste ju ändras! Det måste finnas en chans att driva ett företag på de här premisserna, åtminstone i min bransch! Jag kan tänka mig att det finns fler nischer som också skulle hamna i samma fack. Det går ju ganska lätt att kolla hur mycket man tjänar om man är så ärlig som jag och verkligen uppger siffrorna exakt till skatteverket. Hur många minuter man jobbar för varje krona är väl svårare att uppge i mitt fall, men är det så att jag får ett fast heltidsjobb blir det förstås automatiskt färre uppdrag jag tar! Och får jag ett deltidsjobb tar jag fler uppdrag och kommer kanske upp i en heltidsinkomst.

Vad jag inte får in i min skalle är att det är så stor skillnad på heltidsarbete och heltidsstudier (eller 1½-tidsstudier + timanställning i mitt fall). Hade det varit så att ingen får ha kvar sitt företag så skulle jag inte säga pip.

Någon A-kassa lär jag alltså inte se röken av, trots att jag har betalat in varenda månad i femton år.

I rena ilskan satte jag igång att söka tre jobb som inte finns än. Och två som finns. Samt skickade in en beställning från tryckeriet på 4000 vykort med Hjo-motiv. Kampanjen "Eva-Kihlström-är-fullständigt-oumbärlig" går vidare.

Sedan lade jag mig i soffan och tittade på Doktorn kan komma.

20061101

Jag vill inte

- ha fler e-mail där det står "tack för visat intresse..." men jag vill inte heller att alla jag har sökt jobb hos skall strunta i att meddela mig när tjänsten är tillsatt.

- läsa annonser om jätteintressanta jobb...som finns 15-20 mil bort. Jag vet att de finns ändå, att det finns 500 personer till som söker dem och att de är bättre kvalificerade än jag. det magiska ordet "erfarenhet" förföljer mig.

- vara med på representationsmiddagar när jag inte är där i egenskap av mig själv. Jag vill vara något eget men känner att jag blir mer och mer beige, allteftersom dagarna går. Snart kryper jag in i tapetmönstret. Fast maten är bra.

- att min filofax skall vara helt tom flera dagar i veckan.

- deppa ihop!!!!!!

20061022

Tänk på vad du skriver så du inte skriver vad du tänker!

Tänk att det skall vara så svårt att lära sig av andras misstag! Historien måste upprepa sig gång på gång - vissa saker tycks hela mänskligheten behöva göra individuellt för att alla skall fatta hur illa det faktiskt kan gå i vissa fall.

Nu talar jag inte om dataintrång, undvikande av TV-licens, svarta barnflickor eller andra nationella "skandaler" som fyllt våra medier på sista tiden. Nej, det här är på ett betydligt mera lokalt och aktuellt plan. Nämligen bloggande.

Dottern R har i drygt 1½ år bloggat om sin vardag i stort och smått och eftersom hon flyttat hemifrån har jag tyckt att det har varit ett sätt att hålla kontakt och att hålla sig uppdaterad om vad hon pysslar med. Hon har skrivit på ett kåserande sätt som har gått ut på att hon och fästmannen/sambon E bär sig rätt töntigt åt ibland och även kommenterat vad som händer på gatan där de bor. Visst lyser det igenom att de har det bra ställt, genom att hon t ex berättat om hur hon tänker när hon inreder deras villa, resor till släktens hus här & där, sin önskelista som till stor del hämtas från Svenssons i Lammhult osv. Mer sällan lyser det igenom att E arbetar mycket hårt i företaget nästan jämt och får telefonsamtal från utelåsta, griniga eller akut hjälpbehövande hyresgäster i princip när som helst. Både R och E är mycket gulliga och omtyckta personer av alla som känner dem personligen och de är snälla och hjälpsamma och ställer upp med allt möjligt så långt det bara går.

I sitt senaste och sista blogginlägg skrev R om olika inställningar till "gör-det-själv-delen" som ingår när man har ett eget hus. Hon skrev att grannarna får stå ut med mycket då hon och E tar dit "gubbar" med utrustning som ibland blockerar hela gatan när det är något som skall göras i deras hus eller trädgård. Men de resonerar så att det är bättre att ta dit någon som kan och få det gjort på ett par dagar än att göra något som man inte riktigt klarar av på mycket längre tid och med risk för dåligt resultat. Hon skrev att det visserligen kan vara en ekonomisk fråga också, och att olika grannar på gatan tycker olika om detta. Och att grannarna har lite koll på var man gör och gärna stannar till och kommenterar vad som händer i egna och andras hus och trädgårdar. Ungefär så. Inget elakt eller kritik mot någon på något sätt.

När R och E dagen efter gick för att handla mat stötte de på en av dessa grannar i affären. Grannen hälsade, pratade lite och sa att, jaa, det var ju tråkigt det här... - Vad då, undrade förstås R och E. Då berättar grannen att hon i sin postlåda på förmiddagen hade fått ett papper med texten "för kännedom" och en text med R's namn under. Så fort de kom hem gick R över till grannen och fick se vad det var; någon hade skrivit ut blogginlägget och lagt i ALLA postlådor på hela gatan!?! Vem gör en sådan grej?

E blev alldeles knäckt. R satte omedelbart igång en dörrknackningskampanj hos grannarna. Några trodde att hon själv hade gått runt med lapparna för att hon var arg på något, någon trodde att hon fyllde år och att det var något slags skämt, några fattade ingenting och flera visste inte ens vad en blogg var och hur det fungerar. Så hon tillbringade gott och väl ett par timmar med att förklara för alla att OM det var så att hon hade synpunkter på något eller någon så skulle hon givetvis kontakta dem personligen och absolut inte lägga lappar i alla postlådor. Som väl är, har de redan tidigare grundlagt ett gott förhållande till sina grannar och det var ingen som var sur. Så saken borde vara ur världen nu.

Men följden blir att R har släckt ner sin blogg och tänker aldrig mera blogga. Hon undrar vem som vill henne illa, om det är henne personligen, E's företag eller något annat som någon vill åt? Kan hon gå ut ensam på kvällen och promenera som hon brukar? Har vederbörande sparat hela hennes blogg för att använda emot henne i något annat sammanhang? Cyberspace verkar som ett stort svart hål med okända monster som vill henne illa. Det är obehagligt.

Jag själv råkade för ganska många år sedan ut för att ett kritiskt mail vidarebefordrades till helt fel person vid ett tillfälle. Det blev min läxa. Sedan dess tänker jag mig ett antal "personae" som skulle kunna få tag i mina mail eller SMS, och givetvis läsa mina bloggar som är helt offentliga. Jag försöker att inte skriva något som inte skulle kunna stå i tidningen. Allt som finns på pränt går att skriva ut och mångfaldiga eller spara på nätet.

Man får vara glad när det inte blir värre följder av felriktad informationsspridning. Och att konsekvenserna i de här fallen var överblickbara. Tyvärr finns det andra exempel på att "skämtsamma" kompisar lagt ut bilder från mobilkameran eller att ungdomar med öppna ögon publicerat saker av och om sig själva som kan bli mycket besvärande flera år framåt i tiden - när de söker jobb, när de har en annan kille/tjej eller om de skulle bli kända för något.

"The global village"* som Internet bäddar för kan vara något mycket positivt för att skapa gemenskap i världen men det kan också rasera hela tillvaron för den enskilda människan. Vi måste alla vara medvetna om det.

*uttrycket myntades av IT-gurun Marshall Mc Luhan på 1960-talet, långt innan Internet var uppfunnet.

20061019

Ojsan!

(Har du inte läst min andra blogg, läs det här först. )

Under det Stora Officiella Besöket från kommunens eventuella blivande "vänort" Alsfeld, Tyskland, var jag inskriven som Fru Kihlström i programmet vid ett par festligare tillfällen. Alltså kommunens tredje dam eller vad det kan bli när man räknat av kommunchefen och kommunalrådet och kommer ner till kommunfullmäktiges ordförandes fru. OK, det får man väl bjuda på. Jag var ju med på vårt besök där för 1½ år sedan i samma egenskap.

Det visade sig sedan att det vore väl bra om jag kunde... och det kunde jag ju. Både följa med på älgsafari vid Almnäs och guida ett par vårdintressenter på ett studiebesök på KSS. Sent bestämt och snabbt planerat, men ooh, så populärt och så bra det blev! Och en trevlig mottagande läkare som talade flytande tyska! Ännu bättre hade det förstås varit om det hade stått älgar regelbundet placerade längs vägkanten, men där har även jag mina begränsningar.

Annars har jag töjt rejält på de sistnämnda. I förrgår kväll satt jag och pratade med Herr och Frau Müller på minst hälften tyska i alla fall (resten engelska) och vi förstod nog varandra till största delen - tror jag... Enda gången vi var tvungna att tillkalla hjälp från tolken J var när vi skulle förklara vad Restaurang Frestelsen - alltså namnet - betyder. Temptation. Jaha, de såg lite oförstående ut. M började med Adam och Eva och äpplet men då såg de ut som fågelholkar. De var övertygade om att det betydde "liten trevlig gourmetrestaurang" och hade kört in sig på det. Så när J kom och sade vad det hette på tyska blev de ytterligt förvånade över att de kunde ha fattat så fel, men de är inte mer människor än att de kunde skratta åt sig själva- fast de är tyskar!

Vi tror att vi blev adopterade där och då, för på sittande fot blev vi inbjudna att semestra i deras extralägenhet i Weimar när och hur mycket vi ville. Bara att säga till. Vielen Dank. Fullt med kultur runt knuten om man säger så.

Klart att det är kul när man får vara med i selen och det är roligare att göra något än att inte göra något. Men jag ska inte sticka under stol med att det här är en del i min "Eva-Kihlström-är-fullkomligt-oumbärlig"-kampanj som jag driver för närvarande. Jag har till och med gått så långt att jag har köpt flera par kuliga strumpbyxor som gör att jag syns lite bättre - fast de exponeras enbart i lämpliga sammanhang, f ö är det strikt dress-code som gäller. Inte för att jag vet vart denna kampanj skall leda, men man kan ju ha sina små funderingar, och bygga kontaktnät är aldrig fel.

20061016

Don't make me think!

Tänk vad mycket fortare det skulle gå att söka lediga jobb på nätet om alla "söka-jobb"-websiter följde några enkla regler;

direkt på första steget skulle det stå 1) var tjänsten är placerad 2) befattningsgrad 3) formella utbildningskrav 4) hemskt gärna de viktigaste arbetsuppgifterna som man förväntas klara av och om det skulle gå att utföra dem på distans

INTE "se vår website adress *-* " och sedan ytterligare tre klick med flummig "information" innan man får reda på var och hur!!!

Hittills har jag inte hittat någon som konsekvent följer detta. Det skulle ju vara så enkelt och spara så himla mycket klick och tid för oss som inte söker bara en solklar befattning i arbetslivet! Det blir så uppenbart när man ägnar flera timmar per vecka åt att leta på just de här sidorna.

Ett par av de bästa är i alla fall den vanliga platsjournalen - tydlig, enkel men tråkig, fast de kortfattade presentationerna gör att det inte spelar så stor roll om man får upp lite för många annonser - och eniro job safari - för att de slår ihop media+kultur, vilket ju är min avdelning. En del slår nämligen ihop media, marknadsföring och diverse ekonomi osv vilket gör att jag får en väldig massa förslag som inte är aktuella.

Tips till webdesigners: Det finns väldigt mycket bra litteratur som berättar precis vad som gör en site användbar, inte minst den kortfattade och lättlästa (fast på engelska) "Don´t make me think!" av Steven Krug.

20061011

JÄTTEGRATTIS

till dottern R som fått ett lärarvikariat ända fram till sommaren! Vad skönt att veta lite mer om hur man ska planera sin tid! Hoppas att Sventorps skola inser vilken skatt de har fått tag i och inte släpper iväg henne sedan heller, utan ser till att det lir en fortsättning i någon form. har man bara fått in en fot är det så mycket lättare sedan.

Jag nåddes nyss av följande annons:

Föddes du med 110% talang och 110% ordningssinne? Då är du inte bara väldigt ovanlig. Du är även hett eftertraktad som vår nya medarbetare. Vi söker en formstark originalare. Noggrann, genuint reklamintresserad och med en läskig koll på typografi. Förmodligen rejält branscherfaren, men vem vet det kan ju finnas undantag. Du har absolut gehör i Macens ordinarie formgivarprogram men framförallt lätt för att ta till dig nya. Och om du, sist men inte minst, kan kombinera kreativitet med struktur och har en lättsam och trevlig personlighet som både vi och kunderna gillar då tycker vi du ska söka jobbet. Våra önskemål: God känsla för formgivning, goda språkkunskaper och förmågan att formulera i skriven text. Webbkompetens, från grafikarbete till kodning, ser vi som meriterande. Våra krav: Att du är prestigelös, social, energisk, organiserad och ordningssam, noggrann och har hög stresstålighet. Du har goda Mac-kunskaper och kan jobba effektivt och snabbt i programvaror som Quark Xpress/Indesign, Photoshop, Freehand/Illustrator.

Finns det sådana människor? Alla som har sett någon är välkommen att kommentera det nedan!

20061010

Dagens boktips!

Idag läste jag ut Stieg Larssons bok Flickan som lekte med elden. Innan dess läste jag Män som hatar kvinnor av samma författare.

Sådana böcker får mig att stärkas i min föresats att inte försöka mig på att skriva böcker.

Välskrivna, faktaspäckade men ändå lättlästa böcker med ett innehåll så fullt av massiv ondska att redan hälften skulle varit för mycket för ett helt liv! Och dessa böckers handling utspelar sig inom loppet av några månader.

Hela tiden vet man att huvudpersonerna måste klara sig, det finns ju en bok till i serien innan Stieg Larsson själv avled. Men hela tiden undrar man också hur i hela friden det ska gå till.

Jag skulle vilja kunna skriva på det sättet. De sista kapitlen gick knappt att släppa. Samtidigt kräver det förmodligen mer än stilistisk ekvilibrism av författaren. Sådana avgrundsdjup måste göra ont att bringa till ytan, även om det inte är självupplevt. Tanken på att dessa saker skulle kunna hända någon i närheten ger hjärtsnörp bara det.

Jag tror jag satsar på pekböcker.

20061007

Ur led är tiden

Lördagen den sjunde oktober - jag tar upp den frodiga fuchsian, margueriterna och lobelian ur blomlådan på altanen och planterar ljungen, som stått i en kasse och väntat på att sommarplantorna skall tröttna...Nu skjuter den nya skott, och behöver nog ha lite mera jord och näring.

Jag nänns inte slänga de kasserade men prunkande blommorna, utan trycker ner dem i en annan kruka som får stå ute ännu en tid.

Novemberkaktusen som stått på balkongen hela sommaren är full av sprängfärdiga knoppar. Och det stora marguerit-trädet som jag fick till examen i juni grönskar fast blommorna har gett sig vid det här laget. Det skulle inte förvåna mig om det kommer nya blomknoppar därinne i det gröna.

Oktober - höstmånad. Regn och rusk, javisst, men 15 grader varmt. I förrgår badade jag i Vättern!

20061003

Knappt två veckor senare

När jag stod i kassa-kön på Hem&Hobby i eftermiddags ringde telefonen. Det var damen på Arbetsförmedlingen Kultur. När hon hörde att jag var i en affär frågde hon om det var olämpligt att prata. Jag sa väl njaa, sådär, men ring om en kvart så är jag ute. OK.

Det gick drygt en timme. Svärföräldrarna kom, jag hade lovat att ta kort och göra en annons om deras guldbröllop om tre veckor. Mitt i allt ringde det igen.

- Jag har kommit fram till att du nog får mer hjälp av den vanliga arbetsförmedlingen i alla fall... (typ) Men du få givetvis lov att söka den typen av jobb ändå, när du hittar dem! (Ja, tacka för det!) Förresten, jag skulle ju tipsa dej, det var ett informatörsjobb - polisen i Jönköping... (Jo, tack, jag sökte det i förra veckan - och en handfull jobb till sedan dess!)

Jag förklarade vänligt men bestämt att jag sitter minst en-två timmar varje dag och letar jobb, och att jag förstår att hon tyckte jag var svår att ringa in, och fick ett lycka till innan vi lade på.

Ibland blir man bara så "vad-var-det-jag-sa!" Om två veckor skall jag på intervju-övning på arbetsförmedlingen i Skövde. Hoppas det känns mera "väärt" (mycket lokalt uttryck som betyder ungefär meningsfullt, tillfredsställande eller lönsamt). Tänker i alla fall infinna mig. Kanske får jag A-kassa så småningom.

Nu skall jag designa en lampskärm.

20061002

Korrespondens...

Man får i alla fall post när man håller på och söker jobb! Även om de flesta förstås är automatgenererade och i stort sett bara säger "tack för din ansökan".

Jag har också lite då och då anmält mig till jobb-sajter jag hittat som använder "intelligenta agenter" för att matcha min profil mot lediga jobb och skickar mail när det finns något. Nu tittade jag efter vilka jag hade anmält mig till egentligen...oops! Det var 8 stycken... Ändå var det inte ens en tredjedel av dem som fanns bland ams-sidans länkar! Hur många sådana sajter kan det finnas egentligen? Några av sidorna som det länkades till var dessutom sidor som i sin tur länkade till de andra. Konstigt att det finns några arbetslösa i Sverige.

Dessutom har jag lagt in några typ Platsjournalen på mina "favoriter" som jag kollar regelbundet, som man alltså får bläddra i själv.

Det är förfärligt väl att det finns bredband och så'nt så att man slipper betala porto för alla ansökningar man skickar! Det blir tillräckligt dyrt med de som går till vissa statliga verk osv som fortfarande vill ha ansökningarna som papper. Tre papper = dubbelt porto!

Vad skall jag bli när jag blir stor?

Den sörjans A-kassan hade visst fått alla mina papper! Vad trött jag blir! Den stackars lilla tjejen i telefonen visste inte riktigt vad som hade blivit fel, men det var nog olika instanser som ville titta på samma papper eller nå't.

Nu har jag suttit i exakt fem timmar vid datorn och enbart uppehållit mig på www.ams.se med CV-registrering, vikariepoolregistrering och länkgenomgång. Det kan inte finnas fler jobb utlagda NÅGONSTANS på nätet, som jag inte har hittat! Och som passar mig, alltså.

På Högskolan skämtades det om att lärarna vill bli lärare, men MKV finns till för de som inte vet vad de vill bli när de blir stora. Det ligger mer i det än vad man kan tro. Jag hittar hela tiden jobb som jag inte visste fanns, men som jag är fullt kvalificerad för. Alldeles nyss sökte jag jobb som Instructional Designer på Outsmart. Informatör eller copywriter som vill bli en sådan, som tar in stora mängder information och pytsar ut lagom portioner till den som behöver ha den, typ. Ja ja, söka kan man ju alltid.

Men jag skulle vara betydligt mer avspänd om jag kunde få besked om evalutions framtid. Det här är ingenting mindre än en sträckbänk!

20061001

Svårartad huvudvärk

Ända sedan igår har jag gått och haft ont i huvudet. Det hjälper varken med Treo, polska Ipren eller R's utskrivna piller mot just huvudvärk. Inte heller hennes goda, goda choklad/kolatårta med kaffe.

Undrar om det kan ha något att göra med att jag fick ett nytt brev från A-kassan i fredags, där de ännu en gång påstår att jag inte har skickat in papper som jag VET att jag har skickat in. Det är dessutom en kopia på det brev jag fick den 10/9, som jag svarade på med ca 1 hg papper varav ett som jag gick upp på kommunen och hämtade direkt från skrivaren, lade i kuvertet och skickade omedelbart på posten. Och fick inom några dagar besked om att de hade mottagit det. Ja, min överklagan och det.

Kanske har de delat upp högen emellan sig och vet inte att den/de andra har det/de andra papperen som respektive skulle ha... Pust! Får ringa i morgon bitti. Igen.

Snälla NÅGON, ge mej ett jobb så jag slipper hålla på och tjafsa med en a-kassa som jag varit med och betalat till i 15 år!

20060925

Bara för att!

Surfade runt lite på Aftonbladet och såg att de hade några vikariat både på Klick! och på One-shot-redaktionen (som gör alla bilagor typ hem&trädgård och så'nt).

Sökte dem omedelbart! Någon gång måste det väl nappa! Det blir svårare och svårare att hitta på variationer på spirituellt personligt brev, dock.

Horisontell eller vertikal karriär...

Jag hörde för en stund sedan på radion en man som uttryckte sig som att han hade gjort en "horisontell karriär". Med det menade han att han, trots att han jobbat i många år och bytt uppdragsgivare ett antal gånger, inte hade "kommit sig upp" utan var kvar på ungefär samma nivå. Han lät rätt nöjd med det.

Just nu känns det som att jag gör en vertikal karriär. Neråt i ett svart hål. Trots alla mina högskolepoäng finns det ingen som fattar att jag är så himla duktig som jag är. Ibland när jag ser utbudet av konstiga trycksaker och loggor omkring mig, felkonstruerade meningar, särskrivningar och konstiga uppställningar som man inte fattar något av, websidor som är en enda röra - då vill jag bara skrika LÅT MEJ!!!!!!! SNÄLLA!!! Titta på mitt CV!!! Men ingen hör. Det som syns utåt är en 46-årig trebarnsmor/f.d. förskollärare som stickar och sjunger i kör. Hur skall jag få folk att fatta att jag har en massa annat som jag OCKSÅ kan???

För ett par år sedan deltog jag i en kördag med låtskrivaren Ingemar Olsson. Jag hittade några papper därifrån häromdagen. Han skriver så otroligt träffande texter. Till exempel den här (ett utdrag):

...
Jag vill jobba hårt
och betyda nå't
i ett större sammanhang
där fler än jag själv kan ha glädje av
allt som jag vill och kan

Verkligheten är större
Högre
Djupare
Mycket, mycket mera än så
Den är större
Högre
Djupare
mycket, mycket mera än jag kan förstå

Tänk om någon av alla de arbetsgivare jag har sökt jobb hos kunde fatta det!

PS behöver jag säga att jag fick ännu ett beklagande mail idag...och denna vecka fanns inga jobb att söka för mig i platsjournalen, eller någon annan sajt som jag prenumererar på. Suck.

20060923

Ont i tummen...



Nu är de i alla fall klara! Mina femtio premiärpaket med 8 dubbla Hjo-kort med kuvert - vintermotiv men utan text för att kunna användas hela vintern, inte bara till julkort. Det här är ett av motiven, Grebbans kvarn vid Hjoån.

Korten är tryckta på ett lite gulaktigt, högblankt papper som heter Supergloss 210g för er som känner till vad det innebär. För att spara några öre beställde jag hela ark i A3-format och skar och vek dem själv. 400 kort. Sedan har jag alltså gjort ett försättsblad som visar motiven och packat 8 kort + kuvert samt detta blad i påsar. Inte mycket timpenning blir'e...

Hjo Bokhandel har i alla fall lovat sälja åt mig. Om det blir succe och fler upplagor skall jag beställa färdigskurna.

20060922

Svårt fall

Den vänliga damen på Arbetsförmedlingen Kultur slet sitt hår. Ja, tyst för sig själv i alla fall.

- Jag har läst igenom den här listan du har skickat in till oss på befattningar som du kan söka. En del hör ju hit och en del hör inte hit. Vad är det du har lärt dej på den här utbildningen egentligen?
- Tja, det handlar främst om kommunikation och informationsförmedling, det är mycket teori men jag kan till exempel en del om layout och redigering ...
- Redigerare! Det är ett yrke!
- Ja, men jag tycker om att skriva också...
- Journalist! Kan du tänka dej att vara det?
- Jo i och för sig, men jag är ingen "scoop"-människa som älskar att rycka ut mitt i natten och jaga nyheter. Kanske mer research, tolka statistik och så i så fall...

Tyst. Tyst.

- Eller skriva artiklar om något tema, för till exempel ett månadsmagasin. Eller konsumentupplysning. Jag kan jobba för andra media också, radio eller TV, kanske.
- Ja, på TV vill de ju bara ha folk som kan komma direkt och ta en kamera under armen och ge sig ut på uppdrag. Men du kanske kan få en praktikplats på någon månadstidning... Varför läste du handikappvetenskap?

- förklaring -

- Jaha, men vad vill du jobba med, då?
- Jaa, jag kan ju skriva utredningar också, eller korrekturläsa texter, och så fotograferar jag en del. Och målar en och annan akvarell...
- Illustratör! Det är ett yrke! Varför har du eget företag förresten? Varför kan du inte leva på det? Vill du inte ha starta eget-bidrag?

- NEJ! - förklaring -

- ... och så vill jag ju ha det som ett skyltfönster, för många arbetsgivare i den här branschen vill ju inte anställa om man inte har ett antal cases i en portfolio att visa upp...
- Ja men du vet att om du får en praktikplats på ett ställe, så är det ju meningen att de skall inse att "den här människan måste vi anställa" och så får du ju ett jobb där. Men man får ju inte göra ett produktivt arbete som praktikant - alltså ersätta en fullt arbetande person...

Jag orkade inte med att dra biten om att jag kanske behöver ha mitt företag som en ventil OM jag nu får ett jobb som utredare - så kan jag på fritiden hoppa in och ut i mindre projekt med trycksaksproduktion. Och OM jag får jobb på en reklambyrå - så kan jag hoppa in och ut i projekt för att arrangera en mässa. Och OM jag får jobb som krönikör på Tara - så kan jag hoppa in och ut i projekt med att skapa en grafisk profil och marknadsföringsplan åt något nybildat företag.

- Jag måste nog prata med en kollega, och kontakta skolan (HLK i Jönköping), så kan vi se om vi kan hjälpa dej...

...excuse me, men jag hyser inte jättestort hopp om den här vägen... Men tack för att ni försöker!

20060918

Jaha.

Det var det, det. Valet är klart och det blev nog ungefär det resultat som de flesta trodde. Möjligen lite väl stort övertag för (m) på bekostnad av övriga allianspartier, men det kan väl bara kallas en Reinfelt-effekt. Och så missade nog (fp) någon procentandel på de sista veckornas "skandal".

Och Sverige har fått en ny statsminister. Det var riktigt fult av Göran Persson att inte kunna göra en liten gest när de möttes i sminket inför TV-soffan - jag menar inte att han skulle kramat om honom precis, men en liten nick eller en klapp på axeln hade inte kostat något. Och så detta att skylla på andra - att Persson "kom igång för sent" och berövades tid under de sista veckorna pga datorintrånget, bara NYS! Den ende sosse på riksnivå som fått synas och komma fram har ju varit Persson, en alltmer desperat Persson som avbrutit och provocerat sina meddebattörer som behållit lugnet och besvarat hans påhopp.

Tyvärr för Partiets del spillde moderaternas framgångar över även i kommunvalet. I Hjo tappades knappt 30 röster, vilket innebar ett helt mandat (3 i stället för tidigare 4) ... En klen tröst att (fp) tappade 3.

20060917

Sacco's back in town!

Mycket kan man göra i väntan på ett val. Ja, alltså, jag vankar inte precis fram och tillbaka med händerna på ryggen, men ibland känner man att man vill göra något mer bestående än disk, tvätt och jobbansökningar.

Eftersom det är jättetrendigt att ha "sacco-säckar" av alla slag nu igen, fast ingen kallar dem det, så ska väl inte jag vara sämre.

Vi har sparat två säckar sedan förra gången. Typ 1991. Jag har flera gånger fått böna och be för dem, där de har legat i förrådet över garaget. Och nu när vi flyttade var det nära att de rök med, men som tur var stoppade jag det ännu en gång. Nu ÄR det ju faktiskt inne igen.

I går kom de på plats och godkändes t o m av dottern R. Jag tror att mönstret skall föreställa dvärgschnauzer...

20060915

Slutdebatt - flashback

Fredrik Reinfelt hade ett Bamse- (eller var det Pippi?-) plåster på höger lillfinger i direktsändning.

- Alfons, du rör väl inte sågen? säger Pappa bakom tidningen.

20060914

Håll ut i 81 timmar till...

Alltså, valrörelse... Tur att det bara är vart fjärde år.

Den här gången har det i alla fall dykt upp lite nya fräcka grepp. Det kommer ju nya informationskanaler med en rasande fart - till och med lilla jag har vid det här laget fått både SMS och telefonsamtal från Partiledaren "personligen". Och jag kokar ju bara kaffe.

Bloggsidor och intranät har också spelat en viss roll. Här är ett exempel. Jättekul. Många websidor, framför allt kvällstidningars, har också tillhandahållit möjlighet att testa sig. Det är bra, om man egentligen inte har tänkt att rösta för att man tycker att alla har lika fel, men plötsligt inser att man sympatiserar med något parti.

Det är ju lite svårt att urskilja de väsentliga skillnaderna när så mycket i valrörelsen handlar om att smutskasta "dom andra". Jag har hört flera som knappt bryr sig om hur det går, för allt händer ändå över deras huvuden.

Efter telefonsamtalet i förrgår satte jag på mig en partiknapp. Ja, på väskan i alla fall. Så är det i alla fall inte mitt fel om valet går dåligt.

20060913

Lägga ut krokar eller trål...

Vissa veckor finns det massor av jobb som jag kan söka. Den här veckan har jag bara hittat ett. Det har jag sökt.

Jag väntar besked från fjorton ställen idag. En del kanske redan har tillsatt tjänsten utan att meddela alla sökande. Några har bekräftat att jag finns med i urvalet. Ingen har kallat mig på intervju. Än.

I går fick jag "bryt" och bestämde mig för att göra en trålning. Jag skrev ihop en liten käck grej med utgångspunkt i en artikel i Göteborgsposten den 6/9 om att reklambyråerna i Göteborg nu söker folk, att trenden har vänt och det är efterfrågan osv. Den plus mitt CV skickade jag ut till ett urval reklambyråer i närheten. Jag valde ut de som redan hade några anställda - men fatta hur många pyttesmå byråer med 1-2 pers det finns, bara i Skövdetrakten... Så nu väntar jag besked från ytterligare ett tiotal.

Snälla, anställ mig, någon! Jag kan gärna svara i telefon och koka kaffe - också!

20060912

Juan Carlos

kanske man skulle kalla honom till omväxling, Karl Johan. För "jistanes" (remaining från mormor) vad mycket svamp vi äter plötsligt!

I förrgår: Skinkstek med potatis och svamp- och rotsakswok
I går: Risotto al funghi
I dag: Pasta med ost och gräddstuvad Karl Johan
I morgon: Soppa Juan Carlos - kanske???

Och jag har kokat lingonsylt för hela vintern av fådda lingon - det tackar man ju inte nej till!

Hösten är nog inte så dum ändå, försöker jag intala mig.

20060911

Politiker skall jag inte bli

Trots att jag försöker och försöker att engagera mig politiskt, så GÅR det inte riktigt ända fram. Jag har t o m låtit mig övertalas att stå på listor ett par gånger, fast långt ner på "icke valbar plats". Jag har trots allt ett parti som jag i huvudsak kan ställa mig bakom. Men jag vågar för allt i världen inte "testa mig", som har blivit så inne nu inför det här valet. (Ack, IKT-ålderns välsignelser!) Jag misstänker att jag skulle bli miljöpartist eller nå´t... Här är några goda skäl till varför jag inte klarar av att vara politiker.

1) Oförmåga att ha fingret i alla kakdegar samtidigt. Jag kan nämligen bara engagera mig i en eller ett par frågor som jag känner att jag kan begripa. Barnomsorg. Miljö. Skola. Där tar det stopp. Jag KAN INTE sätta mig in tillräckligt i frågor som integration, ulandsbistånd, företagande/sysselsättningspolitik, bostadspolitik, äldrevård, sjukvård, partnerskap, adoption, lantbruk, fredsbevarande styrkor/försvar av Sverige, juridik och annat högt och lågt. De som är aktiva har verkligen alltid en åsikt, även om den inte alltid är jättegenomtänkt, om precis allting och vågar alltför sällan svara "jag vet inte, jag har inte tagit ställning i frågan". Jag skulle aldrig nöja mig med några halvmesyrer utan skulle plugga ihjäl mig inför varje debatt. För att vara beredd på hårklyverier.

Det är tillräckligt svårt att ha en åsikt klar när man ställs mot väggen av de egna tonårsbarnen!!!

2) Vildvuxna idéer. De idéer man har gör bäst i att passa in i Partiets mall. Jag har en jättebra lösning som teoretiskt skulle spara massor av pengar åt Sverige, till exempel. Om alla bilar bara kunde köra i 70 km/h, skulle antalet trafikolyckor minska drastiskt samtidigt som utsläppen av avgaser också minskar. Kostnader för sjukvård och miljövårdande insatser skulle alltså minska. Bilarna skulle inte slitas så hårt, så individen skulle spara in på verkstadskostnader och vägbanorna skulle vara i bättre skick och inte behöva lagas så ofta. Stress och utbrändhet skulle minska på sikt, eftersom tiden i bilen skulle bli "ställtid" för mental avkoppling. Vansinnesomkörningarna skulle elimineras eftersom de helt enkelt inte skulle gå att göra.

Skulle NÅGOT parti våga ställa upp på det här? Nej, för vi har blivit vana att köra i minst 90 och bilindustrin/alla bilintresserade skulle sätta sig på tvären, och allt skulle ta alldeles för lång tid, och - - - det är inte mer än tre generationer sedan man trodde att det var skadligt för människokroppen att färdas i mer än 15-20 km/h...

3) Ständig rädsla för nya skandaler. Påhopp och pajkastning från alla håll och enstaka aktörer som missbrukar sin maktställning och tvingar sina partikamrater till "pudlar" åt höger och vänster... Och ständig vaksamhet mot konkurrerande partier - pass på, nu kommer något som vi kan hoppa på! - eller - se till att de inte får tag i detta!

4) Att alltid vara diplomatisk och stryka både partikamrater, motståndare och presumtiva väljare medhårs, så långt det går. Jag skulle utplåna mig själv! Jag är ganska bra på att skilja på sak och person i diskussioner om olika saker, men jag har svårt att respektera folk som är maktfullkomliga och handlar mot allt sunt förnuft och bätte vetande bara för att vara populistiska och vinna röster. Sådant lönar sig inte i längden. Finns i alla partier.

5) Det räcker med en politiker i familjen. I alla fall i vår familj. Jag hyser en gränslös beundran för de egenskaper som gör att folk faktiskt klarar av att leva med ovanstående och lite till, inför en oförstående omgivning (= sådana som jag). Någonstans måste det ändå ge någon slags tillfredsställelse?

Så jag fortsätter från min plats tre steg bakom. Kokar kaffe och ser till att valbyrån är i ordning. Gör en trycksak och korrigerar en text lite då och då. Det är min politiska insats.

Men det var länge sedan någon bad mig sjunga...

20060910

Hur glad kan man bli för lite grus?

Som ni förstås har läst i mitt inlägg om stugan nedan har vi haft accelererande problem med vägen dit. Jag har så smått börjat bekymra mig om hur vi skulle lyckas få tag i julgranen. Man drar sig för att ta med folk dit, för deras bilar kan bli sönderkörda. De som vet hur vägen ser ut vägrar att köra dit ( R och E till exempel).

I fredags tog jag med mig vännen I med dotter J dit upp för att plocka svamp. I har redan fyllt sina förråd men skulle följa med för att hjälpa mig att lokalisera mina egna svampmarker och vilka svampar man vågade ta. Både I och J är fenor på det där.

Vår bil var hemma så vi tog den. I mitt stilla sinne undrade jag hur jag skulle lyckas parera de värsta stenarna och groparna, och om vägen skulle vara ännu trasigare nu när det regnat ännu mer - men döm om min förundran när vägen var åtgärdad!


Jag bara gapade! Precis så som vi hade pratat om att de borde göra - djupa diken på var sida där det behövdes och ett rejält lager grus som fyllde upp alla håligheter. I och J tyckte nog att jag var lite tjatig, för jag bara gick omkring och sa - Tänk, vad bra det blev, osv...


Dessutom fanns det mängder med svamp, mest Karl Johan men även några kantareller. Drygt nio liter i rensat och ihopkokt skick att lägga i frysen inför kommande vinter.

20060906

Boys will be boys

Sverige skakas av "skandaler". Säkert fler än de som får mest ljus i media.

De flesta skandaler är utmärkta skolexempel på bristande organisationskommunikation. Hade man gjort en uttömmande konsekvensanalys, gärna en SWOT, inom organisationen hade man kunnat undvika en hel del av dessa. Allt som händer inom politik, idrott och andra till största delen ideella rörelser har också en inbyggd nepotism och annan "hålla-om-ryggen"-kultur, vilket gör att när det skräller, så dras många med i skrällen.

Fotbollskillarna som smet ut trots utegångsförbud visste mycket väl vad de gjorde. Och det var troligen inte det enda de gjorde heller. Dessutom var de så lumpna att de inte lät hela laget smyga med ut. Annars hade det väl varit en helt annan femma. Om några tjejer hade velat fira en kompis födelsedag i en lite trängre krets, hade de troligen haft pyamasparty på rummet med ett par insmugglade princess-bakelser. Vadå, byta om och dra ut på sta'n.. Klantigt!

Så en kommentar om politiken. Tack och lov var det inte Partiet som var inblandat - den här gången... Men man bara väntar på sin tur. Överallt där det finns människor finns det de som alltid gör rätt, de som alltid gör fel och alla andra på skalan däremellan. Förhoppningsvis kommer de värsta avarterna fram och prövas i rättsväsendet, men troligen är det mycket som inte gör det.

Det förvånar mig mycket att det här med "dataintrång" kommer som en chock. Enligt statsvetare Peter Esaiasson i dagens GP saknar skandalen motstycke, "det finns inget liknande i någon valrörelse i modern tid" säger han. Hoppsan, vad beror det på då? Kanske för att det här är den första valrörelse där Internet finns ute bland de breda massorna och Intranät och andra former av kommunikationsnät på allvar tas i bruk inom de etablerade politiska organisationerna. Fatta att spioner inte i första hand använder microfilm längre!

Ända sedan Internet och World Wide Web föddes för sådär 40 år sedan (ja, faktiskt!) har det funnits "nördar" och "freaks" besatta av tanken på att knäcka koder och lösenord. (Liksom det funnits med andra medier i alla tider.) Därför vimlar sajberspäjs också av varningar: lägg inte ut detta och detta på nätet, använd lösenord bestående av både bokstäver och siffror som inte har med något datum eller telefonnummer etc att göra... Tror man att man är skyddad för att något kallas Intranät? De som vet hur man gör hackar sig in där de vill!

Det mest märkliga tycker jag är liknelserna som förekommer i media om detta s k "intrång" i vårt allmänna vardagsrum. "Som om någon hade fått tag i min nyckel och gått in i min lägenhet", "som om någon tog nyckeln till min bil och körde omkring i den..." Snarare skulle jag vilja säga "som att titta i någons badrumsskåp, under en stor fest där man vet att det finns en massa folk i lägenheten, och låna en nagelfil för att nageln har flisat sig (eller ett plåster, en tampong eller något annat man just då har användning av)". Förvarar man något i badrumsskåpet som ABSOLUT inte får komma till någons kännedom, så får man ju skylla sig själv, eller hur? Och låsa in det någon annanstans? Lika väl som att man bara inte gör sådant som att sno någons lösenord och plocka ut information på datorn, så tittar man väl inte i badrumsskåp hemma hos folk - eller?

Klart att det inte är kul att få reda på att allt jobb man lagt ner på planering osv har kommit ut i förtid, men hur mycket direkt skada kan den typen av material göra?

En annan sak är det här med X som vetat om detta sedan i mars och inte vidtagit större åtgärder än att försöka övertala Y om att denne skulle gå till torgs med att nätet läckte. Han skulle givetvis ha gått vidare när Y uppenbarligen struntade i det. Men om X vill ha kvar Y i partiet, som en aktiv ung förmåga med politisk potential, så vill han inte stöta sig med honom, utan visa att han överlåtit ansvaret på de 24-åriga axlarna genom att inte springa efter och tjata om huruvida han har gjort uppgiften eller inte. När det har gått en månad och inget hänt, är det "för sent", och X har fullt upp med annat såhär under ett valår. Om den information han får av en underordnad kommer härifrån eller därifrån hinner väl inte han reflektera över. Det finns ju så otroligt mycket information överallt så ibland vet man inte själv varifrån man har fått ett och annat.

Jag vill inte försvara något. Bara återigen peka på att det är oerhört viktigt att känna till vissa mekanismer i organisationskulturer och -kommunikation. Och absolut basic om hur Internet fungerar! I fortsättningen skall all planering skrivas på dokument som fräts upp så snart de berörda har läst och memorerat det. Helst skall också tungan skäras ut på alla underhuggare, så att ingen kan skvallra...

20060902

Jag har fått en bloggutmaning!

Den måste jag ju anta, eftersom jag just har tvingat min medbloggare mm M att skriva sin.
Here comes!

Fyra arbeten jag har haft:
Diverseplockare i livsmedelsaffär
Skolinformatör
Presentförsäljare
Förskollärare

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café
Amélie från Montmartre
Juloratoriet
Under solen

Fyra låtar jag gärna hör: (och sjunger)
Ett liv för mej (The Real Group) alt Gå förbi dej själv, Commonly unique...
Ännu en dag (Hasse Hallström m fl)
Her Father´s eyes (Amy Grant)
Anthem (Tommy Körberg)

Fyra städer jag har bott i:
Skultorp (var egen kommun tills jag var typ 11)
Skövde
Hjo
Grönköping

Fyra TV-serier jag gärna ser:
Matador
Krönikan
Familjen Ashton
I vår Herres hage

Fyra ställen jag vill åka till:
Häggum
västkusten
Amerika-turné (hälsa på dem jag känner där)
Island

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
www.evalution.se (startsidan!)
www.ams.se
www.merajobb.se
www.telenor.se

Fyra favoriträtter:
stor hotellfrukost (utan bacon och äggröra)
paella
spagetti i alla varianter
vad som helst som någon annan har gjort sig mödan att tillaga åt mig

Fyra ställen där jag trivs:
hemma
Polen
Sitges, Barcelona
på konsert/bio/teater

Fyra personer jag vill träffa:
Ett antal kompisar som jag inte kan välja mellan. Alla har ju så mycket om sig och kring sig med sitt!
Katarina Henryson - som reser kors och tvärs och jobbar och jobbar men är jättego' de gånger vi hinner ses
Björn Skifs - verkar trevlig
George Clooney - för att se om han är lika snygg i verkligheten

Fyra personer som skall anta min bloggutmaning:
Bloggmastern själv, som introducerade detta i mitt liv: Magister Mattias
Klasskompisen Hanna, som också har fortsatt blogga
Klasskompisen Göran, dito, men inte lika ofta

ajajaj, det blev bara tre... eftersom M har tagit de andra vi känner som bloggar regelbundet! Pilutta er som inte ger er till känna med kommentarer på mina inlägg och därför inte får någon utmaning den här gången!

20060831

Där stod jag i mina ridstövlar och log...

Ja, hjälp, vad man får vara beredd på när man är handplockad till en "PR- och strategigrupp" inför det svenska valet den 17/9.

Nu för tiden ordnas det en massa jippon av olika slag som politikerna skall ställa upp på. Är det inte äggkastning på torget i Hjo, så är det På Minuten i radions P1. Inför detta val sällade sig Axevalla Travbana till skaran av jippoarrangörer och anordnade "Valdagen på Axevalla" vilken ägde rum i förrgår.

Alla partier var inbjudna att delta och sponsra/namnge varsitt lopp under kvällen. De olika regionala kandidaterna från partierna körde också ett ponnytrav-lopp mot varandra. Varje parti fick 20 sek speakertid, annons i programbladet samt ett utrymme för "mässmonter" inne i spelhallen. Varje parti fick också dela ut pris till vinnaren i det lopp som partierna namngivit. En rätt kul idé.

När denna inbjudan först nämndes i gruppen, där alltså även "toppkandidaterna" ingår, blev det blandade reaktioner. De flesta var positiva till en ny plattform, men en kommentar var (ungefär) - Där har väl inte vi några väljare, det är väl ingen idé att åka dit! MEN HALLÅÅ! Är det inte för att nå nya grupper som vi har en strategigrupp och gör PR över huvud taget?

Summan av kardemumman var att kandidat E-L erbjöd sig att köra ponnyloppet, och så många andra som möjligt fick följa med. Maken M tyckte absolut att jag skulle med, jag är mera tveksam eftersom jag inte är en sådan frontfigur direkt. Men han lockade med att jag ju kunde följa med ut i stallet och greja till hästarna och så, och det var förstås frestande. Och om E-L av någon anledning skulle backa ur, så kunde jag få köra, sa han. Dessutom har jag aldrig någonsin varit på travet, så lite nyfiken är man ju på hur det går till.

När stunden var inne bytte jag alltså till hästvänliga kläder - ridstövlar och oömma byxor i tjock trikå - och kompletterade det hela med Partiets jacka laddad med fullt av morötter i fickan. Så småningom kom vi fram och började lasta in och skylta upp vårt material. Inga hästar inom 50 meters håll. Däremot kom övriga partiers representanter, vissa var uppstajlade, sminkade och parfymerade så redan hälften hade varit alldeles för mycket. Och ingen mer såg ut som om de tänkt ta i en häst...

Vi lastade allihopa på oss en massa "give-away"-material och gav oss ut bland massan för att vinna röster. Rätt som det var kom någon och hämtade E-L så att hon skulle förbereda sig för loppet - jag märkte det inte ens, för jag stod där och delade ut specialmärkta godispåsar iklädd mina ridstövlar och log och log... Så det blev inget "följa med till stallet"!





Morötterna blev tyngre och tyngre i fickan ju längre kvällen led, men jag bestämde mig för att inte känna mig dum. Jag intalade mig att det inte så många som kände mig som var där (som vet hur jag brukar klä mig) och bland besökarna fanns det verkligen alla sorters människor. Flera sa faktiskt spontant att de hade sett Partiledaren på TV och sedan behöver man ju inte se någon annan. Och det kändes förstås bra, att man ändå hade "satsat på rätt häst"....he..he...och stövlarna är inte extrema... och tights är modernt igen...

Ponnyloppet gick inte så jättebra, men jag fick min "nära-häst-upplevelse" vid prisutdelningen när ingen mindre än Björn Goop, en av Sveriges mest framgångsrika travkuskar, vunnit "vårt" lopp och vi allesammans stövlade (i mitt fall i bokstavlig mening) fram och överlämnade priset. Han skakade hand med oss alla och jag överlämnade morötterna med varm hand, f v b till hästen. Björn Goop såg lite förvånad ut, men fann sig snabbt och tackade så mycket å hästens vägnar...

På vinnarfotot står jag närmast hästen - nu hade jag ju i alla fall en legitim chans att få klappa om den lite grann. Så jag luktade hästsvett om handen till och med när jag kommit hem.

En del har nerverna på utsidan, till exempel ombudsman P. Hur skall det bli på valnatten????

20060825

Nu är det "på riktigt"

För länge sedan försökte dagstidningarna sälja fler annonser till sina familjesidor genom devisen:"Ni är inte riktigt förlovade förrän ni annonserat i XXX"!

Alltså måste det vara så att jag först nu har blivit RIKTIG fil kand, eftersom Hjo Tidning har publicerat denna nyhet. Eller hur?

Fast när jag sitter här och plitar på mina ansökningshandlingar och skickar iväg dem kors och tvärs känner jag mig inte så värst "riktig" för det...

20060821

Kakreceptet

...höll jag på att glömma. De' e' mycke' nu!

Receptet finns här!

Pippi Långstrump och jag

I dessa dagar fylls tidningarna av annonser om "back to school"-prylar och -kläder. Däremellan trängs artiklar som analyserar problem som kan dyka upp efter semestern, både i personliga relationer och när man kommer tillbaka till ekorrhjulet på jobbet. Som "alla andra" gör.

Jag får konstiga associationer ibland.

Pippi Långstrump är en sådan.

Att få gå i skolan för att få höst-, jul- och påsklov tycks just nu inte alls så långsökt. Trots att man måste stå ut med lite "pluttifikation". Eller, i överförd bemärkelse, att få jobba för att kunna njuta av lediga helger och så småningom semester... Det har inte varit så mycket av det under de senaste somrarna.

Förra året vid den här tiden började jag så smått få ångest för metodkurs och c-uppsatsen. Den tiden vill jag inte ha tillbaka. I våras var jag så trött under en period att jag var nära att hoppa över en kurs mitt i terminen. Tack vare gulliga kompisar och uppmuntrande lärare gjorde jag tack och lov inte det - de kurserna var några av de mest praktiskt nyttiga under hela utbildningen, tror jag nu efteråt. Och nu har jag mina fullständiga fil kand-papper i näven.

Att veta att massor av akademiker går utan jobb är en otrolig stressfaktor och energitjuv. Hur motiverar man sig till att skriva den 37-e ansökan, när man vet att det finns MKV-are som sökt 250 jobb utan att få något?

Jag är dessutom otroligt priviligierad som har "kappsäcken med guldpengar" i form av ytterligare en som försörjer familjen, samt ordnad bostad och familjesituation. Jag ÄR tacksam för det, det är jag verkligen! Egentligen behöver jag inte ha panik om jag inte får jobb inom ett halvår. Men det har jag ändå.

Så jag fortsätter att lusläsa mailen som kommer från "merajobb.se". Drömmen är ett lagom jobb som tillträds typ 1/10, som jag får typ nu - så jag får några veckor då jag verkligen kunde koppla av och hämta in en massa som jag inte kan koncentrera mig på nu. Komma igång med gympa, gå ut i skogen, göra om min hemsida (evalution) och sådant.

Det är ju inte så att jag är sysslolös. Nu skall jag ta en tallrik skokräm och mjölk och gå ut och leta rätt på en spunk.

20060813

19 timmar i stugan

... och givetvis blir det dåligt väder! Ja, det kunde varit sämre, till exempel hagel och snöstorm på tvären, eller 40 grader varmt och gassande sol utan tillstymmelse till vind = en massa knott. Det var molnigt och regnskurar och lite blåsigt. För vått för att slå med lie och gå ut med motorsågen men för hyfsat för att inte packa ihop grillskivorna, sovsäckarna och frukosten och strunta i alltihopa. När vi nu hade tänkt ut att vi skulle ligga över.

Så det blev lite halvhjärtad gräsklippning och en liten sväng i skogen med en halv liter skogshallon som resultat och ett konstaterande att "där måste vi ta ner det trädet - och det - och det..." innan det började regna. Vi hann i alla fall grilla den där fläskkarrén också, och till och med äta upp den innan vi gav upp och satte oss inne med radion, brasa och varsin tidning. Levande ljus är aldrig fel (och i stugan finns bara alternativen stearinljus - ficklampa - mörkt).

Framåt kvällen kom det drällande en massa bilar ("massa" vid vår stuga betyder typ 10 st) och parkerade kors och tvärs och utanför vår bil. Det var Hembygdsföreningen som hade ordnat "Möla Môske" vid gården som ligger ännu längre in i skogen, där man inte kan parkera alls. Vi gick inte bort dit, för det regnade ju och vi hade inte tänkt ge oss ut på exkursioner, men det gjorde tydligen de andra. Tur att ingen av oss fick någon akut sjukdom! Eller att vi inte hade dragit ihop ett stort släktkalas i stugan eller så.

Man tycker det hör till artigheten att fråga markägaren först, om det är OK att göra ett offentligt arrangemang som innebär den typen av parkering. Vi trodde också att vägföreningen skulle ha gjort iordning vägen till detta tillfälle, men den var lika full av gropar och stenar som tidigare. Den blev sönderkörd för ett par år sedan då området ovanför vår skog avverkades och de körde med jättemaskiner utan att fixa skadorna efter sig. Nu måste vi ta tag i detta, om det kommer ett kraftigt regn till kan vägen spolas sönder helt på ett par ställen. Och vi ska gå med i Hembygdsföreningen.

De första "mölarna" kom just när vi fått igång grillen och några slog några ganska närgångna lovar (med vårt mått mätt mitt i skogen = ca 15 meter från tomtgränsen, där vi hade parkerat vår bil), med ganska långa halsar. Det fick oss att känna att det var tur att vi var där, annars hade kanske folk gått in i trädgården och kollat in vad vi har och inte har i stugan, till en annan gång, om man säger. Tomten är väldigt insynsskyddad. Nu har vi inga värdefulla saker där alls eftersom det har varit påhälsning vid ett par tidigare tillfällen, men lite affektionsvärde har det ju och det är ju alltid jobbigt om saker blir sönderslagna.

Nu när jag troligen blir "mellan jobb" ett tag måste jag verkligen planera in att åka upp några gånger. Får väl cykla eller låna sonen T's moped. Eller passa på när M åker tåg. Har ju till exempel inte städat däruppe ordentligt på ett par år, trots att vi har sovit osv bland spindelväv, gamla löv och annat bôs. Ganska kravlöst i och för sig.

20060808

Ännu en dag

med värme och strålande sol. Hur länge kan detta få pågå? Vätterns vatten är alldeles mjukt, som siden, och syrsorna spelar intensivt i kvällningen.

Filmen "Walk the line" som visades ute på Strömparterren i lördags kväll åtföljdes av en magnifik kräftmåne som var ett minst lika imponerande skådespel.




Och mammas födelsedagskalas i söndags blev riktigt lyckat = hon var själv mycket nöjd när det var "avklarat". Vår present dammsugaren togs också väl upp, eftersom den gamla var cirka trettio år gammal och ganska otymplig. Den här är blå.

20060801

Nu är det fixat & klart!

Lättnad!

Efter att ett flertal "små gubbar" har varit här och kollat på min dator och dess motsträviga InDesign-program, tog min egen "gubbe" M tjuren vid hornen och blåste hårddisken, installerade om programmen och sic! Det fungerar!

Så nu är evalution inne i leken! Producerar små och stora trycksaker för små och stora behov! Samt bilder, bildspel, texter och annat smått och gott. Välkommen med beställningar!

20060727

Nu testar vi igen!

Eftersom resten av hushållet är och målar hus tillsammans med farbröder och "småkusin" passar jag på att komma ikapp med lite väsentligheter här - plocka disk, kolla mailen, vattna blommor och blogga - eftersom jag börjar jobba på Turistbyrån igen kl 14. Det är ingen större idé att börja klättra på stegar då.

Dessutom var det 23 grader varmt redan vid 9-tiden i morse, så jag måste nog ner och lägga mig i blöt i Vätterns vatten en stund om jag skall orka med eftermiddagens prövningar i form av bl a Stadsvandring. Ja, alltså, det är kul att göra stadsvandring, men när det är så här varmt bär det emot lite att dra på sig "sekelskiftesklänning" och utsätta sig för stekande sol.

Nåväl. Här kommer de utlovade bilderna från Polen - ett urval från vår "lillsemester" lördag till onsdag förra veckan. Håll till godo!
När man har tid är det skönt att ta dagen på sig för en resa på drygt 40 mil (Hjo-Karlskrona), för att kunna stanna till på vackra ställen, ta en glass osv. Nu kom vi inte iväg förrän 13 15, men stannade ändå bl a i Ronneby, där vi tog en titt på Brunnsparken. Kul att hitta likheter och skillnader med vår egen f d "Badpark" i Hjo!


Nu är vi på båten och i den hytt där vi tillbringade natten. "Man begriper den med en gång", skulle stugägare Valfrid Lindeman sagt. Det blev trots det relativt lugna vädret en väldigt gungig överfart och inte så mycket sömn. Fattar inte hur många sångtexter jag kan om små farkoster ute på stora vida hav... alla tumlade runt i huvudet under en lång natt. Jag låg hela tiden och väntade på en krasch av ett brustet bogvisir eller en kollision med ett isberg - tills jag kom på att det varken fanns bogvisir eller isberg att oroa sig för.


Här är det hotell där vi tillbringade de tre nätterna på fastlandet - det 4-stjärniga Hotel Rezydent. Det gjorde verkligen skäl för sina fyra stjärnor!



























På stranden, som är ca 10 km lång längs kusten, gör man sig ett eget litet "bo" och sedan kommer någon annan och lägger sitt "bo" 1,5 meter ifrån. Första dagen behövde vi väggen för vindskydd, sedan mest för sol. Och viss insyn, förstås.


Mycket dricka gick det åt. Vi testade flera olika smaker, skummast var den som smakade äpple och mint (=tandborstmugg). En dricka gick på ett par, tre kronor beroende på märke.


På Monte-Cassinogatan gick det folk fram och tillbaka hela dagen och en stor del av natten. Gatan slutar vid pirområdet alldeles vid havet, som måste ha varit navet i den gamla kurortsverksamheten här. Längs gatan finns massor av affärer, restauranger, gatuförsäljare, gatuartister och stånd med glass och våfflor. Allt för en spottstyver... Under grädden och hallonen döljer sig tre stora glasskulor!



















Bilder "by night". Nedan "Krokiga huset" som inrymmer flera olika restauranger, barer och diskotek. Ett knasigt inslag i gatubilden.

Maten var som sagt utmärkt!





















Och informationen hos kollegorna på Turistbyrån var på oklanderlig engelska. En sevärdhet är Europas längsta träpir - 560 meter lång, tror jag. Den måste man ju gå ut på.


"Vår" strand sedd från piren och "by night".

Vid en annan gata låg det här huset. Det finns mycket att se inemellan, lite slitet kanske, men mycket charm - i många fall helt omedveten!

That's all folk's - redan dags att åka hem igen! Fullt med sand (och fyndiga inköp) i bilen och något kilo tyngre av alla "gofry" (=våfflor) som inte gått att motstå.