Ojsan!

(Har du inte läst min andra blogg, läs det här först. )

Under det Stora Officiella Besöket från kommunens eventuella blivande "vänort" Alsfeld, Tyskland, var jag inskriven som Fru Kihlström i programmet vid ett par festligare tillfällen. Alltså kommunens tredje dam eller vad det kan bli när man räknat av kommunchefen och kommunalrådet och kommer ner till kommunfullmäktiges ordförandes fru. OK, det får man väl bjuda på. Jag var ju med på vårt besök där för 1½ år sedan i samma egenskap.

Det visade sig sedan att det vore väl bra om jag kunde... och det kunde jag ju. Både följa med på älgsafari vid Almnäs och guida ett par vårdintressenter på ett studiebesök på KSS. Sent bestämt och snabbt planerat, men ooh, så populärt och så bra det blev! Och en trevlig mottagande läkare som talade flytande tyska! Ännu bättre hade det förstås varit om det hade stått älgar regelbundet placerade längs vägkanten, men där har även jag mina begränsningar.

Annars har jag töjt rejält på de sistnämnda. I förrgår kväll satt jag och pratade med Herr och Frau Müller på minst hälften tyska i alla fall (resten engelska) och vi förstod nog varandra till största delen - tror jag... Enda gången vi var tvungna att tillkalla hjälp från tolken J var när vi skulle förklara vad Restaurang Frestelsen - alltså namnet - betyder. Temptation. Jaha, de såg lite oförstående ut. M började med Adam och Eva och äpplet men då såg de ut som fågelholkar. De var övertygade om att det betydde "liten trevlig gourmetrestaurang" och hade kört in sig på det. Så när J kom och sade vad det hette på tyska blev de ytterligt förvånade över att de kunde ha fattat så fel, men de är inte mer människor än att de kunde skratta åt sig själva- fast de är tyskar!

Vi tror att vi blev adopterade där och då, för på sittande fot blev vi inbjudna att semestra i deras extralägenhet i Weimar när och hur mycket vi ville. Bara att säga till. Vielen Dank. Fullt med kultur runt knuten om man säger så.

Klart att det är kul när man får vara med i selen och det är roligare att göra något än att inte göra något. Men jag ska inte sticka under stol med att det här är en del i min "Eva-Kihlström-är-fullkomligt-oumbärlig"-kampanj som jag driver för närvarande. Jag har till och med gått så långt att jag har köpt flera par kuliga strumpbyxor som gör att jag syns lite bättre - fast de exponeras enbart i lämpliga sammanhang, f ö är det strikt dress-code som gäller. Inte för att jag vet vart denna kampanj skall leda, men man kan ju ha sina små funderingar, och bygga kontaktnät är aldrig fel.