20070131

Ännu en onsdag

och nu har även januari 2007 lagts till handlingarna.

Ännu en gång har jag fått ett "tack, men nej tack" som svar på en ansökan till ett jobb jag verkligen, verkligen velat ha. När ska jag lära mig att inte dela in jobb i "möjliga", "vill ha" och "vill verkligen ha"?

Jag blir ju bara besviken.

Bättre att bara söka, söka och söka. Blind höna-principen. Det kanske finns något korn någonstans därute. Hoppas jag hittar det innan jag svälter ihjäl.

20070127

Att jobba eller inte jobba

det är en himla skillnad!

Inte för att jag önskar L eller någon annan som jag kan vikariera för att de skall bli liggande hemma i månader. Absolut inte! Men redan en veckas jobb gör att man känner sig som en människa igen.

Det är roligt att göra något meningsfullt som verkligen märks. Det är roligt att ha elever. Och det är roligt att ha vuxna, roliga arbetskamrater som med öppna armar tar emot mig med det jag kan tillföra, utan att rynka på näsan för att jag inte har precis den utbildningen som de har. Det kanske är något speciellt för Kulturskolan i Hjo? Men jag är ju i alla fall utbildad pedagog. Och jag KAN principerna för fingersättning på piano, det sitter i ryggmärgen märkte jag. Fast det har jag inga papper på. Men vi hade ju en del musikmetodik på förskollärarutbildningen, vilket man har nytta av även då det gäller elevens val i nian...

Undrar vad jag gör nästa vecka. Jag har i alla fall tagit fram och börjat fylla i papperen för att starta om mitt företag!

20070122

Jahaja!!

Nu har jag plötsligt blivit piano- och sångfröken på heltid för en vecka eller två! Snacka om ketchupeffekt.

Jag tycker verkligen synd om L, det gör jag verkligen, för det finns inget som känns så löjligt som att ramla och slå sig, vuxna människan. Och när vädret plötsligt slår om och trappan är hal när man går ut så är man ju inte riktigt förberedd på det. Och slår sig gul och blå och sönder och samman. Hur många gånger hinner man tänka "jag skulle bara ha ..." på vägen in till akuten? När man dessutom har varit hemma för sjukt barn och för egna dagissnuvor och sedan haft jullov och vilat upp sig lite och kanske kunde ha fått jobba "ostört" några veckor - nej, jag känner sannerligen för henne på alla sätt. Så onödigt.

Dessutom har unga fröken J, som är fiol- och pianofröken, gått och fått det som kallas "trötthetssyndrom" - en massa svårdefinierade fysiska symtom som man bara kan vila bort. Så hon är också borta på deltid. Tycker mycket synd om henne också. Men det blir totalt 100% vikariat. Till lilla mej! Vikarie- in- residence på kulturskolan i Hjo. Hoppar in på allt utom det tråkiga (=blåsinstrument, trummor, rockgrupp och annat så'nt som är alltför avancerat).

För mig blir det här trots min djupa medkänsla ett lyft för min mentala hälsa, känner jag. Någon vill ha, och behöver mig, och kan dessutom betala en riktigt normal timlön. Och jag får jobba heltid på riktigt med saker jag kan (det mesta av det i alla fall, det andra får jag väl plocka upp), även om det bara skulle bli ett par veckor. Men det är ju samtidigt medan jag väntar på svar från typ 17 andra jobb och troligen kommer att söka ungefär lika jobb många till under tiden. Jag får i alla fall träffa riktiga människor och ha riktiga arbetskamrater - som jag vet "bring out the best in me..."

Kanske lossnar det sedan så jag får komma på 17 intervjuer...!

20070120

Jämna plågor...

En av mina miljontals läsare därute, vännen R, klagade i förbigående över att jag bloggar för sällan. Jaha, kul att någon ser fram emot mina "nyheter och bullentiner" som det hette på Mosebacke Monarki.

Jag är ju fast i det här med bloggandet, det är jag, men ibland känns det som att det bli lite enahanda, det här med söka jobb - inte få jobb, söka jobb - inte få jobb... Det mesta kretsar kring det, trots att jag försöker med näbbar och klor att inte fastna och ge upp. Men det är svårt när man inte ens bevärdigas en intervju.

I går stod det i tidningen att fyra personer sållats fram efter en första intervjuomgång till ett av de jobb jag sökt, och för länge sedan fått besked om att jag var bortsorterad från. De fyra personerna var namngivna i artikeln. En av dem är en bekant till mig, med flera års yrkeserfarenhet. En annan är min brylling. (Också med yrkeserfarenhet, förstås, för det var det kriteriet de hade sorterat efter i det här fallet.) Jaha, tänkte jag, kul för dem, och la undan tidningen.

På eftermiddagen kom dottern R och ringde på med en fin tulpanbukett. Hon ville trösta mig för hon trodde att jag var jätteknäckt för att just de två bekanta fanns med bland de utvalda. Hon visste förstås att jag hade sökt jobbet. knäckt var jag ju alltså inte just för det, men allmänt nedslående är det ju att så ofta få svaret tack, men nej tack - och en liten uppmuntran piggar ju alltid upp. Dessutom kom kompisen I och vi fick en riktigt mysig tjej-eftermiddag sådär helt improviserat, vi tre. Inga märkvärdigheter eller stora åthävor. Sådant skulle man unna sig lite oftare!

20070118

Mona, Mona...

Jag hörde just på presskonferensen på radions P1 där socialdemokraternas valberedning presenterade sin kandidat till ordförandeposten i partiet. Föga förvånande heter hon Mona Sahlin. När nu Anna Lind föll ur räkningen så tragiskt för några år sedan, och Margot, Ulrica, Vanja och Carin tydligt deklarerat att det inte ens var någon idé att fråga dem. Då är det ju lätt för representanten för valberedningen att sanningsenligt säga att de inte har tillfrågat någon annan. Och att det inte är något andra-, tredje- eller sjundehandsval.

Jag kan inte annat än att beundra Mona och gratulera sossarna. Att hon fortfarande och gång på gång sticker huvudet i getingboet och nu ger sig in i det värsta kamikaze-uppdraget av alla - att bli den första KVINNAN på ordförandeposten. Hon kommer att ha allas ögon på sig i ännu högre grad än alla hennes föregångare, var så säkra. Men ändå säger hon självsäkert att hon älskar politik och ska inte bara ta sossarna tillbaka till makten utan även hindra oppositionen och skapa ett jämställt och jämlikt samhälle så mycket hon orkar, där de som inte klarat gymnasiet har samma rätt att läsa på högskola/universitet som den som gått ut med full behörighet och ingen som helst diskriminering alls skall finnas...Hm. Alla ska med, antingen man vill eller ej.

Sahlin sade själv att hon på de här senaste tolv åren fått större självinsikt och större självdistans, och lärt sig skillnaden mellan att vara omtyckt och att vara respekterad. Ja, ja, Moona, för din skull hoppas jag att du blir både och bland de dina. Jag är lika skeptisk mot S-politiken med eller utan kvinna vid rodret. Jag vore nöjd om det blev en engagerad människa som ville åta sig uppdraget över huvud taget, om jag satt i den valberedningen.

Men jag är INTE politiker. Och jag blir mer och mer övertygad om den saken.

20070116

Gå fort...

...och le, så är det ingen som ser hur ful du är. En bra sentens som en av mina dramaelever lärde mig för några år sedan. Det kanske ligger något i det.

Om jag börjar gå riktigt fort, så kanske någon potentiell uppdragsgivare till och med ser mina förtjänster och ser till att ANSTÄLLA MIG! Ja, jag vet att jag är tjatig, men jag har ju inget annat att göra än att söka och söka och inte ens en intervju ägnas jag. Det mesta är jag väl- eller till och med överkvalificerad till. Nu har jag även anmält mig som vikarie på ett par ställen, men inte ens därifrån har jag hört något. Jag vill ju bara jobba litegrann så jag kan starta mitt företag igen!!! Och sluta få den förnedrande allmosan från a-kassan. Men får jag ett kanonjobb på 100% så tackar jag förstås inte nej heller...

Sitter här med mina listor. Nu har jag gått igenom ungefär 400 jobb och sökt en handfull möjliga - igen... Det vore åtminstone en artighetsåtgärd om de hörde av sig och beklagade när man inte får jobbet. Förvånansvärt många arbetsgivare gör inte ens det.

Det börjar till och med att bli lockande att tillbringa sommaren alldeles ensam i Turkiet:

9 trubadurer / underhållare sökes för utlandsjobb, 9 platser

Omfattning: Tills vidare

Varaktighet: April - november, 5 dagar/vecka.

Lön: Fast lön. 13 000 kr/månaden. Boende och 2 måltider/dag ingår.

Placeringsort: Ospecificerad arbetsort

Tillträde: Enligt överenskommelse

Sista ansökningsdag: 2007-01-27

Arbetsbeskrivning Stereolive i samarbete med 2Entertain söker nu nio trubadurer/underhållare till Fritidsresors Blue Villages hotell. Vi ser det som självklart att du är duktig på ditt instrument och att du är duktig på att sjunga. Som person är du utåtriktad, spontan och har hög social kompetens. Erfarenhet från liknande jobb är önskvärt men inget krav, då vi utbildar er. Du ska vara beredd på att ta den destinationen som tilldelas dig. För närvarande finns Blue Village på följande ställen: Bulgarien, Cypern, Gran Canaria, Kreta, Mallorca, Portugal och Turkiet. Vi ser med fördel kvinnliga sökande.


Fast - nej... Jag bor ju här!

20070112

e=mc2


Inspirerad av en annan stor utklurare kommer här ett personlighetsporträtt av sonen T speglat genom Photoshop. Ja, jag lånade faktiskt mustaschen och formen på näsan rakt av. Håret fick behålla sin änglalika lockighet, men fick bli lite grånat efter förlagan.

På es-programmet har de fått i uppgift att utforma en förpackning. "-Dom andra gör typ bara som en vanlig ask..."

T planerar en "kalsongkartong". Inte en vanlig fyrkantig till ihopvikta kalsonger, alltså, utan till utplattade boxerkallingar med ben och allt. Det skall bli spännande att se. När han var liten gjorde han ensam av med en rulle tejp och en förpackning "studstråd" (resårband) i veckan hos dagmamman. Alltid var det någon idé som skulle utformas in real life.

Undrar vad som månde bliva.

20070110

Because I'm worth it...

Det är svårt att sluta när man håller på. Så nu har jag suttit och gjort en bild av dottern F också, för att det skall vara rättvist.



Här har vi den enkla, "naturliga" looken i sminkreklamen, kombinerad med en häftig effekt i bakgrunden. Ganska mycket mer mixter i den här bilden. Tack Magister Mattias för idéer och inspiration! Snart är jag lika såld på PS som du...!


Vänta er en bild av sonen T inom kort...

And the winner is...

I brist på annat att hitta på, när man inte känner för något egentligen, kan man ju leka lite med Photoshop. Alltid lär man sig något, så helt bortkastad tid är det ju inte. Någon gång kanske jag får betalt för att göra det här och då är det ju kul om man kommer ihåg hur man gjorde, ungefär.


Jag tog några "gala-bilder" på dottern R & co när de skulle iväg på nyårsbal och var så uppklädda och fina. Kunde inte låta bli att göra en "oscars-vinnare" av henne. Visst ser hon ut som en sådan på bilden? Hon passar i strålkastarljus. Kompisen/hårfrisörskan A hade gjort ett gott grundarbete, så det behövdes inte så mycket retusch.




"-Jag vill framför allt tacka min underbara mamma...." Hm :)


Nu skall jag ta tag i jobbsökandet igen. Jag återkommer nog med fler kreativa resultat av mitt lekande när jag får tråkigt nästa gång.

20070109

Why not me?

Jag läser Svenska Dagbladets söndagsintervju den 7/1 med Katti Hoflin. Ni vet, hon som jobbat på bl a radio och TV i en massa år och nu tillträtt tjänsten som chef för Kulturhusets Rum för barn.

Katti är bara fyra år yngre än jag och började utbilda sig till bonde (naturbruksgymnasium), har gått på teaterstudion och jazzimprovisationslinje på folkhögskola samt studerat litteraturvetenskap, idéhistoria och musikvetenskap på universitetet. Hon har två barn och gillar bl a att läsa, rida, gå på teater och lösa korsord.

När hon såg platsannonsen om chefsjobbet i höstas kände hon, enligt SvD, att "där är ju mitt jobb!" Det sammanfattade allt hon tidigare gjort, tyckte hon. Det tyckte tydligen de som skulle tillsätta tjänsten också, eftersom hon fick den. Samtidigt som hon skall fortsätta skriva barnböcker och krönikor och jobba med musik i Den Svenska Lyxduon.

Undrar hur många jobb jag har sökt för att jag just precis har känt att "där är ju mitt jobb!" Tyvärr har ingen annan tyckt det, trots att jag har en lika bred och gedigen utbildning som Katti. Felet är kanske att jag inte synts lika mycket i TV som hon. Och jag har inte publicerat det jag har skrivit för barn. Och inte stått på lika stora scener med min musik. Och kommer inte från Stockholm.

Jag har kommit till en punkt där jag har slutat känna efter vad jag vill jobba med, jag blir bara besviken. Jag bara söker. Den dag jag får kallelse till intervju kommer jag inte att ha minsta svårighet att framkalla "känslan" av att jobbet kommer att passa mig.

Lycka till, Katti! Du kommer säkerligen att göra ett utmärkt jobb på din nya post. Också.

20070105

Vad skall en stackars flicka tro?

Det nya året har börjat lika arbetslöst som det förra. Jag fortsätter oförtrutet att kolla annonser och söka allt jag hittar inom media, kultur, information, kommunikation mm.

Häromdagen hittade jag den här annonsen:

Telefonvärdinnor och novellförfattare/inläsare sökes!
NeoMedia
Vi är ett av Sveriges äldsta företag inom underhållning via telefon. Vi har flertalet olika linjer med både live-chat och förinspelade stories.
Vi söker nu:
Värdinnor till våra olika chat-linjer
Manusförfattare och inläsare av stories (korta noveller) Våra linjer är öppna dygnet runt, året runt och du kan arbeta antingen hemifrån eller från vårt mysiga kontor i Stockholm. Arbetstider bestäms efter när du kan jobba och hur ofta.
NeoMedia är ett väletablerat, innovativt och framgångsrikt företag med verksamhet inom telekombranschen. Vi är specialister på inbound telebusiness, dvs. på uppdrag ta hand om inkommande samtalstrafik både inom Sverige och internationellt.NeoMedia, 1 januari


Jag skickade en förfrågan till den "Sussie" som fanns angiven som referensperson per mail. Jag kan ju både skriva manus och läsa innantill, samt agera "värdinna" i olika sammanhang. Jag frågade lite allmänt om vilken typ av stories och teman det gällde, och undertecknade med mitt namn och "fil kand i media- och kommunikationsvetenskap".

Undrar varför jag inte har fått något svar? ;0