...som mitt i gatan står...

Hemkommen efter stadsvandring den 8/11 är man rätt genomkyld, trots att termometern visar möjlig midsommartemperatur (uppåt +10) och man är rustad med seglarjacka och handskar mot höstvinden. Men folk som är här på konferens måste väl få en chans att sträcka på benen och samtidigt få ett hum om vilken stad de befinner sig i.

Tyvärr var det några vägarbeten i vägen, plus antalet i gruppen lite för stort (24 st) för att jag skall vara riktigt nöjd med min prestation. Det är så svårt att hålla ihop en så stor grupp när man förflyttar sig hela tiden, och därmed svårt att beräkna tiden. Jag strök massor och drog ändå över tiden lite. Men man vill ju ändå sluta med nutid-framtid, så inte folk lever vidare i föreställningen att vi tronar på minnen från fornstora da'r (badortsperioden 1877-1932), utan låta dem få veta att vi faktiskt gör kontinuerliga förbättringar här hela tiden. Renoveringarna av skolan och hamnen, och nybygget av serviceboendet Sigghusberg, t ex. Jag försöker även framhålla våra större industrier, 27-håls golfbana, våra små unika affärer (inget H&M eller Lindex här inte!) samt att vi ligger rätt bra till för pendling till arbete i både Stockholm (2 tim), Göteborg (1½ tim) och Jönköping (1 tim). Lägg därtill låga priser på hus och relativt bra tillgång på lägenheter i mysig miljö, och man undrar varför så många bor någon annanstans!

En sak till bara, apropå fördomar... Varför är det så att alla grupper jag har haft stadsvandring med som tillhör yrkesgruppen poliser har varit extra svåra att hålla på trottoaren? Jag vet ju vilka gator folk brukar slarvköra på och var man bör vara extra noga med att se upp. Jag stannar dessutom alltid och tittar och försöker vänta in gruppen vid övergångsställen (en vana som jag lade mig till med under mitt förra liv; som förskollärare). Är det då en grupp poliser så kan man ge sig på att åtminstone ett par stycken helt enkelt går förbi mig rakt ut i gatan, och nästan knuffar ut mig också. Skall man dessutom stanna i ett gathörn för att berätta något, ställer sig alltid halva gruppen ute i gatan. Kan faktiskt vara livsfarligt även i Hjo! Är det så grundmurat att "Här är polisen som mitt i gatan står" så att det ligger i deras gener?

Eller kan det vara så att jag själv är omedvetet extra noga när Lagens Långa Arm finns på någon meters avstånd, och att jag därmed blir mer uppmärksam på hur en grupp människor, som jag har ansvar för, på gemensam promenad faktiskt beter sig?

Jag överväger att ta med ett rep med knutar på som deltagarna kan hålla i på nästa vandring. Kanske kan få dem att sluta såsa, tala i mobilen och röka medan jag pratar också.

(De här stadsvandrings-kläderna hade jag alltså inte på mig idag. Då hade jag blivit helt djupfryst!)