När man har för lite att göra

blir det lätt så att man inte gör det man skulle, utan blir sittande med omdesign av en blogg i två timmar.

Jag hade en så snygg "banner" som skulle ligga högst upp, men den blir bara pixlig och konstig hur jag än gör - bara den har tagit en halvtimme...

Men vad spelar det för roll egentligen. Jag bara väntar ändå, ju. På att dagen skall gå. Men mest väntar jag på att någon skall ringa idag. Närmare bestämt två olika personer som jag aktivt väntar mig skall höra av sig. Bollen ligger hos dem. Det är deras drag. Throw the dice! (Jo, jag såg ABBA-dokumentären igår!)

Mmm, två arbetsgivare. Bollen ligger alltid hos dem.

Om jag i stället för att bara vänta skulle ta och göra ett drag till, höra av mig igen, komplettera med ytterligare någon uppgift, föreslå en tid för möte - skulle de då se en målinriktad person som verkligen är intresserad av jobbet, självständig, initiativrik och nytänkande? Eller skulle de se en desperat och envis panelhöna som man absolut inte vill ha hängande i hasorna, tjatande på arbetslaget och ledningen?

Alla medaljer har två sidor. Och jag vill ju att de skall se min framsida. Den målinriktade och initiativrika.

När man har för lite att göra blir det lätt så att man tänker för mycket. Gör tolkningar och kommunikationsanalyser. Som kanske är helt fel. Det kanske bara är kopieringsapparaten som har gått sönder eller nå't.

Nä, nu måste jag hitta på något som skingrar tankarna medan jag väntar! Ta på mig något snyggt och gå till Ica och handla, kan det bli dagens projekt?

Jag måste få upp tempot, annars blir jag snart tokig på riktigt.