20100224

Snöfoton från Hjo

Ibland går det fort!

Blev uppringd av en fastighetsägare i staden som ville dokumentera hur företagets fastigheter såg ut nu under den snörikaste vintern i mannaminne. Och hur snöröjningen fungerade. Mycket av snön hade redan forslats bort, så det var idag det skulle ske.

Så, åt sidan med allt obetalt ideellt arbete jag just höll på med, och ut i snön. Två timmar tog det att gå runt för att få med de flesta av husen. 180 bilder blev det. Sedan var det lite redigeringsarbete vid datorn också.

Jag är tacksam för varje timme!

Ett litet smakprov:











(Om "vän av ordning" till äventyrs undrar vilken runda jag gick min promenad, så kan jag säga att bilderna inte ligger i kronologisk följd!)

20100223

Sova - bara att glömma
Den välriktade stålskodda klacken missar inte skalbaggen på rygg som
ingen ser
Allt som är kvar - en blöt fläck
En blöt fläck av snor och tårar

20100221

Snökaos och katastrofberedskap = in med svärmor i snösvängen!

Vår huvudentré.

Hamngatan. Rakt fram, i det gråbeige huset längst ner i backen före ån, bor vi.


Snöhögen på torget är nu ca 4 m hög och har fått sällskap av flera mindre på och omkring torget.

Kyrkogatan

Ni som inte är i Hjo just nu men kanske brukar vara här ibland, eller någon gång har varit här: tänkte bara visa er hur det ser ut just nu. Inget strålande badväder precis. Det ryktas om att Vättern har lagt sig helt nu, det är omöjligt att säga fast man befinner sig 50 meter från sjön. Det syns bara snö och dis så långt ögat når.

I fredags kväll började det blåsa och yra snö, och i går morse ringde mågen och frågade snällt om vi kunde hjälpa till att skotta fram hyresgäster. De ringde in alla människor de kunde komma på för att skotta upp de ibland meterhöga drivorna som låg utanför folks ytterdörrar. Klart vi ställde upp, så mycket det gick.

I morse hade det ju kommit ny snö, men nu var det inte riktigt samma panikläge. Tur i oturen att det var helg också, så det gjorde inte så mycket om det inte var skottat förrän 11-12.

Så nu har vi praktiserat lite i snösvängen. Många människor är tacksamma, men konstigt nog finns det ändå de som måste klaga på att det inte går tillräckligt fort, att de inte kommer ut osv. Sådant är tråkigt!

Jag är jätteglad för att vi har vår "lille gubbe" (hustomten) Owe här som vanligtvis hinner skotta och rensa och göra fint runt huset där vi bor. Och det talar vi om för honom också!

20100216

Summering och utvärdering

Så har man då gått igenom ett "jobbcoachningsprogram". Jag har verkligen givit det en chans och försökt använda alla strategier för att hitta någon som behöver anlita mig mer än tillfälligt.

Det är bara det att det gjorde jag innan också. Letade annonser och nätverkade med alla mer eller mindre bekanta och obekanta man möjligen kan ha nytta av. "Visualiserade" mig själv på de olika arbetsplatser där jag sökte jobb, och vad jag gjorde där om fem år...

Det enda "nya" som de här sex träffarna har gett är ett annat sätt att formulera ansökan - personligt brev och CV. Man vänder runt allt och berättar absolut inget mer än vad som frågas efter i annonsen. Man berättar exakt hur man har jobbat med de arbetsuppgifter som beskrivs i annonsen. Det tar alltså minst dubbelt så lång tid som att skriva ett kronologiskt CV (det vanliga) och ett kort personligt brev. Och det är väldigt lätt att dölja hål i CV't - något som jag fått lära mig är absolut big no-no.

Man får ju ändå chansen att utveckla vem man är och vad man kan för övrigt när man kommer in på intervjun. Jo, tack. Nu har jag sökt fem tjänster med den här metoden. Alla borde vara igång och rekrytera vid det här laget. Alla var jag behörig och personligen mycket lämpad till.

En arbetsgivare har hört av sig med ett "tack för visat intresse men vi har gått vidare med andra sökande". Han kostade dessutom på sig ett "lycka till med andra jobb nu och i framtiden".

Vad övrigt är, är tystnad.

Och jag skall kontakta Arbetsförmedlingen nu för uppföljning och "ny handlingsplan". Jag känner mig grundlurad. Jag vet exakt vad de kommer att säga. Fortsätt söka. Och jag vet vad jag kommer att göra. Fortsätta söka. De kommer inte att göra något mer för mig.

Inget är nytt under solen. Idag fick jag se den här, från 1482. Historien förtäljer inte om Leonardo fick jobbet eller inte.

Har i alla fall, tack vare min egen envishet och ett bearbetande av en uppdragsgivare som började långt innan jag fick jobbcoachen, fått ett uppdrag som kan bli mera långsiktigt. Det jag har gjort nu räknar jag som arbetsprov, som jag hoppas de är nöjda med. Vi får väl se när materialet kommer i tryck.

20100213

Kreativa barn...

Det är otroligt vad många möjligheter det finns för ungar som gillar att pyssla och greja. Tänk om Youtube hade funnits när man var liten. Då hade det blivit mer än att spela teater utan publik i klasskompisarnas gillestuga.

Här är ett lysande exempel på en kreativ kille som vi nog inte sett det sista av. Hoppas att han går vidare på filmbanan! Liksom Josef Fares drar han gärna in familjen i sina projekt, som synes.



Lägg namnet Oskar Sandgren på minnet. Son till våra väldigt goda vänner Maria och Peter (som agerar bland andra i filmen).

Flera av Oskars filmer hittar du här.

20100210

Typiskt, typiskt, typiskt...

Vecka efter vecka går. Ingen ringer bara för att snacka lite, ingen ringer på och kommer och fikar helt apropå. Jag pratar inte med en enda människa på hela långa dagar för det mesta.

Så, idag, hade jag bokat tid med en person för intervju kl 15. Dottern sms-ar under förmiddagen att hon behöver ha ett par skridskor för att kunna åka med barnen vid skolan där hon jobbar. Jag erbjuder mig att åka dit med dem vid 14.30, har ju gott om tid!

Ca 13.30 värmer jag lite mat och börjar äta vid 13.45, då ringer svägerskan och pratar i en kvart, avbryts av att det ringer på dörren - det är mina svärföräldrar (=hennes föräldrar). Avslutar samtalet och det visar sig att de har köpt kaka på konditoriet och tänkte komma in och fika när de gick förbi... vid det laget är klockan 14.10 och det GÅR ju faktiskt inte att hinna fika då. Och det inser de också. Så de ger mig två fina vaniljhjärtan som M och jag får ta i kväll - för vi ska ju vara i Skövde kl 18 också...

Så typiskt! När jag "körde iväg" dem sa jag nog 10 gånger att de skulle titta in en annan dag och att det var så jättesynd att det inte gick idag. Man får ju dåligt samvete ändå, fast det inte var mitt fel.

Jaha, nu blir det byta om och dra iväg igen. Det blir i alla fall en bra artikel i tidningen!

20100202

Det är jobbigt att vara envis

men ibland lönar det sig. Frågan är hur många gånger folk tycker att man är "a pain in the ass" (det låter lite mildare än på svenska).

Jag har hållit på och bearbetat ett företag sedan september ungefär. Skickat mail, skickat mail, ringt, varit där, varit intressant, inte fått svar, skickat mail igen... Och idag har jag varit där igen.

Det visar sig att de har strukturerat om det helt och hållet nu och att de gärna ville testa med mig som medarbetare. Det blir i liten skala till att börja med, eftersom de inte har strukturerat färdigt än, men det kan också bli riktigt lönande om jag lyckas med mitt bidrag!

Jag skall alltså gå in som frilansare först, och det har jag full förståelse för. Hör ni det, arbetsförmedlingen, som gör allt för att motarbeta mig och mitt företag. Nu var det t ex bra att jag hade det!

Och därmed är det heller inget problem om jag skulle få någon annan tjänst som jag har sökt och väntar på svar från. Håller jag mig på den här nivån så är det inga problem att hinna med detta bredvid. Och det är ingen konkurrerande verksamhet till de tjänster jag sökt. Eftersom jag har eget företag går det jättebra! Hurra för evalution!!