20080526

Högtidsstund

Att få ett lönebesked med en månadslön som, trots att den ligger i nedre kanten av vad man har avtalsenlig rätt att förvänta sig med min utbildning, är den högsta jag någonsin under mitt hela arbetsliv har fått ut efter skatt känns som ett mirakel.

Särskilt när det är många månader sedan jag fick ut ett lönebesked över huvud taget.

Men jag har jobbat många timmar för det, och det är tröttsamt att åka 2½ timme per dag plus ibland även lite jobb hemma på kvällen. Plus de uppdrag jag har haft med mitt företag. Plus att jag inte får mattas av i sökandet av s k "fasta" tjänster, eftersom jag vet att det inte blir någon förlängning på den här.

Samtidigt är inte det ekonomiska i sig det största lyftet. Det är känslan av att jag har ett värde, att min utbildning har ett värde och det jag utför på en arbetsplats har ett värde för andra som någon är beredd att betala för. Det höjer mitt värde även i mina egna ögon och får mig att må hundra gånger bättre än vad som syns i lönekuvertet.

När jag gör liknande uppgifter som behöver utföras på en annan tillfällig arbetsplats med betydligt sämre villkor både vad gäller arbetstid och lön känns det som om jag är mindre värd och också gör ett sämre jobb i längden, eftersom arbetsglädjen inte riktigt vill infinna sig.

Därför är det mycket bättre att göra något helt annat för en lägre lön. Det har jag faktiskt ingenting emot. Det är bara så att de som skall anställa i fastare former inte vill ha mig på en okvalificerad tjänst eftersom jag har utbildning till något annat.

Och eftersom jag trots min kompetens har begränsad formell arbetslivserfarenhet inom den här sektorn ligger jag sällan högt i rang när det gäller de fasta tjänsterna. Moment 22. Nu har jag åtminstone samlat på mig ca 8 veckor. Och jag har känt efter varje timme. Det är det här jag skall göra. Om inte på heltid så i alla fall regelbundet, med egna arbetsuppgifter, kaffeautomat och dator.

Och under veckan får jag troligen ännu ett besked ... Vågar man hoppas på en intervju den här gången?

20080522

Nähä, nej.

Idag fick jag äntligen tag i några av de personer som kunde svara på en del frågor om mina chanser på en eventuell arbetsmarknad, som lär finnas därute.

Jag menar, man hör ju hela tiden om folk som får nya jobb.

Varför gäller det inte mig?

Jag fick alltså inte deltidsjobbet här i sta'n, som hade varit så himla bra att kombinera med evalutionerandet. Så jag ringde och försökte snacka in mig hos de i grannstaden som ville ha någon som är "väl etablerad på arbetsmarknaden och har en bred arbetslivserfarenhet och som nu söker nya utmaningar". Det lät faktiskt som om de menade det. Men eftersom handläggandet hade blivit fördröjt (p g a att en person blivit sjuk) så får jag tåla mig tills i slutet av nästa vecka, innan man ens kan vara påtänkt för en intervju.

Om 10 dagar är mitt vikariat slut. Men jag jobbar varje dag som om det vore permanent. Orkar inte fundera för mycket.

För varje dag jag jobbar blir jag mer och mer övertygad om att det är den här sortens jobb jag skall hålla på med, i någon form, i alla fall. Och det är väl alltid något!

20080516

Jag upphör aldrig att förvånas

Idag läser jag ännu en gång om en person, i det här fallet Sofia Wistam i dagens DN (tyvärr ligger inte artikeln ute på nätupplagan, så du får tro mig på mitt ord), som har en högst brokig bakgrund och går från den ena framgången till den andra.

Några nedslag i hennes karriär: avvikande, lätt mobbad under skoltiden. Lärde känna Gigi Hamilton och sydde scenkläder åt bandet Freestyle. Fotointresserad: blev fotoassistent och började plåta skivomslag. Jobb på TV4, eget program, Z-TV, grammisgala mm mm. Samtidigt som hon varit gift ett antal gånger och fostrar ett antal barn. Och nu "arbetar hon i smyg på ett manus". Och "ser inte sitt yrkesval som definitivt".

Vad är det för skillnad mot att ha sytt och fotograferat sedan 10-årsåldern och senare skaffat diverse utbildningar i och erfarenheter av det ena och det andra, som förskollärare, handikappvetare, media-och kommunikationsvetare, projektledare, bildhanterare plus diverse mindre kurser i drama, sång, akvarellmålning mm.

Jag ser inte heller mitt "yrkesval som definitivt". Men varför vågar ingen anställa mig? Jag vet att jag skulle gjort ett bra jobb på vilket som helst av de ca 250 jobb som jag sökt vid det här laget. Jag söker bara tjänster där jag skulle göra ett bra jobb. Något annat är uteslutet.

Är det bara i den högsta kändis-toppen bland TV's programledare som det är tillåtet att ha en brokig bakgrund? "Man använder alla sina erfarenheter i varje jobb man gör" säger Sofia i intervjun. Det är väl självklart? Varför gäller inte det i mera "vanliga" jobb?

Nu skall jag ringa till några av de arbetsgivare jag har sökt jobb hos under de senaste veckorna. Jag vill veta om jag är avpolletterad eller fortfarande med i leken. Framför allt hoppas jag på den arbetsgivare som skrev att de vill ha någon som är "väl etablerad på arbetsmarknaden och har en bred arbetslivserfarenhet och som nu söker nya utmaningar". Så är det YTTERST få som vågar formulera sig. Jag skall ta reda på om de menar det.

20080513

Ur led är världen ...

Sitter och skriver press-releaser som går iväg till de stora, rikstäckande tidningarna. Får beröm för att de är bra, ja, riktigt fyndiga.

Men får inte ens svar, ännu mindre en intervju, som resultat av min ansökan till ett deltidsjobb på en liten lokaltidning.

20080508

Fullt upp!


Stilstudie av L, 1

Jag agerar ljussättare

Stilstudie av L, 2

A i bara mässingen - eller nå't!


Vi har så kul på min arbetsplats, fast det är stressigt på sitt sätt och fullt ös från den minut man kommer in tills man springer till bussen.



Idag har vi varit ute och fotograferat för marknadsföringsmaterial till tidningar och annat. Det började med att fotografera förra årets vinnare av tävlingen 60 m blås. Han är jättetaggad och skall ställa upp och försvara sin titel i år igen. Det slutade med att vi ställde A iförd generalsmössa och tuba i högsta hugg i fontänen i Rådhusparken ... Ja, det var över 20 grader varmt i luften.


Jag kunde inte låta bli att hala upp mobilkameran. Håll tillgodo!


Utsikten från vårt fönster under takåsarna i Smålands Paris ... eller hur det var. En låååång lunchrast tog de, pojkarna!