Idag fick jag äntligen tag i några av de personer som kunde svara på en del frågor om mina chanser på en eventuell arbetsmarknad, som lär finnas därute.
Jag menar, man hör ju hela tiden om folk som får nya jobb.
Varför gäller det inte mig?
Jag fick alltså inte deltidsjobbet här i sta'n, som hade varit så himla bra att kombinera med evalutionerandet. Så jag ringde och försökte snacka in mig hos de i grannstaden som ville ha någon som är "väl etablerad på arbetsmarknaden och har en bred arbetslivserfarenhet och som nu söker nya utmaningar". Det lät faktiskt som om de menade det. Men eftersom handläggandet hade blivit fördröjt (p g a att en person blivit sjuk) så får jag tåla mig tills i slutet av nästa vecka, innan man ens kan vara påtänkt för en intervju.
Om 10 dagar är mitt vikariat slut. Men jag jobbar varje dag som om det vore permanent. Orkar inte fundera för mycket.
För varje dag jag jobbar blir jag mer och mer övertygad om att det är den här sortens jobb jag skall hålla på med, i någon form, i alla fall. Och det är väl alltid något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar