20150331

Det ringde. Del 31/100

Det ringde i min mobiltelefon. För en gångs skull var det ingen telefonförsäljare. Det var min kollega på Skövde Stadsbibliotek som satt med schema och semesterplaner och ville kolla läget med mig, om jag är på väg tillbaka om två veckor som är tänkt, eller om de hittat på något mer.

Nä, jag hoppas att det inte blir något mer nu. Det blir ju två månaders sjukskrivning, känns som jag har missat hela våren! Det är i alla fall en stor del av mitt ansvarsområde "vuxenprogram" som har betats av i min frånvaro. När jag kommer tillbaka så är det dags att rivstarta med planeringen av nästa termins Mångsidiga Måndagar.

Dags alltså att börja tänka på livet efter detta. Det vanliga livet utanför. När inte hela förmiddagen får gå åt till att behandla sår. Kanske skulle börja träna så smått med lite mer än promenader? Hittade ett lämpligt träningsprogram på Facebook (var annars) som jag kunde börja med.

20150330

Det bästa. Del 30/100

Sitter här alldeles ensam och lite låg på kvällskvisten. Då dyker det upp en länk i mitt Facebook-flöde med följande innehåll. "Visst är den söt, men inte ny", kan man säga med mössen i Askungen på julafton. Låten har vid det här laget fått några decennier på nacken, men fortfarande duger den att pigga upp sig med. Och sjunga med (om ingen hör på, särskilt kul i "jam"-sektionerna).
Gruppen tog upp låten på repertoaren förra året som en hyllning till Alice Babs, som just gått ur tiden, och hennes musikaliska kompanjoner Svend Asmusen och Ulrik Neumann i gruppen Swe-danes. Den här versionen är nog den bästa sen....sist... Och filmen är välgjord som en hyllning till båda grupperna.
Jag vill också dela den just idag då min "distant cousin" (syssling närmare bestämt) Katarina som sjunger alt och lite till i The Real Group passar på att fylla år. 27 eller nåt. Grattis grattis igen, må sockorna fortsätta rocka dig i hundrade år!!






20150329

Vila i frid. Del 29/100

Många har uttryckt sin beundran för Tranströmers dikter på sociala media de senaste dagarna, sedan det blev känt att han gått ur tiden.

Han hade verkligen en sällsynt känsla för metaforer. Jag har svårt att välja ut en favorit, det är lite olika för olika dagar.

Men en dikt som varit påträngande aktuell för mig under den senaste tiden vill jag ändå citera nedan. Det var några timmar, något dygn efter min inläggning för svår sårinfektion, när vi ännu inte visste om antibiotikan tog, om det fanns skador på fler ställen, när någon nämnde ordet "blodförgiftning" (fast på latin förstås, de tänkte nog inte på att jag kanske förstod där jag låg...) - då fick jag en svindlande känsla av att livet hade en gräns. Det var ett mått som uppmättes mitt i livet.

Tack och lov fick jag negativa besked och en positiv prognos bara några dagar senare, och meningen är att jag ska vara tillbaka på jobb om två veckor från i morgon. Förhoppningsvis.

20150328

Det där med miljön. Del 28/100

Vi har hand om barnbarnet i helgen. Fyraårsåldern innebär en massa funderingar om livet, min plats på jorden, vad barn resp vuxna ansvarar för och så vidare.

När vi hade klarat av mat, skumbad och tandborstning återstod toalettbesök. Då skulle hon ta en bit toalettpapper (kan själv) och drog till så rullen kastade ut 1 1/2 meter eller så. Jag kapade av en vettigare längd och höll en kortare "föreläsning" om att inte slösa på papper och nu ska vi snart släcka lamporna för att vi ska spara energi och tänka på miljön. Efter ett kort dividerande om vad energi och miljö är och varför vi ska vara rädda om det (för annars finns det ingen miljö kvar sen!) blev hon sittande på toa och stirrade framför sig. Jag frågade om hon inte hade kissat färdigt och fick svaret jo, jag bara funderar lite. Jaha, vad funderar du på då, frågade jag. -På det du sa förut. Jaha, om miljön och det, sa jag och bävade för följdfrågorna. -Jaa. Då slipper jag ju att tänka på det sen (när vi släcker för earth hour), svarar barnet.

Det var ju smart. Då kunde vi ju ägna oss åt godnattsagan utan störande miljöfunderingar.

Men vi tajmade i alla fall in fackeltåget som gick förbi vårt hus på väg mot manifestationen på torget.

20150327

Sms-konversation. Del 27/100

Sonen smsade mig från studentkorridoren och frågade hur han skulle tvätta sitt duschdraperi.

Jag svarade att det nog gick bra med 30-40 grader, ingen centrifug och gärna ta bort ev fläckar före tvätten.

Efter ett tag smsade jag igen och frågade hur det hade gått med draperiet.

Svar: Det gick bra! Det blev SKITrent...

Termen "Betydelseförskjutning" har fått ett ansikte.

20150326

TV-program jag inte vill se. Del 26/100

Vi har aldrig förut haft så många tv-kanaler som vi har nu i vårt hushåll. Men jag har ett problem.

Jag vill inte se Farmen, Bästa bonden eller Bonde söker fru. Inte heller Unga bönder eller något annat som har med bönder att göra.

Jag vill inte se Det stora Matslaget, Mästerkocken, Grillmästarna, Kockarnas kamp, Vad blir det för mat, Hela Sverige bakar, Leila bakar eller något annat av alla dessa matlagningsprogeram på svenska eller engelskspråkiga varianter. De tre matlagningspersonligheter jag kan tänka mig att se i TV är danska Camilla Plum, arge kocken Gordon Ramsey (fast inte i något tävlingsprogram) och nakne kocken Jamie Oliver. Fast inte mer än en i taget av dem heller.

Jag vill inte se något som har med tämjande av vilda husdjur eller barn att göra. Inte Familjen Annorlunda eller Unga familjer. Till denna kategori räknas även de stora bortskämda barn som deltar i Lyxfällan, Under samma tak, Biggest loser samt hos Parneviks. 

Jag vill inte se kändisar breda ut sig i Renés Brygga, Mia på Grötö eller Malou möter. Helst undviker jag även Dr Phil och andra amerikanska varianter av terapi inför publik. Möjligen Skavlan någon gång emellanåt. 

Jag vill inte se Let's dance, Robinson, Idol eller någon annan utslagningstävling. Inte ens Melodifestivalen i dess nuvarande form. Här finns också ett fåtal undantag: Mästarnas mästare och I huvet på Gunde Svan - som verkligen presenterar människorna bakom prestationerna. Inte Trinny och Susannah, som strömlinjeformar halva världens befolkning efter samma ideal.

Jag vill inte heller se Så ska det låta. Det programmet har överlevt sig själv och är uppenbart uppgjort och planerat nu för tiden. Då föredrar jag Diggiloo - det lyckas i alla fall förmedla lite spontan trevnad. 

Jag vill inte se oändliga sportsändningar. Undantag: någon halvtimme konståkning eller hästhoppning/dressyr. Då och då. Liksom frågetävlingsprogram i lagom portioner ( ja, jag har deltagit i två av dem men det betyder inte att jag tittar jämt.)

Jag vill inte se grundliga dokumentärer  om efterlysta personer eller brottslingar, eller hur hemskt det är i samhället. Jag vill inte tycka en massa saker om allting.

Ooops. Det blev visst inte mycket kvar. Välproducerade brittiska tv-serier. Och danska, t ex Badhotellet som går nu, liksom Mr Selfridge och Fortitude. Klassiker som Mash och Fawlty Towers. Utvalda deckare. Småputtriga program, som Go'kväll och Landet runt. Plus. Hitlåtens historia. Antikrundan. Och ett par nyhetssändningar per dag.

Då är det skönt att ha alternativ, om man nu alltså inte vill lyssna på radio eller läsa en god bok i stället. Hos oss heter det Netflix. Och en och annan dvd-film. Dessutom kan man titta på dessa när man vill, och på det andra utbudet genom apple-tv. Slötittandets tid är helt enkelt förbi!





20150325

Bostadslös. Del 25/100

Här i Hjo finns det sedan ca tjugo år tillbaka ett naturskyddsområde mitt inne i stan. Ja, det är förstås inget nyanlagt område utan gammal kulturmark värd att bevara.

Det är området som benämns som Hjoåns dalgång. Successivt har dalgången runt denna lilla, ca 4 km långa å med en fallhöjd på ca 45 m från Mullsjön ner till Vättern ställts iordning och gjorts tillgänglig för många.

En promenadstig har anlagts och skyltar om saker att notera längs vägen har satts upp. En laxtrappa har anlagts vid ett av de svårast tillgängliga ställena för att förenkla för öringens lek, vilket har ökat öringbeståndet med flera hundra procent. Här lär finnas 160 olika fågelarter och många av de mindre däggdjuren som förekommer i den svenska faunan. Det finns också hundratals växter, både vilda och förvildade trädgårdsväxter. De senare härrör både från munkarnas kryddgårdar i stadens tidigaste år och från de stiligt anlagda högre ståndsträdgårdarna som anlades under stadens storhetstid för 100-150 år sedan.

Det är inte bara att bestämma att ett område ska vara naturreservat. Det måste skötas också. Och man får inte göra vad som helst hur som helst. Till exempel röja upp nerfallna träd och ta bort träd som förvuxit sig. Det måste särskild personal utföra.

Just nu pågår ett sådant där röjningsprojekt alldeles vid husknuten. Ja, för vi bor nästan i själva reservatet - 15 meter på var sida om ån är "fredade" inne i stadsbebyggelsen. Det är gräsmatta och parkering mm på vår gård.

Idag gick min promenad längs en liten bit av ån. Det är en hel del gamla murkna träd som nu fällts för att ge luft och ljus åt yngre växter. Och alla vitsippor som täcker marken inom några veckor.

Men jag såg en vy som var lite sorglig ändå. Någon har blivit bostadslös. Men förhoppningsvis placeras denna bostad på ett nytt ställe så småningom, för nya hyresgäster...

20150324

En samvetsfråga. Del 24/100

När vi handlade idag låg det några paket i köttdisken med röd märkning, för det var "kort datum". Halva priset.

I ett av paketen låg fina grytbitar av kalv. Nästan 4 hg, dvs lagom till två som vi var idag. Paketet fick följa med hem.

Jag köper väldigt sällan nötkött. Jag vet att det inte är något bra miljöval - 4 hg nötkött gör av med vatten motsvarande en dusch på 10 timmar. Ett onödigt steg i näringskedjan osv.

Men om det ligger några paket som ingen har velat köpa då? Om jag inte köper dem så kanske ingen gör det och i så fall hamnar ju det fina köttet i soporna och det är ju nästan ännu värre. Slänga mat är en av våra allra största synder i samhället.

Det är inte så lätt att vara politiskt korrekt alla gånger. Idag blev det svenska kalvköttet åtminstone uppätet, till sista smulan. Det får bli vegetariskt i morgon...

20150323

Uppdatering pågår. Del 23/100

Finns det något så irriterande som alla dessa uppdateringar som plötsligt krävs lite då och då av framför allt Apple-prylarna? Det kommer fram en linje på skärmen där det står att återstående tid är 137 minuter, en liten stund senare är det 46 eller 37 eller vad som helst.

Tänk om symaskinen, tvättmaskinen, strykjärnet eller diskmaskinen bar sig åt på detta viset?? Och så starta om innan det går att använda igen. Snacka om teknikstress!!

20150322

Resplaner eller resdrömmar. Del 22/100

När jag låg på sjukhuset för några veckor sedan fick jag låna Bea Uusmas underbara bok Expeditionen i pocketformat. Trots att jag var så dålig och mest bara ville sova, så sträckläste jag den nästan. Att man kan bli så förhäxad av en plats! Verkar faktiskt helt magiskt.

Ett par av mina vänner var på Svalbard på en kortare tripp för några år sedan och hade med underbara foton och berättelser om utfärder med hundspann och obligatoriskt gevär mot anfallande isbjörnar. Också fascinerande.

Nu går den spännande serien Fortitude på svt1. Fantastiskt välgjord thriller i samma exotiska miljö. Se den på svtplay om du har missat den!! 

Som en händelse fylls nu vår söndagstidning SVD med annonser om resor. Ja, det brukar det vara i den, men just nu tycker jag att det är mycket ishav och polarområde. Illustrerat av överjordiskt vackra bilder förstås. Man blir verkligen sugen på att någon gång, kanske... 

Men prislappen för de där resorna ligger runt 50 papp. För EN person, då. Så antingen får man prioritera om lite i ekonomin eller också får planerna förbli drömmar.

20150321

UFO. Del 21/100

När man börjar lyssna på podcaster på engelska lär man sig en del nya ord. Jag lyssnar ibland på en om stickning och där pratar de till exempel om UFO.

Nu är det inte fråga om några oidentifierade flygande objekt, utan en förkortning för Un-Finished Object, alltså oavslutade föremål. Sådana har de flesta stickare i någon påse i garderoben!

En fördel med att vara sjukskriven så här länge och vara ganska stillasittande är att man faktiskt har en chans att göra färdigt en del UFOs. Och börja på en del nytt såklart...

20150320

Vad är vitsen? Del 20/100

Sitter här med mina udda sockar, min stickning och min man och har en lugn kväll framför tv. Då kommer plötsligt ljud av slirande bildäck nerifrån parkeringen vid hamnen, ca 50 meter från vårt hus. Ibland är det en, ibland tre-fyra stycken som slirar runt, runt. Gärna med stereon i bôtt också (högsta volym alltså). 

Hade det varit ishalka kunde man tänka sig att de tränade halkkörning. Men det är det ju inte. 

När man står och tittar från vårt fönster kan man tro att de när som helst ska a) köra på varandra b) köra ner i sjön eller c) köra in i ett av de gamla träden i naturreservatet Hjoåns dalgång. Märkligt att det inte hänt något än.

Efter några varv drar de iväg någon annanstans, och kommer tillbaka efter 15-20 minuter och upprepar proceduren. Det enda som händer, förutom att vi som bor här blir irriterade (några hundra pers, det ligger flera hyreshus här), är att det blir jättefula slirspår på hela parkeringen. Och jag antar att däcken bör vara ganska blanka som de håller på. För att inte tala om åtgången av fossila bränslen.

Har vi tur nöjer de sig med 3-4 rundor. Har vi otur håller de på med okynnet framåt 03. 

Jag kanske är dum i huvet, men jag fattar inte vad som är så roligt med att fara runt sådär?

20150319

Olika tack och lov! Del 19/100

I morgon är det dags att ta på sig ett par omaka sockor för att hedra och uppmärksamma de som har Downs syndrom. Läs om detta här: http://www.expressen.se/halsoliv/ta-pa-dig-omaka-strumpor-for-att-uppmarksamma-downs-syndrom/

Tänk vad tråkigt det skulle vara om alla var likadana, som fabriksgjorda robotar. Samtidigt är det förstås orättvist att en del människor får jobbigare förutsättningar redan från början av sina liv. Blir andra människor mer tacksamma för det? Nä, skulle inte tro det.

Men de flesta som har fått lära känna en individ med något funktionshinder har också fått bekanta sig med andra perspektiv på vad som är viktigt i livet. Dessa personer har också ett värde och mycket att tillföra som inte går att mäta i pengar.

Därför tar jag på mig udda sockar i morgon. Gör du?

20150318

Det nya svarta. Del 18/100

För några år sedan var det choklad, mörk choklad, som var på allas läppar. Ju högre kakaohalt dess bättre. 99%-choklad användes i matlagning till och med. Och höjdes till skyarna.

Nu är det lakrits som är hett. Fler och fler produkter kommer i en lakrits-variant. Förra året var vi på lakritsprovning - väldigt intressant, kan rekommenderas! - där vi tipsades att prova en tesked lakritspulver i köttfärssåsen... Nja, det har jag ännu inte provat, men jag äter nog lite mer lakrits nu än före den där provningen.
Konstigt nog har ju både choklad och lakrits varit välkända långt före min tid!

Påsken nalkas, en av årets stora godishelger. Jag har länge varit svag för Cloettas "Dragé-ägg", de där som är lite hårda utanpå och skum inuti. Det ska vara de riktiga, inte de som bara smakar socker och kemiskt från lösgodishyllan.

I år får denna delikatess en konkurrent. Hörde redan förra året att den fanns, men nu har jag testat. Den här är supergod! I år blir det svårt...

20150317

Frisläppt. Del 17/100

Idag har jag varit inne på sjukhuset och blivit av med min vac-pump. Det var jätteskönt att bli av med den efter ca tre veckor, även om jag vet att den har gjort sin uppgift väl så att såret har läkt betydligt fortare än det skulle annars.

Jag var beredd på att det skulle behöva sys, men när jag låg där platt på rygg så "föll" kanterna ihop så snyggt så det behövde bara tejpas, kom de överens om. Så i skrivande stund har jag bara fyra tejpstripar och en kompress över det nästan 2 dm långa såret. Kompressen ska jag själv byta en gång om dagen i en vecka, sedan ska jag tillbaka på koll igen.

Känns bra att de följer upp det. Jag vill inte vara med om något mer bakslag nu...

20150316

Vara frisk för att vara sjuk... Del 16/100

För tio dagar sedan postade jag ett inlägg om min ansökan om sjukpenning här: Det papperslösa samhället?!? Del 6/100 http://evaihjo.blogspot.com/2015/03/det-papperslosa-samhallet-del-6100.html

Några dagar innan jag åkte hem från sjukhuset fick jag ett par blanketter med enträgen uppmaning av min opererande kirurg att fylla i och ansöka om ersättning från patientskadeförsäkringen, eftersom min infektion orsakades av ett ingepp som gjordes på sjukhuset. Hon kunde dock inte "garantera" att jag fick ut något, men ändå. Man kan alltid försöka.

Det var tre eller fyra sidor som skulle fyllas i, både rutor som skulle kryssas och stora tomma ytor där jag skulle berätta fritt, hela mitt lidandes historia. Jag tror jag ägnade tre olika tillfällen under de där dagarna åt att fylla i de där papperen. Sedan skickades de in via avdelningens expedition. 

Idag fick jag ett brev på posten. Där bekräftades att de hade emottagit min ansökan och tänkte jobba vidare med den i en massa steg. Förutsättningen var förstås att jag skickade in ytterligare ett papper, en fullmakt där jag ger handläggarna tillstånd att få uppgifter från läkarna och ur min journal. Kanske hade det kunnat finnas en ruta att kryssa i på den där första blanketten där man ger lov till detta, kan jag känna...

Med brevet följde också lite mer information om hur denna försäkring fungerar. Bl a att 60% av de som åberopar denna ersättning inte får ut något. Nähä, tack.

Men om man inte köper lott kan man inte vinna. Några enträgna människor tillhör ju de där 40% som faktiskt får något. 

Jag har ju trots allt blivit sjukskriven en hel månad mer än vad som var meningen, fått gå till min vårdcentral (eller rättare sagt ordna skjuts eftersom jag inte kunnat gå) och lägga om såret en massa gånger x 50:-, handlat betydligt mer medicin på Apoteket än vad som var tänkt o s v. Samt betalat för ytterligare 11 dygn på sjukhus, som jag ju berörde i ett annat, tidigare inlägg. Det är vad jag direkt skulle kunna räkna i pengar. 

Men sedan är det en hel del "sveda och värk" också. Hur värderar man känslan att ligga ensam i mörkret och få för sig att de kanske inte hittar bakterien som orsakade eländet, de kanske kommer att göra ett oändligt antal smärtsamma provtagningar och så kommer jag ändå att dö av det här? Vad är det värt att ligga med ett stort hål i magen fullt med gojs som måste bort, och sedan läggas om, för att sedan göra om proceduren två gånger om dagen - hur mycket morfin och stesolid man får så känns det ändå, kan jag upplysa om. Och att därtill ha i medeltal 8 personer stående runt sängen varje gång, när man ligger där och kinkar... Och till slut, när någon kommer på att den där välsignade vac-pumpen, som kunde snabba på läkningen - gå med en puttrande följeslagare på axeln eller bredvid sängen i tre veckor. 24/7. Hur bra sover man då? 

Uppdatering: glömde ju nämna att jag missade mitt enda barnbarns fyraårsdag också. Kalaset, och så barnkalaset när jag lovat hjälpa till och vara lekmormor. Helgen när mina stora utflugna barn skulle vara hemma första gången sedan blixtvisiten vid jul - nu fick jag bara träffa dem kortkort i sjukt tillstånd.

Tankarna på jobbet kommer ju också förstås. Jag hade lovat fem dagars extra vikariat under våren - timpengar som nu går till någon annan. Möjligen kunde jag fått göra fler tim-inhopp för att fylla upp min deltid, om någon annan var borta. Jag hade varit med och planerat hela terminens "vuxenprogram" i serien Mångsidiga Måndagar och missar nu mer än hälften av gångerna, där jag skulle varit värd. Jag har ingen aning om ifall nya programblad och affischer blir gjorda omkring dessa arrangemang - i alla fall blir de inte gjorda på det sättet och vid den tid som jag hade tänkt göra det. (Kanske blir det mycket bättre? Jag kan i vilket fall inte ha någon som helst koll!) Hur mycket är det värt att utebli från detta plus alla andra arbetsuppgifter som ligger på mig, under detta vikariat som jag fick vänta på så länge, och där jag trivs så bra?

Om det fanns någon rättvisa i världen skulle jag väl få ut sådär 50 000 eller så. Men jag förväntar mig ingenting. Jag bara fyller i och skickar in, får man något är det en bonus. Och säkert kommer det att ta många månader innan man får något besked.

20150315

Mer om stickning. Del 15/100

Jag hävdar med bestämdhet att stickning och liknande aktivitet är bra för välbefinnandet. Senast skrev jag om det för en vecka sedan i denna blogg.
Idag trillade jag in på en annan blogg som också berör detta ämne. Detta är skrivet av Anna Brad, som bloggar för Hemmets Journal och bl a har gett ut böckerna Restvärme och Värma en liten.

Jag länkar till ett par av hennes inlägg, för jag tycker de innehåller många trovärdiga vittnesbörd!

http://www.hemmetsjournal.se/Handarbete/Bloggar/Blogginlagg/?entryid=222813

http://www.hemmetsjournal.se/Handarbete/Bloggar/Blogginlagg/?entryid=223301

20150314

Alla dessa dagar. Del 14/100

Idag är det nog den allra nördigaste av temadagar. Pi-dagen. Läs om den här: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Pi-dagen 

Matte har aldrig varit min starka sida: rättelse - matte har jag aldrig tyckt speciellt mycket om att hålla på med. Därför är sådana abstrakta delar som formler, x och y och okända faktorer värre än grekiska för mig. De  fyra vanliga räknesätten och hur man räknar ut procent och sådant, det är ju vanligt folkvett som man ju faktiskt kan behöva räkna på för att inte bli lurad. Det kan jag.

På gymnasiet hade vi en lärare i filosofi som också undervisade i matte med liv och energi, och som säkert firar PI-dagen. Han hette Jörgen och hade en lång stickad luva, modell tomte- fast naturfärgad, som hans fru hade stickat åt honom. På vintern hade han den, utomhus alltså, han var inte hur nördig som helst. En gång, på en filosofitimme, försökte han övertyga oss, en humanistklass som bara ville ägna oss åt språk och andra sköna konster, vad vi kunde ha för nytta av matte över huvud taget. Han hade väl noterat att vissa av oss satt i korridirerna och stickade mellan lektionerna.

"Jo, om ni har en beskrivning, och vill använda ett annat garn till den grejen, då kan ni ställa upp en algoritm och räkna ut vilka stickor ni ska ha och hur många maskor som behövs..." Vadå räkna ut, tyckte vi. Det är ju bara att testa lite. Skiulle aldrig gå omvägen över penna och papper, eller räknesticka för den delen (som var det man hade att tillgå på den tiden). Ville man lägga ner lite möda så stickade man en provlapp och mätte efter den.

Nä, PI-dagen firar jag inte så värst. I så fall skulle det väl vara med att baka en paj. 

Arv eller miljö? Del 13/100

Var och handlade på ICA och skulle köpa lite gott till fredagskvällen. Räkor i lösvikt är ju gott. De här som är frysta tycker jag är helt OK. Liksom frukten och godiset får man ju i självscanningens tidevarv väga och prismärka själv innan man scannar varan. Jag brukar roa mig med att tänka efter hur mycket jag har tänkt köpa och så "höfta till" en mängd, för att sedan se hur nära jag kommer den vikt jag har tänkt.

Nu skulle jag alltså handla räkor till två personer, typ ett halvkilo skulle bli lagom. Landade på ca en räka för mycket.

Min pappa var charkuterist. Han kunde säga med 10 grams felmarginal hur mycket ett paket köttfärs vägde genom att hålla det i handen. På den tiden malde han all färs själv och vägde upp till varje kund. Han var förstås också en fena på att mäta till och skopa upp rätt mängd som kunden bad om från uppläggningen i disken och packa in det i smörpapperet. Jag tror inte att jag såg honom lägga tillbaka något någon gång. (Sedan skrev han på priset på paketet med blyerts, långt före streckkoden, men det är en annan historia.) På den tiden var det ett helt annat hantverk på alla sätt, han styckade hela djurkroppar, gjorde egen grynkorv osv för att komplettera de färdiga produkterna som kom från t ex Scan. 

Undrar om jag gör det här medvetet för att träna upp förmågan att se och känna vikter? Eller om det bara blir ändå...
 

20150313

Sol och vår. Del 12/100

Igår, Victoriadagen, tog jag en promenad till dottern R och barnbarnet S. Det är härligt att ha dem på promenadavstånd och härligt att orka gå så långt under min konvalescenstid. Det är typ en dryg halvkilometer. Men alltså.
Lilla S tycker fortfarande att det är jätteroligt att leka med mormor. Kasta eller sparka boll på fyraåringsnivå fixar jag, "äta" sandkakor likaså. Men så ville hon leka "datten".
Jag förklarade att jag ju inte springer så bra just nu. "Men du kan sitta där", tyckte hon. Snabbt och lätt ändrade hon tillvägagångssättet till att hon skulle springa fram och tillbaka och när hon kom inom räckhåll för mig så skulle jag räcka ut handen och "datta" på henne. 
Kanske inte det roligaste sättet att leka "datten" men hon tyckte det var kul. och då tyckte ju jag det också...

20150311

Skatt och försäkring. Del 11/100

I dagens nyhetssändningar har ett av de återkommande inslagen handlat om att husdjursförsäkringarna stigit väldigt mycket i kostnad. Och att det skulle vara orimligt.
Men tänk efter - vilka behandlingar som görs idag på ökenråttor, marsvin och leguaner! Titta på ett enda av de där djursjukvårdsprogrammen på TV 4 så kan du ana vad de verkliga kostnaderna skulle vara! Förr var ett djur som fick en cancertumör dödsdömt. Eller ett som bröt benet i vissa fall. Vaccin, tandstensbehandling... När jag var liten hade vi hundar och när de blev gamla och sjuka så var det adjöss. Jättesorgligt förstås, men det är inte alltid humant att vårda dem i det oändliga heller.

Jag fick, som av en händelse, även ett brev på posten idag. En räkning på mina sjukhuskostnader. Alltså sängplats med rena sängkläder så ofta som behövdes, tre lagade mål mat plus tillgång till mellanmål, städning, tillgång till så många ombyten kläder man behövde (lite "Orange is the new black", men utseendet kom lite i andra hand) och så all denna vård, tillsyn och mediciner dygnet runt. Man behövde inte ens gråta när det gjorde ont, så fick man mer smärtstillande och en vänlig hand som kramade ens axel. För detta betalar vi i Sverige 100:- (hundra kronor!) per dygn, med högkostnadsskydd på 1100:- /månad. Det skulle man knappt ens få den maten för utanför sjukhuset!

Visst, det finns säkert brister i den svenska sjukvården, köer, platsbrist mm, men jag klagar inte på höga skatter. Hade jag bott i USA till exempel hade jag säkert fått betala privata försäkringar för sjukvården motsvarande den jag fick nu - och de premierna skulle nog vara många gånger högre än den man betalar för en djurförsäkring.

Om man väljer att köpa ett djur så får man helt enkelt räkna in kostnaden för försäkring när man gör ett överslag över vad det kostar för mat och andra tillbehör. Det är lika lite en klassfråga som att ha bil eller båt.

20150310

Det finns blombuketter. Del 10/100

För en vecka sedan fick jag en vacker bukett i rosa, lila, lime och vitt. Det var en "välkommen hem"-bukett från dottern, den väntade på mig när jag kom hem från sjukhuset.
Idag löste jag upp bindningen, eftersom de knoppiga fresiorna (rättelse: alstromeria är det, enligt min kunniga vän Monica!) hade slagit ut och det blev trångt för nejlikorna, gerberan och krysantemum. Några blad hade torkat så dem tog jag bort.
Buketten håller säkert en vecka till.
Den här buketten kommer att gå till historien som en av de mest hållbara någonsin. En bukett jag kommer att minnas.
Första bilden är tagen för en vecka sedan, den andra idag.

20150309

Stadsparken around the year. Del 9/100

Stadsparken i vår lilla stad är verkligen en skatt. Den grundades år 1877 och var verkligen inte tänkt att bli en allemanstillgång - den var en del av en mycket exklusiv anläggning med namnet Hjo Vattenkuranstalt. Mot slutet av förrförra seklet var dessa anläggningar väldigt populära runt om i Europa, och en skara entreprenörer och andra höjdare drog ihop ett litet aktiebolag med visioner. En bondgård i utkanten av staden inköptes, mangården modifierades och gavs namnet Idun och i rask takt byggdes det upp ytterligare sex "villor" enligt dåtidens mode, ett "societetshus" och ytterligare några byggnader för olika ändamål. Man erbjöd såväl boende som behandlingar mot diverse krämpor, och det goda brunnsvattnet leddes via kommunal vattenledning från källor väster om staden, från Åsen. Inte Vättervatten som det vi dricker idag, alltså. Många som hade råd kom hit för att roa sig, träffa folk och få "SPA"-behandlingar, men även "vanligt folk" kunde remitteras hit för konvalescens efter till exempel lungsot. Men i så fall var man hänvisad till klass 2, både när det handlade om boende, behandlingar och samlingslokaler.
Den vidsträckta parken, som är väldigt stor med tanke på stadens storlek, anlades i engelsk stil av den tyske trädgårdsarkitekten J J Sternemann. De gamla slingrande gångarna med tidstypiska namn finns fortfarande kvar, men Sternemanns intention att man skulle kunna se vattnet var man än befann sig i parken har med åren och växtligheten fått modifieras. Det finns dock planer på att föryngra och förnya parken till sitt ursprungliga luftigare utseende på några års sikt.
När anläggningen stod på topp besökte 700-800 personer vattenkuranstalten varje år, runt sekelskiftet 1900. Vid det laget tog man även uppfriskande bad i den oftast iskalla Vättern - först i kallbadhus längst ut på norra piren, sedan vid den lilla sandstranden där nio badhytter för omklädning byggts upp.
Hela området - parken, stranden, villorna - var inhägnat och var man inte gäst eller personal så fick man vackert betala en tolvskilling vid inträde för att få ströva i parken, få en glimt av det fina folket och kanske lyssna på en utomhuskonsert. Det var en peng som inte så många kunde spendera på nöjen. Så det fanns en hel del invånare i stan som aldrig satte sin fot i parken.
År 1935 brann det gamla järnvägshotellet Bellevue ner till grunden, vilket blev början till slutet även för vattenkuranstalten. Det fina folket hade börjat hitta andra lekplatser och därtill kom den ekonomiska depressionen under 30-talet. Så hotellet byggdes inte upp igen. Kommunen köpte upp marken och området blev en stadspark värd namnet.
Villorna har använts till lite olika ändamål genom åren och i början av 1970-talet byggdes det moderna, nu närmast kultförklarade Hotel Bellevue på det gamla hotellets plats. Några år tidigare invigdes Guldkroksbadet, ett av Sveriges första med 50-metersbassäng, med tillgång till de gamla badhytterna och sandstranden vid sjön.
Nu för tiden är Stadsparken en levande del av Hjo året om. Det finns lekpark, minigolf, friluftsscen, tennisplaner mm och inom kort kommer ett alldeles nytt utegym att anläggas. Staketet runt parken är borta sedan länge och det är till och med fritt inträde till Guldkroksbadet sommartid. Tyvärr går det inte att ha fritt tillträde till badet dygnet runt, dels av säkerhetsskäl och så skulle det kunna bli ett "tillhåll" för allt möjligt under tider då det inte är bemannat.
Idag tog jag en härlig promenad i parken för första gången på en dryg månad. Det var jag inte ensam om i det härliga vädret. Nu har fåglarna full fart på sina vårkonserter och de första blommorna sprider ut sig i gräsmattorna. Om någon månad täcks stora ytor av vitsippor och längre fram ser stadsträdgårdsmästaren till att rabatterna fylls med sommarblommor - när också turisterna kommer i större antal.
Parken är verkligen en tillgång där många promenerar och möts året runt. I en av villorna huserar en förskola och i tre av de andra byggs nu exklusiva lägenheter, som garanterar att det kommer ytterligare liv och rörelse även under de lugnare årstiderna.

20150308

Det där med stickning. Del 8/100

Stickningen är en hobby som har följt mig sedan 4-5-årsåldern någon gång. På båda mina föräldrars sidor hade jag släktingar som var förebilder när det gällde handarbete, och som jag minns det var det min mormors mor som lärde mig sticka och virka på ett tidigt stadium. Broderi och sånt kan jag förstås också, men det tycker jag inte är lika avkopplande.
För det mesta har jag minst en stickning på gång. Om det är en större tröja t ex håller jag mest på med den i tv-fåtöljen. Smågrejor som sockar, vantar och mössor får hänga med lite överallt i en fin tygkasse.
När jag låg på sjukhus med min sårinfektion nyligen bad jag att få dit min stickning. Men det dröjde en vecka efter inläggningen tills jag över huvud taget tittade i påsen. Stickade väl två varv innan jag blev trött och måste lägga mig en stund. När jag tänker på det efteråt blir jag nästan rädd, hur dålig var jag egentligen? Samtidigt är jag oändligt tacksam för att jag bor i Sverige där det finns effektiv sjukvård när det gäller.
Nu börjar jag få upp lite flyt i stickandet igen, så jag känner att det är avkopplande. Det är något meditativt tror jag.

20150307

Mellandag. Del 7/100

Idag har jag bara varit jättetrött. Grått väder gör ju inte saken bättre och jag tror jag tog ut mig lite igår. Så denna dag går till historien som en av de mest händelselösa. Jag ligger utslagen på schäslongen....

20150306

Det papperslösa samhället?!? Del 6/100

Nu tror jag att jag har fått ihop alla papper som den rara handläggaren på försäkringskassan ville ha in.

Då ska vi ta och leta upp ett kuvert och frimärken. 1900-talet, välkommen tillbaka!

20150305

Ännu mera ordnande. Del 5/100

Idag har jag tagit på mig örhängen för första gången på tre veckor. Jag tog de som gulliga kollegan Ingrid skickade till mig som "bli-frisk-present", föreställande ett nystan med stickor i. Quod erat demonstrandum: 

Jag behöver nämligen ringa ett lite  jobbigt telefonsamtal nu, till Försäkringskassan. Trots alla sidor med instruktionen om hur man ska fylla i deras blankett (se gårdagens inlägg) måste jag fråga om en grej. Jag jobbar ju inte riktigt som alla andra, jag... 
Ni som har följt mig ett tag i sociala media, där jag har hängt i typ 10 år vid det här laget, ni vet att detta är en av mina strategier. Om  man ska göra något som man tycker är lite jobbigt, så tvättar man och fixar håret och tar man på sig något lite extra. Roliga strumpbyxor, örhängen och sådant. (Även om det bara är jag själv som ser det). Sedan kan man dessutom ha en chokladpralin eller så till hands, som man kan få ta när man har gjort det där jobbiga.
Till min förvåning har Försäkringskassans kundtjänsttelefon en funktion där man kan välja om man vill sitta och vänta i kö eller inte! Telefonsvararen upplyser mig om att det är ca 15 minuters väntetid (vilket nu r passerat med råge, men i alla fall) och om jag hellre vill att de ringer tillbaka när det är min tur så behöver jag bara knappa in det nummer jag vill att de ringer upp. Det var ju inte dumt. Nu får de ringa upp och jag hann blogga lite under tiden jag väntar - det hade varit svårare om jag skulle suttit med luren i ena handen...

20150304

Mera ordnande. Del 4/100

Jag lovar, alla 100 inläggen ska inte handla om sjukdomsrelaterade saker. Men man stöter på så mycket grejor som är knepiga, som man inte behövt fundera på när allt bara fungerar. Som det här med sjukskrivning till exempel.
Jag har inte varit sjukskriven sedan 2002. Det är eoner av tid, särskilt som vi gått och går igenom ett paradigmskife mellan post-industriella tidsåldern och IKT-revolutionen. Dessutom har det ju kommit nya regler om att arbetsgivaren skall betala de två första veckorna och sånt.
Jag fick med mig läkarintyg från sjukhuset att skicka till min arbetsgivare. "Vi har skickat intyg till Försäkringskassan elektroniskt". Elektroniskt?? Ni har skickat mail alltså?? Varför kunde ni inte skickat det "elektroniskt" till min arbetsgivare också då??
När jag kom hem efter min långa sjukhusvistelse väntade ett tjockt kuvert från Försäkringskassan på mig. Det visade sig vara tre sidor blankett för "ansökan om sjukpenning" från dag 15. Tre sidor blankett och sex sidor instruktioner om hur de skulle fyllas i. 
Första sidan på blanketten inleddes med att det var mycket enklare och smidigare om man loggade in på forsakringskassan.se med sin e-legitimation eller mobilt bank-id. Jamen lysande, tänkte jag ju och letade rätt på inloggen till mobilt bank-id som jag skaffade för jättelängesedan. Det visade sig att det var så länge sedan så inloggen hade gått ut i datum. Jag har inte haft så värst mycket användning för det där bank-id't, kan jag säga. Och trots idoga försök gick det inte att uppdatera eller skaffa en ny utan att logga in på internetbanken först. På datorn, inte paddan som jag just nu sitter med.

Puh! Jag är ju sjuuuk!!!! Orka!!!

Nu letar jag rätt på en kulspetspenna och fyller i pappersblanketten. Jag har nog några frimärken här nånstans...

20150303

Ett väldigt ordnande. Del 3/100

Jo, det blir så att jag får åka hem från sjukhuset idag. Och det blir säkert bra.

Så dagen har inneburit en del kollande av vad jag behöver när jag kommer hem, korrespondens med min vårdcentral som ska lägga om vac-pumpen vid behov och apoteket som ska förse mig med de nya mediciner jag kommer att behöva ett tag efter hemkomsten. Lite nervöst är det att plötsligt själv ansvara för min egen medicinering igen. Här inne ligger man ju bara och tar emot en liten rosa burk som kan dyka upp lite då och då. (Fast de givetvis har stenkoll på att jag får rätt medicin vid rätt klockslag...)

Dagens omläggning av vac-pumpen gick jättebra. Jag bottnade först med en lugnande tablett och en morfintablett, och fick sedan bedövning ner i själva såret. Det kanske är sjåpigt, men bara det att folk är under min hud och pillar får det att susa i öronen och jag har hela tiden den där känslan man kan ha hos tandläkaren ibland - inget ont, skrap, skrap, skrap och så IIIIIL i nästa tand. Nu hade det djupa såret dragit ihop sig väldigt mycket sedan jag fick den här pumpen för en knapp vecka sedan, så nu tror jag inte att jag egentligen behöver vara rädd för att det ska komma någon sådan där IIIL. Det hände ett par gånger vid de första omläggningarna och det är väl det som hänger kvar i sinnet. Så ett par gånger till får jag nog hålla min vän morfinet i handen innan jag får börja tänka på att göra slut på vår vänskap.

Om en timme ungefär kommer M och hämtar mig. Jag ska gå ut och ta en kopp kaffe och sedan lägger jag mig nog och vilar lite, så jag orkar ta mig ner till bilen och sitta upp hela vägen hem. Små, små steg i taget och fundera om jag behöver vila innan jag tar nästa steg. Så får det bli i några veckor.

20150302

Dagens solskenshistoria Del 2/100

Här inne på kvinnokliniken ligger folk med många olika diagnoser. En del kommer in för snabba rutinoperationer och åker hem efter ett par dagar, en del kommer, som jag, tillbaka med komplikationer. En del har livshotande sjukdomar som de behandlas för.
I salen bredvid min ligger en kvinna från ett annat land.Hon behärskar ingen svenska, och hennes rumskompis talar inte hennes språk.
Rumskompisen hade förstått att kvinnan hade väldigt ont. Hon kapslade in sig i sjukhusets kläder, låg still i sängen och ville helst ha dörren stängd. Då och då gjordes provtagningar och undersökningar förstås, men däremellan var hon som en mussla. Försökte inte ens ta kontakt.
Så kom ytterligare ett samtal med läkare, den utländska kvinnan gick med till expeditionen med hängande huvud. Skulle hon få sin dom nu?
När hon kom tillbaka sken hon som en sol och satte igång att knappa på sin mobiltelefon. Hon ringde upp sin man och meddelade: Jag är inte dödssjuk, jag är gravid!! Genast satte hon på sig de egna kläderna, borstade håret och gick ut i matsalen och åt lunch. Som en annan människa, så lättad.
Inte vet jag varför hon hade ont, hon hade två barn sedan tidigare och vanligen gör ju inte graviditeten speciellt ont i magen. Men tydligen hade de utrett detta, för nu åker hon hem, strålande lycklig!
Härligt att höra en och annan sådan historia när man går här fram och tillbaka i korridoren. Naturen spelar oss fortfarande spratt ibland och det är inte alltid den vill oss illa...

20150301

Dags för en ny omgång av Blogg 100! Del 1/100

Jahaja. Här har man laddat i flera veckor och tänkt att man skulle skriva något riktigt fyndigt och smart nu när man börjar på Blogg 100 igen. 
Så hänger man omkring på sjukhus som en påse kall kokt spagetti.
Gjorde en planerad bukoperation för nästan tre veckor sedan, allt var frid och fröjd, men efter en vecka hemma anade jag oråd, vi åkte in till akuten och det visade sig att jag hade en kraftig infektion. Turligt nog var det ingen okänd "Dr House"-bakterie och infektionshärden hade inte spridit sig utan gick att ta kål på med antibiotika (först intravenös, sedan med piller). Men nu ligger jag här med detta djupa sår mitt i magen som visserligen är infektionsfritt men som ju måste läka innan man är som folk igen.
Infektionen slog ut mig så till den grad så jag har bara precis flutit med här på mitt enkelrum, tagit alla piller när de sagt åt mig, ätit den mat de har kommit in med och bytt skjorta när de gett mig en ny. Har inte ens orkat längta hem eller vara sugen på godis (och DÅ är det illa!).
Nu, på den nionde dagen, känner jag ju att krafterna återkommer så sakta. Igår gick jag ut i matsalen och åt lunch och satt uppe och stickade en stund. Och jag börjar tycka det är tråkigt att inte vara hemma. Även om jag inte skulle klara mig ensam hemma än. Kluvet, det där.
Jag har fått en vacuum-pump in i såret, som de lovar ska hjälpa till att läka det snabbare. Det säger man ju inte nej till. Den ska kunna sitta i tre dagar innan man behöver in och pilla med den, till skillnad från det vanliga bandaget som jag fick först, där såret skulle rengöras och läggas om två gånger per dag och däremellan vätskade och läckte och ...uäck... Tyvärr har denna lilla apparat inte riktigt funkat än, så den slår larm redan efter 1 1/2 dygn (den säger alltså till när det behöver göras något med den). Och på det viset kan vi ju inte ha det, om jag ska kunna vara hemma. Nu sitter jag här och väntar på att få en ny omläggning och förhoppningsvis en förklaring till varför det inte riktigt vill sig. Meningen är att jag ska kunna få omläggningen hemma i Hjo när jag väl kommer hem, och där finns det ingen som kommer på två minuter om jag ringer på röda knappen.
I morgon får jag sista penicillindosen så nu är det egentligen bara den här makalösa manicken som måste uppföra sig. Att jag fortfarande är så himla trött i varenda hörn av kroppen får man väl jobba med i ett par veckor till på hemmaplan.