20090226

Näsan över ytan?

Idag fick jag först ett mail där jag kort och gott fick veta att "tjänsten är tillsatt med annan sökande". Kunde inte låta bli att svara ett irriterat "Jag fattar. Skulle vara roligt att veta vilka meriter som fattades."

Så hämtar jag posten och där ligger inte mindre än TVÅ C5-kuvert med tryck från statligt verk resp landsting. Eftersom de tjänster jag sökt där gick ut för så väldigt länge sedan, anar jag ju vart det barkar i de här fallen också. Jodå, tjänsterna tillsatta, MEN här nämner man namn och adress på de som tillträtt tjänsten. Plus en uppgift om hur man kan överklaga.

Vadå? Jag känner ju inte de här människorna. Vad skall jag uppge för skäl att överklaga? Om det hade stått vilka meriter de hade som styrde valet, så hade jag förstått.

Och varför står hela adresserna utskrivna, med portuppgång, postnummer och allt? Vill de att man ska skicka en blomma och gratulera? Jag tyckte nästan det var lite otäckt. Fick en impuls att åka dit och spreja ner huset eller kasta ägg på fönstret som hämndaktion... Men jag gör ju inte så'nt.

I eftermiddag laddar jag för intervjun i morgon. Först har jag lite jobb att göra, sedan går jag till frisören "lilla A" och klipper mig. Beställt sedan länge, men det passade bra att det blev idag. Sedan tar jag fram fakta om företaget jag ska till, plus boken Planerad kommunikation som jag tänkt bläddra igenom åtminstone innan jag åker dit.

I kväll har jag två grejor, men väljer att gå till kören. Bara för att koppla av. I morgon gäller det. Igen. Bara hålla näsan över ytan ett litet tag till - och ett litet tag till...

20090225

På förekommen anledning

Jag sitter och försöker komma fram på telefon till en representant för föreningen Norden, med anledning av att jag håller på och skriver en jubileumsskrift om vänortssamarbete för Västra Götalandsregionen.

Medan han sitter och pratar färdigt i sin telefon blir det lite facebook och lite bloggy och så'nt. Och då ser jag att det finns mer att fira i konungariket Sverige än en kronprinsesslig förlovning!

Min bloggykompis @ceciliaw (som hon heter när vi pratas vid) har en höna som just har värpt sitt första ägg. Läs om det här! När jag såg storleken på det, så fick jag en reminicens från ganska många år tillbaka. Jag gick och tittade efter i skåpet och - jo, de fanns kvar! Vilken timing! Med reservation för bildkvaliteten:

Detta är alltså en liten äggkopp från Kronäggs försök att lansera "Prinsessägg" - de allra läckraste små äggen (som det står på den tredje bilden). Först en bild på en höna med krona på, och så en bild på slottet, där alla som har krona på sig bor, det är väl klart. Jättefyndigt! Tyvärr fattade nog inte svenska folket det. Då i alla fall. Men nu är det kanske dags att ta upp detta igen - med tanke på gårdagens begivenhet, menar jag!
(Äggkopparna fick mina barn varsin av sin mormor, som alltid varit mycket förtjust i kokta ägg, och tyckte att dessa äggkoppar var ett nödvändigt inslag i varje hushåll!)

20090220

Nya frustrationer

Var iväg på det där "rekryteringssamtalet" i tisdags kväll. Det var värre än "speed-dating!" Hur de kunde få ut något av en så snabb och ytlig "intervju" med var och en det fattar jag inte! De tre stackars cheferna visste ju knappt vem det var de hade framför sig - och därtill var jag sist. De hade alltså kallat 10 pers/halvtimme mellan 16.30 och 19.00. Det kan väl inte bli bra?

Men hon som förde "samtal" med mig verkade väldigt inkännande och tyckte att jag passade ovanligt bra för jobbet osv. Jag fick förklara varför jag också tyckte det och prickade av punkt efter punkt på listan i annonsen. Av de ca 40 pers som var på samtal skulle 16-17 vidare till intervju, och det kändes bestämt att hon tyckte att jag skulle vara en av dem.

De som kallas vidare till "riktig" intervju får besked under onsdag, torsdag och fredag (=idag) och intervjuerna hålls måndag, tisdag och onsdag. Klart att jag skulle få komma på intervju - eller? Sa jag något dumt ändå? Vad sa jag egentligen? Visst sa hon att mina meriter var otroligt välmatchade för tjänsten - eller var det bara som jag tyckte hon sa? Var det för mina frågor om att tjänsten var tidsbestämd och hur det fungerar om man skulle springa på ett s k "fast jobb"? Fatta att man blir nojig!

I natt sov jag inte många timmar. Grunnade på det här och lika mycket till. Därtill mardrömmar som vagt kan härledas till bränder i Australien och nedläggning av SAAB... Ändå har jag ju ytterligare en intervju inbokad på fredag och ett jobb där ansökningstiden just gått ut, som jag tänkte ringa idag. Plus ett par uppdrag att planera i mitt företag. Jag borde inte bli så här skärrad, tycker jag. Men det blir jag, och nu tycker jag att det blir mer och mer för varje gång.

Behöver jag säga att jag inte har hört något från dem idag? Av farten blev jag så irriterad att jag ringde upp det där andra jobbet som jag sökt och presenterade mig och sa direkt att jag har ingen formell erfarenhet av en sådan här tjänst men massor av ideell! Och jag är himla bra... nä, det sa jag inte, men jag sa att hon skulle ringa upp A på SMoT och höra exakt HUR bra jag är på att skriva texter.. för det var det som detta jobbet handlade om. Hon skrev upp mitt namn (givetvis satt hon på tåget när jag ringde!), och sa att det skulle komma kallelser till intervju i slutet av nästa vecka. Ca 100-120 hade sökt tjänsten. Tja, det ser ju ut så. Men frågar man inte, så får man inga svar, och kan inte heller beklaga sig för att de inte hör av sig.

20090213

Innan dagen är slut

har jag via mail tagit reda på att en tjänst är tillsatt ("det skall du redan ha fått mail om!""Näääej...") och ett uppdrag får vänta ytterligare några veckor, för att chefen skall operera höftleden. MEN jag har också blivit uppringd om att komma på intervju, eller "rekryteringssamtal" i grupp, till en av de andra tjänsterna.

Jaha, alltid något. Och så har vi lekt "På Spåret" med några av Bloggy-kompisarna. Det är jättekul - fast supernördigt! En rejäl humörhöjare hur som helst.

Så nu är man redo för att göra ideella insatser resten av helgen. Det är ovanligt mycket just den här helgen, ibland tjofsar det ihop sig, men det kanske är bra så man slipper gå och bara Vänta med stort V.

Som ett brev på posten

Med risk för att vara tjatig - ännu inga besked om jobb whatsoever om jag inte ringer och frågar själv. Och om jag ringer och frågar själv så är tjänsten tillsatt.

Det har inte precis blivit fler uppdrag till företaget efter jul heller, trots att jag försöker hålla mig framme och "nätverka". Just nu har jag tre på gång, som lovat höra av sig. En av dem har jag hört av i veckan, en skulle ha möte om saken igår och en har jag inte hört av alls efter jul. Funderar på att skicka ett mail.

I de fall man får brev så är det "den av dig sökta tjänsten är tillsatt med annan sökande. Det har varit ett stort intresse för tjänsten med ca 270 sökande varav många väl meriterande" (citat från brev som kom i förrgår).

Jag vill inte ha brev där det står att jag inte fick jobbet. Jag vill ha brev där det står att jag fick jobbet och de undrar vad jag vill ha i lön....

20090204

En och annan

positiv och föredömlig arbetsgivare finns det därute i alla fall. Även om man inte kan tro det av mina frustrerade och deppiga rapporter.

I går eftermiddag skickade jag in en ansökan till detta positiva ställe. Jag tänkte att jag måste skruva till det lite, så de kommer ihåg mig. Därför avslutade jag mitt personliga brev med ett vänligt "Eftersom jag inväntar besked från flera arbetsgivare är jag mycket tacksam för ett snabbt svar på om jag är tänkbar för denna tjänst, och givetvis kommer jag gärna på intervju snarast möjligt!"

Ganska vågat
, men det är ju sant. Detta skickade jag den 3/2 kl 13.26.

Kl 14.52 samma dag skickades svaret:
Hej Eva,
tack för din ansökan. Preliminärt besked som du önskar är att du uppfyller kraven för att komma med på intervju /er.
Fristen går ut den 10e feb. Under vecka 8 kommer alla tilltänkta kontaktas för delgivning av intervjutider.

H
är har vi alltså en chef som på en vänlig fråga kan tänka sig att snabbt ögna igenom mitt CV, även om inte ansökningstiden gått ut, och svara snabbt som ögat. Jag trodde att "snabbt" skulle innebära tidigast vid middagstid den 10e... Nu kanske man rent av får "delgivning" före vecka 8!

Men jag har inte fått det än. Och jag har sökt på flera ställen, mer eller mindre attraktiva för mig och mer eller mindre kompatibla med min utbildning. Tänk om fler kunde kolla igenom ansökningarna vartefter de kommer in! Då kan de ju direkt sortera bort och meddela de som inte alls är aktuella, och lägga de som är möjliga i en "kanske"-hög. Sedan måste man förstås sortera den högen också för att få fram ett rimligt antal att intervjua, men det kunde ju vänta tills tiden har löpt ut. Det borde ju gå snabbare än att vänta och sortera alla ansökningar när tiden har gått ut, eller?

20090202

Snart får jag frispel och blir alldeles GAAAAALEN!

Så vänder vi på bladet och har blivit ännu en vecka äldre. Ja, ännu en månad faktiskt, den här gången.

Och fortfarande har ingenting hänt, av vikt.

Inget besked från senaste intervjun, för snart 2 veckor sedan. Inget från den jag ringde upp för tre veckor sedan. Ett och annat "ansökan mottagen", jovisst, men inte mer heller.

Några av de jobb jag sökte före jul borde i rimlighetens namn vara tillsatta nu. MEN VARFÖR KAN NI INTE MEDDELA MIG DET DÅ, SÅ ATT JAG SLIPPER TA UPP PLATS I TANKESYSTEMET MED ATT UNDRA????? Det går åt så mycket energi till det, så det börjar trilla ur saker ur ena örat.

Jag har sökt ett drygt halvdussin jobb till nu. Och tänkte att jag skulle var lite mer "på". Ett jobb skulle tillsättas "omedelbart" och svarade direkt när jag hade skickat in mitt mail, med alla bifogningar, med ett "trevligt att du vill jobba hos oss". Det lät ju hoppfullt, så jag svarade, också meddetsamma, och frågade om man kunde vänta sig besked inom kort, eftersom "omedelbart" skulle passa mig utmärkt... Svar dagen därpå: Ja, senast INOM TRE VECKOR (!), eftersom tjänsten skulle tillsättas omedelbart!

Jag tror inte att vi har samma definition på ordet "omedelbart". Jag vill ju veta NU. Och börja på måndag. Så jag svarade igen och undrade om det fanns en möjlighet att få veta hur man ligger till, om man över huvud taget är tänkbar för tjänsten... Får väl svar på det i morgon. Hon skall inte få en chans att glömma bort mig! 4/2 uppdatering: Nej, inget svar än. Får väl vänta i tre veckor. Om jag finns kvar då.

Om jag skulle svara ärligt varje gång någon frågar "hur det går" skulle jag ställa mig bredbent, ta i från magstödet och bara skrika rakt ut. Det blir svårare och svårare att behärska sig. Men man kan ju inte ta ut frustrationen på släktingar och vänner som i all välmening bryr sig om och undrar av ren omtanke.

Så jag gör inte det, utan biter ihop och lagrar lite ilska till. Och glömmer ännu något som jag skulle kommit ihåg. Får spänningshuvudvärk och sover sämre på nätterna igen. Ont i magen. Snart har jag väl alla stressymtom som finns.