20080229

Skottdagen

Årets ovanligaste dag!

Idag får flickorna fria enligt traditionen.

Dagen har också utsetts till en dag för att uppmärksamma ovanliga sjukdomar på ett speciellt sätt. Dagen har inrättats för att upplysa allmänhet, politiker och vårdgivare om att det finns sällsynta diagnoser och att det är många olika diagnoser. Det är inte ovanligt att ha en sällsynt diagnos. Men de som har en hamnar ändå i en ovanlig situation.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser står för uppmärksammandet av den här dagen i Sverige. Stöd deras arbete genom att skriva på namninsamlingen här.

20080227

Hemma igen, med heder och ära i behåll

Tack alla som var med mig i tanken i eftermiddags. Det kunde behövas när man satt där och blev "grillad" av inte mindre än sex personer från en statlig myndighet!

Men det var inte så farligt med "grillandet". Alla var där i egenskap av olika samarbetspartners och ställde högst relevanta frågor. Som hur jag ser på traktorer och vad jag tyckte om MKV-utbildningen. Och de verkade mycket snälla och trevliga, och dessutom var det ett mysigt ställe, som jag mycket väl kunde tänka mig att jobba på. . .

Skall jag nu äntligen tala om var jag har varit? Jag vet att fler än en har suttit med måttband och klurat på hur långt man kommer från Hjo på 45 minuter. Svar: exakt 5,4 mil. Till Hornborgasjöns naturum på Fågeludden. Tjänst: informatör/föreståndare. Man behöver inte räkna tranorna själv. Och man kan få semester på sommaren.

Har de inte nytta av min pedagogutbildning+handikappvetenskap+MKV+projektledning+
turistbyråerfarenhet+allmänbildning och intresse för kultur, miljö, flora och fauna - ja, då får de skylla sig själva. Klart blir det nog inte förrän bortåt påsk. Så jag skall försöka tagga ner mitt "ADHD"-syndrom nu. Orkar inte ha det i två veckor till!

När jag äntligen kom hem hade E en massa skojiga frågor: fick du tranbärsjuice? såg du trankokeriet? skulle du börja som tra-nee? det låter ju riktigt trandigt! se till att du får trana på arbetstid. Pust och suck! Den skulle blivit copy, den!

20080226

En släng av ADHD

- kan man ha det? I så fall är det det jag har nu.

Dagen före dagen D, och jag har värsta koncentrationssvårigheterna. Svänger våldsamt mellan "klart jag får det" och "varför skulle just JAG få det?" Funderar på vilka kläder man skall ha och om det är bra eller dåligt att erkänna att man vill ha några kronor betalt för jobbet (nej, jag tänker inte ta upp frågan i alla fall!) och i så fall om man skall nämna någon siffra.

Första deltävlingen i romantävlingen Ordet är fritt är avgjord, och som väntat blev det inte jag som gick vidare bland hundratals deltagare, totalamatörer och skrivarkursare. Nästa kapitel har deadline den 4/3, men just nu känns det inte särskilt prioriterat. Det är ju en helt annan historia än den jag började på. Och man måste ju nu anpassa sig till första kapitlets stilistik i stället för att använda sin egen. . . jag får se om det går över och jag får ett ryck senare. Inte idag.

Idag skall jag fortsätta på mitt uppdrag att skaffa "samarbetspartners", dvs sponsorer, till en festival. I går lyckades jag i alla fall få ihop ett par laxar, så lite nytta gör jag väl i alla fall. Och det är skönt att ha något att (försöka) fokusera på.

Apropå rubriken: nej, man kan inte ha "en släng av" ADHD. Jag hade bara den diagnosen överst i hjärnan efter att ha läst en utmärkt artikel på svd idag , fast igår. Men tillståndet Sara beskriver, att gå i ständig spänning, nervositet och rastlöshet, får man i alla fall en liten inblick i när man går igenom sådana här dagar. I mitt fall vet jag ju att det kommer att vara över om högst ett par dagar. Jag har fortfarande bara en blek aning om hur det är att ha det så här jämt, och inte veta vad det beror på eller om det någonsin kommer att gå över.

20080224

Pirr i magen

Mmm, jag har fått tid för en ny intervju. Till ett jobb som skulle kunna bli riktigt, riktigt bra. Som jag är riktigt, riktigt meriterad till. Omväxlande, fritt och roligt, och med ett visst mått av arbetsledande.

Nackdelen är att det ligger 45 minuter med bil härifrån. Och de tre bussturer som går dagligen är inte på något sätt synkade med Hjo-bussen. Det skaver lite. Jag gillar ju inte att vara beroende av att åka bil och i synnerhet inte med bara en person i bilen.

Men jag har inte fått jobbet än.

Och om jag får det, så köper jag en bil till. Något får man väl offra. Även om det är ideal.

20080222

Bildbehandling

Här är ett exempel på bildbehandling som jag gjorde igår. Det är en vardagsbild från slutet av 1940-talet, när pappa och de sex yngsta syskonen förevigas av mamma, som oftast höll i kameran.

Fotot var ganska illa medfaret, och dessutom släppte kameran in lite för mycket ljus som hamnade på fel ställen. Dessutom var fotot i ett knepigt format som det inte finns några standardramar att köpa till. Men det går att korrigera i Photoshop!


Före:


Efter:

20080221

Present

Vännen I fyller stort och jämnt om ungefär en månad. Hon vill inte ha ett stort och jämnt kalas, så jag överraskade henne i förrgår med middag, bara hon och jag, och tjej-kväll med mode- och frisyrvisning mm på Hotellet efteråt.

Hon fick förstås blomma och present. Fast jag har beställt en present på Internet, som inte har hunnit komma än. Den får hon som en extra överraskning sedan.

I paketet hon fick i förrgår fanns den här:
När det blir dags för den stora Dagen, drar hon utomlands till solen. Lyllos!

Söka med ljus och lykta

Hela tiden kommer det fram nya "intelligenta agenter" som letar upp jobb inom den kategori man önskar, och skickar vidare annonserna på e-mail.

Det ena mer fantastiskt än det andra. Ibland bara konstigt. Ibland får man ta fram lexikon för att leta upp vad det egentligen är man ska jobba med.

Utdrag ur en annons: Process Engineers (Advanced Process Control Systems), Delivery Supervisor, Project Managers, Lead Engineers (Piping,Mechanical och E & I), Commissioning Engineers, Site Quality Supervisor, Construction Coordinators, Quality Assurance Engineers, Site Manager, Inspection Specialist och Spare Part Sales Engineers.

Tror inte det är något för mej. . .

20080218

Suttit inne hela dagen

Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle vara med i skrivartävlingen Ordet är fritt.

Deadline är i morgon kväll, så det var bara att sätta sig ner och börja, antingen man kände för det eller ej.

Så nu har jag publicerat det första kapitlet. Man hade ett antal förutsättningar, miljö och personer som måste vara med. Det var inte helt enkelt att veta i vilken ände man skulle börja.

Mitt kapitel kommer nog in i morgon, för det måste granskas först så det inte är "stötande". det ligger redan nästan 40 bidrag där, och det är bortåt 400 som deltar.

Gå gärna in på onsdag och läs bidragen och betygsätt mellan 1 och 5. Du hittar tävlingen här :Gå in på "besök" , klicka på "krasch" (första kapitlet) och den orange pilen åt höger. Då kommer det upp sidor med alla bidrag. Klicka på de du vill läsa och betygsätt genom att markera antal stjärnor nedanför texten. Vet inte på vilken sida mitt hamnar, men läs och betygsätt gärna fler, så blir det inget fusk. Det är i alla fall redaktörerna som väljer ut det bidrag som får vara med i boken, som kommer någon gång i april-maj.

Men det är i alla fall roligt att ha kommit fram.

20080215

Alien igen

Ute vräker solen ner från en klarblå himmel. Termometern visar på någon grad under nollan och trots att snön lyser med sin frånvaro är det en strålande vårvinterdag.

Från åkantens gamla fridlysta trädbestånd sjunger fåglar i alla tonarter och försöker förmodligen få ihop det med fåglar av motsatt kön, för att så småningom sätta bo framigenom. De börjar tidigt på morgonen känns det som, fast det kanske är jag som är sen.

Bara molnen lättar lite över nordvästra Götalands inland blir det så enormt mycket ljusare på morgonen. Och så är det förstås jordens lutning mot solen som spelar in. Det ska bli ljusare så här års.

Detta plötsliga väderomslag känns nästan overkligt. Tillsammans med det abrupta uppvaknandet ur min villfarelse om att jag hade ett jobb runt hörnet blir det rent absurt. Har jag hamnat på en annan planet? Bilder ur E.T., Tredje klotet från solen och till och med ALF flimrar förbi i mitt undermedvetna.

Runt omkring mig går mina jämnåriga till sina jobb. Tar bussen med sina portföljer. Pustar lite över att det är långt till semestern men tar en dag ledigt på sportlovet för att åka till badhuset och McDonalds med sina barn.

Och jag har allt svårare att motivera mig för att göra något över huvud taget. Jag måste bestämma ETT projekt varje dag som jag MÅSTE genomföra (utöver att kolla mailen och annonserna och ev ringa eller skriva ansökningar när det dyker upp något). Annars blir jag sittande framför dag-TV eller stirrande in i väggen. Det här är fruktansvärt, jag vet inte hur länge det skall gå att hålla skenet uppe för mig själv. Tar en timme på träningscykeln, duschar, tvättar håret, lägger på lite make-up och tar på mig anständiga kläder trots att jag inte träffar någon levande människa på hela dagen.

Dagens projekt är provning av toalle för sömnad av "lillkompisen" E's balklänning. Toallen av gammal lakansväv skall bli originalmönstret till klippningen av det riktiga tyget, så den måste sitta perfekt, om klänningen skall bli perfekt - och det ska den!

Jag är tacksam för att jag fortfarande kan företa mig saker som håller hjärnan och fingrarna igång. Trots att mina illusioner försvinner finns hjärnkapaciteten kvar. Än så länge.

20080214

Luftslott

Att man kan bli så ledsen när man blir av med något som man egentligen aldrig haft!

Idag är jag bara deppig, deppig, deppig - på gränsen till sammanbrott. NEJ, JAG VILL INTE!

Jag måste få tag på ett jobb NU! Jag orkar inte jobba en sommar till utan måste ha en ordentlig semester - förra sommaren blev det ju bara veckan på Menorca och övriga två veckor jag hade tillsammans med M gick åt till att röja ur mammas hus som skulle säljas. Ingenting i stugan, ingenting någon annanstans. Jag skulle gärna ta semester i maj eller september, men med det jobb som M har så går ju inte det, utan det är de veckor man blir tilldelad i juli-augusti. När det är som mest att göra på turistbyrån.

Plus att det givetvis är fruktansvärt tärande att hushållskontot går på minus VARENDA månad. Bufferten räcker ju inte i evighet, även om jag mer än en gång sänt en tacksamhetens tanke till mormor som en gång i tiden ordnade en livförsäkring som betalades ut till barnbarnen vid hennes frånfälle. Fast jag ville ju använt den till att resa tillsammans med barnen. . .

Varje dag, varje timme intalar jag mig att min tid kommer, min tid kommer. . . Försöker att ha en "theme song" som karaktärerna i Ally mcBeal - "Min tid den kommer nu, så akta dej!" med Björn Skifs. Fast jag lyckas dåligt med att övertyga ens mig själv. . .

20080213

Man kan bli ledsen för mindre

Idag fick jag reda på att det som lät så positivt och lovande före jul förmodligen inte blir något jobb alls.

Inte ens en "fingertutt".

Så nu är det tillbaka till annonserna igen. Tur att jag inte raderade mig ur alla sökmotorer, utan jag fortfarande får t ex platsbanken och merajobb.se.

Faktum är att det inte har funnits mycket att söka heller, jag har ju skummat igenom de annonser som har kommit ifall, ifall. Men det är ju en liten tröst nu åtminstone.

Nu har jag sökt ett jobb. Och skrivit ut annonsen om projektledare i Hornborgasjön, så får vi väl se var jag hamnar. Tänker också söka upp den kontakt jag har i Jönköping och se vart det kan leda.

Som tur var ringde A från Smålands Musik och Teater i eftermiddags och behövde lite hjälp inför blåsmusikfestivalen i maj. Hon vet ju mitt läge och satt själv lite trångt med tiden nu, så då hade hon kommit på några saker som jag kan göra. Heder åt sådana vänner!

20080212

Aktioner

Det finns många sätt att visa vad man tycker. Ett sätt är att rösta på Christer Sjögren i Melodifestivalen.

Ett annat sätt är att gå omkring i säck och aska och "störa".

Jag är inte människa att bedöma vilket som är mest effektivt.

20080210

Tveksamt. . .

Platsannonser är ett kapitel för sig. Kanske man skulle börja forska på det?
Så länge jag inte fått några uppdrag från Skövde så fortsätter jag att se mig om, även om jag inte riktigt dammsuger på samma sätt längre. Nu har det inte funnits så många tjänster som kunde vara aktuella på några veckor. Det går lite upp och ner det där. Det här var ju rätt intressant.

Men idag fick jag nys om att man söker en informatör för Hornborga Naturum. Jobbet innehåller en massa delar som jag är kvalificerad för och den berömda fågelsjön ligger ju bara några mil härifrån, så kanske man skulle. . .

Lite grann tveksam är jag ändå inför arbetstider: "obekväm arbetstid förekommer, i synnerhet under transäsongen" (vad innebär det? 03.30 "piip"? Eller bara efter 18.00?) Och så var det placeringsort: Hornborgasjön. Mmm. Får skaffa kragstövlar, annars blir det lite blött om fötterna.

20080208

Hög tid för sportlov - eller inte?

Vissa barn klarar bara inte av när det drar ihop sig till lov. De behöver inte alls vara misshandlade hemma eller leva ett miserabelt liv på något sätt, de klarar bara inte det där att bryta med rutinerna.

Idag har jag varit inne en sejour i bildsalen igen, och försökt hålla ordning på den "fria" aktiviteten att göra leranimationer. Frihet under ansvar, alltså. Det var menat som ett grupparbete och man skulle 1) göra manus (storyboard) bestående av text OCH bild, som beskriver händelseförloppet så väl att man skulle kunna byta manus med varandra och ändå kunna göra en begriplig film 2) göra alla figurer och rekvisita till filmen av modellera 3) göra bakgrunder, efter att ha konsulterat manuset och räknat över hur många som behövs.

Jag vet inte hur många grupper jag har gått över som en hök och slagit ner på hur de disponerat sin tid. De flesta fastnar i modelleran - får inte barn leka med sådant hemma nuförtiden? Det fick mina!

De senaste dagarna har det varit lite lätt "flipprigt" i alla klasser - och idag var det mer än ett suddgummi som rök i luften, plus att ungarna smög och höjde volymen på "arbetsmotivationsmusiken" som var på alldeles för högt med tanke på den höga stämning som redan rådde i gruppen.

En kille vägrade blankt att göra någonting eftersom han hade råkat vara borta förra gången och kompisarna i gruppen under den tiden hade kommit fram med ett av de bättre och mer genomtänkta manusen. Det var ju helt värdelöst, enligt honom, och skulle göras om. Han fick sätta sig i ett hörn och göra något annat ett tag, det gick bara rakt i väggen. Som tur var, tillhörde just hans grupp de stadigare ungarna, så de tog inte illa vid sig utan fortsatte med sin idé. Rätt som det var satt den lille killen i gruppen i alla fall och knådade gubbar av hjärtans lust.

Kanske några är på gång att börja filma nästa gång, efter lovet. Om de kan tyda sina manus då. Jag har i alla fall gjort min insats. . .

20080206

Filmtajm

I går var det filmstudiodags igen. Min "gemenskapsaktivitet" som nu utvecklats till att bli gemenskap med de av stadens befolkning som är med i filmklubben, då ingen av mina närmaste har tid att gå på denna aktivitet för närvarande.

Undantagsvis var visningen flyttad från den vanliga första torsdagen i månaden till tisdag, eftersom Folkhögskolan abonnerat medborgarhuset Park på torsdag för sin årliga "Hjorovision Song Contest", och en flytt till nästa vecka hade varit oläglig eftersom det är sportlov då.

Filmen som visades var Roy Anderssons "Du levande", som fått massor av uppmärksamhet och priser här och där.

Och vad blir mitt omdöme, då? Ja, en mer välregisserad och välplanerad, väl ljussatt och väl castad film får man leta efter. Filmens budskap, typ "allting är skit men vi får väl ha varandra ändå medan vi lever", underströks av de ständigt gulbeige interiörerna med lysrörsgrått ljus och exteriörer med ösregn, dimma och åska. Karaktärerna spelades av enbart okända aktörer, som i de fall de inte redan var gamla, bleka och rynkiga hade sminkats för att se ut så. Och många lågstatuspersoner flimrade förbi: allt från vårdbiträdet till fyllot i parken.

Några repliker som fastnade: "hade jag en motorcykel så skulle jag dra från hela den här skiten", "ja, jag får väl gå och lägga mig, det är en dag i morgon också", "mina pensionsförsäkringar har minskat med 34%", "du spelar så BRA, Micke - så HIMLA bra", "det är alltid lika trevligt att vara här, Karin, fast du är en sadist som serverar lättöl till mat som luktar så gott", "elektriska stolen - första - andra - tredje.." (utan inbördes kronologisk ordning)

Några bilder som fastnade: mannen som övar sousafon i lägenheten, hustrun drar igen dörren med en smäll i bakgrunden. Mannen som övar bastrumma till bandspelare med marschmusik i lägenheten, hustrun drar igen dörren med en smäll i bakgrunden, grannen dunkar i taket och får taklampan i huvudet (förutsägbart!). Den romantiska tjejen som drömmer om att hon gifter sig med rockmusikern Micke, som sedan sitter i det gulbeige köket lutad mot kyl/frysen och drar iväg ett solo på elgitarren medan tjejen öppnar de sista presenterna. Psykiatern med fullproppat väntrum som tröttnat på samtal och i stället skriver ut tabletter, så starka som möjligt, "så är det med det".

Ja, sammanfattningsvis, en klart sevärd film om den svenska folksjälen med stort mått av igenkänning. Men ingen "skrattfest", som programmet utlovade. Och inte en "feel-good-film" heller.

Till råga på allt får jag numera smärtsamma "dagen-efter"-symtom när jag varit på bio på Park. Biofåtöljerna som är original sedan 1955 börjar bli utsuttna och det är trångt mellan raderna, så det är svårt att ändra ställning. Frågan är om det inte drar också, jag brukar ha jacka eller schal över axlarna för säkerhets skull. Men idag har jag ändå huvudvärk från hjässan neråt i ryggen, i en svans längs vänster skulderblad och ner till vänster höftled. Renovering av lokalen har varit på gång i ett antal år, men nu blev det uppskjutet igen. Det börjar bli akut!

20080204

Bloggtips!

En blogg för dig som tröttnat på det extrema, elaka och egofixerade i bloggvärlden runt oss: surfa in på lagombloggen!

20080203

Varför bloggar vi?

Göteborgspostens helgbilaga Två Dagar ägnar inte mindre än 8 sidor, inklusive illustrationer, åt denna fråga i senaste numret.

Och det är inte utan att man själv funderar lite då och då. Skall man fortsätta eller lägga ner? I början var det ju bara kul, och nästan beroendeframkallande. Dessutom beordrades hela klassen att börja blogga som en del av kursen webdesign, precis i den vevan när jag börjat skriva i bloggen "hur hamnade jag här?" . Därför finns även den här bloggen. Då var vi också beordrade att läsa och kommentera på minst tre andra kompisars bloggar, vilket enbart var kul. Tyckte jag, medan andra tyckte det var pest och pina och inte alls såg sammanhanget med webpublicering och webdesign. Och det är bara ett fåtal av de kompisarna som har hängt i med sina bloggar och fortfarande håller på.

Om du inte orkat läsa igenom hela artikeln som jag länkar till ovan, kan jag kortfattat upplysa om att ca 1% av Sveriges befolkning bloggar och 75% av dessa bloggare är kvinnor. Det finns två tydliga läger: dagboks-, eller livsstils-, bloggarna och finbloggarna ("om politik, miljö, media eller något annat ämne med hög status" enligt artikeln). Den dryga handfull människor som försörjer sig på att blogga är mest unga kvinnor i den förra kategorin. En tjej, för att nämna ett exempel, är 17 år, har bloggat i tre år och hennes webplats värderas till 5 miljoner kr, troligen Sveriges största blogg just nu. Hon bloggar 8 tim om dagen och tjänar så bra på det att hon inom kort planerar att köpa sig en bostadsrätt i Stockholm. Hm.

Häromdagen hörde jag någonstans en elak tunga som sa att alla människor bara skriver bloggar, ingen läser dem någonsin, och om man mot förmodan skulle läsa någon annans blogg, så är det för att skriva kommentarer för att någon annan skall hitta ens egen blogg. Kanske ligger det lite i det. Enligt artikeln är det 88,5% som startar bloggen för att de gillar att skriva, men näst vanligast är det att man startar en blogg för att få kontakt med andra människor.

Dags för självrannsakan! Varför bloggar jag? Jo, jag har flera bra skäl.

1) För att jag gillar att skriva - kanske svårt att bedöma vilken kategori mina bloggar hör till, den här är ju en salig blandning av både livsstil och "fin" medan den andra mera är livsstil, kanske? Ibland funderar jag på att starta ännu en, som är mera stilistiskt sammanhållen och riktad mot en bestämd målgrupp, men det är än så länge bara funderingar. Men det är väl så den skall se ut om det skall gå att få annonsörer till den.

2) För att hålla kontakt med människor och i andra hand få nya kontakter - folk man träffar sällan kan hålla sig uppdaterade och man behöver inte börja från noll med precis alla varje gång man ses. Och för det behöver jag inte vända ut och in på mig och "bekänna" precis allt om mig och mina närmaste - lika lite som jag gör det i samtal när man träffar någon på sta'n.

3) För att ha prov på hur flödet i min språkbehandling ser ut, om någon skulle vilja anlita mig i egenskap av företagare. Rätt stavat och någorlunda sammanhängande tankebyggnader är ett par av de saker jag lägger mig vinn om. Då och då lägger jag även ut bilder för att väcka nyfikenhet på den sidan av mitt företagande.

Och - jag läser andras bloggar. Ärligt! Mest är det de kurskompisar jag känner till som har fortsatt blogga, men också ett par "kändisbloggar" (några fler än de jag rekommenderar här intill). Jag söker då och då efter fler läsvärda bloggar, och hittar några guldkorn ibland, men det är en djungel därute! Riktigt, riktigt svårt har jag för "fashion"-bloggar som enbart går ut på att shoppa-shoppa-shoppa som meningen med livet. Och de som är extremt självutlämnande, elaka, rasistiska eller sexistiska har jag inte heller någon behållning av att läsa.

Idealbloggen? Jaa, jag försöker nog skapa den här. Lite av varje, kortare eller längre inlägg beroende på hur engagerad jag är och "lagom" personlig. Fast jag tycker själv att jag ofta skriver för långt, för jag har svårt att få hejd på flödet. Det kanske skulle lösa sig automatiskt om jag ägnade 8 timmar per dag åt det här...? Men näh, jag har ju Facebook också... och så lite liv vid sidan om!

Det skulle vara extra kul att få igång en diskussion om det här ämnet nedan. Varför bloggar du? Varför läser du min blogg?