20130430

I elfte timmen

Ja, nästan tolfte, landar dagens inlägg.

Idag har jag inte gjort många knop. Har jobbat hemifrån, men bara kunnat göra en del eftersom jag har väntat på material. Det är ingen idé att börja med något förrän man har allt man ska ha. Det blir ogjort arbete.

Så nu blir det att jobba på torsdag och fredag i stället, fast det egentligen inte är mina schemalagda arbetstider. Det är en hel del "förtroendetid" i det här sekreterarjobbet.

Lite nytta kanske jag har gjort i alla fall. Har tillbringat några timmar med lilla älskade S och hennes föräldrar. Jag hoppas att hon kommer att minnas mig som en rolig mormor när hon blir stor. Inte bara en som tjatade om potta och äta upp och plocka iordning. Än så länge tycker hon det är kul.

20130428

Yrkesstolthet?

Som några av er vet, är jag uppvuxen med ena benet i en livsmedelsaffär.

Halva min släkt (om man ser till den delen som familjen stod nära och umgicks med under min uppväxt) jobbade där, och vi barn fick tidigt lära oss att titta om det fattades något i någon hylla, och fylla på. Fanns det inte varor i lager, så skulle man dra fram det man hade, så det ändå såg ut som att det fanns saker på hyllorna. Långt innan vi fick regelrätta feriejobb i samma affär.

Jag tänker på detta ibland, när jag handlar i min nuvarande lokala mataffär. OK, det är annorlunda nu när de skall hålla öppet alla veckans dagar, öppna kl 8 och stänga kl 21 eller 22 - på den tiden jag talade om ovan var det fråga om 9-18 på vardagar och 9-14 på lördagar. Hade man inte handlat då, så var det stängt. Eller också hänvisades man till kiosken uppe vid stora landsvägen.

Men ändå. Har man öppet, så måste det väl finnas varor att köpa? I min mataffär får man ibland känslan av att vi lever i ransoneringstider. Kommer man dag efter röd dag, framåt lunchtid, så kan t ex halva brödhyllan gapa tom. Är det extrapris på ost eller kaffe (som det skulle vara idag) så finns det inte ett dammkorn i dessa hyllor på söndagen.

Man ser aldrig någonsin någon som går och fyller på i hyllorna under helgen. Nej, jag vet att det kostar extra att ha personal på helgen - jag har ju även jobbat i handeln senare på andra ställen, där man jobbade på helgen - men man kunde kanske ha EN person som bara går runt och kollar lite. Och fyller upp med det som finns, om det nu är slut på lagret också. Kanske t o m sätter upp en lapp där man beklagar att varan är slut f n och när den väntas komma in igen. Det skulle se bra mycket trevligare ut i affären.

20130426

Avtackning

Idag har vi ägnat oss åt representation.

Det hör också till jobbet ibland. Fast ganska sällan.

Den här gången hölls högtidligheten i Regionens Hus i Skövde. Ett fantastiskt vackert hus.

Dessutom hade man hämtat maten från en restaurang från en tvärgata i närheten, nämligen Glädje. De gör otroligt god mat av mestadels närproducerade varor.

De hade gjort 5-6 olika sallader av en massa fräscha grönsaker, ost, kött, gravad lax, räkor... Och så kaffe och en jättegod hallonkaka.

Det här kunde man göra oftare.

20130425

Tveksam reklam

I dagens GP ägnas nöjesparken Liseberg ett stort reportage där det nya "Kaninlandet" prisas i alla tonarter. Två "experter", 8- resp 10-åriga killar ger fyra 5-or, tre 4-or och en 3-a till de olika attraktionerna i den nya avdelningen.

Nöjesparken har till och med infört en "Glada barn-garanti", vilket just nu marknadsförs med en något märklig kampanj, enligt mitt sätt att se.

Hur man kan garantera att barnen är/blir glada är ett ämne för sig, som inte får plats att diskutera här just nu.

I kampanjens annonser ser man bilder på gråtande barn (inte helt olika de tavlor som var så otroligt populära för ett antal år sedan) och i texten står det "Vissa barn tvingas åka till ... i sommar". Ställen barnen tvingas till är exemplen Kreta, Mallorca och Italien, förmodligen för att tvingas tillbringa en vecka eller två med sina föräldrar och syskon. Kanske se och uppleva en del annorlunda saker, smaker, dofter och ljud, och få en liten inblick i en annan kultur.

Alternativet är alltså ett besök på Luseberg, där man garanterar glada barn - vilket man ju inte kan garantera vid en utlandsvistelse. Men även besvikelser, strapatser och bakslag kan ju ge familjen erfarenheter och gemensamma minnen som man kan le åt i efterhand.

Jag tycker också att kampanjen är smaklös med tanke på senare tiders diskussion om "fattiga barn" i Sverige. Det finns familjer som inte kan välja något av ovanstående, de kanske stannar hemma hela sommaren eller lånar en enkel stuga av släkten. En cykeltur till närmaste badsjö får bli utflykten och medhavd matsäck är inte det sämsta sommarminnet man kan ha.

I dagens tidning finns också, några sidor längre fram, en betydligt mindre artikel om att en av de största tv-kanalerna i Grekland har berättat om kampanjen, vilket upprör många greker. Man läser in en fortsättning av den hetskampanj som pågått under en tid, sedan den djupa ekonomiska krisen slog till, och grekerna hör mellan raderna ett nedsättande, fördomsfullt budskap i stället för humor, som Lisebergs gästservice menar var avsikten. Man trampar på de som redan ligger, enligt grekerna, som kräver en ursäkt.

Liseberg uttalar att de enbart tänkt på humor och har valt just Kreta, Mallorca och Italien eftersom det är något som "alla svenskar älskar att resa till". Hur de nu har kommit fram till det. Mig har de inte frågat.

Och för en hel del svenska familjer finns, som sagt, varken utlandssemester eller Lisebergsbesök på kartan. Man behöver inte trampa ner dem heller.

20130424

Det är märkligt

hur det har blivit.

Man kan studera hur mycket som helst och förkovra sig i det man har valt som inriktning. Man får hela tiden höra vilka fina meriter och bra erfarenheter man har, och vilka snygga produkter man levererar, dessutom snabbt, när man väl fått in en fot på något vikariat.

Men eftersom det i regel är sjuttio sökande till varje fast tjänst som jag söker i min bransch, så är det enda man kan göra, mer än att skicka in sin ansökan, "att hålla tummarna". Jag har hört det förut från en handläggare på AF, idag hörde jag det igen i jobbsökarsammanhang.

Vad menar de att man ska hålla tummarna för? Att man ska bli kallad till intervju? (Bara för att ännu en gång bli ratad och få höra hur fina meriter man har.)

Kanske är det för att arbetsgivaren skall bortse från de där försmädliga siffrorna som står bland mina personuppgifter. Mitt födelseår.

20130423

Från det ena till det andra

Så har vi då kommit tillbaka till Sverige igen. Den kylskåpskalla Norden.

Så här års märks nog skillnaden mer än annars...







20130422

Mot saluhallen

och varuhusen, små boutiquer och affärer!
Tänkte också hinna med en manikyr idag.

Det här ser väl lovande ut?




20130421

Ett japanskt fotoalbum

skulle vara jättekul att få se någon gång.

Här i Budapest finns just nu (och säkert året om) massor av turister från hela världen. Vissa nationaliteter flockas gärna på vissa utflyktsmål, kanske man kan få säga utan att kallas rasist.

(När vi var här för ett par år sedan, mitt i sommaren, träffade vi bara på två svenskar. De kom också från Hjo... Vid den här årstiden är det rätt många nordbor som har flytt den kalla våren hemma - både norrmän, danskar och svenskar, som rör sig ungefär som vi.)

I alla fall. Japanska fotoalbum. Ser man en grupp japaner så har minst hälften av dem riktiga high tech systemkameror eller videokameror, några har mindre kameror och några fotar med smartphones. Men gemensamt är att man ställer en leende kamrat framför själva sevärdheten och tar kort med kamratens kamera, och så byter man plats. Har man videokamera filmar man allt. Jag menar ALLT. Den filmen skulle jag inte vilja se i oredigerat skick!

Å andra sidan kanske de skulle tycka att mina album - eller numera fotoböcker - är väldigt märkliga. Här är några motiv som jag tyckt varit värda att fotografera de senaste dagarna.










20130420

Flest fiollådor?

Jag har väl inte varit i jätte-JÄTTE-många städer i världen, men Budapest är nog den stad där man ser flest fiollådor omkringburna ute på stan per capita.

Fattar inte vart alla ska med sina fiollådor. Alla kan väl inte spela på operan eller på konsert. Kanske är det en utbredd hobby, att spela i amatörorkestrar bara för att det är roligt?

Idag åkte vi på bussightseeing med Hop-on-hop-off-bolag, och kom bl a upp till de gamla stadsdelarna i Buda - på andra sidan Donau mot Pest, där vi bor, alltså. Det märktes ju att det uppstått s k "turistfällor" på nästan varje ställe där bussen stannade! Bl a fanns det där också en hel del fiollådor, men då låg de framför fötterna på en svartmuskig man som spelade czardas för att få några forinter i sin låda. Vi såg också ett par gatuartister som uppträdde med lergökar (som de även sålde) och något som såg ut som en fiol men var ett slags hemmabygge som mannen gjorde egna ljud till när han "spelade". Mysko.

Man undrar ju lite om folk går och bär på andra grejor i sina fiollådor. Men då har man kanske sett för många gangsterfilmer...



20130419

Nationell yra

Idag när vi promenerade mot Hjältarnas Torg hörde vi plötsligt marschmusik på avstånd. När vi kom närmare såg vi att man höll på att sätta upp någon sorts kravallstaket, rullade ut en röd matta och arrangerade en vacker krans vid det minnesmärke som finns där (ytterligare en "okänd soldats grav").

Det kunde ju inte bero på M-s födelsedag, resonerade vi. Blåsorkester och militärparad i bruna uniformer med ridbyxor, samt sablar resp gevär med bajonetter på. Vi rannsakade vår guidebok och våra minnen av alla möjliga krig och grejor men kom inte på vad det kunde vara. Tydde ju på någon slags minnesceremoni i alla fall. Eftersom vi var på väg till badanläggningen Széchenyi tyckte vi inte att vi ville stanna och vänta på vad som skulle bli, eller, som M sa, "riskera att bli indragna i någon nationell yra"... :)

Vi får väl köpa en engelskspråkig tidning i morgon och se vad vi missade. Om någon engelskspråkig journalist fattade vad det handlade om.

När vi passerade några timmar senare var det tomt.







Nya ljud

En massa människor börjar jobba i gryningen. En del märks inte så mycket, men andra slamrar och väsnas desto mer.

För de som jobbar i utryckningsfordon är ljudet avgörande för liv och död ibland. Men det är ändå rätt lugnt här mitt i en av Europas storstäder.

Att vakna i en främmande stad med främmande ljud är spännande. När man är ledig och kan ligga kvar en stund och fundera på vilka ljud som är vad. En och annan fågel hörs innan trafiken tar över helt. Näringsidkarna nere på gatan hälsar glatt och språkar vänligt med varandra. Tror jag, för jag förstår ju inte vad de säger och ser inte deras kroppsspråk.

Om en liten stund skall vi ge oss ut och inhandla frukost. Det är också intressant att undersöka om man ska göra sig förstådd på engelska, tyska eller enbart kroppsspråk...

I går kväll lyckades jag faktiskt lösa en grej med hjälp av min ytterst knapphändiga tyska!!

20130417

Ett avtryck

Det är ju kul om det här vikariatet som jag snart lämnar på regionen lämnar något spår efter sig. Tyvärr röstades ju frågan om officiellt genomförande av "nattstopp" ner i regionfullmäktige igår, trots att jag hade listat en rad bra argument åt vårt regionråd. Ledningen tycker att det räcker med att folk pratar med bussföraren mer informellt om de av någon anledning vill gå av där det inte finns hållplatser, och föraren kan stanna eller låta bli. Dumt! Det är bättre med regler för alla parter. Och upplysning om att man har rätt att be om det. Inte bara ensamma kvinnor, utan alla som av någon anledning känner sig hotade.

I alla fall är jag rätt nöjd med det mediala genomslag den debattartikel jag skrev har fått. Den är publicerad i ett tiotal tidningar och två nättidningar, och i en av tidningarna gjorde de en egen artikel OCH ledare om ämnet. Kanske är ändå sista ordet inte sagt i frågan.

20130416

Trött men rätt nöjd

med dagen. Åkte ner till Göteborg och fick åtminstone en liten boost i självförtroendet, genom att vara tillräckligt kompetent för att vara tänkbar. Så får vi se om jag räcker ända fram.

Eftermiddagens laddning för debatten om nattstopp slutade med en flopp, tyvärr. Regionledningen (S) tycker att det räcker att förarna själva får avgöra när och om de behöver stanna, när någon ber att få gå av där det inte finns hållplatser. Det är ju då det kan bli konflikter och tjafs med andra passagerare! Man blir så trött på knäppa argument. Det dummaste argumentet är i alla fall att "det är så få som använder det där det är genomfört". I så fall är det väl absolut inget problem!

Fick ihop ett pressmeddelande och hann skicka iväg det i dagens sena timme, trots urdålig uppkoppling i kommunhuset där regionfullmäktige håller till.

Och har än en gång bestämt mig för att inte bli politiker på riktigt. Jag blir så arg när folk väljer att inte fatta bara för att ett förslag kommer från fel parti!

20130415

Lite makabert

kan tyckas, att diskutera VG-regionens miljardbudget, se bilder från en resa i Vietnam med de fattigastes bostäder, och avslutningsvis få rapporter från den största utgrävningen i Göteborg någonsin och hur folk levde på 1600-talet.

Så har jag det på jobbet. En månad till, dags att börja räkna ner.

20130414

Laddar om

Jaa, det är i alla fall spännande detta, fast det blir lite för spännande ibland.

Denna vecka ser jag fram emot. För första gången har vi tagit lite ledigt för en lång-weekend i storstad. Vi hade fått ett väldigt förmånligt erbjudande och ville passa på. Vi åker på torsdag.

Visserligen blir det inte den "fira"-resa som jag hade hoppats på när vi bokade (den som läst denna blogg under den senaste veckan får en aning om vad jag menar) men vi ska ju fira M-s högst ojämna födelsedag i alla fall.

Men man slutar ju inte att skicka in ansökningar för att man varit på intervju på ETT ställe och väntar på besked. I torsdags fick jag ett förutsättningslöst telefonsamtal om ev nytt uppdrag, och i fredags kom ett mail från ett annat håll och ett möte bokades så jag vågar hoppas att det kan blir lite mer att fira framöver i alla fall.

Det vore verkligen på tiden. Tills jag vet mer åker jag iväg och kopplar av.

20130413

Hä' int' lätt å' förklar'

för en som int' begrip..."

Så sa allas vår Ingemar Stenmark till en journalist som svar på de envisa frågorna om varför det gick så bra och varför det någon gång inte gick så bra.

(Ni minns väl Stenmark? Farbrorn som sopade banan med övriga tävlande och knep titeln Mästarnas Mästare härom året!)

I alla fall. Det här med att söka jobb är en sådan sak som man absolut "int' begrip' " innan man har gått ett par mil i de här skorna. Man skickar ansökan efter ansökan, vilket tar ett par timmar per styck att tota ihop, och får någon enstaka gång högvinsten att få komma på intervju. Man gör precis allt rätt. Meriterna är intressanta, erfarenheterna är relevanta, referenterna talar sig varma, man har gjort ett väldigt gott intryck på intervjun - men...

Om man får reda på varför, så var det så att "den här gången" ville de ha någon med en annan specifik merit. Fast det är ingen idé att försöka skaffa sig den meriten, för nästa gång är det säkert något helt annat som gäller.

De gånger man kommer intill för en intervju så förbereder man sig till tänderna. Det betyder ju att någon tycker att man är tänkbar i alla fall. Man är på tå till 200%. Det finns ju inte, alltså är det en omänsklig prestation och man är totalt slut efteråt. Man vänder ut och in på hela sitt liv och personlighet - men måste förstås lyssna koncentrerat så man inte svarar på mer än de frågar om - och skärper sig till max för att lägga lagom vikt vid styrkor och svagheter, så att det inte blir skryt respektive krälande i stoftet och överdrift av de svagare sidorna.

Ibland får man inte ens besked om att jobbet är tillsatt med någon annan. Då får man räkna ut det själv, när det har gått något halvår, eller om man ringer upp själv och frågar. Ibland får man reda på det från annat håll, och det är det värsta sättet.

När man har hoppats och väntat så intensivt som efter en intervju där man tyckte att man hade riktigt bra chanser, och får veta bakvägen att man inte fick det, då kan det ta ett tag innan man är på banan igen. Som att ha fått nobben fast den tilltänkte inte säger något själv. Man var alltså inte ens värd ett telefonsamtal på fem minuter, eller ett mail som hade gått ännu fortare.

Kroppen visar alla tecken på stressreaktion. Jobbigt.

Och så de glada tillropen och goda råden från de som "int' begrip' ". Det är bara att ta nya tag, nästa gång är det din tur, idag är första dagen på resten av ditt liv... Ursäkta om jag inte jublar och hurrar!

20130412

Berg- och dalbana

Jag har aldrig varit förtjust i berg- och dalbanor. Jag har hellre åkt skidor i längdspår än i backar. Jag gillar inte att köra bil fort på kurviga vägar och motorcykel skulle jag inte vilja pröva ens. Ännu mindre ha en. Hellre en islandshäst.

Jag vill ha lagom äventyr, som omväxling till en lunkande vardag. Att gå i en nöjespark och titta på fina planteringar och äta glass. Inte gå med ständigt gungfly under fötterna, och inte veta vart näsan ska peka nästa morgon. Eller nästa månad.

Jag längtar efter att veta när eller om jag ska åka på semester till sommaren. Bara att kunna boka nästa klipp- eller massagetid och veta hur mina arbetstider ser ut om en månad eller två vore ett lyft.

Och att slippa sådana här berg- och dalbanor som den senaste veckan, ja, den senaste dagen som började i mardrömsuppvaknande och slutade med ett hoppingivande mail - det finns inte ord för vilken lättnad det skulle vara.

Att slippa vara en kvarnsten om halsen på familj och närmaste vänner. Man orkar inte svara "bra" på frågan om hur det är, när det inte är det. Man drar sig undan, men de närmaste är ju kvar. Och det är de som är orsaken till att jag alls går ur sängen de dagar när almanackan är tom.

20130411

Man kanske kunde

försörja sig på att sticka disktrasor.

Enkelt räkneexempel. Om jag stickar precis hela dagen kanske jag hinner sticka 5-6 trasor på en dag. Dem säljer jag sedan för 500:- styck (!), betalar moms och skatt och får... väldigt lite pengar kvar. Om jag lyckas hitta så mycket folk som betalar 500:- för en handstickad disktrasa. Kanske skulle räkna om det till iPhone-fodral? Det kräver ju att jag får tag i gratis garn också när min "stash" är slut.

Nä, jag får nog trots allt fortsätta att leta annonser och söka och söka.

Idag har jag anmält mig på två (2) nya rekryteringssajter. Jag kräks snart på riktigt om jag tvingas räkna upp alla meriter och jobb i små rutor en gång till..






20130410

Ett mörkt inlägg

Medan jag fortfarande bearbetar min uppgivenhet från i förrgår läser jag en krönika i dagens GP av Elin Grelson Almestad. Ska kolla om det går att länka den hit sedan.

Medan jag själv känner mig ratad, undervärderad och diskriminerad skriver Elin om annat i samhället omkring oss som vi ständigt matas med i media. Rasism, våld, övergrepp förtryck. Som jag givetvis också känner ilska över. Stora, globala problem men samma ilska och uppgivenhet som i min lilla lilla sfär. Man är så maktlös.

Elin tar på sig träningsskorna och springer när hon inte orkar demonstrera, skriva, peppa, utbilda och ta nya tag om och om igen. Bara för att göra av ilskan någonstans.

Själv ska jag försöka kanalisera min privata frustration genom att städa köksskåp och sortera i garderober. Det är väl ungefär lika konstruktivt.

"Vi härbärgerar vår vrede för att vi måste. Det är inget privilegium utan ett ständigt sår" avslutar Elin sin krönika. Så sant. Men hurdan blir man av att gå med sår som aldrig får läka?



20130409

Michael nätshoppar

I höstas nån gång började M komma på att han behövde en ny taklampa. Han hade funderat på det ett tag, men nu var det dags.

Han beställde den nån gång i oktober-november, och den skulle levereras i februari eller så.

Här om dagen när vi skriver april sedan någon vecka hörde speditören av sig och frågade när leveransen kunde ske. Jodå, de kom överens om tidpunkt.

Hur stort paket är det, frågade M. 0,6 m3, svarade vederbörande. Väger 276 kg enligt adresslappen...!

276 KILO! En taklampa? Är den gjord av granit? Hur ska vi få upp den i taket? Vi får hyra en lift och ta in den balkongvägen för att få upp den på andra våningen...
Kanske är det ingen lampa utan ett piano han har köpt?

Eller också har de glömt något decimalkomma.

20130408

SKITSKITSKITSKIT

Fick ett besked som jag blev väldigt besviken på. Som ännu en gång bekräftade den här bilden.

Har inte mycket att säga idag mer än SKIIIIT...:(



20130407

Danska tv-serier

Jag har tidigare varit inne på brittiska tv- produktioner och detas förträfflighet.

I det sammanhanget måste man ju även nämna de danska, som är ypperliga i sin kvalitet.

Men det finns en liten hake. Man måste verkligen nollställa sig när man börjar tilla på en ny serie. Man känner ju nämligen igen så gott som alla skådespelare från andra filmer och serier som de jobbat i. Och nu presenteras de i helt nya konstellationer.

Danmark är nämligen ett litet land. Så stor procent av befolkningen kan ju inte försörja sig som skådespelare så man kunde ha större variation..!

20130406

Go'kväll!

Om man råkar vara hemma nån gång runt 18 på kvällen och slår på SVT 1 i brist på annat sällskap, så möts man av ett genomtrevligt och oförargligt program vid namn Go'kväll.

Det spelar ingen roll om man missar en bit, i början, mitten eller slutet. En lagom blandning av stiltips, resor, kändisar, kungligheter, tips på böcker och filmer - precis som att bläddra i Ica-kuriren.

Eller som att befinna sig i en livsstils-blogg, som Alex och Amanda Schulman berättade om hos Skavlan i går.

Inga obehagliga överraskningar. Bara trevligheter, lite folkbildning och någon ny artist med lite musik. Väldigt lagom.

20130405

Rekryterare - se hit!

Här är en artikel om något som verkligen ALLA rekryterare skulle läsa och begrunda.

Hur många gånger får man höra, när man inte får en tjänst, att de har tillsatt en som har jobbat med precis de arbetsuppgifterna tidigare...? I stället för att våga satsa på en mångsidig, flexibel, skärpt, ambitiös, prydlig och skötsam person med massor av erfarenheter och meriter - till exempel mig - som kanske kan ge ytterligare en dimension till befattningen?

Nä, nä, hur skulle det se ut, så har vi aldrig gjort förut...

20130404

Drömtydning?

De sa på nyheterna att forskarna börjar komma på hur man kan se vad folk drömmer.

Usch, jag skulle aldrig vilja se vad jag drömmer, och inte visa någon annan heller!! Det räcker med att jag själv är kallsvettig och har hjärtklappning.

20130403

Nattstopp

Om drygt en månad kommer en motion om nattstopp på bussarna i Västtrafik att tas upp på regionfullmäktige i Vänersborg.

Jag håller just nu på och tar fram fakta och debattunderlag till "mitt" regionråd inför mötet.

Ju mer jag läser om det, ju konstigare tycker jag att det är att det inte redan är infört i hela Sverige. Drt är ju så självklart. Och kostar typ ingenting, kanske lite för information och marknadsföring men det är marginellt.

Det var i Toronto, Canada som de kom på det här med "request stop" redan på 1990-talet. Då gällde det bara ensamma kvinnor som kände sig hotade. Till Sverige kom tanken i samband med att Kalmar kommuns kollektivtrafik gjorde en undersökning 2005, som visade att kvinnor som behövde resa - till eller från jobb, t ex - under kvälls- och nattetid valde bort bussen eftersom de kände sig otrygga. De var rädda för överfall etc när de steg av på ordinarie hållplats.

2007 infördes det som ett ettårigt projekt i Kalmar, då på tre speciellt utsatta busslinjer där många av resenärerna valde bort bussen. I Kalmar valde man att låta alla ensamresenärer - kvinnor och män - utnyttja erbjudandet. Bussförarna var tveksamma till en början, de var rädda för förseningar och olyckor som kunde ske när bussen plötsligt stannar på ett oväntat ställe. Men det blev inga förseingar och inte en enda incident hände. Busschauffören har alltid sista ordet om ifall stoppet är lämpligt eller inte, men eftersom regler finns så blir det inte förhandlingar mellan föraren och passageraren från gång till gång.

När försöksåret var slut permanentades systemet och gäller sedan dess på alla busslinjer i hela kommunen. Flera kommuner och landsting runt om i Sverige har uppmärksammat detta och även infört systemet, på initiativ från politiker från alla läger. Moderaterna och Folkpartiet har skrivit in i sina program att de vill att detta ska genomföras i hela landet.

Det har visat sig att det inte är så många som utnyttjar erbjudandet om nattstopp. Fine, då är det ju inte så många som känner sig otrygga. Men det kan vara skönt att veta att möjligheten finns OM man känner att man behöver den.

Jag har varit i kontakt med Västtrafik och luskat lite om hur de förhåller sig, men där verkar de idag vara väldigt avvaktande. Det är tydligt att de inte har alla fakta från projektet i Kalmar. Så det vill väl till att regionfullmäktige bestämmer att detta helt enkelt skall genomföras, för att de också ska inse fördelarna och upptäcka att man får fler resenärer i längden!

De här reglerna använder man i Kalmar, men tidpunkt etc bestämmer förstås varje område för sig.

Så fungerar nattstopp* En ensamresenär kan begära var på bussens färd som resenären vill kliva av. Det kan vara mittemellan två busshållplatser. Stoppet görs upp med chauffören innan resan.
* När det är dags att kliva av öppnar busschauffören endast framdörren och släpper bara av personen i fråga. Bakdörren hålls stängd.
* Resenären kan begära nattstopp från 21.00 till och med sista turen.
* Nattstopp gäller endast ensamresenärer.

20130402

Att skildra Bibeln

Under helgen har SVT1 visat serien The Bible i fem delar på 1,5 timme vardera.

(Varför de valde att inte översätta titeln är mig en gåta!)

Ultrakort recension: trots att det uppenbarligen är en väldigt amerikansk produkt med enbart aktörer med skådespelarutseende ackompanjerade med stråkar och änglakörer vid såväl kärleks- som dramatiska situationer, så har man i alla fall fått till en hyfsad sammanfattning av händelseförloppet.

Tyvärr var man ju tvungen att utelämna mycket. Berättelsen om Josef och hans bröder till exempel. Den tyckte jag var rätt viktig, nu hoppade det plötsligt från Isak till Mose i Egypten - hur kom israeliterna dit då?

Andra händelser berättades desto mera detaljerat.

Undrar om det har något med skillnader i den kristna kulturen i Sverige gentemot USA, vilka händelser man valde att ha med?