20151224

Julafton=målgång! Del 24/24

Så är vi åter framme vid julafton och utmaningen "blogg 24" är slut. Jag tycker inte det är svårt att skriva varje dag när man har något att motivera sig med. Det är just när man inte har det, som man lika gärna tänker "i morgon" - och så blir det inte av.

Min julafton har varit fin, tillsammans med vänner och familj. Jag är tacksam över att kunna fira den med mat och lagom med julklappar i ett fredligt land. Vi har en rymlig bostad med värme och ljus och jag får lov att ta med mitt barnbarn till kyrkan och delta i julspelets "änglakör" tillsammans med henne. Om en liten stund ska jag få sjunga i kyrkan igen, på midnattsmässa. Det är roligt att få vara med, så länge någon vill höra på. Och det är inte heller självklart överallt i världen.

Här följer några bilder från min julafton. God fortsättning till er som har följt min blogg under december! Fortsättning följer...nog...

20151223

Det man har hunnit...Del 23/24

...det har man hunnit. Jag har givetvis inte hunnit eller gjort färdigt allt som jag hade tänkt idag, men det mesta är klart för uppvärmning eller "montering" på olika sätt. Så blir det som det blir med resten.

Det var skönt att unna sig att ta en paus mitt på dagen och bjuda "tvärföräldrarna" (dvs vår dotters svärföräldrar) på kaffe när de kom och lämnade årets vackra julgrupp. Och härligt att ha de stora barnen hemma ett par dagar.

Det fanns en tid när jag brukade griljera skinka och klä julgran så här dags. Den tiden är förbi.

20151222

Dan före dan före...Del 22/24

Då är det dags för lite "julledigt". Det vill säga förbereda så mycket som möjligt, så inte allt är kvar att göra på själva julafton när vi står för julmaten vid lunch.

Jag skrev ju om detta redan för ett par veckor sedan , och nu hade jag ytterligare ett "måste" att klara av. Nämligen brödet.

När jag tänker på julen "förr i tiden", när jag var barn alltså, finns alltid bilden av vår faster Gunvor med på ett hörn. Inte så att vi alltid firade jul tillsammans med hela släkten och på samma sätt. Nej, nästan tvärtom faktiskt.

Men någon gång under helgen brukade vi bli bjudna på "en liten smörgås", som Faster brukade säga (vi kallade henne aldrig för något annat än Faster. De ingifta fastrarna däremot gick under sina förnamn...)

Denna "lilla smörgås" var alltså ett smörgåsbord modell större. Det når jag inte upp till. Men själva smörgåsen försöker jag återskapa till jul, d v s rågsiktkakor med potatis i, lagom söta och lagom kryddiga. Så det gjorde jag idag. Hålet i kakorna tar jag ut med ett gammalt redskap, en bit av ett kohorn som kommer från min pappas föräldrahem. Brödnaggen är också väldigt gammal, men den skulle kunna vara från mammas släkt - den fanns och användes i mitt föräldrahem så länge jag vet.

Förresten har jag nyligen lärt mig vad degvätska heter på skaraborgska - ett ord som jag inte hört användas i min släkt - nämligen "knôvatten". Väldigt logiskt och bra ord som jag har adopterat.

20151221

Hej konsument. Del 21/24

Återigen har jag fyllt min mission om att predika om Fairphones  förträfflighet för en säljare på en teknisk butik. En av den typ som tänker att den här lilla tanten kan nog inget om teknik.

Vad är det för en telefon du har?
- En Fairphone.
Jamen vilket märke är det?
- En Fairphone.
?
- Som tillverkas på ett schysst sätt, med återvunnet material och schyssta arbetsvillkor. Och så får man beställa i förväg, så de tillverkar inte miljoner apparater som inte blir sålda. 
(Vid det här laget har säljarens intresse vaknat, så jag säger till honom att googla på det, köper min pryl och går därifrån.)

Någon som jag däremot inte är nöjd med är Axfoods kundservice. Som svar på mitt mail om grötris som inte visste att uppföra sig fick jag idag ett vänligt men bestämt mail om att jag nog inte visste hur man gjorde när man kokar gröt, och en omständig förklaring om att man kanske kunde kokat det lite till eller låta det stå och svälla en stund före servering. Som om jag inte hade prövat det.

När folk behandlar mig som en retarderad 8-åring, då ledsnar jag. Så jag köper inte Eldorado ris igen. Vad de kommer att ångra sig!

20151220

Julmusik. Del 20/24

Så har årets julkonsert med Hjo kyrkokör avlupit. Eller vad det heter. Exekverats? Många fina ord finns det.

Det gick faktiskt ihop sig någorlunda till slut. Mycket folk i publiken, nästan fullt = omkring 400 personer i kyrkan. Det är alltid roligt när det kommer fler än bara de allra närmaste.

Och de svåra, "nya" John Rutter-sångerna gick riktigt hyfsat. Det var lite osäkert ett tag.

Dessutom hade jag glittriga strumpbyxor, vad kan väl gå fel då..? (Jo tjena, säger den som har följt min utdragna kamp med jobbintervjuer!!)

Det finns gröt och det finns gröt. Del 19/24

Häromdagen blev jag extremt besviken på min "tomtegröt". Jag kokar minst 50 portioner gröt runt jul varje år, så jag vågar säga att jag kan det, och jag vet hur risgrynsgröt bär sig åt.

Den jag gjorde med Eldorado-ris blev faktiskt äcklig på riktigt, fast det ska väldigt mycket till för att jag ska använda det omdömet om mat. Tänk kokt matris, uppblött i helt rinnande mjölk. Hjälpte inte att koka det mer, riset sög helt enkelt inte upp mjölken.

Jag har skrivit en lång avhandling till axfoods kundkontakt. Kanske får jag tillbaka de 14.90 som riset kostade...ja, mjölken (laktosfri) kostade ju ca 20:- också.

Men det funkade att röra i några ägg och baka det hela till risgrynspudding. Den blev god. Och sedan kokade jag ny gröt, av ica-ris. Den blev som den skulle.

Bilderna visar gröt och gröt.

20151218

Pyssel och papp. Del 18/24

Skövde Kulturhus är ett mångsidigt hus.
Det finns inte bara bibliotek utan även teater, konstmuseum och konsthall. I konstmuseet finns också en öppen verkstad där man kan sitta och pyssla då och då. Just nu har den flyttat ut i entrén där man kan passa på att pyssla till ett litet julkort eller två när man går förbi. Materialet har delvis kommit från bibliotekets makulerade böcker. Crossover-kulturpyssel!

Kvällsöppet. Del 17/24

Torsdagskväll och extra kvällsöppet i butikerna i Hjo inför julen. För ganska många år sedan började man ha öppet fredag före tredje advent, de första åren ända till 24 om jag minns rätt. Hjo Lucia framträdde på ICA och det var smakprov på Jansson, köttbullar, prinskorv och smörgås med julskinka. Och så svagdricka från Hjo bryggeri.

Butikerna hade en massa erbjudanden,  några hade special ju senare det blev. Glöggservering och lotterier. Mycket folk på stan.

I år hade alltså köpmännen ändrat konceptet och tog torsdag i stället. Och stängde redan kl 21. Dessutom var det flera plus grader och fuktigt i luften. Ingen Lucia i sikte. På torget några ensliga torgstånd med huttrande nissar som försökte sälja nåt. Inne på bokhandeln var det några kunder, men knappast på stan.

På ICA var julbordet nerbantat till glögg och pepparkaka samt skinkmacka med svagdricka. Ingen levande julmusik.

Lite avslaget kändes det allt.

20151216

Julbord. Del 16/24

Känt li gen har jag lärt mig att äta lagom mycket på julbordet. Trots att precis allt ser gott ut.

Nu sitter jag på sängkanten efter årets julbord med jobbet och är väldigt nöjd med att må så bra som jag gör. Och att allt jag åt smakade gott.

Det senaste årets hälsotrassel har satt spår även i matsmältningen så jag är tvungen att vara lite "kräsen" numera. Det är inte värt det att bli övermätt och  illamående i efterhand. Det får större konsekvenser nu än förut.

20151215

Mormor-vab.. Del 15/24

Idag blev det några timmars omhändertagande av lagom sjuk flicka. Hon var på ett strålande humör men lite avslagen eftersom hon hostat en del på natten, och hostade lite på dagen också. Vi tog en lugn dag inomhus, pysslade och såg på film... Ibland är det bra att jobba lite för lite!

Det blev bl a Rocky Road-godis. Uppskattat. Det lutar åt att hon får komma en stund i morgon också, men då tror jag vi siktar på "pyssel&papp".

20151214

Förbereder julmaten. Del 14/24

Tio dagar kvar till jul och dags att börja fylla upp förråden. Det är inte roligt att ha allt kvar att handla och trängas i mataffären de sista dagarna. Jag föredrar att planera och gå när så få som möjligt är där.

För första gången i mitt liv hade jag beställt en låda med julgris - ja, skinka, korvar och lite annat. Skönt att slippa fundera på vilket man skulle ha, och dessutom till ett väldigt bra pris! Så idag började jag med att städa ur frysen och göra köttbullar av färs som jag hade kvar där. Jag tog också fram lite bär och sånt att göra hemgjorda julklappar av, men sockret var helt slut så det får vänta tills i morgon.

Åt en snabb lunch på lite rester och åkte iväg till affär 1 för att hämta låda, affär 2 för att köpa en liten julstjärna och så åkte jag in till mamma med den. Jag hade som väl var bilen, annats hade det inte funkat. Sedan jobbade jag ett pass, som ju var mitt egentliga ärende, och åkte till affär 3 för att handla resten.

Åkte hem med bilen full och sedan skulle ju allt packas upp och plockas in någonstans - och det visade sig att varorna i lådan inte var förpackade utan låg i var sin öppen plastpåse. Utom julskinkan och köttfärsen, då. Så det blev att fixa det också.

Nu är man rätt trött, för att ta till en underdrift.

Men väldigt tacksam för att jag kan ta bilen och åka och storhandla det jag vill till familjens julfirande och att det finns affärer där jag kan välja vad jag vill köpa bland prima varor som räcker till alla kunder. Det är inte självklart, inte ens för alla i Sverige.

20151213

Ljuset i advent. Det 13/24

Åh, denna mörka, mörka månad... Och ingen snö.

Nu har det i alla fall varit kallt i ett par dagar, så det är frostigt, och vi har fått se solen! När det blir ljust i december så blir det verkligen LJUST de få timmar dagen varar. Solljuset reflekteras i miljoner kristaller. Och sedan blir det natt. Lååång natt. Man fattar att folk för länge sedan inte vågade annat än att försöka blidka solen och makterna så att ljuset skulle komma tillbaka igen.

Lucia i alla dess former gör förstås sitt till för att försöka pigga upp. Själv har jag jobbat och inte sett en levande Lucia på hela dagen, men jag hörde följet när det drog genom Kulturhuset in på konserten i Stadsteatern i eftermiddags.

För övrigt är det ganska mörkt över jorden på olika sätt. En sak som jag har grunnat ganska mycket på under de senaste veckornas klimatdiskussioner i Paris är den där målformuleringen de (vi?) ska ha. Klimatförändringarna måste hejdas. Medeltemperaturen på jordens yta får inte stiga mer än 2 grader C.

Det jag grunnar på är den där siffran 2, eller 1,5 som de visst har reviderat det till nu. Kan någon förklara för mig vad som händer om vi kommer ner till en ökning på 1,2 grader - ja, hör bara hur knäppt det låter! Precis som Löfven som säger att "det är inte okej, vi ska ner så långt under 2 grader som det bara är möjligt"! Om vi skulle strypa all energiutvinning ur fossila bränslen och återvinna allt som går att återvinna så pass effektivt så att vi SÄNKER medeltemperaturen som vi förut har höjt genom vårt slarv med miljön. Får vi nån bonus då?

Kan vi inte bara komma överens om att skärpa oss och göra så mycket vi kan, sluta kasta bort mat och dra ner på flygresor osv? Jag tror att barnbarnen skulle tacka oss för det.

Bilden på det vackra ljuset från idag har jag lånat av min kusin Ulla i Tidaholm.

20151212

Husmorstips i juletid. Del 12/24

Julterroristen, det är jag det. Därför lägger jag inte upp ALLA mina julpåhitt på sociala media, bara några. Och ytterligare några i min blogg. För att inte andra kvinnor och husmödrar skall känna sig kränkta.

Jag har nämligen läst om hur hemskt det är när kvinnor lägger ut bilder och berättar om vad de har gjort just när det gäller julförberedelser. Andra kvinnor som inte har gjort lika mycket kan då känna sig mindre värda och sönderstressade och varför inte kränkta.

Nu är det så att jag nästan bara gör det jag tycker är roligt. Och om jag kommer igång med något så får jag "flow" och kan få gjort flera saker, som jag inte hade planerat att göra. I sociala media syns det inte vad jag INTE har hunnit med eftersom jag har gjort en del andra roligare saker. Men det "straffet" får jag ta en annan gång. Ofta går det tråkiga också lättare om man får göra något som man tycker är roligare emellan.

Många julgrejor gör jag ju bara just nu, och därför är de roliga att lägga tid på. Det mesta är sådant som jag mer eller mindre vuxit upp med, som också ger en skön känsla av att hålla liv i traditioner. Jag hör mina äldre släktingars röster i bakhuvudet när jag känner dofterna och ser mina händer göra det jag för länge sedan såg dem göra. Jag hoppas att någon tar över och fortsätter den dag jag inte orkar längre.

Så vad har jag gjort idag? Jo, på förmiddagen hämtade vi granen i egna skogen vid stugan tillsammans med vännerna P. Därefter bakade jag färdigt den halva pepparkaksdeg som låg kvar i kylen samtidigt som jag kokade en omgång fudge (till) och en sats kola. Ja, vi åt en upptinad gulaschsoppa till middag däremellan också. När pepparkakorna var klara bakade jag även en dubbel sats "Bruntes formar" som väldigt mycket hör till julen här. (De yngre i familjen är inte förtjusta i mandelmusslor nämligen, så det blir denna havrevariant.) Och av bara farten blev all tvätten vikt, om än inte struken, och blommorna vattnade, om än inte omplanterade.

Jag ska avslöja en hemlighet om formarna. Det är precis lika lätt att knacka ur kakorna ur måtten när de är färdiga om man inte smorde måtten innan, som om man hade gjort det. Jag kom på att jag hade glömt smörja måtten när jag redan hade tummat ut några, och beslöt göra en chansning. Och det gick ju bra! Bara två av 40 kakor gick sönder och det är marginellt. Några behöver ändå smakas av.

15 minutes of fame. Del 11/24

Fast nu är det svärisarnas tur att vara i tidningen! :)

20151210

Blandar och ger. Del 10/24

Det är möjligt att jag gick "lite" bananas i går kväll. Lilla S och jag gjorde julgranskarameller och flätade hjärtan att hänga i granen - ja, det senare var väl mest jag men hon klippte faktiskt alla fransar på tre silkespapperskarameller innan hon övergav det projektet och ville pussla Alfons. Och titta på Ture Sventon i den gamla julkalendern.
När hon hade kroknat och åkt hem tänkte jag baka ut lite av pepparkaksdegen som jag gjorde för några dagar sedan. Och när jag höll på med det kunde jag lika gärna passa på att koka lite julgodis. Och marsipanen var klar så varför inte sno ihop Mozartkulorna också.
Satte på köksteven och ser man på - var det inte Chocolat som visades...en händelse som såg ut som en tanke.
Så förutom vanlig fudge blev det både Nutella och glögg-dito!

20151209

GW och jag. Del 9/12

Leif GW Persson sitter hos Malou på förmiddags-tv och berättar att han större delen av sin vakna tid, under hans "torra" perioder, ägnar sig åt att läsa böcker, tänka och oroa sig för saker.

Se där, en likhet mellan oss. Men jag super inte bort halva året, som han berättar att han gör (fast det låter tjusigare som han uttrycker det).

...och efterlängtade möten! Del 8/24

Årets julkonsert med The Real Group var, som väntat, en riktig höjdare - en kombination av jubileumskonsert och julkonsert. Det var alltså inte bara jullåtar utan även lite nostalgi, vilket var ganska skönt. Det är trots allt bara 8/12 än så länge.

Det var kul att stifta bekantskap med den nye bassångaren från Lettland. Janis heter han, efternamnet ska jag lära mig så småningom. En mjuk och välljudande basröst men också ett brett register uppåt. Dessutom glimten i ögat, vilket man nog måste ha för att orka hålla på som de gör, det här gänget. "In laughter and tears", som de sjöng i låten Nostalgia World. 30 år, ett halvt liv.

Bilden är från soundchecken, som jag fick lov att tjuvlyssna på.

20151207

Oväntade möten. Del 7/24

I kväll mötte jag min "gamla" arbetskamrat Majvor. (Hon är knappt tio år äldre än jag, alltså inte precis gammal!) Vi jobbade ihop under några år i början av 1980-talet då vi även bodde grannar. Det var en dynamisk tid i våra familjer - Majvor och Lennart hade varit gifta några år och hade fått sin lille Henrik, vi förlovade och gifte oss och fick Rebecca, sedan jobbade jag även en del på sommaren innan Felicia föddes.
Vi sålde presentartiklar, keramik och en del husgeråd och annat i den legendariska Hjo-butiken Röda Boden. Det var vi båda som var yngst, och så Gite som jobbade extra (fast ganska ofta), tillsammans med ett gäng "damer" i olika ålder uppåt. Och en drös av sommarjobbande ungdomar på somrarna.
Vad kul vi hade för det mesta! Mycket folk som var på bra humör, de flesta ute för att handla eller "göra sig en glad dag". Mycket bussresor då man stod och slog in ömtåliga saker i silkepapper och wellpapp tills man slog knut på sig. Men också "karamellbussar" med folk som gick ett snabbt varv och sedan köpte - en ask hårda karameller.
Den här tiden av året var enormt hektisk. Massor av paket som slogs in så fint vi kunde under kritiska ögon, för att slitas upp under loppet av några timmar på julafton. Och så förstås fylla på varor, fylla på omslagspapper, fylla på papperskassar och damma, damma, damma och se till att det stod ett par små tomtar lite varstans i vartenda hörn i butiken - de tenderade att bli sålda nämligen.
Jag minns att jag kräktes av utmattning kvällen före mer än en julafton.
Hur som helst så var det jättekul att träffa Majvor idag och hämta upp lite info. Jag visste ju att hon också jobbar i Skövde, ända sedan Röda Boden stängdes för 9 år sedan, men butiks- och bibliotekstider stämmer inte ihop så vi har aldrig träffats i stan eller på bussen förrän nu. Vi hade förstås massor att prata om, familjerna, bilder på barnbarnen, om de "Röda Boden-tanter" som lever och inte... Vägen hem var nästan lite kort!
På bilden står Majvor till vänster och Gite till höger i våra nya ceriserosa rockar som vi just hade fått. Vad fina vi kände oss i dem!

Räkneexempel. Del 6/24

Jodå, det gick bra med flyttlasset trots blåst och regn. Svåger T var också med och bar, och allt var packat i förväg. Det blir bra det här.

För 25 år sedan, på försommaren, drog ett annat flyttlass till Örebro från Hjo. Det var svågern T som flyttade färdigt efter sina studier, då 25 år gammal. Då låg sonen T i magen, så jag var inte med och bar. Men M och deras pappa var med.

Nu är det alltså sonen som är 25 år och flyttar. Och på grund av trilskande knä mm är jag inte i stånd att bära så mycket nu heller.

Anar ett mönster här. Undrar vem som ska flytta om 25 år och om vi är med då också??

20151205

Huset fullt. Del 5/24

Det blev så att M åkte och hämtade sonen med flickvän i Örebro för packning av saker från vinden och diverse samlingar. I morgon följer vi med och kör ett lass från studentkorridor till lägenhet också. När allt är överflyttat får det vara färdigt på ett tag. Ingen mera flytt på åtminstone...ett år, kanske? Man ska inte tro att barn klarar sig själva bara för att de klarar sig själva!! Men så länge man orkar så är det roligt att kunna hjälpa till förstås.

I eftermiddags kom också barnbarnet S, som nu hunnit bli 4 3/4 år, och bakade pepparkakshus. Hon har blivit en riktig fena på det där att kavla och ta ut kakor med mått. Hon gjorde ett stort hjärta och jag frågade om hon ville sätta i ett band och hänga upp det hemma. Det ville hon, så jag hjälpte henne att göra hål. Sedan fick hon välja ett av mina band. Hon tog ett i vitt och silver. Hon var så nöjd och stolt över sitt fina hjärta, som var gjort av "äkta pepparkaksdeg", som hon berättade för sin mamma senare när hon kom hem.

Fångad av en stormvind del 4/24

Stormen Helga anlände punktligt vid lunchtid till Skövde. Det knakade betänkligt i det 50-åriga kulturhuset, men det står kvar.

Jag lyckades ta mig till bussen och hem via ICA utan att blåsa bort. Men några byar försökte få omkull mig. Något senare lyckades M med det svårare uppdraget att ta sig från Göteborg till Skövde med tåg, och sedan hem med bil.

Värre var det med sonen & flickvän som skulle kommit ungefär samtidigt till Skövde med tåg och åkt med i bilen till Hjo. De stannade ett par timmar på stationen i Örebro men fick sedan ge upp då tågen slutat gå. De gick hem igen och gör ett nytt försök idag. M överväger att ta bilen och hämta dem eftersom tågen fortfarande inte kommit igång.

Stort i-landsproblem. Sonen skulle komma hem för att hämta sitt kvarvarande bohag för att definitivt lämna studentrummet och flytta till lägenhet med flickvännen. Behöver göras nu om det ska bli före nyår.

I förrgår pratade jag med en annan ung kille. Han tog sig hit ensam under obegripligt svåra omständigheter för nästan fem år sedan. För ett år sedan kom pappan efter, sedan två äldre systrar och nu ska mamman och yngste brodern, 12 år, komma om ett par veckor vad jag förstod. Då blir familjen återförenad.

Man får lite andra perspektiv.

20151203

Mor kokar gröt del 3/24

Det är inte jättemånga grejor som jag tycker att jag MÅSTE göra före jul. Men några blir jag väldigt sugen på.

En sådan grej är risgrynsgröt. Vi äter verkligen aldrig risgrynsgröt resten av året, men i adventstid är det så gott. Det är som om man behöver den där snälla, mjuka smaken när det är så mörkt och otäckt ute. Och kallt.

Aldrig mindre än tio portioner kokar jag. Fast det oftast bara är jag själv som äter. Det går åt på några dagar.

På TV kommer Ernst i hemstickad tröja med en svensk rödgran under armen och ska smida sig en innovativ julgransfot.

Ja ja. Han får väl hållas.

20151202

Åker hem igen del 2/24

Sådär, alla är inpackade i bussen inklusive mig själv och mitt värkande knä. På väg tillbaka till Skövde igen. Lagom trötta och fnissiga. Skulle tro att de flesta sover om en kvart, fast det är mitt på dagen.

Vi har alltså varit på en hög olika studiebesök här i Malmö. Allt efter vad vi jobbar med. Vi från biblioteket har varit på stadsbiblioteket och tagit del av deras arbete med barn och ungdom, några på Rosengårds bibliotek och några på Garaget, som är mera allaktivitetshus.

Vi har också ätit gott, sovit på hotell och i går kväll var vi på teaterföreställning: Tigern. Den var väldigt bra, både berättelsen och skådespelarnas insatser.

Det blev också lite spring på stan med onödigt shoppande men det hör ju till. Vi sansade oss i alla fall vid Delicatos outlet-butik som låg kvarteret från hotellet...

20151201

Ny bloggutmaning! 1/24

Dags att ta itu med nästa bloggutmaning! En ny vända ned Blogg 24.

I stället för julkalender alltså.

I kväll får det bli ett kort inlägg. Jag är nämligen i Malmö på ett par dagars studieresa med jobbet. Ja, jag blev ju kvar på Skövde Stadsbibliotek och har sedan en månad tillbaka en tillsvidaretjänst på 55% där.

Men nu är klockan mycket och det är hotellfrukost på gång i morgon. Godnatt!

20150914

Och så blev det höst. På väg ner under isen.

Hela året har jag gått och laddat för att söka en av tio nya tjänster, som jag visste skulle komma ut i höst, av ett slag som på ett sällsynt sätt väl matchar min långa lista av meriter och erfarenheter. Jag har hört av mig, gått på information och skrivit ansökan på precis rätt sätt. Jag har intalat mig att här är jobbet för mig, jag har visualiserat mig själv i tjänsteuniformen och glatt mig över hur mycket nytta jag kan göra i den här organisationen. Jag lägger återigen ut mitt liv och min själ till beskådande på marknaden. Fem dagar efter att ansökningstiden gick ut är det aviserat en informationsträff för det första urvalet. Knäpptyst. Misstänker att något tecken blivit fel i mailen eller telefonnumret, så jag ringer och frågar på femte dagens morgon och får (förstås) ett negativt besked. "279 sökande blabla vassare blablabla svårt urval blabla mångfalden blabla..." Hör det inte till vanligt hyfs att höra av sig med ett "tack för visat intresse" så fort de valt ut de som de tänker gå vidare med, så man slipper att ringa det där förnedrande samtalet?
Varje gång det står något i annonserna om jämställdhet och mångfald så är det jag som väljs bort, då kvoten är fylld. Känner mig både ålders- och könsdiskriminerad. Och ratad. Och ledsen. Ändå måste jag ju fortsätta söka, det jag gör nu är bara ett vikariat som jag dessutom egentligen är överkvalificerad för. 
Jag har för länge sedan tappat räkningen på alla jobb jag har sökt. Om jag hade råd skulle jag anställa en manager, den mest tjatiga säljare jag kunde hitta. För på Arbetsförmedlingen finns det ingen som kan förmedla arbeten, tro inte det.

20150608

Målgång. Del 100/100

Så har man gått i mål på 100 inlägg på 100 dagar för tredje gången. Åter har jag övervunnit mig själv och bara gjort.

Jag har inte bloggat riktigt varje dag - av olika skäl - men de dagar jag har missat har jag skrivit två inlägg dagen efter.

Mycket har hänt under våren. Både roligt, tråkigt och sorgligt. Och ett sätt att dokumentera är ju att blogga om det. Livet. 

Den här våren känner jag för första gången att jag är ikapp min ålder. Dvs gammal. Den där sårinfektionen jag fick slog ut mig totalt, och läkningen är nog inte färdig än på några månader. Ja, det blöder ju inte precis, det hänger ihop, men rätt som det är så sätter det igång att klia eller sticka någonstans. Och utseendet på magen ska vi inte tala om. I stället för en prydlig kråksparksbård drog de nog till med rynktråd efter vad det ser ut. Fult. Bara jag inte får besvär av det sedan, det oroar jag mig lite för. Det rent estetiska kan ju kvitta.

Roligare saker som har hänt: sonen har klarat av sin lärarexamen och kommer snart hem för att sommarjobba en sista gång, ena dottern har sålt lägenhet och håller just på att köpa ny tillsammans med sambon, och mest överraskande: äldsta dottern har just inrett en syhörna och plötsligt börjat sy sina egna kläder! Jag hittade en fin bok på biblioteket, som jag lånade för att visa henne, om det var något hon ville att jag skulle sy åt henne, så har det fungerat förut. Men hon blev så förtjust i boken och tillhörande blogg, tillyandthebuttons.com, så hon köpte ett eget ex av boken och så var det igång. Nu har hon sytt sina första "pyamasbyxor" nästan helt själv! 

Och jag tänker att jag ska försöka fortsätta blogga åtminstone nån gång i veckan. Men vi får se vad det blir av det.

20150607

Nya projekt och nya vänner. Del 99/100

Idag var vi ute i blåsten och tittade till stugan en stund. Som vanligt gick vi runt och konstaterade att det är flera projekt att ta tag i. Staket. Damm. Stenbord. Bänkar.

Men idag var det något som inte var som vanligt. Grannhuset har fått nya ägare, och nu träffade vi dem för första gången. Ett trevligt par i våra barns ålder. Vi fick också ta del av lite av deras projektfunderingar om sitt nya förvärv.

Om det kan man bara säga - oj. Oj. Oj.

Men nya vänner tror jag att vi har fått. Ett projekt så gott som något.

20150606

Framåt kvällen. Del 98/100

Regnet blåste bort och när vi varit hemma en stund sken solen från en klarblå himmel, så vi passade på att ta en promenad till. Det var visserligen väldigt blåsigt, men fantastiskt vackert i parken här också.

Ljusgröna eklöv som just har slagit ut är nästan självlysande.

Firar. Del 97/100

Idag, 34 år efter vår förlovning, har vi varit i Örebro och firat sonen som klarat av sin lärarutbildning. Nu är han gymnasielärare i samhällskunskap och historia. Det är bra jobbat! Fem år, plus ett år innan med ett par kortare kurser på högskolenivå.

De hade själva fått ordna en ceremoni, och min stackars son som har ärvt sin mors projektledargener tog genast tag i det hela, bokade lokal och sammankallade till planering. Därmed blev han informell "direktør før det hele", som von Trier kallade det. - De andra bara tramsade och sa att jag skulle säga tydligare hur det skulle vara och vem som skulle göra vad, berättade han.

Det slutade med att han höll i hela ceremonin, presenterade talarna och programmet som om han aldrig gjort annat. Det gjorde han bra.

Sedan tog vi oss genom ett rojalistiskt Örebro - ja, för kungaparet råkade ju också vara där just idag - till en mysig restaurang i stadsparken där vi åt en väldigt god buffé i ösregnet. När vi hade ätit färdigt slutade det regna, så vi gick en kort sväng i parken och begrundade rhododendron och pioner som just slagit ut. Och ett litet varv i Wadköping. Sedan tog vi oss tillbaka till bilarna och skildes åt igen.

Vi kom inte riktigt ihåg när vi träffades senast, hela familjen. Det blev ju inte i julas. Vi skulle ju ha setts vid Stellas födelsedag i februari, men då hamnade jag ju på sjukhus. Alltid är det något.

20150605

Olika smak. Del 96/100

Ettans nya fredagsunderhållning är riktigt tråkig, fast den heter Roliga timmen.

En massa slumpvis utvalda humorklipp spelas upp för att illustrera en bokstav som på slutet bildar ett ord. För säkerhets skull får man reda på ordet på slutet, och för att ingen ska ha en chans att missa det framför de gästande kändisarna tillsammans med programledaren och dansare ett pampigt finalnummer på kvällens tema. Under programmets gång tar man också fram en grupp ur publiken som genom programledaranvisade "charader" skall ge en av ledtrådarna. Här blir det riktigt pinsamt. Inte roligt alls.

Det är roligare att sitta bredvid någon vid en dator, som slumpvis plockar fram och visar sina favoritklipp på YouTube. Utan löjligt mellansnack.

Det skulle också varit roligare att se originalprogrammen i repris i stället för detta. Nöjesmaskinen, Flexnes, Kvarteret Skatan... Även om de är daterade.

20150603

Syr kläder igen. Del 95/100

Dottern var i London över påsk och köpte då med sig tre olika småblommiga tyger till sommarblusar. Dessa lovade jag i ett svagt ögonblick att sy.

I dagsläget har jag klippt till dessa fram- och bakstycken och alla hundratals (känns det som) infodringar med tillhörande vlieseline, som nu är fastpressade. Jag ritade alltså mönster och sydde en toall först så jag visste hur det skulle bli.

Så nu återstår att sy det hela. Men det får bli en annan dag. Man bör ju jobba lite också,

20150602

Mera om träning. Del 94/100

För några dagar sedan berörde jag ämnet träning. (http://evaihjo.blogspot.se/2015/05/trott-trottare-del-89100.html)

Det är min stora akilleshäl i livet. Det är helt enkelt INTE ROLIGT. Och när man är vuxen, och saker som inte är roliga inte är absolut obligatoriska, så väljer man gärna bort dem. Fast man vet att man borde. Och så får man dåligt samvete och allt det där. 

Jag försöker att tycka att cross-trainern är rolig. Men jag tycker inte det. För att glömma bort att jag står där och trampar med svetten flödande, så har jag tv-n på framför mig. För att slippa titta på räkneverket, som sakta, sakta räknar ner de tjugo minuter som jag har bestämt mig för att köra, nu, ett tag.

Så har vi detta med simning. Jag är en fruktansvärt dålig simmare. Det går så sakta, så sakta. På gymnasiet, när vi skulle avlägga "simkunnighetsprov" på 50 meter bröstsim, och jag simmade i min vanliga takt utan att anstränga mig för att göra det fortare, fick jag en spydig kommentar av läraren: Vad gjorde du? Badade du, eller?  (Skulle jag ramla i vattnet mitt ute på havet, skulle det nog vara bättre att simma långsamt och hålla sig flytande än att simma fort och kollapsa i en hostattack.)

Sommartid är kommunens utomhusbassäng öppen för "morgonsim" på vardagar kl 7-7.30. Det hände att jag cyklade dit då och då även på den tiden vi bodde i villan på Hammarnsjorden och vi hade familjekort på badet. Men nu för tiden, när vi bor på Hamngatan typ 150 meter från badet, och det dessutom är fritt inträde där, så finns det ingen ursäkt för att inte gå dit och simma. Ja, det skulle vara när det ösregnar och stormar då, som det gjorde i går.

För det var i går som säsongen började. Första juni. Nu är det sommar, därmed basta. Men med knappt 8 grader i luften och ovan nämnda väder så lät jag det faktiskt passera. Premiären ägde i stället rum idag. Inte mycket varmare i luften, men ingen nederbörd och måttlig vind. Väl man kom ner i bassängens 24-gradiga vatten och värmt upp med någon längd så var det inte så kallt. Men när man kom upp! Efter dusch, hemkomst och frukost håller jag fortfarande efter två timmar på och försöker få upp värmen.

Hur långt jag simmade? 500 meter blev det idag. Riktigt bra dagar kan jag hinna 750-800 meter. Jag är som sagt en fruktansvärt långsam simmare. Men det är skönt efteråt.

På picnic. Del 93/100

På måndagskvällen firade vi av en kär kollega som går i pension efter drygt 20 års tjänst - först som vikarie och sedan fast anställd. Så fast som man nu kan bli idag.

Vi skulle gått till Boulognerskogen, Skövdes stadspark som ligger ett stenkast från vår arbetsplats på Kulturhuset. Men en snabb sondering visade att det var helt vattenmättat i marken, så det hade inte varit så kul att gå dit med filtar och picnickorgar.

Trots positiva väderprognoser kom det ett par mindre skurar under dagen, och vid 17-tiden kom ett rejält ösregn... Så vi packade helt enkelt upp våra pinaler på golvet i biblioteket. Det blev trevligt det också.

De två nedre bilderna lånar jag från Caisas Facebook-flöde. (Solen sken i alla fall en stund just när hon anlände i den tjusiga bilen... men notera vattenpölarna på gatan!)



20150531

På "hemmet". Del 92/100

Det finns inte många likheter mellan det äldreboende där min mamma bor och fattigstugan i Emil i Lönneberga.

Mamma och hennes medboende har det fantastiskt bra efter omständigheterna. Tillräckligt med mat och personal som bryr sig om dem. Till och med en tårtbit emellanåt.

Men en sak är sig likt. Om man tar dit ett litet änglalikt barn med stora runda ögon, så blir de så glada allihopa. Det händer uppenbarligen inte så ofta att folk gör det. Lite avundsjuka blir de allt, de andra, när barnet försvinner in på just SIN gammelmormors rum...

20150530

På gång. Del 91/100

Då kan vi börja räkna ner - bara 10 dagar kvar på Blogg 100-utmaningen. Även i år hänger jag i till slutet och föresätter mig att blogga lite mer under resten av året också. Något jag hittills inte har lyckats hålla, men ändå. Det kanske blir annat i år.

Jag har ju visat er lite bilder på vårt hus som håller på och målas om just nu. Idag var vi ute på en kort promenad och inspekterade lite annat som pågår nära oss.

Inte så lite heller. För i vår renoveras den norra piren i hamnen, väldigt grundligt. Hamnen byggdes i mitten av 1850-talet, som en följd av att Göta Kanal (invigd 1832) forslat in större fartyg i Vättern än vad som tidigare varit möjligt. Visserligen går ju kanalen i Karlsborg, ca 4 mil norrut, men det medförde att alla hamnar i Vättern fick ett uppsving.

Den tidigare hamnen låg faktiskt precis nedanför vårt hus och fanns där i flera hundra år. Idag finns det bara en stock kvar av den. Stocken ligger upplagd vid parkeringen bredvid den nya hamnen. Den är från 1610 och kallades Hertig Johans brygga. (Förmodligen samma hertig som hängde i Skövde och gav namn åt en gata och ett torg.)

Den "moderna" hamnen har förstås renoverats flera gånger. På 1930-talet ersattes fyrarnas gasljus med el, och för bara några år sedan gjordes hela hamnklacken om, eftersom den höll på att vittra sönder och kana ut i sjön.

Nu är det alltså bara södra piren kvar så är hela hamnen klar. Det kommer att bli jättefint, och inte minst många nya småbåtplatser, som det har varit brist på länge.

20150529

Avklätt. Del 90/100

Nu har de plockat ner byggställningarna som i flera veckor har täckt hela framsidan av huset där vi bor. Utanpå ställningarna var det en tunn grön duk, förmodligen nog för att skydda mot regn, men tillräckligt tunn för att släppa igenom ljus.

Inte allt ljus, dock. Eftersom detta även har täckt våra fönster har vi gått i ett grönt dunkel härinne. Växter och nya små fröplantor har inte mått så bra. 

Och det har varit bökigt att inte kunna använda framdörren. Även om vi har en fullt fungerande köksingång. Det är inte en väg där man tar in gäster precis.

Nu börjar vi se slutet på den här ommålningen. Någon vecka till kanske. Men fint blir det.

Trött, tröttare... Del 89/100

Idag träffade jag en vän. Hon sa att det är väldigt sällan hon tittar in på Facebook, men hon uppdaterar åt jobbet och måste ju ibland, då. 

Nu hade hon varit inne och kikat för nån vecka sedan och sett min uppdatering om att jag lyckats köra i sex minuter på cross-trainern. Hon hade blivit så glad. Hur länge orkar jag nu, undrade hon. Ja, sist gjorde jag 20 minuter, men det blir ju inte varje dag.

Det tyckte hon var väldigt roligt att höra. Att det går framåt och jag orkar mer och mer.

Ja, det gör jag nog. Men fortfarande orkar jag väldigt lite innan jag stupar. Igår t ex planterade jag några blomlådor, inget tungt alls. Sen blir jag alldeles matt.

Men det är ju roligt att kunna glädja en medmänniska.

20150527

Om sportjournalister. Del 88/100

Vad är det som gör att sportjournalister - både reportrar och kommentatorer - håller ett sådant röstläge så det låter som de ska spricka? Får de lära sig det i skolan?

Det gäller både kvinnor och män. De liksom höjer rösten och pratar lite fortare och lite högre än alla andra, som jobbar med andra nyheter. Lite som FilipochFredrik.

Är man helt ointresserad av sport (som jag) så inte blir man mer intresserad. Snarare tvärtom.

20150526

Rullar hem. Del 87/100

Ikväll hade vi avslutning med kören. Grillning av medhavd produkt och så knytkalas av tillbehör plus efterrätter.

Man kunde ju räkna ut hur det skulle gå. Även om vi hade en lista där vi skrev upp vilka tillbehör etc som vi ville ta med.

Det blev drivor av mat över. Hade räckt till minst en kör till. Själv fick jag ta med ca två liter kall grillsås hem igen. Ändå åt alla så mycket man orkade.

20150525

Ledig dag. Del 86/100

I morse var jag jättetrött. Det blev nog lite för mycket i helgen i alla fall. Jag kan ju fortfarande bli sådär helt slut på ett ögonblick, trots att det är nästan 3 1/2 månad efter operationen nu. Det kommer nog att ta ett par månader till innan jag blir någorlunda som förut.

Jag gick såklart upp och åkte och jobbade ändå. Sov som en sten på bussen. Tänkte att i morgon är jag hemma, då kan jag sova. Målarna får väl hålla på utanför.

När jag äntligen kom hem typ 12 timmar senare och kollade i postlådan, låg det en lapp från de "små gubbarna". De hade upptäckt att det fanns röta i fönstren ut mot gatan och behöver därför komma in i lägenheten så de kan fixa det. Klockan sju i morgon bitti...

Jag är jätteglad för att bo i ett gammalt hus, det är jag verkligen. Och jag är glad för att de gör det i ordning så det står i två hundra år till. Men det hade inte gjort något om de hade kommit in efter "frukost", typ halv tio, när jag nu hade kunnat få sova.

Fast i morgon är jag säkert jättepigg. Säkert. 

20150524

Naturens gåvor. Del 85/100

Något jag kan längta efter på våren är nässelsoppa. Eller "näter", som pappa sa på skaraborgska.

Nässlor lär vara något av det nyttigaste man kan äta, även bland trendprodukter som kokosolja och chiafrön. Särskilt de som växer långt ifrån trafikerade vägar.

Och det är gratis.

Men den främsta anledningen att plocka och äta nässlor är att det är så gott!!

20150523

Trött men nöjd. Del 84/100

Så har man landat i tv-fåtöljen efter en väl genomförd konsert. Som vanligt. Och man är lika förvånad varje gång vi faktiskt har lyckats lära oss de där knepigare sångerna som vår kantor och körledare utmanar oss med. Och så blandar hon upp programmet med ett par enklare sånger som vi kan jättebra, och som bara låter mycket med en gång.

De som ska lyssna, får också en bättre upplevelse om några sånger är bekanta ibland många okända. Det är vetenskapligt bevisat.

Efter drygt fyra timmar av övning och sedan skarpt läge, blir man ganska urblåst. Euforisk men urblåst. Så det var rätt skönt att ta en promenad i den vackra vårkvällen som plötsligt uppenbarade sig efter konserten. Parken och naturen är verkligen som vackrast just nu.

Och så var det nya glasögon, ja. Jotack, jag tror vi ska trivas ihop.

20150522

Laddar för konsert. Del 83/100

Är så nöjd med mina nya glasögon. Jag ser bra med dem också.

Avslutar dagen med att lacka alla naglarna med Isadora Gel Nail Laquer. Ser ut som gellack men behöver ingen uv-lampa och är mycket lättare att ta bort. Nackdelen är att det bara sitter en vecka.

Jag gillar färgen. Iced Coffee heter den.

Det kanske blir en bild på mig med glasögonen i morgon. När jag har tvättat håret och sådär...

20150521

Det kom ett mail! Del 82/100

Jippie! Mina nya glasögon har kommit!

Jag har tappat räkningen på hur många olika glasögonbågar jag har haft i min nästan 45-åriga tillvaro som göasögonbärare. Ja, jag hade ju linser en period också. 

Nu är det alltså dags igen. Varje gång samma bävan - kommer jag att trivas lika bra i de här bågarna som jag gjorde i de gamla, som börjar vittra sönder efter tre års daglig användning (den här gången)? Eller kommer jag bara att stå ut tills det är dags att byta nästa gång?

Den här gången har jag i alla fall stått emot allt lockbete i form av extraglasögon, slipade solglasögon osv. Jag köpte ett extrapar förra gången men hur många dagar har jag använt dem...?

Ok, från och med i morgon kommer jag att se ut som Izabella Scorupco! Är världen beredd?