AW. Del 75/100

Efter jobbet idag tog vi en after work, min gamla kompis Jejje och jag. Naturligtvis är hon inte gammal, hon är t o m ett halvår yngre än jag, och naturligtvis heter hon inte Jejje, det var ett smeknamn som jag hittade på åt henne när hon började i vår klass i åttan. Sedan var vi ihop nästan varenda dag tills vi slutade nian.

Vi hamnade på olika gymnasier och på den vägen är det. Men sedan kom Facebook. Och nu ses vi på webben lite då och då, och har även tagit upp tråden IRL. Jag tycker att det är otroligt. Vi har levt parallella liv i 40 år och råkat ut för en hel del liknande saker, har vi upptäckt, men vi har också fått helt skilda erfarenheter i andra avseenden. Men ingen av oss har tappat talförmågan, om vi uttrycker det milt. Vi hade så mycket att prata om att vi knappt hann beställa mat på den restaurang vi hedrade med vår närvaro...

Vi pratade oavbrutet i närmare tre timmar. Och hade vi inte brutit upp och åkt hem så satt vi väl kvar och pratade än.

En sak som vi plötsligt insåg under kvällen var att vi ju jobbar nästan granne med varandra - hennes arbetsplats har flyttat! Så nu ska vi snart ta en lunch ihop, och fortsätta prata!

Facebook, facebook... Del 27/100

I förrgår när vi var vid stugan upptäckte jag att en gran från grannskogen lutade väldigt betänkligt in över vår stugtomt och rhododendronbuskarna var i akut knipa.

Vi har dålig koll på vilka som äger vad runt vår lilla skogsbit. Vad gör man då?

Jo, eftersom jag gått med i en facebook-grupp med socknens namn skickar jag ut ett upprop: vems vindfälle är detta?

Två dagar senare har markägaren hört av sig och lovade plocka bort trädet under dagen. Typ 36 timmar tog det, alltså!

Dessutom fick jag ju veta om några fler grannar där uppe. Det har bytts lite folk i gårdarna och det är flera som är ute och promenerar på skogsvägarna. Det är alltid bra att veta att någon "tittat till det" och rapporterar om det skulle hända något.

Gärna på Facebook!

Husmorstips i juletid. Del 12/24

Julterroristen, det är jag det. Därför lägger jag inte upp ALLA mina julpåhitt på sociala media, bara några. Och ytterligare några i min blogg. För att inte andra kvinnor och husmödrar skall känna sig kränkta.

Jag har nämligen läst om hur hemskt det är när kvinnor lägger ut bilder och berättar om vad de har gjort just när det gäller julförberedelser. Andra kvinnor som inte har gjort lika mycket kan då känna sig mindre värda och sönderstressade och varför inte kränkta.

Nu är det så att jag nästan bara gör det jag tycker är roligt. Och om jag kommer igång med något så får jag "flow" och kan få gjort flera saker, som jag inte hade planerat att göra. I sociala media syns det inte vad jag INTE har hunnit med eftersom jag har gjort en del andra roligare saker. Men det "straffet" får jag ta en annan gång. Ofta går det tråkiga också lättare om man får göra något som man tycker är roligare emellan.

Många julgrejor gör jag ju bara just nu, och därför är de roliga att lägga tid på. Det mesta är sådant som jag mer eller mindre vuxit upp med, som också ger en skön känsla av att hålla liv i traditioner. Jag hör mina äldre släktingars röster i bakhuvudet när jag känner dofterna och ser mina händer göra det jag för länge sedan såg dem göra. Jag hoppas att någon tar över och fortsätter den dag jag inte orkar längre.

Så vad har jag gjort idag? Jo, på förmiddagen hämtade vi granen i egna skogen vid stugan tillsammans med vännerna P. Därefter bakade jag färdigt den halva pepparkaksdeg som låg kvar i kylen samtidigt som jag kokade en omgång fudge (till) och en sats kola. Ja, vi åt en upptinad gulaschsoppa till middag däremellan också. När pepparkakorna var klara bakade jag även en dubbel sats "Bruntes formar" som väldigt mycket hör till julen här. (De yngre i familjen är inte förtjusta i mandelmusslor nämligen, så det blir denna havrevariant.) Och av bara farten blev all tvätten vikt, om än inte struken, och blommorna vattnade, om än inte omplanterade.

Jag ska avslöja en hemlighet om formarna. Det är precis lika lätt att knacka ur kakorna ur måtten när de är färdiga om man inte smorde måtten innan, som om man hade gjort det. Jag kom på att jag hade glömt smörja måtten när jag redan hade tummat ut några, och beslöt göra en chansning. Och det gick ju bra! Bara två av 40 kakor gick sönder och det är marginellt. Några behöver ändå smakas av.

Oväntade möten. Del 7/24

I kväll mötte jag min "gamla" arbetskamrat Majvor. (Hon är knappt tio år äldre än jag, alltså inte precis gammal!) Vi jobbade ihop under några år i början av 1980-talet då vi även bodde grannar. Det var en dynamisk tid i våra familjer - Majvor och Lennart hade varit gifta några år och hade fått sin lille Henrik, vi förlovade och gifte oss och fick Rebecca, sedan jobbade jag även en del på sommaren innan Felicia föddes.
Vi sålde presentartiklar, keramik och en del husgeråd och annat i den legendariska Hjo-butiken Röda Boden. Det var vi båda som var yngst, och så Gite som jobbade extra (fast ganska ofta), tillsammans med ett gäng "damer" i olika ålder uppåt. Och en drös av sommarjobbande ungdomar på somrarna.
Vad kul vi hade för det mesta! Mycket folk som var på bra humör, de flesta ute för att handla eller "göra sig en glad dag". Mycket bussresor då man stod och slog in ömtåliga saker i silkepapper och wellpapp tills man slog knut på sig. Men också "karamellbussar" med folk som gick ett snabbt varv och sedan köpte - en ask hårda karameller.
Den här tiden av året var enormt hektisk. Massor av paket som slogs in så fint vi kunde under kritiska ögon, för att slitas upp under loppet av några timmar på julafton. Och så förstås fylla på varor, fylla på omslagspapper, fylla på papperskassar och damma, damma, damma och se till att det stod ett par små tomtar lite varstans i vartenda hörn i butiken - de tenderade att bli sålda nämligen.
Jag minns att jag kräktes av utmattning kvällen före mer än en julafton.
Hur som helst så var det jättekul att träffa Majvor idag och hämta upp lite info. Jag visste ju att hon också jobbar i Skövde, ända sedan Röda Boden stängdes för 9 år sedan, men butiks- och bibliotekstider stämmer inte ihop så vi har aldrig träffats i stan eller på bussen förrän nu. Vi hade förstås massor att prata om, familjerna, bilder på barnbarnen, om de "Röda Boden-tanter" som lever och inte... Vägen hem var nästan lite kort!
På bilden står Majvor till vänster och Gite till höger i våra nya ceriserosa rockar som vi just hade fått. Vad fina vi kände oss i dem!

Nya projekt och nya vänner. Del 99/100

Idag var vi ute i blåsten och tittade till stugan en stund. Som vanligt gick vi runt och konstaterade att det är flera projekt att ta tag i. Staket. Damm. Stenbord. Bänkar.

Men idag var det något som inte var som vanligt. Grannhuset har fått nya ägare, och nu träffade vi dem för första gången. Ett trevligt par i våra barns ålder. Vi fick också ta del av lite av deras projektfunderingar om sitt nya förvärv.

Om det kan man bara säga - oj. Oj. Oj.

Men nya vänner tror jag att vi har fått. Ett projekt så gott som något.

Dag 48 - Tre tårtbottnar och en rulltårta senare

När ugnen ändå är varm så kan man lika gärna.. Fast lite drygt är det när man har jobbat hela dagen med annat. Klockan blir kväll innan man hunnit plocka undan och diska och så.

Och hur mycket godis köpte jag egentligen...? Har fyllt tre påskägg och det är massor kvar! 

Tur att vi blir många som ska vara med och dela under helgen.

Nu behöver jag sova sju kvart i timmen. Sjungeriuppdrag i morgon förmiddag!

Dag 37 - Nu blev det lite mycket idag

Kanske inte egentligen, men det körde ihop sig framåt kvällskvisten så jag höll nästan på att glömma blogga idag. 

Vissa dagar blir det bara så. 

Flera av helgens projekt fick lämnas oavslutade - omplantering av krukväxter, strykning - men lite har jag ändå hunnit med - varit med lilla S, barnbarnet, lämnat in grejor till Second Hand, plockat i ordning på vantar och mössor, hälsat på mamma på äldreboendet... 

Vid kvällsteet blev vi sittande länge idag, med en vän som vi inte har pratat med på länge och som har haft det jobbigt en längre tid. Och har det än. Varför blir det inte av att en ser till att träffas? Kan bara hoppas att en ändå kan vara någon sorts stöd. Och hoppas att det blir lugnt och "ordnar sig" för henom. Och alla andra som man träffar för sällan.

Dag 33 - Hela dagen var räddad

Idag har vi varit på bibliotekskonferensen Bibliotopia i Falköping tillsammans med typ 100 andra biblioteksmänniskor från trakten.

När man ska åka iväg och göra något annat än det vanliga jobbet man har tycker jag att det är roligt att klä upp sig lite. Inte aftontoalett precis, men "lite snyggare vardag". Så jag valde en rak och enkel men min blåaste klänning (Nanso), ett par roliga strumpbyxor och min lilla Desigualväska som färgklick, till detta min blå portfölj som slår åt turkos precis som klänningen. Jo, jag var väl rätt nöjd själv. Jag trivs i de kläderna.

När jag kom till Falköping och träffade mina arbetskamrater kommenterade de att de tyckte det var fint, och det var ju kul att de lade märke till att jag inte hade de vanliga jeansen. Tack tack.

Sedan stod jag i kaffekön och det kom en helt främmande människa bakifrån och skulle gå förbi mig och kön, åt något annat håll. När hon passerade mig stannade hon till, vände sig om och sa: Du, jag måste bara säga, du är SÅ fin!! Så log hon och gick vidare. Tack så mycket, hann jag säga och le tillbaka, innan hon var borta. 

Det där "gjorde" min dag. Hur ofta säger vi något sådant till en främmande människa? Det är ju lättare när man känner varandra och träffas typ varje dag på jobbet, man lägger märke till om det är något nytt, ny frisyr eller nya kläder. Men hur tar en människa som man inte känner emot en komplimang? Tänk om hen känner sig påhoppad eller "kränkt" på något vis? Då låter man hellre bli. Det är ju lite knasigt egentligen, chansen är ju mycket större att hen blir glad...!!

Av bara farten åkte jag vägen om Rabalders outlet på hemvägen och fyndade lite smått och gott. Så även på Osterian, men där fyndade jag ju förstås inte - det blev lite fredagsmysdelikatesser... och en "påskost" som ska sparas lite!

Dag 28 - fredag igen!

Dags för veckans hiss och diss!

Diss idag får bli min nya hemsida som stökar med mig. Hur krångligt kan det vara?? Inte en aning om vad det är jag gör har jag, och jag har mina dubier om ifall den kommer att fungera när jag mekat färdigt... Jag har visserligen fullgjort en högskolekurs i webdesign. Så jag kan utforma en snygg, användbar, informativ och funktionell websajt. Men jag är inte tekniker nog för att klara att lägga ut den själv - det ingick inte i kursen. Hade inte gjort något med ett par extra lektioner när man ändå höll på! Nu håller jag på och ställer alla dumma frågor till höger och vänster. Känner mig dum som ett spån vilket är ovant, för jag är inget spån!

Hissen får bli kvällens AW med arbetskamraterna på Glädje i Skövde. De har verkligen bästa maten! Och jag är så glad över mina vänner och att jag har ett jobb. Så länge det varar.

Synd bara att det är så slamrig akustik i den industri-inspirerade inredningen. Man  kunde bara prata med de tre som satt närmast och då märkte vi allihop att vi satt och halvskrek oss hesa för att höra varann. När vi gick efter ett par timmar var vi rätt så trötta.

Dag 26 - De e mycke nu

Den här veckan har jag lyckats pilla in något att göra fem kvällar i rad, och så jobba på lördag också. Det var väl bra gjort. 

Men man får ta en dag i taget och allt är inte jobb. Ikväll var det födelsedagsuppvaktning hos vännen Inger i all stillhet. Fast nu blev klockan lite mycket..

Dag 22 - I elfte timmen!

Jag börjar skriva detta inlägg kl 23.59, så det måste räknas inom det här dygnet! Eftersom Blogg 100 är frivilligt och man kan göra nästan lite hur somhelst med sina humdra dagar eller hundra inlägg eller båda, så bestämmer jag det.

I eftermiddag/kväll har vi varit hos några av våra goda vänner som bor i Huskvarna, drygt en timmes väg härifrån. Inte så långt bort, men det blir alltför sällan ändå. M och jag träffades när vi gick på förskollärarutbildningen för drygt 25 år sedan och sedan har vi träffats som familjer. Det blir högst oregelbundet någon gång om året och så julkort och lite sådär. 

De hör till de där vännerna som man träffar sällan men ändå bara kan fortsätta prata med. Några minuters uppdateringar om hur det är med barnen och så, sedan är det igång. Vid det här laget har vi varit med "for better and for worse" och vi får se hur det går med det ena och det andra.

Jag är så glad över att ha några sådana vänner. Och tänker varje gång att det här måste vi göra oftare! Kanske kan det bli oftare - någon gång i framtiden...!

Dag 13 - Nya vänner

Man får så många nya vänner när man jobbar med Mångsidiga Måndagar och dessutom är aktiv på nätet!

Idag har jag hållit en liten workshop om internet-undringar för två (det var tänkt fler, men so what!) lite äldre medborgare i samhället. De var sååå tacksamma över att få lite råd och tips. Bl a upplyste jag dem om att svtplay har ett "öppet arkiv". Jätteskoj!

På nätet har jag genom MåMå hittat en ny skojig pod. Om hjältar och monster på himlavalvet. Har ni någonsin funderat på vad som händer om man nyser i rymden? Nä, just det. Lyssna och lär! Gunnar var på besök hos oss på biblioteket förra måndagen. 

Här hittar du Slottsskogsobservatoriets podcast

Ha det så kul. Nu måste jag jobba lite till.