När man ska åka iväg och göra något annat än det vanliga jobbet man har tycker jag att det är roligt att klä upp sig lite. Inte aftontoalett precis, men "lite snyggare vardag". Så jag valde en rak och enkel men min blåaste klänning (Nanso), ett par roliga strumpbyxor och min lilla Desigualväska som färgklick, till detta min blå portfölj som slår åt turkos precis som klänningen. Jo, jag var väl rätt nöjd själv. Jag trivs i de kläderna.
När jag kom till Falköping och träffade mina arbetskamrater kommenterade de att de tyckte det var fint, och det var ju kul att de lade märke till att jag inte hade de vanliga jeansen. Tack tack.
Sedan stod jag i kaffekön och det kom en helt främmande människa bakifrån och skulle gå förbi mig och kön, åt något annat håll. När hon passerade mig stannade hon till, vände sig om och sa: Du, jag måste bara säga, du är SÅ fin!! Så log hon och gick vidare. Tack så mycket, hann jag säga och le tillbaka, innan hon var borta.
Det där "gjorde" min dag. Hur ofta säger vi något sådant till en främmande människa? Det är ju lättare när man känner varandra och träffas typ varje dag på jobbet, man lägger märke till om det är något nytt, ny frisyr eller nya kläder. Men hur tar en människa som man inte känner emot en komplimang? Tänk om hen känner sig påhoppad eller "kränkt" på något vis? Då låter man hellre bli. Det är ju lite knasigt egentligen, chansen är ju mycket större att hen blir glad...!!
Av bara farten åkte jag vägen om Rabalders outlet på hemvägen och fyndade lite smått och gott. Så även på Osterian, men där fyndade jag ju förstås inte - det blev lite fredagsmysdelikatesser... och en "påskost" som ska sparas lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar