20160609

Målgång. Del 100/100

Så stapplar man över mållinjen för den här utmaningen också.

Det har gått lite trögt den här gången, men jag har ju mig själv att skylla som valde att skriva på två bloggar. Att det har strulat lite med kroppen under det senaste året har väl också känts av.

Nu verkar det ha funkat med den senaste (sista?) blodtrycksmedicinen i alla fall. Och på tisdag ska jag få komma in och opereras så att det äntligen ska bli ordning på mitt innanmäte. Skulle ju ha gjorts i samband med det som gjordes för 1 1/2 år sedan - vilket kirurgen och jag kom överens om, men som hen sedan inte trodde behövdes eftersom det andra var åtgärdat... Nu hoppas jag mycket på att det ska bli bra.

För lite planer har vi ju för sommaren. Så får vi se hur mycket det blir av dem.

20160608

Livet. Del 99/100

Sitter och slösurfar på Facebook och Instagram. Flödena svämmar över av sol, flaggor, blommor, glada barn och vackra maträtter. Glada vänner ler in i mobilerna och himlen är molnfri.

In emellan kommer ett och annat förnumstigt visdomsord om att man har makten över sitt eget liv, det blir vad du gör det till, fånga dagen och klättra i karriären.

Bland mina vänner har jag en handfull som inte alls passar in i den här glättiga bilden. Sorg, sjukdom, händelser som man bara inte kunde förutspå, några drabbas gång på gång... Det finns en baksida också.

Jag hoppas att jag aldrig glömmer det, och att jag orkar fortsätta att höra av mig till de som har det jobbigt!

20160607

Nedräkning. Del 98/100

Det är inte bara tredje blogginlägget från slutet i den här bloggutmaningen. Det är också en vecka kvar tills jag äntligen ska få komma in och opereras. Fixa till det som inte blev så bra förra gången, för 1,5 år sedan.

Några av dem som vet frågar då och då om jag är nervös än. Ja, det börjar ju nu men jag intalar mig att det är ett litet rutiningrepp som hundratals kvinnor i veckan gör, och det kommer att bli så mycket bättre sedan.

Så det så. Men jag är orolig för att bli sövd...

20160606

En tår i ögat. Del97/100

Ibland är man tacksam över att kunna ha solglasögonen på. Sådana här dagar blir jag lätt lite känslosam.

Dotter och måg var med i högtidskören som sjöng bl a Sverige, Sverige fosterland - redan där var det ganska kört - så vi har haft den stora förmånen att få umgås med lilla S större delen av dagen. Hon satt alltså i mitt knä när kören andades fram raderna ..."det land där våra barn en dag skall bo"...

Sedan är det strålande sol, blåsorkester och vajande fanor. Och femåringen som för första gången deltar i ett "tåg" genom staden. (Här hade vi också lite språkliga debackel om skillnader och likheter mellan att TÅGA och att ÅKA tåg..)

Att gå där med en liten barnanäve i handen, i fred och frihet och nationell yra, jag är så tacksam för allt som är fint i det land jag äger. Ingen hotar att landsförvisa mig. (Ja, landet är inte perfekt, men vilket land är det?)

Eftermiddagsfika på uteplatsen och senare på kvällen kom vi på att hoppsan - vi har varit förlovade i 35 år idag!

20160604

Säsong. Del 96/100

Då var det dags igen. Stan fullproppad av "amerikanare" och motorcyklar. Ikväll var det en extra lång karavan av de förstnämnda, eftersom en grannorten hade förlagt sin studentbal här, på hotellet ett par hundra meter bortåt från där vi bor. Vi råkade sitta på vår uteplats precis när de passerade. Eller stannade är väl rätt uttryck, för det korkade tydligen ihop sig totalt när de skulle köra fram och släppa av de unga balgästerna.

Det var till och med så att ett antalar husbilar som hade förirrat sig hit just under denna halvtimme svängde in på vår parkering, tvärvände och försvann åt andra hållet i ett moln av damm. Det är så rofyllt i Hjo.

För övrigt är det inte bara trängseln som plötsligt uppstår med det fina vädret. Och inte bara blommor på marken.

Köksland. Del 95/100

Problemet med stugan och dess trädgård är dels att den ligger högt = alpklimat, dels att den ligger mitt ute i naturen exponerad för alls skogens invånare, som kan invadera från luften, under jord och till fots.

Som jag har nämnt vid något tidigare tillfälle försökte min pappa, som anlade det hela, att hägna in och stänga ute. Förgäves förstås. Min strategi är att välja att odla sådant som angriparna inte tycker om, så de inte bryr sig om att komma.

Hittills har det funkat rätt bra. Det ätbara som överlevt är rabarber, oregano och gräslök. Och lavendel, men den brukar jag inte äta.

Nu funderar jag på att utmana lite. Sätta lite ny gräslök men också persilja, ruccola och kanske rosmarin. Siktar på sådant som smakar lite utpräglat. Spännande!

Extra spännande är det förstås att vi har fått en ny trädgårdsantagonist sedan vi tog över. Vildsvinen var aldrig något hot på pappas tid. Det vore INTE kul om de upptäckte något intressant hos oss.

Eller hos våra nya entusiastiska grannar.  De har planterat äppelträd...

20160602

Nya vanor. Del 94/100

Märkligt hurdan man blir när det är så här varmt. 

När jag kom hem lite före tre var jag helt slut och var tvungen att lägga mig och vila ett tag före nästa grej. Siesta heter det.

Och nu när klockan är typ elva är jag alldeles vaken. Men det är klart, jag var ju i Vättern också en sväng, då vaknar nan till (15 grader idag).

Får nog läsa lite så man blir lite trött igen. Det är ju en dag i morgon också. En varm dag har de sagt.

20160601

Persedelvård. Del 93/100

Idag har jag tagit itu med den stora stryk- och mangelhögen. Jag gör det nån gång i månaden.

Den här gången gjorde jag precis som man ska. Använde den klassiska "dänkflaskan" och skvätte ner allting, och lät det ligga ihoprullat i typ en timme innan jag strök och manglade.

Även i vår ångstrykjärnstid fungerar det så mycket lättare att få det slätt. En, två eller tre prickar.

Jag vet inte vad det är som gör att jag hoppar över dänkningen och går på med sprayflaskan. Att man måste vänta ett tag innan man stryker?

Jag måste bli bättre på det här.

20160531

Morgonsim. Del 92/100

I år släpps vi morgonsimmare in på badet nästan två veckor innan det öppnas för allmänheten. Än så länge är det bara öppet för skolorna på dagtid.

Det är så skönt efteråt, när man har pallrat sig upp och simmat den där halvtimmen mellan 7 och 7.30. Är man där några minuter före kan det hända att någon av de snälla vaktisarna släpper in oss så man hinner simma någon minut extra.

Energin sitter i nästan hela dagen.

20160530

Värme. Del 91/100

Jaha, så var det sommar igen. Här gäller det att hänga med i svängarna!

I morse var jag iväg till vårdcentralen och tog några prover. Då, kl 8, var det 11 grader. Som i svalskåpet. Trots att väderleksrapporterna försökte trumma i mig att det skulle bli 26 grader tog jag på mig jeans.

Men den här gången fick de rätt. Höll på att flyta bort bakom disken på bibblan...

När jag kom hem blev det dopp i Vättern. Första i år.

20160529

Sista gången. Del 90/100

Bilden är tagen på mors dag för fyra år sedan. Sista gången vi firade det i mammas egen lägenhet. Några dagar senare föll hon illa, vilket i förlängningen ledde till utredning och placering på äldreboende där hon bor nu.

För det mesta märker man när något händer för första gången. Men mera sällan vet man att det är sista gången. Det kommer man alltför ofta på efteråt. Inte för att det hade gått att göra något annorlunda.

Kanske lika bra att inte veta.

Ansökan. Del 89/100

Nu var det länge sedan jag skrev och skickade en ansökan. Ungefär 9 månader sedan.

Jag fick ju tillsvidaretjänst på biblioteket sedan, men fortfarande bara 55% och fortfarande inte så mycket informationshantering som jag skulle vilja.

Så fast jag trivs där och så, så skickade jag ändå in en ansökan i kväll.

Man kan ju inte gå och vänta på att bli head-huntad.

20160528

Stressfria dagen? Del 88/100

Idag är det stressfria dagen, har jag hört. Är det något som stressar mig så är det alla konstiga tillsatser i maten. Inte minst i kakor och godis. Palmolja, konstiga sockerarter.

Så idag när vi skulle få gäster bakade jag både kolakakor, Maryland cookies och hallongrottor med riktigt smör. Fast laktosfritt.

Rent socker och vetemjöl gick det också åt förstås. Men man äter inte så mycket åt gången...

20160526

Rondellbygge. Del 87/100

Ända sedan jag flyttade till Hjo har jag hört om hur nödvändigt det är att det byggs en rondell i Husabykorsningen. Det är 37 år sedan.

Korsningen har varit en tillproppad flaskhals i alla år, tillbuden har varit otaliga och olyckorna alldeles för många.

Äntligen byggs det en rondell! Den ska vara klar i september. Och ingen trafik stängs av, för det finns ingen alternativ väg.

Det är fantastiskt att det finns människor som inte bara kan räkna ut doseringen på kurvorna och hur tjock asfalten behöver vara, utan också i vilken ordning de olika delmomenten ska göras utan att trafiken störs för mycket.

Jag är stum av beundran!

20160525

Fyndar med idrottsrabatten. Del 86/100

Idag tillbringade vi några timmar med att fara runt i omgivningarna och använda "idrottsrabatten". Dvs det kuponghäfte som företagare får köpa annonsplats i för dyra pengar så att folk kan köpa det och få igen sin hundralapp helst redan vid första utnyttjandet av en kupong.

Jag hade ändå bestämt att jag skulle köpa mig ett par joya-skor. Så när det fanns en kupong på 15% rabatt, så hade jag nästan fått det dubbla tillbaka. Det är ju dyra skor men bra. Och mina gamla skor av mbt-typ var så slitna så fodret var fläckvis borta efter flera års flitigt användande.

Några fler inköp blev det, ytterligare 160:- i ren vinst! Och räknar man dessutom de ljusbruna skorna jag köpte, som det var 50% på, så "tjänade" jag 500 spänn till...!

20160524

Vända på dagen. Del 85/100

Idag blev det en konstig dag. Jobbade 11-19. Efter det var det racer till körövningen, så skulle jag få något gjort måste jag göra det innan jag åkte.

Så jag plockade i ordning lite hemma, planterade ut några squash-plantor och lite så. Sedan åkte jag vägen om Willys och handlade en snabbtur, varpå jag även svände om mammas och tittade till henne lite.

Så gick hela dagen lång uti ett enda fläng, liksom för kungens lilla piga... Nu är man rätt mör!

20160523

Long time, no see... Del 84/100

Vanligtvis jobbar jag på schema tre dagar i veckan på biblioteket. Av dessa är nio timmar placering i lånedisken.

Periodvis behövs det vikarie och då kan det bli upp till två dagar till med ytterligare två pass i disken (eller som "bakjour" som hoppar in om det plötsligt kommer många låntagare på en gång som vill ha hjälp, eller den som är huvudansvarig behöver gå ifrån och fika till exempel.)

Mer än halva tiden gör man alltså andra saker än drar omkring i biblioteket. Vi har lite olika ansvarsområden.

Det blir då så att man kan "missa" en del låntagare som kanske besöker biblioteket regelbundet men inte just på de tider jag är i bibliotekshallen. Ibland känns det som folk tvivlar på att det är sant, när jag säger var jag jobbar. -Jag är där jätteofta, men jag har aldrig sett dej där!!

Eftersom mitt ansvarsområde bl a innebär ansvar för "vuxenprogram", vilket i sin tur medför en del kontakt med pressen, så har ända en och annan sett mig i tidningen. Så det har en viss funktion.

Döm om min förvåning när jag idag träffar två släktingar inom loppet av ett par timmar, en svåger och en kusin!

Kanske skulle köpa en trisslott..?

Mobilprat. Del 83/100

En av dagens nyheter på morgon-tv är att 85% av gång- och cykel olyckorna i Sverige orsakas av mobilanvändning.

Åttiofem procent!!

Ja, jag har sett folk som går på trottoaren i full fart och knappar på mobil. Ibland med både barnvagn och hund att hålla styr på. Och cyklister som vinglar fram, pratande i telefonen.

Som tur är blir utgången sällan dödlig, men vård av sviterna efter dessa olyckor är ju kostsam och väldigt onödig.

Ska det behövas lagstiftning om att man inte får ta sig fram i trafiken över huvud taget ( om man inte är passagerare då) utan att ha handsfree med lur i bara ena örat? Vore lika bra att lagstifta om cykelhjälm också i så fall.

20160522

Härlig dag. Del 82/100

Idag åkte vi till stugan med föresatsen att göra en syssla var.

M skulle klippa gräset, jag skulle grilla maten.

Det gick sådär. Jag flyttade (som vanligt) på en massa plantor som hade hamnat fel, plockade rabarber och nässlor och klippte ner kvittenbuskar som spretade åt alla håll. M skrotade omkring och såg ut sim han gjorde något mest hela tiden han också - fast jag såg att han hann med att läsa en gammal serietidning också.

Det var jätteskönt idag. Ljummet på gränsen till kvavt, men mulet så det blev inte för varmt. Mygg- och knottfritt fortfarande. Lite fläktar då och då.

Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag möjligheten att kunna åka dit närhelst man vill!

Majsöndag. Del 81/100

Förra helgen var precis fullspäckad med projekt, hela lördagen och hela söndagen. Det var nog inte så bra egentligen. 

Av olika skäl jobbade jag heltid och varje dag den här veckan, plus att blodtrycket och medicinen inte alls ville samarbeta. I torsdags åkte jag hem en timme tidigare och bara vilade hela eftermiddagen.

I fredags kom sonen hem, för han skulle hämta en bil. Stannade över natt och så, flickvännen var med, men det är ju enbart roligt. Och jag gjorde min datauppgift (se gårdagens inlägg).

Idag ska vi åka till stugan och inte passa en enda tid. Ja, M ska klippa gräset och jag får väl grilla lite, men inget grovarbete. Enda "måstet" är att göra färdigt alla bildtexter till en fotobok som är halvfärdig, deadline måndag kl 24... Men det tar jag ikväll.

Urvalsprov. Del 80/100

Så har jag gjort "urvalsprovet" till högskolekursen Språkrådgivning och textvårt 30 hp som jag ansökte till för ett tag sedan.

Kursen går på distans på Linnéuniversitetet och kan vår körledare åka till Piteå en gång i månaden så kan väl jag åka till Småland.. Det berör dessutom bara helger och förhoppningsvis krockar det inte med de helger jag jobbar. Det blir ett senare problem.

Det här är en satsning och en utveckling av både mitt företag och mig själv (språkpolisen). Fortsätter jag även nästa läsår så kan jag bli fil mag, eftersom det är en påbyggnad på min medie- och kommunikationsutbildning. Jag kan också officiellt vara med och konkurrera om uppdrag som "språkrådgivare" (konsult etc) och förhoppningsvis dra in fler uppdrag. Hittills har jag mest gjort sådant ideellt, och litegrann åt det hållet på Studieverkstan i Skövde ibland, trots att min insats där inte i första hand handlade om språk. Det blir bra att få papper på det. Jämför min projektledarutbildning på ING, samma sak där.

Hur provet gick får jag inte veta förrän i juli när antagningsbeskedet kommer. Men jag är inte orolig precis. Den ena uppgiften handlade om att sammanfatta en (vetenskaplig) artikel på fem sidor till 300 ord, +-10% (det blev 318) och den andra om handledning av student för akademiskt skrivande. Kommentarer och en allmänt rådgivande text på max 200 ord (det blev 200!). Jag var klar med provet, som gjordes hemma vid datorn, kl 13.40 - deadline var kl 18. Så det blir nog bra. 

Återstår att se om fysikens lagar står på min sida och kroppen orkar med. Nu är det fjärde betablockeraren jag testar mot det illasinnade blodtrycket (inte tredje som jag visst skrev nånstans). Än så länge funkar det bra - efter tre dygn...

Det var då för väl! Del 79/100

Läser på Facebook "all over the place" att Elisa Lindström från Töreboda vann Let's Dance i år http://sla.se/noje/2016/05/18/elisa-vill-inte-se-bianca-som

Nu räddade hon Skaraborgs ansikte efter att Anders Eriksson från Hjo och Tibro så nesligt blev trea i Mästarnas Mästare tidigare i år.

Elisa har dessutom vunnit både Körslaget och Dansbandskampen förut. Tvåan Bianca Ingrosso har "aldrig vunnit nånting" enligt egen utsago (vad har hon deltagit i för några tävlingar då?)

Å, alla dessa utslagningsprogram! Vad skulle media hålla på med om inte de fanns? Kanske valet i USA eller kriget i Syrien, men det blir man ju så lessen av...

20160520

Bortbjudna. Del 78/100


Ikväll var vi borta på Säbygatan och fick jättegod lyxpizza där man fick lägga på det man ville ha. Stella heder gjort placeringskort och skrivit alla våra namn alldeles själv. De som inte var precis rätt var nästan rätt. 

Och varför ska man skriva Theodor när det låter som ovan?

20160519

Till farbror doktorn. Del 77/100

...bar det av frampå kvällen. Märkte redan i går kväll att det här var inte bra. Ringde och fick tag i min vårdcentral, där sköterskan tyckte att jag behövde en läkare. Jag fick en tid kl 18 - de har bra öppettider!

Jag stod dock inte ut med att jobba ända till 16, tyckte att de där biverkningarna av min senaste blodtrycksmedicin blev värre och värre. Så idag åkte jag för första gången hem tidigare för att jag inte mådde bra.

Tillbringade hela eftermiddagen i ryggläge. Väl inne hos doktorn hummade han lite som de gör, han frågade vilka mediciner jag tar för övrigt och jag kunde verkligen inte räkna upp tre mediciner... Helt väck! Han tog blodtryck och puls och sa: Nu är jag färdig! Du SKA HA BETABLOCKETARE V-A-R-J-E D-A-G!!!

Ja, det var ju inte jag som hade hittat på att skriva "vid behov" på den förra h-esorten jag fick. Utan hans kollega och chef, fick jag ju tillstå.

Jepp. Dags att prova ytterligare en betablockerare, tredje gången gillt. Måtte den nu bara fungera med den här ovilliga kroppen som jag släpar på. Doktorn berättade att han själv tar den här sorten sedan 35 år, och det skulle han inte göra om han hade mått som jag idag. Nu kan det väl bara bli bättre!

20160518

Samhällets olycksbarn. Del 76/100

Är fortfarande lite ledsen för att mannen som kom på bibblan idag inte kunde köpa någon tågbiljett.

Inte för att vi säljer biljetter på bibblan men han kunde bara inte fixa det där med datorn. Och så hade en kompis tipsat om mtr och att det fanns datorer hos oss.

Men han ville absolut inte låna någon dator. Eftersom det var väldigt lugnt just när han var inne sa min kollega och jag OK till slut, och jag tryckte fram allt som behövdes - men han hade ingen e-mail såklart. Och då fick man ju inte köpa någon biljett.

Han blev jättearg på mig för att det inte gick. Och jag blev ledsen för att det alltid kommer att finnas människor som inte vill eller kan befatta sig med tekniken.

Företag som detta bygger ju sin lågprisidé på att kunden ordnar sin biljett själv. Annars kostar det ju. Och min tid kostar också, fast vi har ingen prislista på oss. Bara en överenskommelse om vad vi får göra och vad vi inte ska göra bakom disken.

20160517

Nytt uppdrag. Del 75/100

Jag har fått ett spännande nytt uppdrag i mitt företag.

Då och då får jag ett bokmanus som jag ska läsa. Sedan ska jag sammanfatta handlingen och göra en bedömning om ifall jag tycker det ska publiceras eller inte.

Det passar mig bra eftersom det är ett barnbokförlag och jag ju är utbildad både i stilistik och till förskollärare.

Fast det är lite pirrigt att skriva när det är ett manus man inte gillar... Man vet ju att någon har gjort sitt bästa och lagt ner hela sin själ.

Men jag har ju inte sista ordet som väl är.

Som en knäckt apa. Del 74/100

Kalle Sändares visdomsord fortsätter att leva länge efter honom själv. De är ofta huvet på spiken.

En gång när han busringde sa han att det hade ringt så mycket på hans annons så att telefonen var som en knäckt apa. Det uttrycket passar väldigt bra på mig just nu. Det blir en tidig kväll.

20160515

Onödiga TV-program. Del 73/100

I går skrev jag ju om ett tv-program som jag börjar tycka är ganska onödigt. Man kunde ta de senaste 15 åren och köra dem i repris år efter år.

Just nu tittar jag på Fredrik Lindströms nya program "Tänk om...". I och för sig ganska roligt program, men det känns bakvänt med ingången. Det handlar mer om "tänk om inte..."

Undrar om svenska folket hakar på?

20160514

Mello. Del 72/100

För första gången på flera år har vi på TV när det är Eurovision Song Contest.

Låtarna låter ungefär likadant som de gjorde sist. Fast det är en massa ljuskonster runt omkring. Och omotiverade bildklipp.

En och annan artist försöker sticka ut lite, som att se ut som ett rockband, en japansk mangafigur eller en musketör. Det går väl sådär. Det är inget som direkt fastnar. Trasiga jeans är inte heller nån hit.

Förresten, är det inte väldigt många söta eller bildsköna unga män som deltar i år?

Har vi inte sett allt förut? Och stackars Australien, deras klocka lär vara typ 06 nu.

20160512

Inte allergisk!! Del 71/100

Jag har aldrig varit allergisk. Men den här våren har det kliat väldigt mycket i ögonen. Och för närvarande är jag så trött så jagvkunde somna stående. Och när jag hostar går det ofta över i en nys-reflex.

Så jag börjar undra.

20160510

Gallring. Del 70/100

Nu har jag fått ett par dagars extra påhugg igen, i filialen i Södra Ryd den här gången också.

Förutom det vanliga med utlån och sånt ville kollegan ha lite hjälp med att gallra i beståndet idag. Man tar bort sådana böcker som känns ofräscha och gamla, en del blir ju också inaktuella om det handlar om faktaböcker. Och så kollar man om det kommit nya fräscha böcker som man kan ersätta dem med efter hand. 

Det är en rolig del av jobbet. Det blir så fint. Luft och ljus!!

20160509

Himlafenomen. Del 69/100

Väderkartorna svämmar över av solar sedan några dagar tillbaka. Det ser ganska märkligt ut, är det inte bättre att sätta ut en stor sol över hela ytan?

Idag har det utlovats ett annat himlafenomen också. En Merkuriuspassage. Det innebär att Merkurius kommer att passera mellan jorden och solen under eftermiddagen, och kan ses som en liten prick på solskivan. Fast man ska förstås inte titta rakt mot solen utan använda en kikare och projicera en bild på ett vitt papper. Googla på det.

14 gånger ska detta ske under 2000-talet. Kanske bäst att försöka kolla idag. Vem vet om man lever nästa gång.

Väntan. Del 68/100

Har just avverkat en halvtimme på crosstrainern och sitter nu i en fåtölj och väntar på att bli uppringd.

För en timme sedan ringde jag nämligen till sjukvården (igen) för att se om jag möjligen kan skynda på mitt ärende något. Och fick svaret att "vi ringer upp dig på detta nummer klockan noll - åtta - noll - noll".

Nu är klockan fyra minuter över åtta. And counting.

Fattar att det är fler som ringer men det känns knöligt ändå. Som en reminiscens från 80-talet.

Ja ja. Min buss går inte förrän 09.35.

20160506

En sån där dag. Del 67/100

Idag var det upplagt för att det skulle bli "en sån" dag. Bara att behöva åka och jobba en klämdag när det är det vackraste vädret i år och alla andra är lediga. Utom den handfull som jobbade på bibblan idag, då.

Redan innan bussen kom var jag irriterad på Västtrafiks busschaufför som ännu en gång stannade mitt på Bangatan (där det inte är någon hållplats) för att släppa av en person i stället för att svänga in på resecentrum innan hen skulle iväg på frukostrast. När min buss kom var klockan tre minuter över avgångstid och jag började undra om jag skulle springa hem och ta bilen. Jag skulle göra en liten skojig kommentar för att visa att jag lagt märke till att han var sen, han blev skitsur och undrade om jag skulle "med tåget eller??" När jag gick av i Skövde hade jag lurarna i öronen så jag hörde inte vad han hojtade efter mig. Orka.

När jag sedan stod i disken på jobbet pajar plötsligt skrivaren till våra datorer som vi har för utlån. Den bar sig jätteknepigt åt. Startar om, drar ut sladdar, byter färgpatron, ringer IT (två gånger!) och det blir inte rätsida på det så länge jag är kvar. Irriterande.

Sedan var jag ju tvungen att åka hem lite tidigare - innan jag var klar med mitt självpålagda beting - för att jag hade fått flytta min läkartid. Fick sitta och vänta i 25 minuter efter avtalad tid.

Men sedan blev det bättre, det blev ett bra samtal och jag fick ett nytt medicinrecept och några goda råd. Ska börja med att ringa sjukhuset och prata med min andra vårdkontakt på måndag.

20160505

Vårmarknad. Del 66/100

På Kr Him f d varje år är det marknad i staden. Ja, det är roligt med traditioner. Men det är inte roligt när man inte kan ta sig ut eller in till sin bostad som man vill.

Just nu byggs och grejas det på några olika ställen i stan, så det finns mycket färre p-platser än vanligt. Annars brukar vi ställa bilen någon annanstans än på vår parkering, för vi vet ju om detta. Men i år gick det inte.

Gatan är avstängd för trafik men det är tydligt skyltat att trafik till och från fastigheterna är undantaget. Och marknadsknallarna brukar var vänliga och dra ihop sig så man kan snika sig förbi. Men det är otrevligt med marknadsbesökare som inte flyttar på sig, som blänger eller svär över oss när vi behöver åka ut. Ska man behöva ta in på hotell i sin egen stad? Förlåt, men Hjo är faktiskt ingen gullig kuliss, vi bor här!

20160504

Bara dumt. Del 65/100

Igår var en av nyheterna som vevades runt i media att det förekommit ett utbrett fusk bland de som gjort högskoleprovet de senaste åren. Man ska ha kunnat köpa en avancerad teknisk utrustning och fått svaren upplästa i örat och då uppnå högsta poäng - 2.0. Riktigt full pott fick man inte, ett fåtal fel ingick annars hade det väl varit för bra. Bortåt 100 000 kostade kalaset. Hur kul är det?

På senare tid har också några forskare på medicinområdet avslöjats för "oredlighet" som det heter. Det handlade om att operera in konstgjorda strupar respektive hornhinnor på svårt sjuka patienter. I det första fallet dog nästan alla. Hur kul är det?

Idag har allas vår Måååna valsat runt i pressen (igen). Den här gången har hon skrivit ut ett intyg på att en av hennes anställda har fått nästan tre gånger så hög lön som han faktiskt har, för att han skulle få genomföra en bostadsaffär. Hennes märkliga förklaring till vad han jobbar med och varför, och hur länge han har fått denna lön är nästan mer upprörande än avslöjandet om intyget. Han är ju tydligen bara tillfälligt anställd dessutom? Detta avslöjande kostade henne jobbet som samordnare mot internationella extremister - ett jobb som hin lär ha skött väldigt bra - som var en tidsbegränsad anställning till juni -16. Det skulle alltså ta slut om nån månad i vilket fall. Jag säger bara - värt... Hur kul är det??

Dessutom stör det mig att hon aldrig kommer att behöva gå till arbetsförmedlingen och förnedra sig. Hon har ju full "fallskärm" bakom sig i hela (S), som kommer att anlita och habdplocka henne till allehanda uppdrag så länge hon lever, vad hon än gör. (Nädå, "ja ä'nte bitter"...

Ändrade planer. Del 64/100

Idag skulle det suttit bra med ett litet inhopp på jobbet - för jobbets skull alltså, det var så många som var upptagna på annat håll så "det goda värdskapet" kom lite i kläm, för att fatta mig kort.

Men jag kunde ju inte heller eftersom jag hade en läkartid.

Ja, jag skriver hade. Jag skulle gå ut på en långpromenad på förmiddagen men hann inte mer än till torget förrän telefonen ringde. Det var min vårdcentral som meddelade att läkaren hade ett möte fram till kl fem och tyvärr inte hinner träffa mig kl två...

Tydligen ett roligare "kalas", som man säger. Jag hade ju också bokat möte. Du kan få komma på fredag i stället, säger sköterskan i luren. Nej, då är jag i Skövde mellan 8 och 4.

Men vi gjorde en kompromiss, jag får kompa lite och komma dit kl 4. De tycker ju att jag behöver medusin.

Det är bara så typiskt. Jag tror inte längre på att jag ska få träffa en läkare förrän hen är i rummet.

20160503

Note to self. Del 63/100

Idag vikarierade jag i filialen i Södra Ryd. Alla borde få vara på en annan arbetsplats ibland, det är så lätt att bli hemmablind.

Jag hade tänkt att ta bilen och uträtta några ärenden efteråt. Plockade ihop matlåda, frukt och macka till förmiddagsfikat, kassar att handla i, bilnyckel och så husnyckel, plånbok, mobil. Sedan bar det av.

När jag skulle gå ur bilen i Södra Ryd upptäckte jag att kassen med matsäcken inte var med. (Hemma igen srid den prydligt och väntade på stolen i hallen).

Vad gör man då? Jo, man får en chans att stödja det lokala näringslivet. Precis vid biblioteket finns både mataffär och flera ställen som serverar färdig mat. Bland annat Chabbas food truck där de enligt många har väldigt god falaffel. Så den testade jag idag. Sedan gick jag till torgståndet intill och köpte frukt. Så det gick ingen nöd på mig alls!!

20160501

Det var en gång. Del 62/100

När man renoverar en trädgårdsdamm kan det råka bli alldeles väldigt många fina naturstenar över. Tidigare tillbringade de sina dagar i botten på denna damm och syntes alltså inte förrän sonen hoppade i och plockade upp dem åt oss, så vi kunde fylla dammen till ett mera modest djup och ersätta dem med dammduk.

Några av dessa stenar blev en trampstig i gräsmattan. Det blev så snyggt så den kanske får en förlängning. Det finns massor kvar...fortsättning följer!

20160430

Rätt så idiotiskt. Del 61/100

Får man vara arg på sin pappa när han inte längre är här och kan försvara eller förklara sig?

Och om han såg vad jag håller på med vid stugan skulle han slå ifrån sig och säga "låt'et va', låt'et bara va'..."

Pappa hade en befängd idé om att eftersom han ägde och odlade denna lilla jordplätt omgiven av skog, så var han rättmätig och enväldig brukare av densamma. Alltså satt att råda över den natur som fanns där före honom. Växter och djur.

Så fort han tagit jorden i besittning satte han igång att odla. Och bygga stuga förstås. En del projekt fick han skrinlägga direkt, som att odla potatis (som tranorna glatt mumsade i sig) och sätta ut ädelfisk i den nygrävda dammen (efter ett år hade de simmat iväg med vårfloden). Planteringen av röda näckrosor i samma damm blev dukat bord åt älgarna, trots skyddsåtgärder i form av långa ribbor indränkta i till exempel hjorthornsolja eller andra medikamenter.

I ett sista desperat, fåfängt försök att stänga ute alla markens djur från det allra heligaste - trädgården med alla sällsynta växter - satte han upp ett tvåmetersstängsel fodrat med en rad hönsnät, en rad kycklingnät (det finmaskiga) och så ett varv TAGGTRÅD på det. För säkerhets skull runt hela trädgården. Där den gamla stenmuren finns kvar satte han stängslet ovanpå denna, och la för säkerhets skull några bumlingar ovanpå nätet. Så det blev tätt. Detta gjordes för typ 30 år sedan, nånting.

Vi fick ta över stället för ca 15 år sedan och pappa gick till sina fäder knappt 5 år därefter.

Redan när vi började fixa däruppe hade det "blivit" hål i nätet. Harar och annat småvilt tog för sig av det uppdukade smörgåsbordet. Älgarna klev över. Och en del av de hemtillverkade (förstås!) stolparna hade börjat ge sig. Så vi tog bort de mest iögonfallande delarna av stängslet ganska snart. Och gick in för att hitta växter att plantera som viltet inte vill äta. Det går rätt bra när man inte är så kräsen. Men de mer svårtillgängliga delarna av staketet - de som står bokstavligen fastvuxna i stenmuren - har "bara fått va'"...

Nu har jag i alla fall tagit tag i detta projekt. Operation staketborttagning. Med livet som insats.

Nämnde jag att nätet och den numera genomrostiga taggtråden var fastspikade med tretumsspik?

Håll med om att det var rätt knäppt gjort. För att inte säga oförlåtligt!

20160429

Oväntat besök. Del 60/100

Mitt kontor ligger på tredje våningen ovanför entréplanet.

Det är inte ofta man ser någon utanför fönstret men idag hände det. Och fönstren blev fina, så nu ser jag bättre ut.

Men inte ens en kopp Gevalia hade jag att bjuda på.

20160428

Städar ur kontoret. Del 59/100

Där fick jag er allt!!

Jag ska inte sluta. Men jag ska få nya möbler. Eller rättare sagt återvunna möbler som har funnits på andra kontor och nu stått på ett kommunalt lager ett tag i väntan på bättre tider.

Det kommer att bli så bra! Mitt lilla lilla kontor kommer att få massor av luft och ljus!

To be continued....

20160427

Besserwisser. Del 58/100

Häromdagen såg jag en artikel på Facebook angående det där med olika sorters socker. Ingen större skillnad i smak men den billiga blandning som förekommer i färdigköpta kex, godis och annat är tydligen rena häxbrygden. Den är rent skadlig och dessutom triggar det suget, så man vill bara ha mer tills det är slut (nån som känner igen det?).

Jag gör alltså helt rätt när jag i stället väljer hemkörda grejor med riktigt, vitt socker i. Och äter mindre.

En annan sak hittade jag i Vi i Villa som kom häromdagen (ja, vi får den fast vi hyr, posten tror att detta är en villa!). En lista på fem saker som man aldrig ska slänga.
Vad var det jag sa, får man lust att utbrista.

20160426

Vikarie idag. Del 57/100

Idag har jag vikarierat i Södra Ryd. Skövdes svar på Botkyrka.

Den här taglinen skulle man kunna använda där också tycker jag! Det finns många som "äger" många språk, fast kanske inte alltid svenska...

20160425

Mikrofonteknik. Del 56/100

Ikväll hade vi vårens sista Mångsidiga Måndag. Det var av typen "föredrag och frågor från publiken".

Vi följer principen 110% tillgänglighet. Dvs även hörselnedsatta medborgare skall kunna höra vad som sägs från talarplatsen. En del av våra gästande talare gruffar lite över mikrofonen men när jag säger att JAG har svårt att höra ibland så får de ge sig. Det dummaste argumentet mot mikrofon är "jag har hållit på i trettio år med det här..." och det näst dummaste "jag frågar om de hör..." 

Det spelar väl ingen roll hur länge man har hållit på och talat utan mikrofon! Det är väl på tiden att folk får höra vad man säger i så fall. Och det där med att folk skulle säga till om de inte hör - det är många, många som tiger och lider i tysthet, för att inte vara besvärliga. Så. Jag står på mig, fast jag själv egentligen inte haft någon diagnosticerad hörselnedsättning. Det kan vara svårt att höra ändå, så jag ljuger inte.

Kvällens föreläsare tog dock villigt och glatt på sig mikrofon-"myggan" och talade klart och redigt, fast på skånska. Däremot hade vi mycket stora problem med frågeställarna i publiken. Särskilt "gubbar" verkar ha stora problem med mikrofoner. Vi har en sladdlös som vi försöker använda vid dessa tillfällen. Vad är det för vits med att ta emot mikrofonen och sedan hålla den i midjehöjd när man pratar? Förlorar man i någon sorts prestige när man pratar i mikrofonen?

Vi vill ju inte ta bort dialogen med publiken, men hur uppfostrar man en flock "gamla hundar"..?

Nödvändighetsföretag? Del 55/100

Idag pratade de om företagande på nyheterna. Någon har kommit på att många företagare startar sitt företag för att skaffa sig ett jobb. Att över huvud taget komma in på arbetsmarknaden. Att få en inkomst som är mer än noll.

Vad är det som är nytt i detta? Finns det någon som startar företag för att det är bara kul? Tror folk att alla företagare är födda entreprenörer som täljer guld med morakniven och anställer folk från första dagen?

Företagare som yttrar sig berättar om långa arbetsdagar och lite betalt. Jag skulle kunna tillägga långa perioder utan eller med väldigt få uppdrag när man tvingas leva på sin "andra hälft" - för a-kassan fungerar bara under speciella omständigheter. Det är en lång historia.

Men kom inte och prata med mig om "nödvändighetsföretagande". Då går jag igång på alla cylindrar och riskerar att aldrig sluta.

20160424

Vegetarisk mat. Del 54/100

Idag var vi på Mångkulturellt Centrum i Fittja. Sista söndagen i månaden serverar deras lilla café en jättefin vegetarisk brunchbuffé. En massa gott, röror, varma rätter, massor av frukt, våfflor, goda kakor...

Den som tror att man inte blir mätt på vegetarisk mat borde pröva den här buffén. Men boka bord!!

20160422

Stockholm levererar. Del 53/100

Den här veckan flödar sociala media över av bilder av blommande japansk körsbär i kungsträdgården.

Tyvärr lyste inte solen precis när vi skulle fotografera, men man får väl en uppfattning ändå!

20160421

Det som växer på fel ställe. Del 52/100

Idag blev det ännu en dag vid stugan. Vackert väder men lite blåsigare än igår. Jag ägnade mig bl a åt ogräsbekämpning på altanen framför huset. Jag brukar köra en eller två behandlingar med ogräsättika varje säsong, för att slippa hålla efter med redskap hela sommaren. Jag försökte också hålla jämna steg med ogräsen i rabatten vid samma altan, och vid dammen, som vi (äntligen) grävde om förra sommaren.

Man blir aldrig färdig. Och det finns fortfarande hur mycket som helst att ta tag i. Till exempel staketet av bl a hönsnät och rostig taggtråd, som pappa satte upp i ett fåfängt försök att hålla älgarna ute från hans sällsynta och goda växter. Det ska väck. Min strategi på den fronten är att odla blommor som älgarna inte gillar i stället. Till exempel narcisser.

20160420

Att hälsa eller inte hälsa. Del 51/100

Så har politikern Yasri Khan (MP) avgått redan innan han tillträtt i partiets styrelse (som "mångkulturellt alibi", kan man gissa?). Orsaken var att han vägrade skaka hand med kvinnor.

Det finns andra sätt att hälsa artigt, visst. Men i så fall ska man inte skaka hand med NÅGON utan konsekvent använda ett annat sätt. Vi har en gång bestämt att män och kvinnor är lika mycket värda, då ska man visa samma sorts respekt för dem också.

20160419

Välja, välja, välja. Del 50/100

Halvvägs genom blogg100 hör jag på radio (p1 förstås) att de senaste åren har 2500 svenska personer ansökt om att få byta tilltalsnamn till ett nytt.

För att de "aldrig känt sig hemma" i sitt förnamn, som deras föräldrar omsorgsfullt valt.

Mina barn har tre förnamn var, och jag skulle nog bli uppriktigt ledsen om de inte ville använda något av de namnen utan kände sig tvungna att välja ett annat som passar deras personlighet bättre.

Själv har jag väl varit lite trött på att heta Eva emellanåt, särskilt när det alltid fanns 7 stycken till som hette det. Lekte väl lite med tanken att byta till Kristina som är mitt andranamn, men det är ju nästan lika vanligt. Nu har jag bara en arbetskamrat med samma namn (vilket vi löser med första bokstaven i efternamnet, på mellanstadievis). Det är mera problematiskt att heta Anna i biblioteksvärlden har jag noterat. I alla fall i vårt närområde.

20160418

Natur=succé. Del 49/100

Ikväll hade vi besök som handlade om bilder från en resa till Galapagos. Då kommer det folk! Det var ett drygt 30-tal besökare som ställde insatta frågor. Hade kommit från fjärran och när. Från Hjo och Mariestad.

Det är märkligt men hur fina PowerPoint man än åstadkommer, så inte har de makten att fascinera så som den gamla hederliga diabilden i modern form! När det dessutom är utvalda kvalitetsbilder kombinerade med en intressant reseskildring så är det inte mycket som toppar.

20160417

Jurassic Park. Del 48/100

Råkade slå på TV på eftermiddagen och hamnade mitt i peripetin i Jurassic Park. Alltså där det drar ihop sig till mest action och spänningen är OLIIIDLIG. Det gick ju inte att zappa utan att titta färdigt!

Vilken otroligt välgjord film i all sin osannolikhet. Alltså, ett tak kan väl inte braka ner utan att någon hamnar under i den verkliga världen. Till exempel.

Men jag är glad att jag inte såg den på bio. Då hade jag nog haft ännu större sömnsvårigheter.

Allting är relativt. Del 47/100

Jag lägger upp lite glass till eftermiddagskaffet. Hur mycket vill du ha, frågar jag. Inte alltför mycket är lagom, svarar M.

?

Det visade sig betyda tre kulor.

20160415

Profilkläder. Del 46/100

Idag hade vi ännu en diskussion på golvet. Den här gången om profilkläder.

Själv har jag haft någon form av profilkläder på typ alla jobb jag har haft, utom i skola/förskola/kulturskola. I butik, på turistbyrå, på café. Jag har tyckt att det varit helt OK, t o m trivts med det. Man är en i gänget. Man hör till ett sammanhang.

Men tydligen kan man uppleva det kränkande, som ett intrång på sin personlighet, man måste hela tiden tänka på att matcha något som man inte har valt, och man skulle göra ett sämre jobb om man går omkring och mår dåligt i sina påtvingade kläder...

Så mycket betydelse har jag aldrig tillmätt mina kläder. Min personlighet sitter inte i dem.

Men det kanske bara är jag som har fel. Det är kanske det den gör?

20160414

Facket. Del 45/100

När S var hos oss i helgen hade hon bl a en väldigt "rolig lek" som kallas Chefen. Ni kan ju gissa hur den gick till, och vem som skulle vara chef och hur roligt det var med en femåring.

Till slut sa jag till henne att en chef faktiskt inte kan säga och göras precis vad som helst. Då kan man kalla in facket. Och så en mindre föreläsning om klubben som kommer överens med chefen om vissa saker, så att det inte ska bli alltför orättvist. Oklart hur mycket som gick in, demokrati är inte starkaste grenen för ett "endabarn" som har det som pärla i guld. Man får ju i alla fall försöka. 

Idag var jag på fackmöte på riktigt. Sedan några år tillbaka har det inte funnits någon lokal fackavdelning för vårt fack DIK. Det finns dock 26 medlemmar, så det finns underlag att ordna en lokal styrelse och "fackklubb".

Så nu har vi gjort det. Jag hamnade i styrelsen och blev sekreterare. Förstås.


20160413

På konferens. Del 44/100

Idag har vi varit i Lidköping på bibliotekskonferensen "Bibliotopia". Se

http://www.kulturivast.se/bibliotek/bibliotopia-2016-0

Alltid roligt att göra något annat någon gång, se andra med samma jobb och få lite nya idéer i skallen.

Men man blir rätt trött i samma skalle...

20160412

Hushållsarbete. Del 43/100

Ja, jag vet. Jag har en ohemul massa kläder. På bilden hänger ungefär en tredjedel av SOMMAR-kläderna ute på balkongen på vädring. Jag envisas med att vädra och lägga undan och ta fram efter säsong.Tantvarning.

Men som synes passar det mesta ihop med varann i samma färgskala mellan grönt, blått och lite lila. 

Idag har jag plockat ihop nästan en full papperskasse med kläder att ge bort. Och några sommarkläder som jag är tveksam om har jag hängt med galgen bakochfram i garderoben. Så ser jag till hösten om jag har använt dem i sommar. Annars åker de till hösten.

När jag var ute och gick idag lyssnade jag på ett avsnitt av Knitmoregirls poddsändningar. Det var en intervju med en designer, de har det ibland. Han berättade att han har en garderob med kläder för varje färg. En med vita kläder, en med blå, en med gröna osv. Hur många färger han hade framgick inte, men han är ju värre än jag i alla fall! 


20160411

Mångsidigt men fåbesökt. Del 42/100

Och jag jobbar och jobbar med programmen på våra Mångaidiga Måndagar. 

Den här måndagen hade jag lagt ner extra många timmar på förberedelser, haft bokcirkel och allt. Och åkt in från Hjo för att se filmen Taikon tillsammans med cirkeln, fast jag kunde sett den på TV.

Bjudit in två gäster från grannkommunen Falköping. 

Och så kommer det två (2) personer. Vi var tre från bibliotetet som närvarade.

Det blev visserligen ett väldigt bra samtal i alla fall. Jag tror inte att någon tyckte att vi var där i onödan.

Men två personer, det är nästan skämmigt!

20160410

Barnbarn. Del 41/100

Den här helgen har vi varit morföräldrar på heltid. Inte så att barnbarnet hör till de jobbigaste att umgås med, men det är action hela tiden. Så det är bra att ha några aktiviteter och idéer på lut.

Det är faktiskt enbart roligt att kunna ha henne ibland, och skicka iväg föräldrarna på lite egna äventyr.

Och det är roligt att få föra vidare kunskaper, rim och sagor som man tycker hör till allmänbildningen.

Den här gången har vi bl a utforskat havet av vitsippor i stadsparken, åkt och spanat på tranor och tittat till vår stuga i skogen. Allt med glatt humör och aldrig sinande energi.

Så nu är vi allt lite trötta.

20160409

Språkpolisen trillar dit. Del 40/100

Vi satt och pratade runt fikabordet på jobbet för några dagar sedan.

Vi kom in på några grannar till mitt föräldrahem och vem som bodde var. Då hör jag mig själv säga att NN bodde SNETT MITT emot oss.

Som jag har retat mig på det uttrycket som blir mer och mer vanligt. Det heter ju antingen mitt emot eller snett emot. Nu hade det invaderat även min hjärna.

Man kanske ska vara glad att man ens lade märke till det.

20160408

Inmutande av yta. Del 39/100


Idag hade vi det andra mötet om detta avlägsna hörn av Skövde Kulturhus, hittills känt som övre teaterfoajén, där det tidigare varit mellanaktsservering. Vid diverse omstruktureringar av husets verksamheter blev ytan liksom över och används så gott som aldrig som den är idag.

Det var några i huset som tyckte att detta var synd, så de skickade upp en av våra vaktisar (ja, det heter servicepersonal) som gjorde iordning och satte upp ett par extra väggar så att det går att ställa ut saker där. Kulturhuset får nämligen ofta frågor från olika intressenter som vill visa upp något de åstadkommit och hittills har det inte funnits någon plats. Men nu finns den!

Efter två arbetsmöten börjar vi komma fram till en plan över hur det skulle kunna fungera praktiskt. Ingen vill ju att det ska föra med sig en massa betungande extraarbete för någon.

Men det största problemet vi måste lösa är tillgängligheten. För att komma dit måste man nämligen gå genom en dörr in i nedre teaterfoajén (minsta problemet), genom hela foajén till bortre ändan, uppför en svängd trappa och så till bortre änden av det "loft" man då befinner sig på. Man går då förbi två trappor ner till teaterns garderob och toaletter i källarplanet, vilket kan vara ett eftertraktat tillhåll för den som inte har någonstans att hänga, eller rentav bo. Visserligen hänger det rep-avspärrningar där, men det är lätt att ta sig förbi.

Är man mindre rörlig, så man behöver hjälp att ta sig upp i trappan, tar man vägen in i biblioteket, ber personalen om hjälp att ta hissen till övre planet och därefter genom en låst och larmad dörr. Som vi ska hitta en lösning för att låsa upp och larma av. Detta är krångligt men den enda vägen. (Det är inte det enda svårtillgängliga stället i Kulturhuset, precis...)

Idag fick vi ytterligare en aspekt som försvårar tillgängligheten. När teatern är uthyrd (vilket den är varje gång det är någon föreställning eller konferens i lokalen, huset arrangerar inte saker på egen hand) ingår även nedre teaterfoajén. Det innebär att den som hyr kan stänga dörren dit från till exempel kl 13 för att kunna rodda med sina grejor. En del har ju saker till försäljning, cd och sånt, och vill ställa fram det. Och vara ifred. Så då kommer man inte genom och in till övre teaterfoajén heller. 

Biblioteksvägen vill vi ju inte öppna så att alla ska springa den vägen. Eller är det i själva verket det vi ska? Och spärra nergången åt andra hållet? I så fall undgår vi ju garderobsproblematiken. 

Och vad säger Securitas, som får ytterligare en avkrok i huset, som skall kollas av med två rundor varje kväll? 

Det är fortfarande långt ifrån dags att släppa in utställare och publik. Men lokalen är inbjudande!

Romernas nationaldag. Del 38/100

Idag är det romernas nationaldag. Det är märkligt att det kallas så, eftersom de inte har någon nation. 

Vi har jobbat lite med romerna och deras situation på biblioteket. Filmen Taikon kom ju i höstas, så vi startade en bokcirkel för alla åldrar om Katarina Taikon, där vi även såg filmen tillsammans. På måndag avslutar vi med en offentlig diskussion.

Som på beställning började också Alexandra Pascalidous nya tv-serie om tiggarna nu i veckan - där är det mest rumänska romer. Jag tittade på första avsnittet och det var verkligen starkt. Vi kan aldrig fatta hur det är att leva på det viset. Även om vi, som Alexandra, rullar in oss i en sovsäck och lägger oss för att sova på en stinkande offentlig toalett, kan ju vi, som hon också påpekade i programmet, när vi vill resa oss och gå hem till oss, ta en dusch och gå och lägga oss i en varm och bekväm säng.

En av kvinnorna i programmet var ett år yngre än jag. Hon såg ut att vara över 70. Vem vill ha det så??? 

20160406

Kompetensutveckling. Del 37/100

Idag anmälde jag mig till ytterligare en högskolekurs. 

Ja, det är distans och halvfart, med fem fysiska träffar i Växjö, men ändå. 30 hp till. Vad jag nu ska med dem till.

Kursen heter språkrådgivning och textvård, och jag tror att jag skulle kunna ha användning av lite papper på sådana kunskaper också. Det verkar vara en rolig kurs i alla fall.

Jag är en obotlig kompetensutvecklare.

Om man sedan vill fortsätta ett år till kan man skriva en magisteruppsats...

20160405

Note to self. Del 36/100

Sonen är 25 år. Han var hemma från Örebro på en kort mellanlandning, just nu är han på en mellanlandning till i Göteborg. Tidigt, tidigt i morgon flyger han och en kompis till en annan kompis som gifter sig i Florida till helgen. Med en tjej därifrån, så de skall bo kvar där (i alla fall den närmaste tiden) medan de här bägge kommer hem efter tio dagar.

Klart att det är lite snurrigt innan de kommer iväg. Men jag har förstås aldrig tvivlat ett ögonblick på att resan skulle bli av och att de skulle fixa allt, inkl hyra smoking och bil på distans och skriva bröllopstal på engelska. That's my boy.

Men det är inte längesen han var liten och satt i mitt knä och drog i min örsnibb när han drack välling. Vart tog tiden vägen?

Jag intalar mig gång på gång att han kommer att ha the time of his life därborta. Utan mamma.

Men jag drar en suck av lättnad nästa lördag när de är hemma igen...

20160404

Kvalitetstid på jobbet. Del 35/100

I kvällens Mångsidiga Måndag hade vi besök av författarna Jila Mossaed och Aris Fioretos.

Snacka om kvalitetstid.

Tyvärr är det alldeles för få som har upptäckt vilket smörgåsbord vi dukar upp för våra låntagare. Oftast gratis, ibland med en låg biljettkostnad.

Tänk vilken brist i utbildningen, att missa alla bra ord man lär sig. Idag har jag lärt mig ordet "dacapolitteratur". Jättebra och användbart ord.

20160403

Skaraborgska på TV Del 34/100

Det är lite roligt att notera Anders Erikssons närvaro i Mästarnas Mästare. Han kommer ju från samma del av världen som vi. Östra Skaraborg.

Det räcker med att han öppnar munnen så hörs det. Han behöver inte ens säga "gôtt" eller något annat speciellt ord för att det ska höras. Vet du inte hur skaraborgska låter så titta på MM!!

Naturreservat Del 33/100

Vår närmaste granne norrut år Hjoåns dalgång, dvs ett naturreservat.

Det är för det meste trevligt, med grönska och fågelsång och sånt.

Men ibland är det lite för nära naturen. Till exempel när det stormar ordentligt och de gamla träden knakar - en gång var det faktiskt ett träd som föll på grannhuset. Fastighetsägaren får ju inte själv ta ner träd som hotar, de måste a länsstyrelsens tillstånd. Efter det fick de i alla fall lov att ta ner och beskära vissa av de gamla träden, så nu känns det lite säkrare. 

En annan sak hände härom dagen. Jag hade öppnat balkongdörren en decimeter och gick och duschade. När jag kom tillbaka till sovrummet hade en liten talgoxe ommät in på besök... Ja, hej och hå. Det var ju omöjligt att fösa tillbaka den, och när jag gick efter den flög den iväg och stångades med fönsterrutorna. Jag fattade snart att det inte skulle gå att fånga in den. 

Så jag gick och öppnade tre fönster i ett av rummen som vetter mot naturreservatet. Sedan gick jag och kollade övriga rum och stängde dörrarna där jag sett att det INTE fanns någon fågel. 

Jag såg aldrig fågeln flyga ut, men det måste den ha gjort. Hela den dagen gick jag och hukade, ifall den plötsligt skulle komma flaxande. Men det gjorde den inte.

Nu öppnar jag lite mindre springor för vädring...

20160402

Vårtecken. Del 32/100

När våren har kommit på riktigt är hela Stadsparken helt översållad av vitsippor.

Nu smyger de igång lite diskret!

20160331

Avtackning 2. Del 31/100

Idag var det ännu en avtackning på jobbet. Den här gången var det ingen av de närmaste kollegorna i Kulturhuset som slutade, utan en av de unga tjejerna som jobbade i information och biljettkassa mitt i huset. 

Det var en liten stund med gemensamt kaffe och tårta på eftermiddagen. Lite hjärteknipande kändes det allt. Hon hade inte själv valt att sluta, utan det berodde på "arbetsmarknadstekniska" skäl. Tjänster som flyttades runt och inte räcker till. Som väl var har hon fått ett nytt liknande eller till och med bättre jobb i en grannkommun, annars hade det varit ännu sorgligare att säga hej då och lycka till. 

Jag kommer att sakna hennes glada leende och trevliga bemötande. Tur att Facebook finns!

20160330

Play-tjänster. Del 30/100

Man avslutar sitt uppdrag, dänger iväg en faktura och ser fram emot att slå sig ner en stund och titta på gårdagens missade avsnitt av superserien Badhotellet - det bästa som levereras just nu.

När man drar igång apple-Tv och letar upp rätt serie, så finns det inget avsnitt från igår.

DET VAR NÄMLIGEN FOTBOLL PÅ TV IGÅR.

Besvikelsen känner inga gränser...

20160329

Avtackning. Del 29/100

Ikväll firade vi av en av bibliotekarierna som går i pension. Jag har varit med om en liknande avtackning förut på den här arbetsplatsen, det är ganska trevliga tillställningar. Var och en tar med det man vill äta, den som ska firas bjuds förstås, och så bidrar vi efter förmåga med underhållning. Någon frågelek, bingo, tal och diktläsning, till och med en liten enmansteaterföreställning blev det ikväll. Och jag bidrog tillsammans med bibliotekarie-M med lite sång och musik i form av ett par sommarschlagers i två stämmor till gitarr. Vi blev ombedda i egenskap av körsångare, men de som frågade visste väl inte riktigt vad de skulle få.

Jodå, vi övade nog i en hel kvart, och med varsin tropikhjälm på huvudet kan inget gå fel. Och det var uppskattat.

Sedan var det flera som kommenterade att ojdå, här har jag jobbat i 2 1/2 år och man hade ingen aaaning om att jag kunde spela gitarr såpass...

Jodå. Jag har några fler ess i rockärmen, saker som jag faktiskt behärskar väl enligt dokumentation, men sparar till lämpligt tillfälle. Allt ingår förstås inte i min nuvarande yrkesbefattning. Man vill ju inte bränna hela fyrverkeriet på en gång.

20160328

Utflyktsdag. Del 28/100

Annandag påsk är nog årets mesta utflyktsdag. Överallt där det finns något att se är det folk.

Vi gjorde en länge planerad tur till sonen T i Örebro, där vi bjöds på middag i hans och S's fina lägenhet mitt i stan. Sedan åkte vi en sväng till ett par utflyktsmål på lagom avstånd, där vi aldrig hade varit förut.

Först var vi vid fågelsjön Tysslingen där något tusental sångsvanar och några andra sjöfåglar håller till just nu. Vi hade med stora fågelkikaren, och det funkar faktiskt hyfsat att fotografera med mobilen genom den. Hade ju med systemkameran också förstås, och fick till några bra bilder.

Sedan åkte vi till Riseberga klosterruin, där vårblommorna sken ikapp med solen mot de gamla kalkstensmurarna. Det fanns gott om bra infotavlor om livet i klostret. Men man undrar hur den var funtad som kom på att man skulle upp kl 02 för att hinna med att be och arbeta riktigt duktigt. I synnerhet som det fanns gott om "lekbröder" och "leksystrar" som gjorde mycket av själva arbetet. Det är inte allt man får förklaringar till.

20160327

Facebook, facebook... Del 27/100

I förrgår när vi var vid stugan upptäckte jag att en gran från grannskogen lutade väldigt betänkligt in över vår stugtomt och rhododendronbuskarna var i akut knipa.

Vi har dålig koll på vilka som äger vad runt vår lilla skogsbit. Vad gör man då?

Jo, eftersom jag gått med i en facebook-grupp med socknens namn skickar jag ut ett upprop: vems vindfälle är detta?

Två dagar senare har markägaren hört av sig och lovade plocka bort trädet under dagen. Typ 36 timmar tog det, alltså!

Dessutom fick jag ju veta om några fler grannar där uppe. Det har bytts lite folk i gårdarna och det är flera som är ute och promenerar på skogsvägarna. Det är alltid bra att veta att någon "tittat till det" och rapporterar om det skulle hända något.

Gärna på Facebook!

Kalas och klockomställning. Del 26/100

Påskafton blev en ganska stillsam tillställning i år också. Solen sken och det var mycket folk ute på stan.

Vi samlade ihop de släktingar som befann sig i närheten, vi blev 8 stycken, och bjöd på påsklunch på restaurang. Det var andra året, så nästa år blir det en tradition.

På kvällen blev det ett stillsamt födelsedagsfirande hos vännerna på Elinsro. Hemgjord sushi och citronpaj till kaffet. Skönt att sitta på en glasveranda och se stearinljusen brinna ner. Nu har vi ytterligare planer för sommaren. Återstår att se vad det blir av dem.

Och så dags för sommartid. Lika kort natt varje år.

20160325

Netflix i all ära...Del 25/100

Eftersom SVT har valt att producera och sända ett erbarmligt tråkigt program vid namn Roliga timmen (!) valde vi att kolla om Netflix hade något lämpligt att titta på denna långfredagskväll.

Hur gick det då? Ja, det tog en hel halvtimme att bläddra och välja något som kanske vi skulle vilja se båda två.

Till slut råkade vi hitta en bekant musikaltitel. The fiddler on the roof... Finns den som spelfilm? Ja, det gjorde den! Så den fick det bli idag.

Tack, netflix!

20160324

Vikarie in residence. Del 24/100

Tydligen är det väldigt jobbigt att rycka in och jobba på ett ställe där man inte brukar vara.

Tänk om man skulle göra fel?

Tänk om man inte kan svara på låntagarens frågor?

Eller nåt.

Jag är nog för dum. Jag tycker det är lite kul att vara någon annanstans ibland. Enda gången det är jobbigt är om jag är ensam och inte kan hjälpa låntagaren, så hen får gå med oförrättat ärende och komma tillbaka när ordinarie person är tillbaka. Men alla är snälla och förstår.

Så idag har jag varit i den spännande stadsdelen S Ryd. Och träffade en bekant från språkcaféet!

Humlor kan inte flyga. Del 23/100

Svärmors tunga (växten alltså) kan inte blomma och tanter kan inget om datorer.

Quod erat demonstrandum, som romarna sa till varandra.

20160322

Nyheter. Del 22/100

Det är tur att man inte alltid på kvällen vet vad som ska hända på morgonen.

Jag har haft fullt upp de senaste dagarna med att oroa mig för att barnbarnet skulle bli tillräckligt frisk före familjens flygsemester söderut. Det var på håret, men de kom iväg. Igår! Försenade av den franska strejken bland bagagepersonalen, men ändå hade det gått bra.

Och så händer denna terrorattack i Bryssel idag! Ur det blå, finns ingen chans att förutse eller skydda sig. En kollega på väg till New York på semester blev fast på en mindre flygplats hela dagen, de fick inte landa i Bryssel någon timme efter dådet. Att döma av hans FB-uppdateringar var det kaos i flera timmar när alla väntade på besked, men det senaste var att de tydligen hade en "plan B" nu i alla fall.

M påminde mig nyss om att vi faktiskt har passerat den flygplatsen första gången vi reste till Baracelona med hela familjen. Det var verkligen en gigantisk flygplats, och eftersom det var 15 år sedan så har de säkert byggt till den ytterligare. Hu, bara tanken på att det skulle ha hänt något sådant här då... Det kommer nära.

Nyheterna har haft fullt upp att uppdatera idag. Än är nog inte det sista beskedet sagt.

20160321

Hur var det nu. Del 21/100

Sa jag att jag har klippt mig?

Om man tror att man inga vänner har eller att ingen bryr sig om en, då ska man lägga ut en nyklippt-selfie på Facebook och Instagram.

Då kommer "likes-en"!!

20160320

En bra film. Del 20/100

Under våren har vi haft en bokcirkel på biblioteket. Eftersom filmen Taikon kom i höstas valde vi att läsa Katitzi-böckerna i en blandad grupp med både barn och vuxna. Tyvärr anslöt bara en handfull, men en engagerad handfull.

Idag visade vi sedan filmen Taikon i samarbete med kulturhusets biograf Odeon. Filmen ingick också i filmklubbens dokumentärserie, så det var några till på visningen! Och trots att det var en strålande vårsöndag så var nästan alla bokläsarna där. Jag var inte säker, trots att vårt studieförbund lovat stå för våra biljetter.

Och vilken bra film. Välgjord och genomarbetad skildrade den Katarina Taikons liv och kamp för romernas - eller zigenarnas, som de säger i filmen - jämlikhet med övriga svenskar. Och berättarrösterna på klar och tydlig, inte för snabb svenska, gjorde den lämplig både för de yngre tittarna och för eventuella nya svenskar att se. Jag kan varmt rekommendera den!

Nu har vi en samling kvar. Det blir en Mångsidig Måndag den 11/5, då vi knyter ihop säcken och får besök av några finska romer. Det känns angeläget.

20160319

Earth hour. Del 19/100

Vi var borta en sväng och kom hem mitt i Earth Hour. Det var inte roligt.

I vår lilla stad var nämligen all kommunal belysning nersläckt - inklusive gatubelysningen. Det var riktigt otäckt att åka de välbekanta gatorna och knappt se om någon gick på trottoarerna eller ej.

Och därför riktigt skönt att se att en del privatpersoner och företagare hade låtit lamporna lysa. Det är ju faktiskt inte mörkläggning utan bara en demonstration.

Vissa människor tycks tro att man ska släcka ljuset den där timmen för att man just då ska spara så mycket el som möjligt. Sedan tänder man och allt är som vanligt. Eller också, som en låntagare på biblioteket sa härom dagen: nå, jag struntar i det - det är så tråkigt att sitta i mörkret och titta på TV...

Nå, antingen är man med och släcker allting som drar el, som inte är nödvändigt att ha tänt. (Där kan jag tycka att gatubelysning är en samhällsnytta som man inte ska göra avkall på.) Eller också kan man skriva insändare, engagera sig i naturskyddsföreningen eller tapetsera utsidan av huset med solfångare.

Huvudsaken är att man får upp ögonen för att vi måste bry oss om miljön. Nu. Alla resten av årets timmar också.

Gungor och karuseller. Del 18/100

Gick förbi Swedbanks mäklarfönster och såg att vårt gamla hus har sålts igen.

Det är nästan precis tio år sedan vi sålde det för att flytta till vår fina unika lägenhet "downtown". Dels var det för att vi hade chansen att få den, dels för att barnen blivit så stora så det där med "närhet till stor lekplats" hade underordnad betydelse och dels för att vi varken hade tid, lust eller ork att sköta ett eget hus längre. Det låg ständigt efter med någonting i hus eller trädgård, dessutom hade vi stugan och två föräldraträdgårdar att klippa gräs i. Nu har vi bara stugan, och har inte ångrat en sekund att vi sålde huset. Lägenhet mitt i stan är toppen, trots att det är lite dyrare. Händer det något så ringer man, så kommer en "liten gubbe" (av någotdera könet) och fixar. Man behöver inte hålla på och grunna en massa själv.

Enda grejen man kan gräma sig lite för är att husaffären när vi sålde inte blev någon bra affär för oss. Så här mycket fick inte vi... Och när vi köpte för en massa år sedan låg huspriserna på topp. Ja ja, det blev sålt i alla fall och alla värden mäts ju inte i pengar!

20160317

Ooops, I did it again... Del 17/100

Nu har jag suttit här från kl 17 - dvs drygt tre timmar med avbrott för lite kvällsfika - och jobbat ideellt.

Ska bara skriva ett protokoll också, så är jag klar.

Jag kunde ju ha suttit vid tv och stickat i stället.

Att jag aldrig lär mig...

20160316

Nya rum. Del 16/100

Under en period drömde jag väldigt ofta om hus. Ibland om huset vi bodde i, ibland andra hus. Återkommande i drömmarna var att rätt som det var hittade jag en dörr, som jag öppnade och där fanns ett helt oväntat rum. Om det var vårt hus jag drömde om var det en dörr som jag aldrig hade sett. Reaktionen och känslan i drömmen var att det bara var så konstigt, varför använde vi inte det där utrymmet till något? Eller den som ägde huset, varför fanns det rummet där och till vad? Drömmen slutade komma när vi flyttade till huset där vi bor nu. Här finns väl tillräckligt med rum att gå bort sig i.

Idag fick jag en déja vu-känsla av den där drömmen. Vi har pratat ett tag om att folk ofta ringer och frågar om de kan få visa upp något som de har gjort. En skolklass som haft temaarbete eller en slöjdkurs, eller någon amatörkonstnär kanske. Någon kom på idén om "övre teaterfoajén" och någon annan började fixa lite...och nu börjar vi planera för hur vi ska få det att fungera praktiskt. Fortfarande hade jag inte varit uppe och kollat hur det såg ut. Så, idag när jag var kallad till ett möte om lokalen, i lokalen, var det första gången jag var där.
För att komma dit går man genom den vanliga teater foajén, längst in finns en svängd trappa som bara går uppåt. Där uppe finns en handfull dörrar för "endast personal" i olika funktioner. Dem går man förbi. Och sedan öppnar sig denna yta, som visade sig vara ett hundratal kvadratmeter stor, ljus och försedd med tre nya, rejäla skärmväggar att sätta nålar i.

Det här kan bli riktigt bra!

20160315

Dagens beting. Del 15/100

Ibland måste jag belägga mig själv med beting för att saker ska bli gjorda. Eller färdiggjorda.

Visserligen hör detta till kategorin ideellt arbete men jag har massor av saker som jag vill sy och sticka. Inte minst vill jag använda vår nya overlock-symaskin, som vi köpte i höstas.

Dagens beting var att bli klar med dottern R-s blusar. Hur enkla som helst kan man tycka, men desto viktigare att detaljerna, t ex kanterna, blir snygga.

Nu är det gjort i alla fall. En levererad, två på väg. Hela sex dagar innan familjen åker till värmen på påsksemester...

Tillgänglighet. Del 14/100

Den här veckan uppmärksammas Get Online Week http://www.sambruk.se/nyhetsarkiv/nyanyhetsarkivet/getonlineweek2016.5.4e8e8625150a4dffd3d6752.html  på många ställen i Europa.

Det är första gången som Skövde Stadsbibliotek deltar i aktiviteterna. Det passar ovanligt bra just nu eftersom biblioteket äntligen fått sin datorpark utbytt mot moderna, välfungerande apparater - de publika, som lånas ut till allmänheten alltså.

Det funkar ju inte så att bara för att det finns en dator tillgänglig, så är allt frid och fröjd. Det vill ju till att hantera tekniken också.

Vi som dagligen håller på med Office- och Adobe-paket, facebookar och instagrammar och twittrar, mailar, what´s appar och sms-ar, vi kanske sällan tänker på den grupp människor som aldrig kommer att kunna tillgodogöra sig tekniken. Då menar jag inte i första hand gruppen "äldre", för i den gruppen finns det många som har stor glädje av nätets alla fördelar. Och bland de yngre tvärt om.

Det finns en rad olika funktionshinder som bygger trösklar för individer som faktiskt varken motoriskt eller kognitivt någonsin kommer att kunna fixa det här. Även om tekniken går framåt och anpassas efter olika behov.

Därför är det extra angeläget att vi, som jobbar inom verksamheter med ett folkbildande uppdrag, verkligen fångar upp dem som av olika anledningar bara har låtit bli att lära sig. Klart att det är lite jobbigt i början att inse att man, som vuxen, har svarta hål i sina kunskaper. På bibblan möter man nästan dagligen folk som "inte vill" - snarare är det nog så att de "inte ids". De har ett val.

Det är ju så att det blir de som inte är "uppkopplade" som får betala dyrt för att få del av kunskaper från alla oss andra  om det gäller att boka en biljett eller betala räkningar. Får vi över fler till gruppen som kan utföra vardagssysslorna över nätet så blir vi också fler som kan hjälpa släktingar, vänner och grannar som inte har samma chans med sig från början. De, som inte har något val.