20080130

Tidsmaskinen

Att vikariera på högstadiet är som att resa i en tidsmaskin. På flera plan.

Är det dessutom ett skapande ämne som bild, har man goda möjligheter att genomskåda gruppdynamiken - och se att inget är nytt under solen.

Att gå in i en ekande trapphall, genom en klunga skränande tonårskillar får fortfarande håret att resa sig i nacken. Trots att jag tar djupa andetag och intalar mig att det inte är mig deras skrän gäller längre. Det var 35 år sedan. Nu ser de väl bara en ointressant vuxen som ingen skulle komma på att trakassera - medan jag bli 13 inuti för en sekund. Det mänskliga psyket är outgrundligt.

Inne i klassrummet vidtar en annan tidsresa. Årets nior innehåller den klass jag jobbade i de sista 2½ åren innan jag flyttades från Grevbäck - en av de bästa arbetsplatser jag haft. Klassen är uppdelad och utblandad i tre olika klasser, men fortfarande känner man igen de enskilda eleverna och deras personligheter, och vilken plats de tar i gruppen. Fortfarande ser jag deras 6-åriga ansikten, med all förväntan de bar inför skolstarten, framför mig när jag nu ser 15-åringarna på väg ut i livet. En elev berättade för mig att jag varit den lärare som klassen haft längst tidsperiod under deras tio skolår - de har haft otur och fått byta lita för ofta. Som tur var hade jag tydligen efterlämnat goda minnen, i alla fall hos henne. De har lämnat många roliga och sorgliga minnen hos mig också. För livet.

Ibland alla andra elever som passerar bildsalen under en vecka finns många, många fler mer eller mindre bekanta ansikten. Barn jag har haft i förskolan, i Grönköpingskören, förskolemusiken eller småbarnsrytmiken som jag ansvarade för under en period, i musiklektioner eller instrumentallektioner där jag har vikarierat. Ibland tar det ett par lektioner att placera vem som är vem. Undrar hur många människoliv jag har gått in och ut i under det senaste, röriga decenniet och vilka avtryck dessa möten har gjort hos dem?

20080121

Lite avkommen

.. känner jag mig för närvarande.

Att jag har kommit av mig när det gäller att söka jobb är kanske inte så konstigt, eftersom jag i december fick nästan 100% löfte om att det skulle komma beställningar i januari. Och nu har jag fått hoppa in och vikariera som bildlärare ganska mycket under terminens första veckor - tur är väl det för min mentala hälsa! Annars skulle jag enbart gå och stirra på telefonen hela tiden.

Det verkar som om jag har kommit av mig lite när det gäller bloggandet också på det senaste. Det beror inte bara på att jag inte har så mycket nytt och roligt att kåsera om, utan också på att min internet-uppkoppling med trådlöst modem burit sig lite konstigt åt på sista tiden. Så fort man sätter på datorn och konstaterar att man kommer ut på nätet, kollar man mailen fort som en liten blå, sedan lägger den nämligen av...

Jag hade ju också tänkt att repetera en del på bildbehandlingskursen, trots att jag är färdig och har skickat in "examensuppgiften". Men hur kul är det att starta en video som sedan bara står och hackar på datorn.

Så det jag har kunnat göra framför burken har varit lite bildbehandlingsarbeten och inte så värst mycket mer. Men jag har äntligen kommit igång med att göra en fotobok med en massa familjefoton som jag inte skrivit ut sedan jag köpte min digitala systemkamera hösten 2005. Alltid något!

Idag verkar webben vara mer tillgänglig och trevlig. Jag har både kollat mailen, varit inne på facebook en sväng och skrivit ett blogginlägg. Typiskt då att jag skall jobba hela eftermiddagen!

Jag skall t o m våga mig på att försöka lägga in en bild ur min kommande fotobok! Se, det gick! Och det blev förstås en bild på alla mina barn (de åker rutchbana i Sundsvall)!

20080111

Epilog om paket

Nu kanske någon går och biter på naglarna och undrar hur det gick med paketets resa genom Sverige.

Jo, igår kl 11.11 landade det på OK/Q8 (ingen riktig post, men det får väl duga) och sent i går kväll fick jag ett mail att det hämtats och packats upp.

En hög kvarglömda linnen
En luvtröja
En kofta
En top
Två omaka vita sockar
En pincett
Sex frimärken
En namnsdagspresent
och ett brev från Mamma

Ingenting "värdefullt". Men det gör ingen nytta på fel ställe. Och nu går vi in för landning - sista terminen!

Allsmäktig söker assistent...

Fortfarande ramlar det in annonser om arbete i min e-mail-inbox. Jag låter mina "agenter" spana ett litet tag till. Bara för säkerhets skull.

Ibland kommer det ut extremt spännande erbjudanden. Vad sägs om det här?


Projektledare till Universum
Vi söker dig som vill vara med och utveckla nya spännande projekt för våra gäster och som har ett genuint intresse av att inspirera barn, ungdomar och vuxna till att söka kunskap inom teknik och naturvetenskap. - - -

Man hinner tänka rätt mycket. Hm, nya spännande projekt i universum, det kanske kunde vara nya banor för en del stjärnor, fixa till krumilurerna inne i öronen så det inte kan bildas saltkristaller som orsakar yrsel, eller en ny sorts tvestjärtar som gillar öppna ytor och dagsljus . . . Kul och utmanande jobb! Som jag är formellt kvalificerad till!

Sedan framgår det förstås av resten av texten att det är Universeum, upplevelsecentrat i Göteborg, som söker folk. Men på inte mindre än tre ställen hade korrekturläsaren missat - eller litade man på rättstavningsprogrammet i datorn?

20080110

Det finns hopp

Tydligen finns det fisk som man "får" äta utan dåligt samvete! Vem skulle veta bättre än Isabella Lövin?

Och då menar jag inte den fisk som ligger i kyldisken och redan är död . . .

20080109

Ytterligare ett steg...

Det är jättespännande!

9 jan kl 11:51
Ånge, Försändelsen har sorterats

En bit in på 2008

...har vi hunnit och just nu är jag bildlärare i fyra dagar. Intressant! Arbete finns alltid, men jag längtar efter en slags vardag när man får en rytm i veckor och månader. Så småningom även i år, när man kan börja tänka semester - det var länge sedan!

Det är lite uppfriskande att hoppa in på högstadiet i alla fall. Eleverna i sjuan har valbara uppgifter, så de kan bara hoppa in i arbetet och jag går runt och visar och försöker inspirera när det går trögt. Ibland slår någon på lite musik på en mobiltelefon eller mp3, men det må vara hänt om de jobbar samtidigt. I går började någon att zappa och visa hur mycket musik han hade inlagd i sin telefon, det var mycket! Varpå en annan kille sa att han hade ungefär tre gånger så mycket. Då började jag tvivla, Va, inte på din telefon, väl? Nä, sa killen, det här är en I-pod, det är en så'n här... och var på gång att börja förklara vad det var för något. Jag avbröt honom faktiskt och sa att jag vet vad det är. Fast på ett trevligt sätt. Undrar om han blev besviken eller imponerad? "Gamla tanter lägger inte ägg", eller?

En sak som jag undrar över däremot är hur man gjorde förr. När man skickade ett paket med posten och satte sig att vänta på ett brev eller telefonsamtal från mottagaren som bekräftade att det kommit fram. I går eftermiddag skickade jag ett inrikespaket (ny blå) och fick därvid en "specifikation från Posten" med mig hem. Där stod allt om försändelsen; mottagare, avsändare, vikt, porto, moms på portot... Dessutom stod det ett kolli-ID. Vad gör man då med detta kolli-ID? Jo, man går in på http://www.posten.se/ och följer paketets väg genom Sverige.

Historik:
9 jan kl 07:34
Posten, Brevavisering har skickats till mottagaren
8 jan kl 20:31
Jönköping, Försändelsen har sorterats
8 jan kl 15:28
Skövde, Posten har tagit emot försändelsen
8 jan kl 15:00
ICA Supermarket Hjo, Posten har tagit emot försändelse

Jag väntar med spänning på att mottagaren sprättar upp sitt brev och knallar iväg till OK/Q8 för att hämta sitt paket. Kan man inte få en liten film på när paketet öppnas också?

Storebror ser dej. Åtminstone ditt paket.