20081230

Förresten!

Julbocken är upphittad. Om det nu är den julbocken.

En stor julbock klädd i granris har i alla fall hittats i ett dike vid en skogsväg i Gustav Adolf - ett ställe ca 5 mil söderut från Hjo. En man som var ute och jagade hade siktat detta ovanliga djur, och hört av sig för ett par dagar sedan.

I vilket skick den är, förtäljer inte historien. Inte heller vem/vilka som kan ha dumpat den där och varför. Eftersom händelsen polisanmälts skall denna myndighet nu handlägga saken och förhoppningsvis kunna återbörda den till "bock-ansvarige" som är en mig närstående E.

Troligen blir det någon gång efter Tjugondedag Knut...

Vi får så länge glädjas åt att det har kommit upp en ny gran på torget, med en väldig fart, dagen före julafton. Visserligen betydligt mindre än sin föregångare och lätt tilltufsad, men ändå något som lyser i den mörka natten.

Om de ändå fanns...

Jag fick just ett mail med följande formulering:
... here comes your knight in shining armor which signals the end of your desperate efforts ...

Bring him on, säger jag bara! Jag vill ha en riddare i strålande rustning som tar tag i mina desperata ansträngningar att hitta ett tillsvidare-jobb! Tänk om det ändå fanns någon sådan!

Jag fick nämligen inte något i julklapp. Jag har väl inte varit tillräckligt snäll.

(Mailet visade sig gälla casino-spel på Internet, vilket jag inte har det ringaste intresse av. Inte heller kopior av dyrbara klockor, diverse stärkande mediciner eller koppleri-verksamhet. Varför kan man inte få något erbjudande som man verkligen vill ha någon gång?)

20081228

Söndagspromenad

I min iver att försöka läka det sista onda som biter sig fast i min rygg går jag ut och går en vinterpromenad i solen med M.

Fast det brinner i Skövde. Jag kan ju inte göra något åt det ändå.

Jag hade nästan glömt hur vackert det är när solen skiner. Och det var länge sedan jag gick så långt som upp längs Hjoåns dalgång.

Den nya lilla kameran är lätt att ha med. Den väger "ingenting". Men den kräver träning för att kunna hålla stilla, när man är van vid en stor och stadig systemkamera. Så här är lite träning som jag ägnat mig åt idag.








20081224

Julkalender del 24 - Julbadet

Med denna bild från en mörk och kulen morgon i Hjo önskar jag er alla en riktigt god jul!!!

(Nej - det blev inget julbad för min del idag. Vågar fortfarande inte för ryggens skull. Annars är det en väldigt trevlig tradition som vi tänker hålla fast vid så länge vi bor här och har "egen" strand!)

Nu måste jag sätta igång med maten!
Uppdatering: senare på dagen utförde även sonen T denna bragd. Då såg det ut så här!

20081223

Julkalender del 23 - Da'n före da'n

...och det är alltför mycket som inte är "färdigt". Jag julstressar inte speciellt mycket i vanliga fall heller, men i år har ryggen definitivt sagt ifrån när jag har satsat för hårt. Men idag är det några saker som faktiskt måste göras.

Den sista handen skall läggas i min godistillverkning, t ex. I år har jag gjort norra Europas mest välkokta kola, tror jag. Två gånger har jag skrapat ihop och kokat om den... Begriper inte detta, jag har gjort kola efter detta recept minst tio gånger och den blir alltid bra. Men i år ville den bara inte stelna, trots att den uppnått rätt temperatur. Till slut kokade jag upp den igen och gjorde "kulprov" varannan minut ungefär. Så nu har den rätt konsistens och "skall bara" slås in i papper. Jag har också gjort en "pralin" som skall doppas i mjölkchoklad.

Brödkakorna är inte bakade än. När jag har bloggat färdigt skall jag gå och sätta deg.

Så är det förstås maten som skall förberedas. Just nu står revbensspjällen i ugnen. Grynkorven skall kokas och skinkan skall griljeras, den är kokt och klar, och sedan får vi se om jag gör i ordning Janssons frestelse och rotfruktsgratäng också redan idag. Det brukar räcka med allt som bara skall skäras och läggas upp inför jullunchen. Det tar mer tid än man tror.

I kväll måste det vara klart. Då skall dottern F hämtas vid tåget i Skövde, och sedan är vi bortbjudna. Eller hembjudna, hur man nu ser det. Vi skall i alla fall till dottern R och fira "lill-julafton" tillsammans med fästmannen och hennes blivande svärföräldrar. Det blir trevligt. Vi har fått order om att vara hungriga när vi kommer, så det blir säkert något gott att äta.

Kanske blir det ytterligare något, i den här stilen:

20081222

Julkalender del 22 - julsabotörer

Det här avsnittet skulle man helst inte ha velat skriva. Tänk att det finns folk till allting!

Som traditionen bjuder har vi även i år haft en stor gran med ljus i uppsatt på Stora Torget. Detta är en tradition sedan jag vet inte hur många år, bra mycket fler än de närmare 30 som jag har bott i sen här sta'n är det i alla fall. Aldrig har det hänt något med den, mer än vid en storm för några år sedan (kan ha varit Gudrun) då toppen knäcktes och blev hängande på svaj.

För ett par år sedan tillkom en granrisklädd julbock i storlek 2,5 x 1,5 meter eller så, som ställts på ett lite tråkigt takutsprång på ett av husen vid torget. Bocken var sponrad av några företag m fl, svetsad av armeringsjärn och klädd av barn vid en av stadens skolor. Ljussatt även den.

I förra veckan försvann bocken, helt spårlöst. Inte ens kastad i ån var den (där kan man annars hitta en hel del, från cyklar till parkbänkar). Man undrar om någon privatperson stulit den för att ha den i trädgården - men det var den väl för stor till? Eller om någon grannkommun ville ha den på något liknande ställe - men då kunde de väl gjort en själva? Och till vilken glädje skulle en stulen julbock vara? Det bör ha varit tre-fyra personer som hjälpts åt också, för att få ner den tunga figuren. Och om de släppte den från taket - då borde den ha skadats i fallet. Alltså bör de haft någon hissanordning med sig också.

I går förmiddags när vi åkte förbi torget kom nästa julchock. Den stora granen låg ner på torget, med ljusslingan tänd och allting. Första tanken: men, så mycket har det väl inte blåst i natt? Men när vi tittade närmare syntes det att den var avsågad! Ett prydligt snitt med fällspår och allt, det tydde på att någon använt en riktig bågsåg eller möjligen timmersvans och att det inte var första gången vederbörande fällde träd. Granen var ju i alla fall ca 20-25 cm i diameter, så det måste ha tagit en stund. Det kan knappast ha varit ett vanligt "fyllestreck", för skulle man varit så full och gått hem och hämtat en såg först skulle man väl somnat där och struntat i att gå ut igen mitt i natten.

Till saken hör att det cirkulerar securitas-vakter ett par gånger per natt i stadskärnan, så folket måste ha passat på dem också, för att inte åka fast.

Så tråkigt när det blir så här! Några få personer förstör det som andra har försökt ordna för den allmänna trivseln - och hur kul är det för dem att ordna nytt igen, när detta är tacken? Och vilken signal sänder det till skolbarnen som klätt julbocken med möda och besvär? Dessutom kostar det faktiskt pengar att på nytt skaffa gran som skall ljussättas och resas med rätt maskiner, och om det skall tillverkas en ny bock, som inte heller flyger upp och monterar sig själv... och kommunens finanser känner vi alla till.

Är det någon form av protest eller markering, och i så fall mot vad? Är det inte i så fall effektivare att skriva insändare i tidningen?

Torget - utan gran

Taket - utan bock

20081221

Julkalender del 21 - Insamlingar

Alla Sveriges 90-konton trängs nu får att få uppmärksamhet. Och i dagens Godmorgon, världen i P1 fanns ett reportage om just detta, att vi vill själva kunna välja vilket ändamål våra välgörenhetspengar skall gå till. Reportaget hette Ge en get till jul.

Det finns ju massor av betrodda organisationer att välja på när man vill ge något, i stället för att köpa prylar till någon som har allt. En organisation med väldigt gott rykte är Erikshjälpen. På deras site kan man också ge pengar till något speciellt ändamål, skaffa fadderbarn, hitta närmaste second hand-butik mm.

Som av en händelse åker jag idag och hjälper till på ett litet hörn med två PR- och insamlingskonserter just för Erikshjälpen. M sitter nämligen med i styrelsen och de hade bestämt att åka på några konserter var. Och då följer jag ju med och gör en liten insats också. Delar ut lite tidningar och talonger för att bli "månadsgivare", t ex. På dagens konserter medverkar dessutom Roland Utbult, vår vän sedan ett antal år. Alltid kul att träffa och prata med honom, och så är det ju kul att höra honom sjunga också, förstås!

En konsert är avklarad, i Falköping, och nästa är i Skövde kl 17.00.

20081220

Julkalender del 20 - Julblommor

Julstjärnor

Azalea

Amaryllis


Chalanchoe och murgröna

Idag är det "stora lögaredagen" - tvättmaskinen går i ett... Och städning står på programmet.

Därför blir det en fotoblogg med några julblommor som jag har provfotograferat med "soft flash"-läget på min nya, kompakta digitalkamera. Vad de kan, de små rackarna! Fast lite kall ton tycker jag nog att det blev i färgerna. Får testa de andra lägena vid senare tillfälle!

20081219

Julkalender del 19 - Julavslutning

Idag har sonen T åkt iväg på sin allra sista julavslutning i skolan. Det är lite konstigt. Vi har haft julavslutningar i familjen i 20 år och nu är det slut.

Men han kanske fortsätter att studera, kanske någon invänder. Men på högskolan vet man ju hur det är. Alla går hem olika dagar, man har självstudier och på sin höjd går man ut och fikar med de närmaste kompisarna.

Annat var det för några år sedan. Här hade alla klasser till och med högstadiet avslutningar i kyrkan vid torget, och man kunde till och med få vara med och höra någon dotter spela något vackert. Nu är det avskaffat, bara upp till år 6 går barnen till kyrkan och högstadiet har någon sorts mega-konsert, typ melodifestival, i gymnastikhallen i stället. För att alla skall få plats på en gång, var ett argument, det kan jag köpa. Men "för att alla skall kunna vara med" är ett mer tveksamt argument.

Fortfarande är ju julen en av de största kristna högtiderna under året. Att fira julavslutning utan några kristna förtecken rimmar därför illa med skolans uppgift att vara kultur- och traditionsbärare. Genom alla tider har det funnits barn som inte deltagit i vissa evenemang av religiösa skäl. De kan väl fortsätta med det om det känns viktigt att markera. Men i så fall skulle de väl vara lediga hela december - med advents- och luciafirande osv.

Men fortfarande finns det också människor av olika religiös övertygelse som inte har det minsta emot att gå till en kristen kyrka för att hålla t ex avslutningar. Man tar helt enkelt seden dit man kommer. Man måste ju inte läsa med i böner, sjunga med i psalmer eller ens ta emot den välsignelse en präst nedkallar över samlingen. Ingen tvingar någon till en personlig tro. Sverige är ett "fritt land".

Man måste inte. Men man får.

20081218

Julkalender del 18 - Julstök...

Bilder från stök i mitt kök under några decemberveckor. Silverputs, tvätt och annat är inte dokumenterat...
Lussekatter och pepparkakor är ett måste.

Kola som väntar på att klippas i bitar och slås in.

Bruntes havreformar - jättegoda med grädde och sylt i.
Chokladbiscotti - några att äta och några att ge bort...

Och däremellan magläge med ryggböjningar samt promenader. Undrar jag om jag vågar ta juldoppet i Vättern på julafton?

20081217

Julkalender del 17 - julstädning

Enligt Kajsa Kavat i Astrid Lindgrens bok med samma namn är julstädning lika med att röra till allting så det blir så otrivsamt som möjligt, och därefter ställa allt i ordning igen. Hon hade svårt att förstå meningen med det, Kajsa.

Idag när vi städar lite då och då och hela tiden har nog inte julstädningen samma betydelse. Men vissa saker, som man inte gör så ofta, kan vara bra att göra just till jul, för att man skall veta att man har gjort det en gång om året. Putsa silver är t ex en sådan grej. Eller plocka ner och dammsuga/diska alla lampskärmar på en gång.

Jag skulle också gärna ha städat i frysen samt tvättat, lagat och strukit allt så att alla kläder etc är i ordning före helgen. Det är en gammal idé jag har, att en gång om året kunde det väl vara fint in i minsta vrårna...

I boken om Kajsa Kavat hade mormor brutit benet och ville därför ta det lite enklare. Nu är ju jag något rörligare, men min envisa rygg tvingar mig att begränsa mina tilltag. Och jag har ingen Kajsa att tillgå. Så jag gör en del av en uppgift, tar en paus med en halv annan uppgift, sedan är det dags för sjukgymnastik, fortsätter med uppgift 1 osv. Det får bli så. Det blir ju jul ändå, även om jag inte hinner färdigt. Det är ju bara jag själv som vet hur mycket jag har tänkt.

I går började jag ta tag i "laga"-högen. Hittade en kavaj tillhörande sonen T med en udda knapp och en borta. Alltså dags att dyka i knapp-burken för att spela "knapp-memory" - hitta två likadana knappar i lagom storlek och utförande och sy fast dem på plats.

Nu råkade jag få tag på en burk knappar som jag tog vara på då mamma flyttade från huset förra sommaren. DÄR fanns det grejor! Bland skosnören, reflexbrickor, bandstumpar mm hittade jag faktiskt två likadana knappar, som sedan syddes fast där de skulle. Men jag förlorade mig också en stund i det här fyndet ur samma burk:

De hundar som bar dessa märken på halsbanden bör ha varit Tilda och Mia, eller Botilda och Bella Mia, som de hette från kenneln där de föddes. Två Bostonterriers i en rad likadana som var min mammas ögonstenar under ganska många år, hela tiden två och två ... Dessa båda är sedan länge borta, liksom deras likar - den sista hunden avlivades under första hälften av 1980-talet - men bara åsynen av dessa skattemärken får mig att minnas personligheterna i varje hund. Uttrycket "själlösa djur" tror jag är påhittat av någon som inte har haft djur själv!

Detta är en lånad Bostonterrier från "nätet", alltså inte en av våra!

20081216

Julkalender del 16 - Nyårsplanering

Läste just via en länk på en blogg att Ica Maxi skall sluta sälja fyrverkeripjäser. Dels med tanke på vettskrämda husdjur, dels för miljöns skull.

Det här var ju inte en dag för tidigt! Hoppas att fler följer exemplet! Jag har själv väldigt svårt för oorganiserat smällande på bl a nyårsafton. Folk som inte brukar hålla på med sådant och som gärna har styrkt sig med lite innanför västen skall ge sig ut och fyra av livsfarliga pjäser hej vilt. Gärna i tätbebyggt område.

För mig fick det gärna komma ett förbud mot fyrverkerier för privatpersoner. Någon förening (scouterna? Hemvärnet?) i varje kommun kunde väl organisera ett högst tio minuter långt fyrverkeri på central plats, så var det klart sedan. De som ansvarade skulle självklart utbildas i konsten samt i brandsläckning och allmänna säkerhetsregler osv. Det är ju ett antal människor som skjuter av sig fingrar och ögon varje år också.

Den som tycker det är jättekul att "panga" kunde ju gå med i den föreningen då. Tänk, vilket uppsving för föreningslivet!

20081215

Julkalender del 15 - Jullimpor och minnen

Idag är det en stor deg som skall bli 8 st skållade råglimpor. Nu var det länge sedan jag bakade matbröd, och till jul skall det ju mer än någonsin vara hembakt! Just i skrivande stund står degen på jäsning.

Jag tänker också baka rågsiktskakor före jul. Det var en specialare som min faster gjorde, med ett par rivna eller mosade kokta potatisar i. Brödkakorna blir lite saftigare och liksom lite "sega" av det, jättegott! Min "mormor Elin" bakade något som heter Kyrkefallapojkar, ett slags hårda vetekringlor i en speciell, oval form som egentligen var mer roliga än goda att äta. Fast dem gjorde hon lite då och då under året. Men struvorna till jul minns jag bara att mamma gjorde själv någon enstaka gång. De är ju så pilliga och dessutom riskabla med frityr och allt. Därför har den traditionen fått stå tillbaka, men någon gång skall jag nog ge mig på det igen!

Advents- och jultid med alla traditioner och prydnader som tas fram och dammas av är en tid då man tänker speciellt mycket på hur det var när man var liten, och på människor i ens närhet som inte fins längre. Och på de som inte orkar på samma sätt längre. Doftminnen kan drabba med oanad kraft, liksom åsynen av någon fånig, trasig liten grej man hittar i en låda. Och några toner från en melodi som man sällan hör kan sätta en klump i den mest förhärdade hals...

Ibland kan minnen och traditioner skapa massor av stress. Ett bra recept i det läget är att försöka skala bort det som gå att minska ner på, och sedan göra allt annat långsamt. Konstigt nog går det ofta fortare då!

20081214

Julkalender del 14 - Julkonserter

Vi tänder det tredje ljuset och det fantastiska Narnia-landskapet har under natten förvandlats till ett isfläckigt slafs. Hela natten har det blåst milda vindar och Vättern har förvandlats till ett rytande stålgrått hav. Kanske för att det här inte ÄR Narnia - landet där det alltid är vinter men aldrig blir jul - utan för att det faktiskt blir jul om tio dagar.


Idag sänder jag också en tanke till "mormor Elin" som egentligen var mormors mor, och en viktig del av min barndom. Hon skulle ha fyllt 119 år idag. När jag var liten brukade vi barnbarnsbarn gå och "lussa" för henne på födelsedagen. Hon fick förstås också något paket, men lade det alltid åt sidan för att öppna det efteråt, när vi hade gått. Kanske för att dra ut på nöjet litegrann, men jag minns att jag alltid blev lika besviken - man ville ju se vad hon tyckte om det där man hade valt ut och köpt, eller kanske gjort själv åt henne. Att ge är ju lika roligt som att få.

Så vad händer då idag, 14/12 2008? Jo, om en stund bär det iväg till Skultorp av alla ställen, för att äta "julbord" #3 i år. Denna gång med delar av släkten. (Har du inte ledsnat på julbord, se det här igen!)

Framåt kvällen blir det jobb - det sista för den här gången på Kulturskolan, vad det verkar. I alla fall före jul. Det är den årliga julkonserten Julton i Hjo Kyrka där hela Kulturskolan tillsammans gör ett program med julmusik. De flesta konstellationer medverkar, plus några solister på sång och instrument. Min insats blir att försöka hålla ihop Mellanstadiekören (9-11-åringar) och Grönköpingskören (6-9-åringar) och få dem att framföra de tre resp två sånger vi har övat. Spänningsmomentet ligger främst i den nya miljön - en jättestor lokal med massor av akustik och ny kompgrupp bestående av några av de andra lärarna. Och så publik, förstås. Meningen är att jag skall vara någon sorts trygg punkt och finnas framför, så de ser mig, mellan dem och alla människor och fotoblixtar. Sångerna kan de framlänges och baklänges, det vet jag. Vi hade ju en liten "soundcheck" på plats i torsdags, men p g a ungarnas andra vardagsaktiviteter var bara ca hälften av dem närvarande... Men det blir det det blir, det går inte att förbereda mer i detta läget i alla fall. Och jag tror att det blir bra!

En annan konsert, desto mer förberedd och med all säkerhet helt perfekt är den här.
Länge funderade jag på om det skulle fungerat att komma iväg på den. Provlyssna lite, så fattar du! Men i år går det bara inte.

20081213

Julkalender del 13 - julhandel (och lite lucia)

Idag lördag har M och jag försökt springa runt i Skövde och hitta några av de julklappar som vi tänkt köpa åt barnen och varandra. Dessutom passade vi på att handla maten lite billigare på Willys. När vi ändå åker in handlar vi där IBLAND, annars brukar vi försöka värna om butikerna här och handla på hemmaplan, men när man kan spara 500-600 kr på ett enda köp så är det väldigt frestande. Men vi åker aldrig enbart för att handla mat.

Vi hittade en del av det vi skulle köpa, visst. Och jag gjorde damen i en skoaffär glad för ett alldeles gratis julklappsrim ("fryser du om tära, ta på dej dom hära!" - det tyckte hon var jätteroligt...) Men när vi skulle besöka Skövdes enligt reklamen nyaste och största "mediakändis" så var det stopp. Det var helt enkelt FÖR stort. M blev helt nojig och ville helst gå ut med en gång, så vi tittade bara jättefort och bestämde att vi måste åka in en vardag i stället. 48 000 olika artiklar och nästan lika mycket folk inne samtidigt - det behövs en viss tillvänjning för det.

Dottern R var också inne i Skövde med E och skulle också kolla på julklappar, så vi tog en matbit tillsammans. Det var desto trevligare. Sedan tittade vi lite till i affärerna inne i centrum och handlade ett par saker innan vi åkte hem.

Nu när all mat är upplockad och instuvad i kyl, frys och skafferi skall jag samla ihop mig och skriva några jobbansökningar till. Därefter skall vi göra lite julgodis framåt kvällen.

Fast en enda Lucia måste väl ändå få vara med idag? En sista för den här julkalendern! Det är grannkommunen, Karlsborgs, Lucia, som råkar vara ingen mindre än sonen T's tjej lilla I, som vann omröstningen mot fyra andra vackra medtävlare. (Troligen vann hon delvis tack vare T's idoga kampanj, han tjatade på alla som hade tidningen SLA och därmed röstsedlar att de skulle rösta på henne, och till de som inte hade röstsedlar klippte han ut i tidningen hos de som hade någon över...) Klippet är från reportaget om kröningen i söndags.

Fast vid det här laget har hon redan lussat färdigt. Så vi får väl se om "di onga" vill komma och hjälpa till att slå in kola framåt kvällen.

20081212

Julkalender del 12 - lussemorgon

En dag i förväg firades Lucia för skolorna i Hjo eftersom det ju är lördag i morgon. Jag inkallades extra som fotograf åt Kulturskolan till Hjo kyrka. Det är jättesvårt att ta bilder när det är så mörkt, man måste ha lång slutartid, alltså stor risk för skakningar. Och motivet rör ju på sig. Egentligen skulle jag väl haft med ett stativ, men då jag kom direkt från sjukgymnasten hann jag inte springa in hemma och hämta det. Så det fick bli stöd av diverse räcken och väggar.

Några bilder fick jag till i alla fall. Här är ett par smakprov.





Runt torget och längs alla utfarter från stadskärnan lyste marschaller på morgonen. Det gjorde sig väldigt effektfullt mot snön. De lär ha varit tända redan vid 6-tiden.



Refugerna längs Bangatan med marschaller - i fonden Hjo Kyrka - och snöklädda träd vid Hjo-ån


Undrar ni förresten hur det blev med min bandklädda balkongdekoration? Jo, jag hann precis få till det i förrgår kväll innan det började ta i med snön, så nu ser det ut så här. Och mer snö kommer just nu!

20081211

Julkalender del 11 - Julmaten

I skrivande stund pågår radionprogrammet "Meny" i P1 i bakgrunden. Som väntat handlar det denna lussevecka mycket om traditionell mat för säsongen. Detta uppblandat med nya rön om hälsa och miljö. Även vi som hållit på och lagat mat i några decennier lär oss alltid något nytt.

Tänk om alla människor, särskilt de som tror att de inte kan laga mat, lyssnade på sådana här program! På ett lättsamt sätt lär man sig hela tiden mer om hur man hanterar olika råvaror och får nya tips och idéer samtidigt som det är ren uppfostran i vissa avseenden. T ex "köp inte mer mat än det som beräknas gå åt" - ett av våra stora klimatproblem är ju att vi i västvärlden kastar bort så mycket mat så att det blir en massa extra växthuseffekt helt i onödan.

Jag tycker inte att jag är lastgammal, men jag tillhör tydligen en utdöende art som alltid tyckt att det naturliga är att försöka laga maten från grunden så mycket det går. Alltså inte köpa hel- och halvfabrikat, om det inte är jättebråttom eller kris på något sätt. Och köpa frukt och grönsaker efter närhet och säsong. Varför måste vi äta färska tomater och gurka så här års, när det finns vitkål, morötter och kålrot? Skiva ett Ingrid Marie-äpple på ostmackan, det är jättegott! Och ät hela apelsiner från Spanien - nyttigare än att blanda juice från koncentrat ur en kartong.

Dock är jag inte militant på något vis, jag köper ofta färdigt bröd, frysta styckade kycklingdelar och burktomater, samt använder då och då en buljongtärning för att sätta lite mer smak på såsen. Men färdig soppa köper jag i princip aldrig. Det är ju nästan snabbmat ändå - i alla fall vissa sorter - och kostar nästan ingenting om man gör den av grönsaker och rotfrukter efter säsong.

Under senare år verkar fler ha fått upp ögonen för det här med konstiga och onödiga tillsatser och utdrygningsmedel i mat. Läs t ex Den hemlige kocken och uppföljaren Äkta vara, som kom alldeles nyligen. Man lär sig att titta på innehållsförteckningen - och lägga tillbaka!

Häromdagen skulle jag t ex köpa skivbar leverpastej av ett av de mer kända svenska märkena. Det visade sig att den nu fanns i flera varianter, från original och med gurka i till olika fetthalter. Det nyaste, vad jag sett, var den som hette "mini" och nästan inte innehöll något fett alls. Vad innehåller den då, undrar vän av ordning. Jo, bland vanliga ingredienser som lever (ca en fjärdedel) och lite annat hittade jag BAMBUFIBRER och CITRUSFIBRER någonstans i mitten av uppräkningen ... Jaja, fibrer är ju bra, men bambufibrer - det gör man ju garn av? Och så druvsocker och en del E-numrerade saker. Nä, då tar jag hellre "original" - lite fetare men färre ingredienser - och skär tunnare skivor!

20081210

Julkalender del 10 - Nu tändas tusen juleljus

Vi har en tjusig "paradbalkong" på det gamla trähus där vi bor, och där vill jag ha en stilenlig juldekoration. Den syns ju på mint 150 meters håll när man passerar utanför, på Hamngatan. För några år sedan var jag med maken M och hans arbetskamrater på Ronnum i Vänersborg, där de då serverade julbord. Där hade de gjort ett pampigt arrangemang av granris, som liksom vällde ut över balkongräcket. Mycket fint!


Eftersom vi har obegränsad tillgång till granris gjorde jag något liknande första julen vi bodde här. Jag åkte upp till skogen och packade in så mycket ris som bara gick att trycka in i en Renault Laguna, körde hem detta, lastade det i en pressenning och hissade upp det utevägen till balkongen - för jag ville ju inte ha hela hemmet fullt med "skogsbôs" (bôs= skräp, för eventuella läsare som inte är från Skaraborg). Jag lyckades arrangera och binda fast det hela, krönt av en ljusslinga och fick till en liknande effekt som den jag mindes från Ronnum. Men det var ganska mycket jobb med det.


Året därpå gjorde jag därför ett något mindre arrangemang, men fortfarande med känslan av att det "vällde" ut granris. Då fick jag till det ganska lagom ändå.


I år, däremot, när inget är som vanligt på grund av min knasiga rygg som bara strular med mig, hämtade vi ris samtidigt som vi hämtade julgranarna i lördags. Alltså, M fick samla ihop riset också, medan jag eldade i stugan och plockade fram fika. Jag såg inte hur mycket ris det var förrän vi kom hem. Eller, hur lite ris det var. För det är ungefär en tredjedel så mycket som det skulle ha varit.


Samtidigt var det kanske bra, för när jag hade arrangerat och bundit fast detta ris, var jag precis slut, trots försiktiga och mjuka rörelser som i allt jag gör nu för tiden. Men i mina självkritska ögon ser det bra tanigt ut. Åtminstone i dagsljus.


Så nu återstår att ta fram kreativiteten och få till något vettigt av även denna situation. Kom på att man kan vira upp riset i stället och linda röda band omkring, så det blir en gigantisk girlang i stället för "vällande ris". Och låtsas att det är en variation. Så nu har jag skaffat band.

Sista steget - att se till att få upp dem också... det blir dagens projekt. Nobeldag och allt.

I mörker är det helt OK...

20081209

Julkalender del 9 - Så mörk är natten


I går kväll var det genrep för Hjo Lucia. Precis lika rörigt och stirrigt som det ser ut på bilden, och precis lika rörigt och stirrigt som ett genrep skall vara. Vissa sånger låter fantastiskt vackert, medan andra fortfarande slirar lite lätt i stämmorna - men allt kommer att sätta sig under natten, man vet ju det.

I kväll blir det offentlig kröning av Lucia. Jag är inte alls så involverad som jag varit vid tidigare tillfällen då jag varit involverad. Min roll har skiftat genom de senaste dryga 10 åren, från att ha varit ensam ansvarig för kören till, som nu, vara "stand by" ifall ordinarie ledare får dysenteri, kolera eller vinterkräksjukan. Det enda engagemang som jag är inbokad på är Fridene-Blikstorps Samhällsförenings fest på torsdag kväll. Då är det ingen otäck sjukdom som grasserar utan bara en krock med ett annat genrep för nästa evenemang - Julton - konsert med hela Kulturskolan på söndag kväll.
Den färdigrepade lucian för två år sedan.

20081208

Julkalender del 8 - Julbaket

Ett av mina absoluta måsten i adventstid: datumljuset. Det har hängt med i alla, alla år! Notera även julveporna i bakgrunden.

Jag har inte alls kommit igång med några julförberedelser i år, känner jag. Ja, vi har ju fått fram adventsprylarna och så, men baka och laga mat för frysen har jag inte ens börjat tänka på. (Den här ryggen som jag går och dras med suger ut så mycket energi jag har. Även om den är mycket, mycket bättre!)

Men rätt som det är kommer jag väl igång. Och hur lite man än bakar, så blir det ju jul i alla fall. Jag har ingen prestationsångest.

Alla har säkert sina favoritrecept som man följer till jul. Lussekatter, pepparkaka och fruktkaka är väl ingen idé att tipsa om här. Men en liten nymodighet, kanske?

För någon vecka sedan hade vi besök av en liten ägg-allergiker, och då hittade jag på dessa muffins! De känns till och med ganska nyttiga... Satsen ger ca 24 st. (De går även att äta om man inte är allergisk!)

400-500 g grovrivna morötter

150 g matfett

1,5 dl strösocker

6 dl vetemjöl

4 tsk bakpulver

1,5 dl mjölk och grädde blandat

(Smaktillsats: rivet skal av en apelsin eller citron, ger lite sting åt en i övrigt "snäll" smak)

Rör matfett och socker, tillsätt morötter, ev smaktillsatsen, mjöl/bakpulver blandat och sist vätskan. (Det blir en ganska fast smet). Fördela i muffinsformar och grädda i ca 225 graders ugnsvärme i ca 15 min eller tills de får lite färg.


Skall det vara extra festligt kan man breda på en topping, t ex denna som jag lånat från en annan kaka: mixa 1 burk Kesella gourmet (eller philadelphiaost), 3/4 dl socker, 1 tsk vaniljsocker och samma smaktillsats som den man hade i kakan + några droppar pressad saft från frukten.

PS
Den som vill ha ett riktigt traditionellt julrecept kan kika in här. Återigen är det mitt lilla "hemmansägande" som spökar.

20081207

Julkalender del 7 - julväder

Här i Sverige vill vi ju gärna att vädret runt jul skall vara jullikt - alltså snö och is så långt ögat når. Vill vi inte det åker vi til Thailand.

Vi vill definitivt inte att det skall vara grått, dimmigt och slaskigt. Som nu.

I gårdagens inslag såg ni att vi åtminstone hade snö på vår blivande julgran när vi hämtade den, och att jag fick tända ljus i en snölykta (vilket jag tycker är livsnödvändigt så fort det kommer tillräckligt mycket snö för att göra en sådan).

Och det var lite is på trädgårdsdammen vid stugan, även om jag nog inte hade velat pröva att ställa mig på den, och dammen är så liten så man får inte ens plats att göra en liten piruett.

Det är flera år sedan jag åkte skridskor vid det här laget. Ändå är det den vintersport som jag helst har ägnat mig åt genom åren. Jag äger t o m ett par långfärds-, men ändå har det inte blivit av på senare tid. Jag skall inte heller skylla på att jag har haft lite jox med ena knät att ta hänsyn till, för det räcker att åtgärda det med ett stödförband. Men nu det här med diskförskjutning i ryggen som har hållit på i nästan 9 veckor nu, och ändå inte är riktigt borta... Nu VILL jag verkligen åka skridskor och det SNART!

Sådana här tidningsartiklar gör mig ännu mer sugen! Konstfrysning av en bana i Hjo är nog en utopi i dagsläget... Här har kommunen inte längre råd att hålla banor spolade ens om det är många minusgrader i veckor i sträck!

20081206

Julkalender del 6 - julgranen

För att granen skall kunna stå så grann i stugan så måste man ju se till att skaffa en. Vi har ju förmånen att äga en liten skogsplätt med en ännu mindre stuga på, där det även finns ett antal granar till husbehov. Dit begav vi oss idag för att traditionsenligt plocka oss en lämplig gran.

Sedan ganska många år har vi en tradition att hämta gran tillsammans med kompisarna I och K, och valda delar av deras familj. I år deltog deras dotter J, samt deras gäster från Manchester* - K's chef, as a matter of fact. Han och familjen (fru och två små barn) var här för att träffa den svenska säljkåren, vilket klarades av i går. Familjen stannade ett par dagar till bara för att "socialize" lite. Och så fick de uppleva SNÖ! Vi var lika förvånade som de, faktiskt, när det blev mer och mer snö ju längre ut i skogen vi kom. Uppe på berget var det ca 1,5 dm - trots plusgrader. Och tunga drivor på de stora granarna. Här i Hjo finns det inget!

Engelsmän siktas på Sydbillingen!

"Chefen", alltså pappan i den engelska familjen, kunde inte påminna sig att han sett så mycket snö på en gång förut, inte hemma i England i alla fall. Barnen var saliga - och ganska fort genomblöta... Varm choklad inne vid brasan i pyttestugan var inte fel!

Sonen T med snögubbe (och mössa från 1975)

De fick hjälp av sonen T och hans tjej lilla I att bygga snögubbar, och lilla I byggde också snabbt och flinkt upp en snölykta som jag genast och oombedd satte ljus i - vilket var ytterligare en kulturkrock för de stackars utlänningarna. Nu har de mycket att berätta när de kommer hem!

Lilla I's fina snölykta


Som jag redan varit inne på i den här julkalender-bloggen så har vi i år även fått nöjet att få skänka bort en stor gran. Den hämtades också idag och placerades på sin plats vid kyrkan. Den prydde verkligen sin plats!

Hembygdsföreningens fådda julgran på sin plats vid kyrkan, som är alldeles till vänster utanför bild.

*ursäkta, men låter inte det som en alldeles utmärkt TV-programidé? "Gäster från Manchester"... Som hämtat ur "En himla många program"!

20081205

Julkalender del 5 - önskningar

Ett konkret problem för många just nu är att man blir av med jobben. Eller ATT MAN ALDRIG FÅR IN FOTEN PÅ NÅGOT!!!! Om folk visste hur jobbigt det är att uppehålla motivationen att fortsätta söka, och att ständigt få höra "Du skall få se att rätt som det är så ordnar det sig!"/"Det där jobbet var nog inte rätt för dig"/"Konstigt att du inte får något, du som är så bra på så mycket"/"Det där jobbet kunde du nog göra mycket bättre än den som har det nu!"/"Kan du inte öppna affär eller nå't?"/"Varför är du inte kvar där? Jaså, var det ett vikariat?"

Och som Lottie Knutsson sa i en intervju i en av våra helgtidningar (ligger inte ute på nätet än, tydligen): "Det är viktigt att ha en stark yrkesidentitet!" Ja, jag har en jättestark yrkesidentitet - men inget fast jobb.

Jag vet att jag har det relativt bra ändå, vi har ett jobb i hushållet och jag har mitt företag där jag försöker dra in en eller annan krona då och då. Jag betalar i alla fall in lite skatt till "det allmänna", och tar inte ut varken bidrag eller a-kassa. Fast jag hade ju redan vid starten tänkt ha företaget som bisyssla och ha ett jobb med arbetskamrater, kaffeautomat och skrivbord som huvudsyssla. För jag är ingen driven företagare i meningen säljare av mig själv och mina företräden. Trots att jag är bra på det jag gör.

Just nu är det högaktuellt för många att skriva önskelistor eller på andra mer subtila sätt tala om vad man skulle vilja ha i paketet på julafton.

Men jag kan inte komma på en enda pinal som jag verkligen behöver. Jag stämmer in i Mariah Carey's ylande (ursäkta, "whale"-ande menar jag förstås...) i låten All I want for Christmas:

I don't want a lot for Christmas. There is just one thing I need.

I don't care about the presents underneath the christmas tree.

I don't need to hang my stocking there upon the fireplace.

Santa Claus won't make me happy with a toy on Christmas day - - -

I won't ask for much this Christmas. I won't even ask for snow.

I'm just gonna keep on waiting - - - etcetera, etcetera.





...fast allt jag vill ha i julklapp är inte DIG utan - ett enda litet skruttigt, halvtråkigt jobb...

... och så kanske jag kan tänka mig en snygg ryggsäck, som kunde bidra till att den här diskförträngningen drar sig tillbaka någon gång...

Denna lilla film kan få illustrera dagens problem. Eller ett av dagens kommunikationsproblem, om man så vill.

20081204

Julkalender del 4 - en "modeblogg"

Varje år kommer det så säkert som amen i kyrkan en massa reklam till jul. I postlådan i form av färgglada utskick och på TV i form av små filmer. Köp köp köp: mat och prylar, ju mer dess bättre! Skäm bort dina "nära och kära", hur skall de veta att du älskar dem om du inte ger dem julklappar för minst 5000:- var...

Ja, jag vet att vi måste konsumera allihopa för att få hjulen att snurra men ibland blir det bara för mycket! Och jag vet att det inte är lätt att hitta på nya idéer för att locka folk till att handla, men får man ta till vilka knep som helst?

Ett par exempel som jag har mycket svårt för: Lindex har spottat upp sig med en kampanj om en "snökula" som inte lämnar något övrigt att önska. I alla fall inte för den som gillar en skrämmande kvinnosyn. Jag vågar inte ens påstå att det är en gammaldags kvinnosyn, för det man kan tolka in i det här bildspråket är nog tyvärr aktuellt genom alla tider. Skall vi kvinnor identifiera oss med dessa spröda, docklika varelser som vill vara instängda i glaskulor, tittande ut med stora förvånade ögon, iklädda fina underkläder och bli snöade på medan vi häver oss baklänges i en sensuell pose på en röd, sammetsklädd divan? Med någon sorts opera/operettmusik i bakgrunden? Ursäkta? De flesta kunder jag har sett inne på Lindex (inkl mig själv) ser inte ut så. Har de gjort någon målgruppsanalys?

En annan kampanj som retar mig till vansinne varje gång den visas är den som Brothers/Sisters kör på alla reklamkanaler på TV. Inte sällan visas Brothers först och Sisters direkt efter. Alltså; männen i en tuff miljö som hämtad ur en agentfilm typ James Bond, spännande musik, tät stämning. Bländvita skjortor, slipsar, kavajer. Direkt efter kommer tjejerna åmande sig till en barnslig "ooh-oh-oh"-trudelutt som även ligger i introt på den här länkade hemsidan. Man ser inte ens vad de har på sig. Jamen jag menar bara VAD ÄR DETTA!!! Vad hände med Kvinnoåret 1975?

Under många år stod H&M för årets "nakenchock" på affischpelare och i helsidesannonser. I år ser deras kampanj för Holiday 2008 ut så här. En massa paket som spelar huvudrollen, alltså, och riktigt påklädda modeller. En snygg och genomförd kampanj som ingen kan missförstå. Jämför också Gina Tricot-tjejen som visserligen är överjordiskt vacker, smal, kvinnlig osv, men uppträder som att hon trivs med sig själv i dessa kläder och har dem inte på sig för att visa upp sig i första hand.
Nu menar jag inte att alla skall och måste se ut så här. Eller så här. Vi lever ju ändå i ett fritt land. Jag önskar bara att både de som gör reklamen, den som köper och den som bär plaggen (om det nu i jultider inte är samma person) förstår vad som signaleras. För det är inte självklart.

20081203

Julkalender del 3 - julbord

I kväll kommer jag att avnjuta det första julbordet för säsongen.

Helt osökt rinner då denna gamla sketch mig i hågen.

Titta och njut!


20081202

Julkalender del 2 - professionell julmusik

I går kväll tittade jag på delar av "Jul med Sanna, Shirley och Sonja" på TV4. (Du som missade det kan se ett smakprov här.)

Delar av, därför att andra delar av familjen inte ville se utan kom och slog över till annan kanal, tills jag gick iväg och satte mig i ett annat hörn av lägenheten där jag hade en TV för mig själv. Hur gjorde man innan man hade mer än en TV i hushållet?

I alla fall, den här nya julcd-n och konstellationen "tre redan kända artister" samt den hype som framför allt TV4 byggt upp hade gjort även mig något tveksam till upplägget. Därför ville jag se själv innan jag helt dömde ut dessa ambitiösa tjejer och deras lika ambitiösa marknadsförare. Dessutom håller jag ju sedan decennier på med musik och sång på fritiden, och just nu även som avlönad sysselsättning, så det kan vara kul att följa vad som händer i branschen och få lite ny input.

Förväntningarna på vacker, klassisk och framför allt musikaliskt ofelbar julmusik infriades, måste jag erkänna. Inspelningen med publik var ett plus - de flesta artister kommer bättre till sin rätt när de interagerar med fler än de som är involverade i framförandet, även om de har hur kul som helst tillsammans på scen eller i studion. Stämsången och arrangemangen var vackra, säkra och fräscha, och de nyskrivna sångerna passade artisterna bra. Däremot har jag lite svårt för "whaleing" (hur stavas det?) när det kommer in och skall krydda varenda låt, från de moderna där det passar ( t ex All I want for Christmas) till de riktiga klassikerna (t ex Oh, night divine). Olika sånger kräver olika uttryck, och i vissa sånger är det de helt "raka" tonerna som vinner i längden. Och jag tror faktiskt att Sanna kan sjunga på fler sätt än det som passar så bra till "Empty rooms"...

Tyvärr blir det lätt lite för mycket när man klipper in samtal med artisterna mellan julsångerna, där de dels berättar om hur fantastiskt idylliska jular de firar hemma tillsammans med hela den stora familjen och släkten och hur skojigt det är (?) när Sannas pappa sjunger O helga natt, eller hur viktigt det är att Shirley får tid för dem hon älskar mest och hur viktig högtiden är för Sonjas troende släkt. Dessutom står det en upp i halsen att höra hur kul de här tre har tillsammans när de jobbar och vilken "härligt galen" humor de har, och när de börjar prata om varandra som "den roligaste människa jag har träffat", då börjar man undra lite om vem de försöker övertyga... Det är möjligt att vartenda ord är sant, men det känns ganka internt, som en förening för inbördes beundran.

Jag hade tyckt bättre om att höra samtal som handlade mer om sångernas tillkomst, mer om hur låtarna valts och satts ihop till cd och show, korta glimtar från inspelningen (vem hade gjort alla de vackra kläderna? hur jobbar teknikerna/ljussättarna? koreografi?) och mer allmänt och kort om jultraditioner, klassiska favoriter och förhoppningar inför julen. Det är en svår balansgång, men ett något mer professionellt anslag även i dessa delar av programmet hade passat bättre ihop med det professionella framförandet av sång och musik.

Om jag skulle köpa ytterligare en julskiva till samlingen så skulle den här ligga bra till, just på grund av den höga musikaliska kvaliteten. Men ändå - hur många julskivor kan man hinna spela under en jul? Jag hör inte till dem som börjar spela julmusik hemma nu och håller på till tjugondedag Knut!

(Mitt senaste tillskott på hyllan för julmusik var Manhattan Transfer's, som kom härom året, andra favoriter är "En Riktig Jul" med The Real Group, Tommy Körbergs "Julen är här" och Dolly Parton/Kenny Rogers "Once upon a Christmas")

20081201

Julkalender del 1

Jag ser att det grasserar en del julkalendrar bland mina medbloggare i dessa tider.

Då kan jag ju inte vara sämre, utan jag måste ju hänga på denna trend. Särskilt eftersom radio- och TV-kalendern sägs innehålla extremt lite "julkänsla" (vad nu det är) i år.

I del 1, alltså idag, berättar jag om att Hjo Kulturskola har Adventscafé i kväll. Vi håller till på det "kultiga" medborgarhuset Park, där de små och något större eleverna framträder med sina instrument eller sång efter förmåga. Föräldrar serverar fika till andra föräldrar, lotter säljs och vinster skänks av andra föräldrar (eller om det nu är samma föräldrar som betalar för sina egna skänkta bullar...) Det blir en utställning med bildgruppens alster och en hel del julmys!

Bonus: Jag har just gjort dagens goda gärning! En man från Häggums hembygdsförening ringde och frågade om jag ville skänka en gran att sätta upp vid "kyrkan mitt i byn" - det var tydligen en tradition sedan 50-60 år att markägarna gjorde detta, och nu var det vår tur. De hade varit ute och spanat in en lämplig gran på vår mark, som stod lättillgängligt och bra. Som tack får vi vårt namn på hemsidan. Vilken ära!!! Och vi behöver inte ens ta ner den och forsla dit den...