20150531

På "hemmet". Del 92/100

Det finns inte många likheter mellan det äldreboende där min mamma bor och fattigstugan i Emil i Lönneberga.

Mamma och hennes medboende har det fantastiskt bra efter omständigheterna. Tillräckligt med mat och personal som bryr sig om dem. Till och med en tårtbit emellanåt.

Men en sak är sig likt. Om man tar dit ett litet änglalikt barn med stora runda ögon, så blir de så glada allihopa. Det händer uppenbarligen inte så ofta att folk gör det. Lite avundsjuka blir de allt, de andra, när barnet försvinner in på just SIN gammelmormors rum...

20150530

På gång. Del 91/100

Då kan vi börja räkna ner - bara 10 dagar kvar på Blogg 100-utmaningen. Även i år hänger jag i till slutet och föresätter mig att blogga lite mer under resten av året också. Något jag hittills inte har lyckats hålla, men ändå. Det kanske blir annat i år.

Jag har ju visat er lite bilder på vårt hus som håller på och målas om just nu. Idag var vi ute på en kort promenad och inspekterade lite annat som pågår nära oss.

Inte så lite heller. För i vår renoveras den norra piren i hamnen, väldigt grundligt. Hamnen byggdes i mitten av 1850-talet, som en följd av att Göta Kanal (invigd 1832) forslat in större fartyg i Vättern än vad som tidigare varit möjligt. Visserligen går ju kanalen i Karlsborg, ca 4 mil norrut, men det medförde att alla hamnar i Vättern fick ett uppsving.

Den tidigare hamnen låg faktiskt precis nedanför vårt hus och fanns där i flera hundra år. Idag finns det bara en stock kvar av den. Stocken ligger upplagd vid parkeringen bredvid den nya hamnen. Den är från 1610 och kallades Hertig Johans brygga. (Förmodligen samma hertig som hängde i Skövde och gav namn åt en gata och ett torg.)

Den "moderna" hamnen har förstås renoverats flera gånger. På 1930-talet ersattes fyrarnas gasljus med el, och för bara några år sedan gjordes hela hamnklacken om, eftersom den höll på att vittra sönder och kana ut i sjön.

Nu är det alltså bara södra piren kvar så är hela hamnen klar. Det kommer att bli jättefint, och inte minst många nya småbåtplatser, som det har varit brist på länge.

20150529

Avklätt. Del 90/100

Nu har de plockat ner byggställningarna som i flera veckor har täckt hela framsidan av huset där vi bor. Utanpå ställningarna var det en tunn grön duk, förmodligen nog för att skydda mot regn, men tillräckligt tunn för att släppa igenom ljus.

Inte allt ljus, dock. Eftersom detta även har täckt våra fönster har vi gått i ett grönt dunkel härinne. Växter och nya små fröplantor har inte mått så bra. 

Och det har varit bökigt att inte kunna använda framdörren. Även om vi har en fullt fungerande köksingång. Det är inte en väg där man tar in gäster precis.

Nu börjar vi se slutet på den här ommålningen. Någon vecka till kanske. Men fint blir det.

Trött, tröttare... Del 89/100

Idag träffade jag en vän. Hon sa att det är väldigt sällan hon tittar in på Facebook, men hon uppdaterar åt jobbet och måste ju ibland, då. 

Nu hade hon varit inne och kikat för nån vecka sedan och sett min uppdatering om att jag lyckats köra i sex minuter på cross-trainern. Hon hade blivit så glad. Hur länge orkar jag nu, undrade hon. Ja, sist gjorde jag 20 minuter, men det blir ju inte varje dag.

Det tyckte hon var väldigt roligt att höra. Att det går framåt och jag orkar mer och mer.

Ja, det gör jag nog. Men fortfarande orkar jag väldigt lite innan jag stupar. Igår t ex planterade jag några blomlådor, inget tungt alls. Sen blir jag alldeles matt.

Men det är ju roligt att kunna glädja en medmänniska.

20150527

Om sportjournalister. Del 88/100

Vad är det som gör att sportjournalister - både reportrar och kommentatorer - håller ett sådant röstläge så det låter som de ska spricka? Får de lära sig det i skolan?

Det gäller både kvinnor och män. De liksom höjer rösten och pratar lite fortare och lite högre än alla andra, som jobbar med andra nyheter. Lite som FilipochFredrik.

Är man helt ointresserad av sport (som jag) så inte blir man mer intresserad. Snarare tvärtom.

20150526

Rullar hem. Del 87/100

Ikväll hade vi avslutning med kören. Grillning av medhavd produkt och så knytkalas av tillbehör plus efterrätter.

Man kunde ju räkna ut hur det skulle gå. Även om vi hade en lista där vi skrev upp vilka tillbehör etc som vi ville ta med.

Det blev drivor av mat över. Hade räckt till minst en kör till. Själv fick jag ta med ca två liter kall grillsås hem igen. Ändå åt alla så mycket man orkade.

20150525

Ledig dag. Del 86/100

I morse var jag jättetrött. Det blev nog lite för mycket i helgen i alla fall. Jag kan ju fortfarande bli sådär helt slut på ett ögonblick, trots att det är nästan 3 1/2 månad efter operationen nu. Det kommer nog att ta ett par månader till innan jag blir någorlunda som förut.

Jag gick såklart upp och åkte och jobbade ändå. Sov som en sten på bussen. Tänkte att i morgon är jag hemma, då kan jag sova. Målarna får väl hålla på utanför.

När jag äntligen kom hem typ 12 timmar senare och kollade i postlådan, låg det en lapp från de "små gubbarna". De hade upptäckt att det fanns röta i fönstren ut mot gatan och behöver därför komma in i lägenheten så de kan fixa det. Klockan sju i morgon bitti...

Jag är jätteglad för att bo i ett gammalt hus, det är jag verkligen. Och jag är glad för att de gör det i ordning så det står i två hundra år till. Men det hade inte gjort något om de hade kommit in efter "frukost", typ halv tio, när jag nu hade kunnat få sova.

Fast i morgon är jag säkert jättepigg. Säkert. 

20150524

Naturens gåvor. Del 85/100

Något jag kan längta efter på våren är nässelsoppa. Eller "näter", som pappa sa på skaraborgska.

Nässlor lär vara något av det nyttigaste man kan äta, även bland trendprodukter som kokosolja och chiafrön. Särskilt de som växer långt ifrån trafikerade vägar.

Och det är gratis.

Men den främsta anledningen att plocka och äta nässlor är att det är så gott!!

20150523

Trött men nöjd. Del 84/100

Så har man landat i tv-fåtöljen efter en väl genomförd konsert. Som vanligt. Och man är lika förvånad varje gång vi faktiskt har lyckats lära oss de där knepigare sångerna som vår kantor och körledare utmanar oss med. Och så blandar hon upp programmet med ett par enklare sånger som vi kan jättebra, och som bara låter mycket med en gång.

De som ska lyssna, får också en bättre upplevelse om några sånger är bekanta ibland många okända. Det är vetenskapligt bevisat.

Efter drygt fyra timmar av övning och sedan skarpt läge, blir man ganska urblåst. Euforisk men urblåst. Så det var rätt skönt att ta en promenad i den vackra vårkvällen som plötsligt uppenbarade sig efter konserten. Parken och naturen är verkligen som vackrast just nu.

Och så var det nya glasögon, ja. Jotack, jag tror vi ska trivas ihop.

20150522

Laddar för konsert. Del 83/100

Är så nöjd med mina nya glasögon. Jag ser bra med dem också.

Avslutar dagen med att lacka alla naglarna med Isadora Gel Nail Laquer. Ser ut som gellack men behöver ingen uv-lampa och är mycket lättare att ta bort. Nackdelen är att det bara sitter en vecka.

Jag gillar färgen. Iced Coffee heter den.

Det kanske blir en bild på mig med glasögonen i morgon. När jag har tvättat håret och sådär...

20150521

Det kom ett mail! Del 82/100

Jippie! Mina nya glasögon har kommit!

Jag har tappat räkningen på hur många olika glasögonbågar jag har haft i min nästan 45-åriga tillvaro som göasögonbärare. Ja, jag hade ju linser en period också. 

Nu är det alltså dags igen. Varje gång samma bävan - kommer jag att trivas lika bra i de här bågarna som jag gjorde i de gamla, som börjar vittra sönder efter tre års daglig användning (den här gången)? Eller kommer jag bara att stå ut tills det är dags att byta nästa gång?

Den här gången har jag i alla fall stått emot allt lockbete i form av extraglasögon, slipade solglasögon osv. Jag köpte ett extrapar förra gången men hur många dagar har jag använt dem...?

Ok, från och med i morgon kommer jag att se ut som Izabella Scorupco! Är världen beredd?


20150519

Jobb utan jobb. Del 80/100

Nu har 4/5 av blogg100 klarats av, och jag är fortfarande med på banan. Oftast lägger jag in inläggen från min telefon eller iPad, vilken revolution detta har blivit!

Just nu har jag "stordatorn" på, så jag passar på att göra dagens inlägg innan jag stänger av.

Idag har jag ju varit schemafri eftersom det är tisdag. Mitt vikariat är fortfarande bara på 55% på papperet och jag har två dagar "ledigt" per vecka. Men jag har ju eget företag också, så jag brukar inte säga att jag är "ledig" utan just schemafri. Det kan ju hända att det kommer något som ska göras.

Jag har fått några extra timmar också, på bibliotekets filialer där det behövts tillfälliga förstärkningar under maj. Så jag kommer upp i typ 70% eller så.

Eftersom jag varit sjuk i vår, och sjukskriven i två hela månader, så har jag varken hunnit/orkat jaga uppdrag eller göra ideella insatser för att marknadsföra mitt företag något vidare. Först nu, drygt tre månader efter den olycksaliga operationen som förde med sig en sådan kraftig infektion, känner jag lite lust och inspiration att göra det. Och att kolla jobbannonser, det är ju trots allt bara ett vikariat som jag har. På papperet går det ut sista oktober.

Idag har jag förutom tvätten och blomvattningen gjort två saker: en affisch om vår körs vårkonsert på lördag, och inte mindre än fyra blogginlägg åt PocketBlogg (som jag har släpat efter med något väldigt!). Nu är jag nästan ikapp! Inläggen kommer att läggas ut under de närmaste veckorna.


20150518

Läser. Del 79/100

Idag lånade jag äntligen hem sista delen i Vibeke Olssons bokserie om Bricken på Svartvik. Den femte delen. Den heter Glödens färger.

Åter påminns jag om vilken fantastisk författare hon är. Och hur mycket research hon måste ha gjort för att kunna berätta så lättflytande och naturligt. Som om det var hon som föddes och växte upp under andra hälften av 1800-talet, då det hände så mycket i Sverige och världen. 

Hon berättar precis på samma sätt som en gammal person gör, hoppar lite fram och tillbaka i tiden och så småningom får man en klar bild av vad som hände. Man minns liksom lite i taget.

Naturligtvis är det ingen slump att böckerna är så bra. Det ligger massor av jobb bakom.

20150517

Historisk. Del 78/100

Har just läst igenom och korrat sonens sista uppsats under utbildningen till samhällskunskaps- och historialärare för gymnasiet. Det är en uppsats i historia. Kallas förvisso "nutidshistoria", men ändå.

Uppsatsen handlar om folkomröstningen om kärnkraft 1980. Om argument för och emot, och varför det i alla fall inte blev någon slutlig lösning på energifrågan. Intressant läsning. Väl skrivet, inte mycket att anmärka på.

Men under läsningen slår det mig att jag känner igen och minns ungefär två tredjedelar av resonemangen och det som han tar upp i sin uppsats. I historia. 

Det måste betyda att min ungdom definitivt är historia nu. Är jag också historisk? 

20150516

Jobb och träning. Del 77/100

Nu har vi kommit hem från stugan, lagom "leabrôtna" båda två. Det finns hur mycket som helst att göra däruppe.

M fixade bl a med elen (solpaneler) så att vi numera kan ha det lilla kylskåpet i köket i stället för i den nya sovstugan. Underlättar mycket! Eftersom det surrar ganska mycket när det är på, stängde vi av det nattetid förut, när vi skulle sova intill. Maten höll sig kall ändå i några timmar. I natt hade vi alltså på det hela natten, men det visade sig att det blev så kallt så vissa matvaror frös! Vi hade med "risifrutti" till frukost och M fick äta glassgröt... Det finns ju bara på/av-läge, så vi får väl fortsätta stänga av på natten.

Jag for runt och städade sovstugan och utedasset, rensade rabatter och planterade sommarblommor (vet inte om de överlever frosten men det återstår att se), vände komposten och började på en ny... Och så grillade vi förstås, det hör till.

Just när vi började bli klara med det vi hade satt upp som beting för dagen (M ordnade också med ny förvaring till en hög med virke som legat lite dumt, och så lite småfix däremellan), så började det regna. Det var mulet hela dagen men helt OK jobbväder fast vi var ute.

Fredagskvällen var strålande vacker, men så blev det också kallt på natten. Man får ställa in sig på det och ha mycket på sig, så går det.

Sushi. Del 76/100

Femtonde maj och bröllopsdag. Då begav vi oss ut direkt när jag slutade jobbet, till stugan i skogen med fläckvis internettäckning -  det har blivit bättre, förr fanns det ingen alls!

Så bloggning funkade inget vidare. Men det mesta andra funkade. Sushi var jättegott och jag fick en rhododendron att foga till min samling.

Jag tror inte att någon har ätit sushi där förut!

20150514

Kalas.Del 75/100

Idag är tre fjärdedelar av blogg100-utmaningen avklarad. Men det är inte därför jag skriver om kalas.
Idag har vi varit och firat en vän som fyller 50. Egentligen fyller han om en vecka, men av praktiska skäl blev det firande idag.
Ett hundratal vänner och släktingar, god mat, fina kläder och mycket sång och musik. Inte minst framfört av jubilaren själv.
Den här familjen är levande bevis på att det går att få nya vänner som vuxen. Vi har bara känt varandra i drygt tio år men det känns som alltid. Vi ses ett par gånger per år, när vi gör oss ärende. Vi kan, ömsesidigt, ringa och bjuda in oss hos varandra. Sådana vänner ska man vara rädd om.

På vår gata i stan. Del 74/100

Varje Kristi Himmelsfärds Himmelsfärds dag sedan ett par decennier tillbaka är det marknad i den lilla staden Hjo. Grönköpings marknad har den kallats ibland, eller bara vårmarknad. Det är ju kul att det händer saker som drar lite folk, och den här marknaden har blivit som ett avstamp inför sommarsäsongen. Sedan kommer nästa helg - pingst - med konstrunda, sjätte juni-firande och sedan är sommaren igång.

Det är bara en baksida med marknaden. Oftast är det bara fördelar med att bo mitt i stan, men dessa dagar är det riktigt knöligt. Folk, i synnerhet tillresande, tror tydligen att alla fina trähus är kulisser, eller möjligen kontor som är stängda på röd dag. Inte bostäder åt vanligt folk som kan tänkas vilja ta sig ut och in några gånger på en dag. Kanske till och med åka bil. Har man glömt att flytta bilen dagen innan, och ska ut en marknadsdagar, så får man många "onda ögon" på sig av både besökare som går mitt i gatan, och marknadsknallar som breder ut sitt sortiment. Även om det är tillåtet att köra fram och tillbaka till fastigheter innanför avspärrningarna.

Dagens ilandsproblem.

20150512

I en välklädd mans garderob. Del 73/100

Hur många svarta skjortor kan det behövas i en välklädd mans garderob? Frågar man Jeeves, betjänten i en lång rad böcker av P G Wodehouse, så skulle svaret bli "inga". Tror inte heller att alla de rutiga och randiga i de olika blå, gröna och grå färgerna och variationerna skulle blivit godkända. Möjligen ett fåtal vita skjortor som också trängs i denna garderob, men det är också tveksamt eftersom det är mjuka skjortor utan stärkkrage och -bröst.

Idag lyckades jag i alla fall rensa bort några av de som var mest slitna, både några svarta och några andra. De sex svarta som blev kvar var förstås också i olika stadier - svarta plagg blir ju gärna gråaktiga på utsatta ställen - så jag köpte ett paket textilfärg och färgade in dem så alla blev kolsvarta igen. Till en fjärdedel av priset på en ny skjorta. Nu håller de sig ett par år till.

Riktig textilfärg är det enda som duger i såna här sammanhang. Till svarta jeans och så. Det finns en produkt som heter "back to black" men det är ingen vidare boost i den. Jag har prövat. Rekommenderas inte!!

20150511

Om rabarber. Del 72/100

Om rabarber kan man fatta sig ganska kort.

Det är gott. Vansinnigt gott. Liksom krusbär. Som kräm, som paj, som saft. Smaken liksom piggar upp. I synnerhet på våren. Även om man har haft rabarber i frysen hela vintern är de på något sätt ännu godare nu.

Och snart är det dags att skörda de färska!

Lite kuriöst att veta att min mamma fick "cravings" efter omogna krusbär när hon väntade mig. Borde ha varit i fjärde-femte månaden ungefär.

20150510

Börja om från början. Del 71/100

Då påbörjar vi nästa projekt. Jag måste ju ha fler mönstrade socknar till mina coola genomskinliga kängor.

20150509

Klart! Del 70/100

Idag tog jag bussen till Skövde i strålande sol och klev in på Kulturhuset och jobbade i strålande sol. Sedan kom M och hämtade mig och allt medan himlen mulnade åkte vi upp till stugan. Fick fyr på grillen och tillagade varsin karréskiva och några sparrisar medan potatisen puttrade på gasolen och M klippte gräset mellan gullvivorna. Vi hann äta också innan det började droppa. Och begrunda de dubbla påskliljorna som just börjat slå ut.

Men regnet hejdade sig så jag hann plantera ner de skott av sälg som jag fick tidigare i våras av kusinen, som klippt ner sina. Energiskog, förmodar jag.

Det blev dock ganska kallt i vinden så fort solen försvann, så vi åkte hem. Och på så sätt hann jag sy färdigt koftan jag nämnde i gårdagens inlägg. På den här bilden är färgen mera lik den verkliga.

Fortsättning följer. Del 69/100

För två år sedan köpte jag en del garn. Jag hade fått ett presentkort att utnyttja i en garnaffär i Göteborg.

Bland annat ett fint ljusblått garn som jag tänkte ha till en snygg kofta som jag hade hittat mönster till.

För nästan 1 1/2 år sedan började jag sticka på denna. Men det var som om det hade gått troll i det. För jag började om tre gånger, tror jag, innan jag fick flätmönstret att stämma. Sedan vred jag flätorna fel på några ställen. Och när jag hade kommit ett par decimeter tänkte jag att detta kan inte stämma... Mätte och då var stycket ca 25 cm för stort (man stickade bak- och framstycke i ett).

Fattar fortfarande inte hur det blev så. Jag hade visserligen annat garn än beskrivningen men stickfastheten stämde ungefär. Det blev till att repa upp, eller "frogga" dom dagens stickande ungdom säger. Reap it, reap it...

Jag tog fram en helt annan beskrivning och bestämde mig för att virka en kofta i stället. Även här har jag fått börja om typ tre gånger. Och jag har hållit på i några månader av och till. Men nu är den nästan klar. Bara en söm kvar som jag inte orkade få ihop på fredagskvällen.

Det är ju bra med handarbeten som räcker länge.

20150507

Här jobbas det på! Del 68/100

Vårt hus var verkligen i behov av en uppfräschning. För vilken gång i ordningen sedan byggåret ca 1830 vet nog ingen. Men senast var det nog typ 15 år sedan eller nåt.

Här byts trädetaljerna, grundas och fixas. Här ska det bos i 200 år till!

Det är outsägligt skönt att vi hyr vår bostad. Och slipper måla själva. Inte ens anlita hantverkare behöver vi!!

20150506

Backlash. Del 67/100

Idag har jag jobbat på filialen i Skultorp. Mina gamla hoods. Här sprang jag på sagostunder när jag var liten och bodde ett halvt stenkast härifrån, här lånade jag böcker när jag var i värsta slukaråldern... Fast då låg bibblan en våning ner och man gick in på baksidan.

Det här huset är ett av de få i "centrala" Skultorp som är sig nästan alldeles likt sedan jag var liten. På utsidan i alla fall. Jag tror att distriktssköterskan hade sin mottagning i åtminstone en del av de lokaler där biblioteket huserar idag.

Det hus där jag bodde under mina första år är jämnat med marken. Det skulle blivit något flashigt nybygge där men efter en del diskussioner blev det bara en gräsplätt med några träd på.

Jag tror inte att någon saknar det.

När jag var liten var Skultorp en stolt egen kommun med en egen historia. Nu är det en sömnig satellit till Skövde.

20150505

Danska TV-serier. Del 66/100

Det är något visst med danskarna och deras tv-serier. Mordkommissionen, Matador, Krönikan. Badhotellet...

Och nu går andra säsongen av Arvingarna. Hur ska det gå, hur ska det gå?? Vi har just tittat ikapp på det senaste avsnittet.

Enda nackdelen med danska TV-serier är att de oftast måste återanvända skådespelarna eftersom de inte är så många. Då kan det vara svårt att hålla ordning på karaktärerna.

20150504

Sköna människor. Del 65/100

Idag hade vi ett unikt besök på biblioteket, höll jag på att skriva. Men alla människor är ju unika, så jag väljer extraordinärt i stället.

Hon heter Suad Mohamad och är en svensk 4-barnsmor. Fast muslim och imam. Eller "islamolog", som hon hellre säger själv, eftersom "imam" egentligen bara betyder ledare, och kan vara vem som helst.

Efter en uppväxt med sju bröder och ankomst till Sverige vid 16 års ålder, giftermål och barnafödande, studerade hon islamologi i Jordanien under fyra år. Barnen hade hon med sig, då 4-7 år gamla (de yngsta är tvillingar). Hon accepterade inte att alla män omkring henne skulle vara mer betydelsefulla, och att hon som flicka inte fick göra vissa saker. Det stämde inte med hennes gudsbild. Och allteftersom studierna fortlöpte insåg hon att det var många saker som förekommer i en muslimsk kultur, som inte alls grundar sig på Koranen utan bara är tradition. Framför allt är det kvinnor som vill bevara traditioner, även grymma sådana.

Hon försöker nu att upplysa främst kvinnor om vilket levnadssätt Koranen förespråkar och vilka saker som man kan välja bort eftersom det inte har med läran att göra. Det är inget lätt jobb precis.

Dessutom är hon ju en ambassadör för Islam och alla muslimer i Sverige. Lugnt och fast talar hon med övertygande argument, utan att för den skull fördöma eller värdera, om svåra saker som jihad, kvinnlig omskärelse och rätten att bära slöja respektive niquab.

Ja, den här föreläsningen var alldeles för kort. Denna kvinna skulle jag vilja bjuda hem på middag med mina diskussionslystna barn!!

20150503

Da capo. Del 64/100

Idag återgäldade Nye-Näshult-Stenberga kyrkokör vårt besök igår, och vi framförde folkmusikmässan I välsignan och fröjd i Fridene kyrka i Hjo pastorat.

Det gick också bra, fast jag fick en hostattack modell större.

Jag måste verkligen 1) få mer hjälp med den här hostan och 2) sy ett nytt livstycke till min folkdräkt. Om vi ska hålla på på det här viset.

(Om det ska vara bekvämt så måste jag ha en glipa på ca 1 dm under snörningen fram. Det är inte snyggt. När jag sydde det gick det kant i kant...men det är 37 år sedan...)

20150502

Körresa. Del 63/100

Kom nyss hem från körresa till Småland - en liten bykyrka utanför Vetlanda. Vi framförde folkmusikmässan I välsignan och fröjd och fick stående ovationer.

Det gick alltså bra, men nu är jag Trött med stort T efter dryga 2 timmar i bussen. Så nu ska jag sova. Det får bli lite bilder i stället för text.

I morgon kväll ska vi göra om det hela här i Hjo, i Fridene kyrka, då deras kör kommer hit. Kanske orkar skriva lite mer då.

20150501

Bra jobbat! Del 62/100

Idag har svärmor bjudit på 80-årskalas. Släkten och några av de gamla vännerna var med och hyllade henne på många vis. Totalt drygt 50 pers.

Inte mindre än sex barn har hon fött och fostrat, det har nog inte alltid varit så lätt och många gånger fick de vända på slantarna. Nästa år har mina svärföräldrar varit gifta i 60 år.

Det skulle inte förvåna mig om det blir kalas igen! 

Bilden visar svärföräldrarna med alla barnen. Bra jobbat, eller hur?