Nu hade hon varit inne och kikat för nån vecka sedan och sett min uppdatering om att jag lyckats köra i sex minuter på cross-trainern. Hon hade blivit så glad. Hur länge orkar jag nu, undrade hon. Ja, sist gjorde jag 20 minuter, men det blir ju inte varje dag.
Det tyckte hon var väldigt roligt att höra. Att det går framåt och jag orkar mer och mer.
Ja, det gör jag nog. Men fortfarande orkar jag väldigt lite innan jag stupar. Igår t ex planterade jag några blomlådor, inget tungt alls. Sen blir jag alldeles matt.
Men det är ju roligt att kunna glädja en medmänniska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar