Det finns inte många likheter mellan det äldreboende där min mamma bor och fattigstugan i Emil i Lönneberga.
Mamma och hennes medboende har det fantastiskt bra efter omständigheterna. Tillräckligt med mat och personal som bryr sig om dem. Till och med en tårtbit emellanåt.
Men en sak är sig likt. Om man tar dit ett litet änglalikt barn med stora runda ögon, så blir de så glada allihopa. Det händer uppenbarligen inte så ofta att folk gör det. Lite avundsjuka blir de allt, de andra, när barnet försvinner in på just SIN gammelmormors rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar