Idag har sonen T åkt iväg på sin allra sista julavslutning i skolan. Det är lite konstigt. Vi har haft julavslutningar i familjen i 20 år och nu är det slut.
Men han kanske fortsätter att studera, kanske någon invänder. Men på högskolan vet man ju hur det är. Alla går hem olika dagar, man har självstudier och på sin höjd går man ut och fikar med de närmaste kompisarna.
Annat var det för några år sedan. Här hade alla klasser till och med högstadiet avslutningar i kyrkan vid torget, och man kunde till och med få vara med och höra någon dotter spela något vackert. Nu är det avskaffat, bara upp till år 6 går barnen till kyrkan och högstadiet har någon sorts mega-konsert, typ melodifestival, i gymnastikhallen i stället. För att alla skall få plats på en gång, var ett argument, det kan jag köpa. Men "för att alla skall kunna vara med" är ett mer tveksamt argument.
Fortfarande är ju julen en av de största kristna högtiderna under året. Att fira julavslutning utan några kristna förtecken rimmar därför illa med skolans uppgift att vara kultur- och traditionsbärare. Genom alla tider har det funnits barn som inte deltagit i vissa evenemang av religiösa skäl. De kan väl fortsätta med det om det känns viktigt att markera. Men i så fall skulle de väl vara lediga hela december - med advents- och luciafirande osv.
Men fortfarande finns det också människor av olika religiös övertygelse som inte har det minsta emot att gå till en kristen kyrka för att hålla t ex avslutningar. Man tar helt enkelt seden dit man kommer. Man måste ju inte läsa med i böner, sjunga med i psalmer eller ens ta emot den välsignelse en präst nedkallar över samlingen. Ingen tvingar någon till en personlig tro. Sverige är ett "fritt land".
Man måste inte. Men man får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar