Sonen är 25 år. Han var hemma från Örebro på en kort mellanlandning, just nu är han på en mellanlandning till i Göteborg. Tidigt, tidigt i morgon flyger han och en kompis till en annan kompis som gifter sig i Florida till helgen. Med en tjej därifrån, så de skall bo kvar där (i alla fall den närmaste tiden) medan de här bägge kommer hem efter tio dagar.
Klart att det är lite snurrigt innan de kommer iväg. Men jag har förstås aldrig tvivlat ett ögonblick på att resan skulle bli av och att de skulle fixa allt, inkl hyra smoking och bil på distans och skriva bröllopstal på engelska. That's my boy.
Men det är inte längesen han var liten och satt i mitt knä och drog i min örsnibb när han drack välling. Vart tog tiden vägen?
Jag intalar mig gång på gång att han kommer att ha the time of his life därborta. Utan mamma.
Men jag drar en suck av lättnad nästa lördag när de är hemma igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar