Halvvägs genom blogg100 hör jag på radio (p1 förstås) att de senaste åren har 2500 svenska personer ansökt om att få byta tilltalsnamn till ett nytt.
För att de "aldrig känt sig hemma" i sitt förnamn, som deras föräldrar omsorgsfullt valt.
Mina barn har tre förnamn var, och jag skulle nog bli uppriktigt ledsen om de inte ville använda något av de namnen utan kände sig tvungna att välja ett annat som passar deras personlighet bättre.
Själv har jag väl varit lite trött på att heta Eva emellanåt, särskilt när det alltid fanns 7 stycken till som hette det. Lekte väl lite med tanken att byta till Kristina som är mitt andranamn, men det är ju nästan lika vanligt. Nu har jag bara en arbetskamrat med samma namn (vilket vi löser med första bokstaven i efternamnet, på mellanstadievis). Det är mera problematiskt att heta Anna i biblioteksvärlden har jag noterat. I alla fall i vårt närområde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar