Urvalsprov. Del 80/100

Så har jag gjort "urvalsprovet" till högskolekursen Språkrådgivning och textvårt 30 hp som jag ansökte till för ett tag sedan.

Kursen går på distans på Linnéuniversitetet och kan vår körledare åka till Piteå en gång i månaden så kan väl jag åka till Småland.. Det berör dessutom bara helger och förhoppningsvis krockar det inte med de helger jag jobbar. Det blir ett senare problem.

Det här är en satsning och en utveckling av både mitt företag och mig själv (språkpolisen). Fortsätter jag även nästa läsår så kan jag bli fil mag, eftersom det är en påbyggnad på min medie- och kommunikationsutbildning. Jag kan också officiellt vara med och konkurrera om uppdrag som "språkrådgivare" (konsult etc) och förhoppningsvis dra in fler uppdrag. Hittills har jag mest gjort sådant ideellt, och litegrann åt det hållet på Studieverkstan i Skövde ibland, trots att min insats där inte i första hand handlade om språk. Det blir bra att få papper på det. Jämför min projektledarutbildning på ING, samma sak där.

Hur provet gick får jag inte veta förrän i juli när antagningsbeskedet kommer. Men jag är inte orolig precis. Den ena uppgiften handlade om att sammanfatta en (vetenskaplig) artikel på fem sidor till 300 ord, +-10% (det blev 318) och den andra om handledning av student för akademiskt skrivande. Kommentarer och en allmänt rådgivande text på max 200 ord (det blev 200!). Jag var klar med provet, som gjordes hemma vid datorn, kl 13.40 - deadline var kl 18. Så det blir nog bra. 

Återstår att se om fysikens lagar står på min sida och kroppen orkar med. Nu är det fjärde betablockeraren jag testar mot det illasinnade blodtrycket (inte tredje som jag visst skrev nånstans). Än så länge funkar det bra - efter tre dygn...

Kompetensutveckling. Del 37/100

Idag anmälde jag mig till ytterligare en högskolekurs. 

Ja, det är distans och halvfart, med fem fysiska träffar i Växjö, men ändå. 30 hp till. Vad jag nu ska med dem till.

Kursen heter språkrådgivning och textvård, och jag tror att jag skulle kunna ha användning av lite papper på sådana kunskaper också. Det verkar vara en rolig kurs i alla fall.

Jag är en obotlig kompetensutvecklare.

Om man sedan vill fortsätta ett år till kan man skriva en magisteruppsats...

Firar. Del 97/100

Idag, 34 år efter vår förlovning, har vi varit i Örebro och firat sonen som klarat av sin lärarutbildning. Nu är han gymnasielärare i samhällskunskap och historia. Det är bra jobbat! Fem år, plus ett år innan med ett par kortare kurser på högskolenivå.

De hade själva fått ordna en ceremoni, och min stackars son som har ärvt sin mors projektledargener tog genast tag i det hela, bokade lokal och sammankallade till planering. Därmed blev han informell "direktør før det hele", som von Trier kallade det. - De andra bara tramsade och sa att jag skulle säga tydligare hur det skulle vara och vem som skulle göra vad, berättade han.

Det slutade med att han höll i hela ceremonin, presenterade talarna och programmet som om han aldrig gjort annat. Det gjorde han bra.

Sedan tog vi oss genom ett rojalistiskt Örebro - ja, för kungaparet råkade ju också vara där just idag - till en mysig restaurang i stadsparken där vi åt en väldigt god buffé i ösregnet. När vi hade ätit färdigt slutade det regna, så vi gick en kort sväng i parken och begrundade rhododendron och pioner som just slagit ut. Och ett litet varv i Wadköping. Sedan tog vi oss tillbaka till bilarna och skildes åt igen.

Vi kom inte riktigt ihåg när vi träffades senast, hela familjen. Det blev ju inte i julas. Vi skulle ju ha setts vid Stellas födelsedag i februari, men då hamnade jag ju på sjukhus. Alltid är det något.

Dag 16 - God jul!

Idag har vi varit och hälsat på sonen på hans studieort. Det verkade vara rätt OK, nu är det praktik på gång och så uppsats igen.

Så skönt att inte plugga längre, jag känner verkligen att jag är färdig med det!  Inte för att jag kan allt, utan för att kag vill tillämpa det jag kan i verkliga livet, i skarpt läge!

God jul, ja. Nu är tröjan jag började på åt sonen veckan före jul färdig, så den kunde levereras. Först blev den för kort, så jag fick ta upp kanten och sticka på en bit nedtill. Men jag hade massor av garn kvar så det måste ha stått fel i beskrivningen. 

Så här ser den ut i färdigt skick. Och sonen blev nöjd!