Idag, 34 år efter vår förlovning, har vi varit i Örebro och firat sonen som klarat av sin lärarutbildning. Nu är han gymnasielärare i samhällskunskap och historia. Det är bra jobbat! Fem år, plus ett år innan med ett par kortare kurser på högskolenivå.
De hade själva fått ordna en ceremoni, och min stackars son som har ärvt sin mors projektledargener tog genast tag i det hela, bokade lokal och sammankallade till planering. Därmed blev han informell "direktør før det hele", som von Trier kallade det. - De andra bara tramsade och sa att jag skulle säga tydligare hur det skulle vara och vem som skulle göra vad, berättade han.
Det slutade med att han höll i hela ceremonin, presenterade talarna och programmet som om han aldrig gjort annat. Det gjorde han bra.
Sedan tog vi oss genom ett rojalistiskt Örebro - ja, för kungaparet råkade ju också vara där just idag - till en mysig restaurang i stadsparken där vi åt en väldigt god buffé i ösregnet. När vi hade ätit färdigt slutade det regna, så vi gick en kort sväng i parken och begrundade rhododendron och pioner som just slagit ut. Och ett litet varv i Wadköping. Sedan tog vi oss tillbaka till bilarna och skildes åt igen.
Vi kom inte riktigt ihåg när vi träffades senast, hela familjen. Det blev ju inte i julas. Vi skulle ju ha setts vid Stellas födelsedag i februari, men då hamnade jag ju på sjukhus. Alltid är det något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar