20150608

Målgång. Del 100/100

Så har man gått i mål på 100 inlägg på 100 dagar för tredje gången. Åter har jag övervunnit mig själv och bara gjort.

Jag har inte bloggat riktigt varje dag - av olika skäl - men de dagar jag har missat har jag skrivit två inlägg dagen efter.

Mycket har hänt under våren. Både roligt, tråkigt och sorgligt. Och ett sätt att dokumentera är ju att blogga om det. Livet. 

Den här våren känner jag för första gången att jag är ikapp min ålder. Dvs gammal. Den där sårinfektionen jag fick slog ut mig totalt, och läkningen är nog inte färdig än på några månader. Ja, det blöder ju inte precis, det hänger ihop, men rätt som det är så sätter det igång att klia eller sticka någonstans. Och utseendet på magen ska vi inte tala om. I stället för en prydlig kråksparksbård drog de nog till med rynktråd efter vad det ser ut. Fult. Bara jag inte får besvär av det sedan, det oroar jag mig lite för. Det rent estetiska kan ju kvitta.

Roligare saker som har hänt: sonen har klarat av sin lärarexamen och kommer snart hem för att sommarjobba en sista gång, ena dottern har sålt lägenhet och håller just på att köpa ny tillsammans med sambon, och mest överraskande: äldsta dottern har just inrett en syhörna och plötsligt börjat sy sina egna kläder! Jag hittade en fin bok på biblioteket, som jag lånade för att visa henne, om det var något hon ville att jag skulle sy åt henne, så har det fungerat förut. Men hon blev så förtjust i boken och tillhörande blogg, tillyandthebuttons.com, så hon köpte ett eget ex av boken och så var det igång. Nu har hon sytt sina första "pyamasbyxor" nästan helt själv! 

Och jag tänker att jag ska försöka fortsätta blogga åtminstone nån gång i veckan. Men vi får se vad det blir av det.

2 kommentarer:

Els-Marie sa...

Du har börjat och fortsatt med ett fantastiskt projekt, att blogga. Kanske blir det till böcker för dina barnen och deras barn och deras barn och flera andra. Jag har läst några.

Eva Kihlström sa...

Jag har bloggat i drygt tio år, men jag tror inte att bloggen rakt av skulle lämpa sig som bok... Men det är roligt att se tillbaka ibland för egen del. Mindre pinsamt än en mera privat "dagbok"!