Så var det dags igen! Dag 1/100

 

För sjunde året i rad nåddes jag av en bloggutmaning för att väcka liv i mitt bloggande. 100 inlägg på 100 dagar. Det är återigen Fredrik Wass som står bakom. Hans tankar bakom detta kan du läsa här. Det öär också från honom jag lånar loggan ovan.

Jag har tvekat lite om huruvida jag ska haka på eller inte. Det har varit lite mycket på sista tiden (igen) och jag försöker begränsa mitt engagemang i saker som jag inte är tvungen att göra.

Huvudanledningen till att jag bestämt mig för att vara med ännu ett år är att det, som Fredrik också skriver, är viktigare än någonsin att manifestera det fria, skrivna och talade ordet i samhället. Att skriva här bara för att jag får. Jag kan yttra mig om politik, religion, hälsofrågor eller kultur precis hur mycket som helst och riskerar bara att möjligen få något nättroll på halsen - nog så obehagligt förvisso men inga fängelsestraff eller något ännu värre. Nu kommer jag nog inte att sticka ut hakan så värst mycket i år heller, utan mest bluddra på om ditt och datt som jag brukar.

Innan jag hade regelbundet jobb, och när bloggandet som fenomen var nytt, bloggade jag betydligt mera. På senare tid har mina bloggperioder begränsats till de här utmaningarna, och i bloggkollektiven pocketblogg.se och nu även kulturnästet.se, där vi skriver om olika kulturella fenomen. Eftersom tekniken bakom den förstnämnda börjat strula och inte vilja lägga in våra nya inlägg gick några av oss över till den andra, och vidgar oss även till andra kulturyttringar än pocketböcker.

Jag kommer alltså att hänga på den här adressen ett tag framåt, välkommen att hänga med!

 

Inmutande av yta. Del 39/100

Idag hade vi det andra mötet om detta avlägsna hörn av Skövde Kulturhus, hittills känt som övre teaterfoajén, där det tidigare varit mellanaktsservering. Vid diverse omstruktureringar av husets verksamheter blev ytan liksom över och används så gott som aldrig som den är idag.

Det var några i huset som tyckte att detta var synd, så de skickade upp en av våra vaktisar (ja, det heter servicepersonal) som gjorde iordning och satte upp ett par extra väggar så att det går att ställa ut saker där. Kulturhuset får nämligen ofta frågor från olika intressenter som vill visa upp något de åstadkommit och hittills har det inte funnits någon plats. Men nu finns den!

Efter två arbetsmöten börjar vi komma fram till en plan över hur det skulle kunna fungera praktiskt. Ingen vill ju att det ska föra med sig en massa betungande extraarbete för någon.

Men det största problemet vi måste lösa är tillgängligheten. För att komma dit måste man nämligen gå genom en dörr in i nedre teaterfoajén (minsta problemet), genom hela foajén till bortre ändan, uppför en svängd trappa och så till bortre änden av det "loft" man då befinner sig på. Man går då förbi två trappor ner till teaterns garderob och toaletter i källarplanet, vilket kan vara ett eftertraktat tillhåll för den som inte har någonstans att hänga, eller rentav bo. Visserligen hänger det rep-avspärrningar där, men det är lätt att ta sig förbi.

Är man mindre rörlig, så man behöver hjälp att ta sig upp i trappan, tar man vägen in i biblioteket, ber personalen om hjälp att ta hissen till övre planet och därefter genom en låst och larmad dörr. Som vi ska hitta en lösning för att låsa upp och larma av. Detta är krångligt men den enda vägen. (Det är inte det enda svårtillgängliga stället i Kulturhuset, precis...)

Idag fick vi ytterligare en aspekt som försvårar tillgängligheten. När teatern är uthyrd (vilket den är varje gång det är någon föreställning eller konferens i lokalen, huset arrangerar inte saker på egen hand) ingår även nedre teaterfoajén. Det innebär att den som hyr kan stänga dörren dit från till exempel kl 13 för att kunna rodda med sina grejor. En del har ju saker till försäljning, cd och sånt, och vill ställa fram det. Och vara ifred. Så då kommer man inte genom och in till övre teaterfoajén heller. 

Biblioteksvägen vill vi ju inte öppna så att alla ska springa den vägen. Eller är det i själva verket det vi ska? Och spärra nergången åt andra hållet? I så fall undgår vi ju garderobsproblematiken. 

Och vad säger Securitas, som får ytterligare en avkrok i huset, som skall kollas av med två rundor varje kväll? 

Det är fortfarande långt ifrån dags att släppa in utställare och publik. Men lokalen är inbjudande!