Det var en liten stund med gemensamt kaffe och tårta på eftermiddagen. Lite hjärteknipande kändes det allt. Hon hade inte själv valt att sluta, utan det berodde på "arbetsmarknadstekniska" skäl. Tjänster som flyttades runt och inte räcker till. Som väl var har hon fått ett nytt liknande eller till och med bättre jobb i en grannkommun, annars hade det varit ännu sorgligare att säga hej då och lycka till.
Jag kommer att sakna hennes glada leende och trevliga bemötande. Tur att Facebook finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar