Under en period drömde jag väldigt ofta om hus. Ibland om huset vi bodde i, ibland andra hus. Återkommande i drömmarna var att rätt som det var hittade jag en dörr, som jag öppnade och där fanns ett helt oväntat rum. Om det var vårt hus jag drömde om var det en dörr som jag aldrig hade sett. Reaktionen och känslan i drömmen var att det bara var så konstigt, varför använde vi inte det där utrymmet till något? Eller den som ägde huset, varför fanns det rummet där och till vad? Drömmen slutade komma när vi flyttade till huset där vi bor nu. Här finns väl tillräckligt med rum att gå bort sig i.
Idag fick jag en déja vu-känsla av den där drömmen. Vi har pratat ett tag om att folk ofta ringer och frågar om de kan få visa upp något som de har gjort. En skolklass som haft temaarbete eller en slöjdkurs, eller någon amatörkonstnär kanske. Någon kom på idén om "övre teaterfoajén" och någon annan började fixa lite...och nu börjar vi planera för hur vi ska få det att fungera praktiskt. Fortfarande hade jag inte varit uppe och kollat hur det såg ut. Så, idag när jag var kallad till ett möte om lokalen, i lokalen, var det första gången jag var där.
För att komma dit går man genom den vanliga teater foajén, längst in finns en svängd trappa som bara går uppåt. Där uppe finns en handfull dörrar för "endast personal" i olika funktioner. Dem går man förbi. Och sedan öppnar sig denna yta, som visade sig vara ett hundratal kvadratmeter stor, ljus och försedd med tre nya, rejäla skärmväggar att sätta nålar i.
Det här kan bli riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar