För ett försvarligt antal år sedan hade jag rätt mycket problem med bihålor och öroninflammationer. Jag vet ju att nässpray inte ska användas mer än 10 dagar i sträck, men jag gick och var täppt längre än så.
En läkare skrev ut en tablett åt mig. Den kunde man ta två gånger om dagen, hela tiden, påstod han. Inga risker, inga biverkningar. Andra läkare har fyllt på mina recept och inte ifrågasatt hur mycket som gått åt.
I dagarna har dottern R med familj varit sjuka och bad läkaren om nytt recept på denna tablett. Denne var lite tveksam men skrev ut ändå och sa att de skulle ta max en om dagen tills det blev bättre och sluta sedan.
Nya rön har nämligen gjort många läkare ytterst restriktiva till att förskriva just den verksamma beståndsdelen Fenylpropanolamin, och i en del länder är den förbjuden. Den kan ge hypertoni och kardiovaskulär sjukdom och i kombination med vanligt kaffe kan den vara rent livsfarlig om man läser FASS. Vi talar om hjärnblödning här.
Intressant. Särskilt med tanke på att jag även håller på och kämpar med att komma överens med blodtrycksmedicin nummer två. Nu lägger jag av med den avsvällande tabletten på studs och ringer min vårdcentral i morgon och kollar vad de säger om jag även skrotar den halva blodtrycksmedicintabletten som jag inte alls mår bra av. Nu har jag ju kommit igång och tränar två gånger/veckan dessutom, vilket i sig ska vara blodtryckssänkande. Inget som någon läkare har föreslagit utan jag gör det på eget bevåg.
Att man ska behöva komma fram till allting själv. Jag ville ju inte jobba i sjukvården, därför ska jag inte behöva kunna sånt här. Jag vill att de som ger mig piller ska kunna. Är det för mycket begärt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar