Sjuktider. Del 16/100

Jag tror aldrig jag har varit med om motsvarande manfall på något jpbb förut.

Folk blir jättesjuka, och sjuka länge! Jag blev oändligt förvånad när min snuva bara kom och vände i början av förra veckan.

Så kom jag på det. I en stundens ingivelse vaccinerade jag mig ju, när jag ändå var på vårdcentralen i ett annat ärende. Kanske är det det som räddar mig?

Eller tvärt om. För idag fick jag hoppa in och ta kvällspasset åt sjuk kollega - jobba 8-19 med andra ord...inget man skulle göra varje dag känner jag!!

Frisk av medicin? Del 13/100

För ett försvarligt antal år sedan hade jag rätt mycket problem med bihålor och öroninflammationer. Jag vet ju att nässpray inte ska användas mer än 10 dagar i sträck, men jag gick och var täppt längre än så.

En läkare skrev ut en tablett åt mig. Den kunde man ta två gånger om dagen, hela tiden, påstod han. Inga risker, inga biverkningar. Andra läkare har fyllt på mina recept och inte ifrågasatt hur mycket som gått åt.

I dagarna har dottern R med familj varit sjuka och bad läkaren om nytt recept på denna tablett. Denne var lite tveksam men skrev ut ändå och sa att de skulle ta max en om dagen tills det blev bättre och sluta sedan.

Nya rön har nämligen gjort många läkare ytterst restriktiva till att förskriva just den verksamma beståndsdelen Fenylpropanolamin, och i en del länder är den förbjuden. Den kan ge hypertoni och kardiovaskulär sjukdom och i kombination med vanligt kaffe kan den vara rent livsfarlig om man läser FASS. Vi talar om hjärnblödning här.

Intressant. Särskilt med tanke på att jag även håller på och kämpar med att komma överens med blodtrycksmedicin nummer två. Nu lägger jag av med den avsvällande tabletten på studs och ringer min vårdcentral i morgon och kollar vad de säger om jag även skrotar den halva blodtrycksmedicintabletten som jag inte alls mår bra av. Nu har jag ju kommit igång och tränar två gånger/veckan dessutom, vilket i sig ska vara blodtryckssänkande. Inget som någon läkare har föreslagit utan jag gör det på eget bevåg.

Att man ska behöva komma fram till allting själv. Jag ville ju inte jobba i sjukvården, därför ska jag inte behöva kunna sånt här. Jag vill att de som ger mig piller ska kunna. Är det för mycket begärt?

Träningsvärk, jodå. Del 45/100

Jag skrev igår att jag trodde jag skulle ha träningsvärk i kroppen efter första dagen på jobbet efter min två månader långa sjukskrivning.

Tacka för det. Träningsvärk BIG TIME, som de säger over there. Dessutom var jag på något vis övetrött så jag hade svårt att sova. Tur att jag var ledig idag och kunde ägna mig åt att "vara sjuk" lite till. Jag har alltså sovit större delen av förmiddagen, tvättat en maskin (som inte gick att hänga ut eftersom det regnade) och handlat mat. För övrigt har jag suttit och tittat på TV och virkat lite. Tack för apple-TV!!

Skatt och försäkring. Del 11/100

I dagens nyhetssändningar har ett av de återkommande inslagen handlat om att husdjursförsäkringarna stigit väldigt mycket i kostnad. Och att det skulle vara orimligt.
Men tänk efter - vilka behandlingar som görs idag på ökenråttor, marsvin och leguaner! Titta på ett enda av de där djursjukvårdsprogrammen på TV 4 så kan du ana vad de verkliga kostnaderna skulle vara! Förr var ett djur som fick en cancertumör dödsdömt. Eller ett som bröt benet i vissa fall. Vaccin, tandstensbehandling... När jag var liten hade vi hundar och när de blev gamla och sjuka så var det adjöss. Jättesorgligt förstås, men det är inte alltid humant att vårda dem i det oändliga heller.

Jag fick, som av en händelse, även ett brev på posten idag. En räkning på mina sjukhuskostnader. Alltså sängplats med rena sängkläder så ofta som behövdes, tre lagade mål mat plus tillgång till mellanmål, städning, tillgång till så många ombyten kläder man behövde (lite "Orange is the new black", men utseendet kom lite i andra hand) och så all denna vård, tillsyn och mediciner dygnet runt. Man behövde inte ens gråta när det gjorde ont, så fick man mer smärtstillande och en vänlig hand som kramade ens axel. För detta betalar vi i Sverige 100:- (hundra kronor!) per dygn, med högkostnadsskydd på 1100:- /månad. Det skulle man knappt ens få den maten för utanför sjukhuset!

Visst, det finns säkert brister i den svenska sjukvården, köer, platsbrist mm, men jag klagar inte på höga skatter. Hade jag bott i USA till exempel hade jag säkert fått betala privata försäkringar för sjukvården motsvarande den jag fick nu - och de premierna skulle nog vara många gånger högre än den man betalar för en djurförsäkring.

Om man väljer att köpa ett djur så får man helt enkelt räkna in kostnaden för försäkring när man gör ett överslag över vad det kostar för mat och andra tillbehör. Det är lika lite en klassfråga som att ha bil eller båt.