Kontantkort av minsta modellen och så ett halvårs surf för 299:- skulle passa utmärkt.
Säljaren började inte försöka övertala mig att byta telefon eller köpa en massa tillbehör som jag inte behöver. Så honom litade jag på, kände jag.
Däremot, när jag ville behålla mitt nummer, pratade han en hel del om att portera numret. Det lyckades inte från Teliabutiken, så jag fick kila bort till Telenorbutiken och de fick hjälpa mig att lösa det, med visst besvär. Men ingen sa nåt om nåt annat som behövde göras.
Sedan fick jag kvitton med koder och allt möjligt, och ett datum när jag skulle sätta i det nya sim-kortet och köra igång. Idag, då. Det skulle gå så bra så bra.
Jotack. Jag vet inte hur många gånger jag satte i simkortet, slog in båda koderna, stängde av och satte på samt trakasserade mina kunniga vänner på Facebook. Till slut kom vi fram till att telefonen kunde vara operatörslåst. Så på lunchen idag gick jag upp till Telenorbutiken och tänkte att de skulle fixa detta snabbt och lätt. Nähä, det skulle jag göra själv och det måste vara från en dator med iTunes. Annats skulle det ta typ två dagar...
Försökte komma runt det och fixa på jobbdatorn men det gick ju inte. Så jag var utan telefon i tolv timmar pga detta. När jag kom hem tog det nog en halvtimme att fixa, för givetvis skulle ju iTunes krångla. Och ändå skulle jag betala 350:- för detta! Och göra det själv! Hm.
Summan av kardemumman blev i alla fall att jag lyckades så småningom, så nu går telefonen som tåget. Typ.
Men ett himla meck! Och varför sa ingen att telefonen möjligen var operatörslåst redan när jag började prata om att jag ville byta?
Nä, aldrig mer blir det en operatörslåst telefon. Vansinne! Hädanefter ska jag köpa telefoner kontant och betala allt på ett bräde. Och satsa på att betala för det jag gör av med i stället för att få 3000 "fria" sms...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar