20090220

Nya frustrationer

Var iväg på det där "rekryteringssamtalet" i tisdags kväll. Det var värre än "speed-dating!" Hur de kunde få ut något av en så snabb och ytlig "intervju" med var och en det fattar jag inte! De tre stackars cheferna visste ju knappt vem det var de hade framför sig - och därtill var jag sist. De hade alltså kallat 10 pers/halvtimme mellan 16.30 och 19.00. Det kan väl inte bli bra?

Men hon som förde "samtal" med mig verkade väldigt inkännande och tyckte att jag passade ovanligt bra för jobbet osv. Jag fick förklara varför jag också tyckte det och prickade av punkt efter punkt på listan i annonsen. Av de ca 40 pers som var på samtal skulle 16-17 vidare till intervju, och det kändes bestämt att hon tyckte att jag skulle vara en av dem.

De som kallas vidare till "riktig" intervju får besked under onsdag, torsdag och fredag (=idag) och intervjuerna hålls måndag, tisdag och onsdag. Klart att jag skulle få komma på intervju - eller? Sa jag något dumt ändå? Vad sa jag egentligen? Visst sa hon att mina meriter var otroligt välmatchade för tjänsten - eller var det bara som jag tyckte hon sa? Var det för mina frågor om att tjänsten var tidsbestämd och hur det fungerar om man skulle springa på ett s k "fast jobb"? Fatta att man blir nojig!

I natt sov jag inte många timmar. Grunnade på det här och lika mycket till. Därtill mardrömmar som vagt kan härledas till bränder i Australien och nedläggning av SAAB... Ändå har jag ju ytterligare en intervju inbokad på fredag och ett jobb där ansökningstiden just gått ut, som jag tänkte ringa idag. Plus ett par uppdrag att planera i mitt företag. Jag borde inte bli så här skärrad, tycker jag. Men det blir jag, och nu tycker jag att det blir mer och mer för varje gång.

Behöver jag säga att jag inte har hört något från dem idag? Av farten blev jag så irriterad att jag ringde upp det där andra jobbet som jag sökt och presenterade mig och sa direkt att jag har ingen formell erfarenhet av en sådan här tjänst men massor av ideell! Och jag är himla bra... nä, det sa jag inte, men jag sa att hon skulle ringa upp A på SMoT och höra exakt HUR bra jag är på att skriva texter.. för det var det som detta jobbet handlade om. Hon skrev upp mitt namn (givetvis satt hon på tåget när jag ringde!), och sa att det skulle komma kallelser till intervju i slutet av nästa vecka. Ca 100-120 hade sökt tjänsten. Tja, det ser ju ut så. Men frågar man inte, så får man inga svar, och kan inte heller beklaga sig för att de inte hör av sig.

Inga kommentarer: