Sol och vår. Del 12/100

Igår, Victoriadagen, tog jag en promenad till dottern R och barnbarnet S. Det är härligt att ha dem på promenadavstånd och härligt att orka gå så långt under min konvalescenstid. Det är typ en dryg halvkilometer. Men alltså.

Lilla S tycker fortfarande att det är jätteroligt att leka med mormor. Kasta eller sparka boll på fyraåringsnivå fixar jag, "äta" sandkakor likaså. Men så ville hon leka "datten".

Jag förklarade att jag ju inte springer så bra just nu. "Men du kan sitta där", tyckte hon. Snabbt och lätt ändrade hon tillvägagångssättet till att hon skulle springa fram och tillbaka och när hon kom inom räckhåll för mig så skulle jag räcka ut handen och "datta" på henne. 

Kanske inte det roligaste sättet att leka "datten" men hon tyckte det var kul. och då tyckte ju jag det också...