20150329

Vila i frid. Del 29/100

Många har uttryckt sin beundran för Tranströmers dikter på sociala media de senaste dagarna, sedan det blev känt att han gått ur tiden.

Han hade verkligen en sällsynt känsla för metaforer. Jag har svårt att välja ut en favorit, det är lite olika för olika dagar.

Men en dikt som varit påträngande aktuell för mig under den senaste tiden vill jag ändå citera nedan. Det var några timmar, något dygn efter min inläggning för svår sårinfektion, när vi ännu inte visste om antibiotikan tog, om det fanns skador på fler ställen, när någon nämnde ordet "blodförgiftning" (fast på latin förstås, de tänkte nog inte på att jag kanske förstod där jag låg...) - då fick jag en svindlande känsla av att livet hade en gräns. Det var ett mått som uppmättes mitt i livet.

Tack och lov fick jag negativa besked och en positiv prognos bara några dagar senare, och meningen är att jag ska vara tillbaka på jobb om två veckor från i morgon. Förhoppningsvis.

2 kommentarer:

Neurotic Kitten sa...

Verklig lättnad att du är så mycket bättre nu. Tranströmer har rätt, det kan komma så fort.

Eva Kihlström sa...

Tack! Ja, detta var det värsta tillbud jag har varit med om när det gällt mig själv. Och man vet ju aldrig när kostymen är färdigsydd...