Var och handlade på ICA och skulle köpa lite gott till fredagskvällen. Räkor i lösvikt är ju gott. De här som är frysta tycker jag är helt OK. Liksom frukten och godiset får man ju i självscanningens tidevarv väga och prismärka själv innan man scannar varan. Jag brukar roa mig med att tänka efter hur mycket jag har tänkt köpa och så "höfta till" en mängd, för att sedan se hur nära jag kommer den vikt jag har tänkt.
Nu skulle jag alltså handla räkor till två personer, typ ett halvkilo skulle bli lagom. Landade på ca en räka för mycket.
Min pappa var charkuterist. Han kunde säga med 10 grams felmarginal hur mycket ett paket köttfärs vägde genom att hålla det i handen. På den tiden malde han all färs själv och vägde upp till varje kund. Han var förstås också en fena på att mäta till och skopa upp rätt mängd som kunden bad om från uppläggningen i disken och packa in det i smörpapperet. Jag tror inte att jag såg honom lägga tillbaka något någon gång. (Sedan skrev han på priset på paketet med blyerts, långt före streckkoden, men det är en annan historia.) På den tiden var det ett helt annat hantverk på alla sätt, han styckade hela djurkroppar, gjorde egen grynkorv osv för att komplettera de färdiga produkterna som kom från t ex Scan.
Undrar om jag gör det här medvetet för att träna upp förmågan att se och känna vikter? Eller om det bara blir ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar