Stadsparken i vår lilla stad är verkligen en skatt. Den grundades år 1877 och var verkligen inte tänkt att bli en allemanstillgång - den var en del av en mycket exklusiv anläggning med namnet Hjo Vattenkuranstalt. Mot slutet av förrförra seklet var dessa anläggningar väldigt populära runt om i Europa, och en skara entreprenörer och andra höjdare drog ihop ett litet aktiebolag med visioner. En bondgård i utkanten av staden inköptes, mangården modifierades och gavs namnet Idun och i rask takt byggdes det upp ytterligare sex "villor" enligt dåtidens mode, ett "societetshus" och ytterligare några byggnader för olika ändamål. Man erbjöd såväl boende som behandlingar mot diverse krämpor, och det goda brunnsvattnet leddes via kommunal vattenledning från källor väster om staden, från Åsen. Inte Vättervatten som det vi dricker idag, alltså. Många som hade råd kom hit för att roa sig, träffa folk och få "SPA"-behandlingar, men även "vanligt folk" kunde remitteras hit för konvalescens efter till exempel lungsot. Men i så fall var man hänvisad till klass 2, både när det handlade om boende, behandlingar och samlingslokaler.
Den vidsträckta parken, som är väldigt stor med tanke på stadens storlek, anlades i engelsk stil av den tyske trädgårdsarkitekten J J Sternemann. De gamla slingrande gångarna med tidstypiska namn finns fortfarande kvar, men Sternemanns intention att man skulle kunna se vattnet var man än befann sig i parken har med åren och växtligheten fått modifieras. Det finns dock planer på att föryngra och förnya parken till sitt ursprungliga luftigare utseende på några års sikt.
När anläggningen stod på topp besökte 700-800 personer vattenkuranstalten varje år, runt sekelskiftet 1900. Vid det laget tog man även uppfriskande bad i den oftast iskalla Vättern - först i kallbadhus längst ut på norra piren, sedan vid den lilla sandstranden där nio badhytter för omklädning byggts upp.
Hela området - parken, stranden, villorna - var inhägnat och var man inte gäst eller personal så fick man vackert betala en tolvskilling vid inträde för att få ströva i parken, få en glimt av det fina folket och kanske lyssna på en utomhuskonsert. Det var en peng som inte så många kunde spendera på nöjen. Så det fanns en hel del invånare i stan som aldrig satte sin fot i parken.
År 1935 brann det gamla järnvägshotellet Bellevue ner till grunden, vilket blev början till slutet även för vattenkuranstalten. Det fina folket hade börjat hitta andra lekplatser och därtill kom den ekonomiska depressionen under 30-talet. Så hotellet byggdes inte upp igen. Kommunen köpte upp marken och området blev en stadspark värd namnet.
Villorna har använts till lite olika ändamål genom åren och i början av 1970-talet byggdes det moderna, nu närmast kultförklarade Hotel Bellevue på det gamla hotellets plats. Några år tidigare invigdes Guldkroksbadet, ett av Sveriges första med 50-metersbassäng, med tillgång till de gamla badhytterna och sandstranden vid sjön.
Nu för tiden är Stadsparken en levande del av Hjo året om. Det finns lekpark, minigolf, friluftsscen, tennisplaner mm och inom kort kommer ett alldeles nytt utegym att anläggas. Staketet runt parken är borta sedan länge och det är till och med fritt inträde till Guldkroksbadet sommartid. Tyvärr går det inte att ha fritt tillträde till badet dygnet runt, dels av säkerhetsskäl och så skulle det kunna bli ett "tillhåll" för allt möjligt under tider då det inte är bemannat.
Idag tog jag en härlig promenad i parken för första gången på en dryg månad. Det var jag inte ensam om i det härliga vädret. Nu har fåglarna full fart på sina vårkonserter och de första blommorna sprider ut sig i gräsmattorna. Om någon månad täcks stora ytor av vitsippor och längre fram ser stadsträdgårdsmästaren till att rabatterna fylls med sommarblommor - när också turisterna kommer i större antal.
Parken är verkligen en tillgång där många promenerar och möts året runt. I en av villorna huserar en förskola och i tre av de andra byggs nu exklusiva lägenheter, som garanterar att det kommer ytterligare liv och rörelse även under de lugnare årstiderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar