Matte har aldrig varit min starka sida: rättelse - matte har jag aldrig tyckt speciellt mycket om att hålla på med. Därför är sådana abstrakta delar som formler, x och y och okända faktorer värre än grekiska för mig. De fyra vanliga räknesätten och hur man räknar ut procent och sådant, det är ju vanligt folkvett som man ju faktiskt kan behöva räkna på för att inte bli lurad. Det kan jag.
På gymnasiet hade vi en lärare i filosofi som också undervisade i matte med liv och energi, och som säkert firar PI-dagen. Han hette Jörgen och hade en lång stickad luva, modell tomte- fast naturfärgad, som hans fru hade stickat åt honom. På vintern hade han den, utomhus alltså, han var inte hur nördig som helst. En gång, på en filosofitimme, försökte han övertyga oss, en humanistklass som bara ville ägna oss åt språk och andra sköna konster, vad vi kunde ha för nytta av matte över huvud taget. Han hade väl noterat att vissa av oss satt i korridirerna och stickade mellan lektionerna.
"Jo, om ni har en beskrivning, och vill använda ett annat garn till den grejen, då kan ni ställa upp en algoritm och räkna ut vilka stickor ni ska ha och hur många maskor som behövs..." Vadå räkna ut, tyckte vi. Det är ju bara att testa lite. Skiulle aldrig gå omvägen över penna och papper, eller räknesticka för den delen (som var det man hade att tillgå på den tiden). Ville man lägga ner lite möda så stickade man en provlapp och mätte efter den.
Nä, PI-dagen firar jag inte så värst. I så fall skulle det väl vara med att baka en paj.
1 kommentar:
Tänkte på Carl Bildt pgra din titel Hans blogg heter just Alla dessa dagar :)
Jag tycker det är kul med en pi-dag (Y)
Ha en fin lördag!
Skicka en kommentar