Här i Hjo finns det sedan ca tjugo år tillbaka ett naturskyddsområde mitt inne i stan. Ja, det är förstås inget nyanlagt område utan gammal kulturmark värd att bevara.
Det är området som benämns som Hjoåns dalgång. Successivt har dalgången runt denna lilla, ca 4 km långa å med en fallhöjd på ca 45 m från Mullsjön ner till Vättern ställts iordning och gjorts tillgänglig för många.
En promenadstig har anlagts och skyltar om saker att notera längs vägen har satts upp. En laxtrappa har anlagts vid ett av de svårast tillgängliga ställena för att förenkla för öringens lek, vilket har ökat öringbeståndet med flera hundra procent. Här lär finnas 160 olika fågelarter och många av de mindre däggdjuren som förekommer i den svenska faunan. Det finns också hundratals växter, både vilda och förvildade trädgårdsväxter. De senare härrör både från munkarnas kryddgårdar i stadens tidigaste år och från de stiligt anlagda högre ståndsträdgårdarna som anlades under stadens storhetstid för 100-150 år sedan.
Det är inte bara att bestämma att ett område ska vara naturreservat. Det måste skötas också. Och man får inte göra vad som helst hur som helst. Till exempel röja upp nerfallna träd och ta bort träd som förvuxit sig. Det måste särskild personal utföra.
Just nu pågår ett sådant där röjningsprojekt alldeles vid husknuten. Ja, för vi bor nästan i själva reservatet - 15 meter på var sida om ån är "fredade" inne i stadsbebyggelsen. Det är gräsmatta och parkering mm på vår gård.
Idag gick min promenad längs en liten bit av ån. Det är en hel del gamla murkna träd som nu fällts för att ge luft och ljus åt yngre växter. Och alla vitsippor som täcker marken inom några veckor.
Men jag såg en vy som var lite sorglig ändå. Någon har blivit bostadslös. Men förhoppningsvis placeras denna bostad på ett nytt ställe så småningom, för nya hyresgäster...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar